Svar på nyhetsartikeln "Här är kommunens nya slag mot välfärdsbrotten" (23/8):
Vi förstår att kommunen vill motverka fusk inom den personliga assistansen, men vi måste vara tydliga: personlig assistans är inte "vård". Det handlar om att ge personer med omfattande funktionsnedsättningar möjlighet att leva sina liv på sina egna villkor – att arbeta, studera, delta i samhället och leva som andra. Assistansen gör det möjligt för oss att ha ett självständigt liv. Personlig assistans handlar inte främst om att vårda någon annan.
Personliga assistenter är våra extra armar och ben. De hjälper oss att knyta skorna och plocka fram kaffekoppar. De skjuter upp en port och svarar i en telefon om det finns behov av det. Allas våra behov av personlig assistans är just det: personlig. De springer inte ut och handlar åt oss, som hemtjänsten kanske gör – de flesta av oss kan ta sig till affären, men några av oss behöver hjälp att ta fram plånboken och betala. Vissa av oss behöver hjälp med rullstolen uppför en backe, medan andra använder elrullstol men kan behöva hjälp att trycka på en hissknapp. Det finns många som inte skulle kunnat ha ett jobb eller vara föräldrar utan sina personliga assistenter. Inte för att en personlig assistent “gör jobbet” eller tar över föräldrarollen i stället för den som har personlig assistans. Utan för att det ofta finns små eller större hinder på vägen för att kunna leva ett liv som alla andra. Den personliga assistansen är ett verktyg för att överkomma vardagliga hinder och utmaningar som finns inbyggda i hur dagens samhälle fungerar.
Att sänka ersättningen till företagen och införa mer byråkrati riskerar att slå helt fel. Det finns en uppenbar risk att de nya reglerna inte fångar upp de oseriösa aktörerna, utan i stället slår mot de seriösa företagen som redan i dag har hög transparens och följer reglerna. Dessa företag kan tvingas lämna marknaden på grund av de nya ekonomiska förutsättningarna, vilket innebär att assistansanvändare får färre valmöjligheter. Valfrihet är en grundläggande del av assistansreformen, och den ska inte begränsas av ogenomtänkta regleringar.
Vi måste fråga oss: Är detta verkligen rätt väg att gå? Mer pappersarbete och hårdare krav på dokumentation kan låta bra i teorin, men i praktiken riskerar det att bli assistansanvändarna som får betala priset. De företag som redan i dag fuskar kommer troligen att fortsätta hitta vägar runt reglerna, och resultatet blir att de som verkligen behöver assistansen blir lidande, inte de som fuskar.
Vi uppmanar därför Linköpings kommun att tänka om och se till att deras åtgärder verkligen riktar sig mot de aktörer som fuskar, snarare än att lägga en tung börda på alla aktörer och riskera rättigheterna och friheten som assistansreformen är till för att skydda. Personlig assistans är inte bara en tjänst – det är en frihetsreform som handlar om människors rätt att bestämma över sina egna liv. Det måste vi försvara!