Svar på "Rekord för småhus på landsbygden" (23/5):

Det stämmer som Alliansens företrädare skriver att det blivit lättare med bygglov på landsbygden under denna mandatperiod. Men det finns fortsatt behov av att öka flexibiliteten. Alltför ofta avisas ansökningar trots att det inte finns några invändningar från grannar. 

Låt oss ta ett konkret exempel från byggnämndens möte i maj. En familj önskade dela en befintlig fastighet om 12 700 kvadratmeter och bygga ett bostadshus där det tidigare funnits en ladugård. I detta fall avslog nämnden med hänvisning till ”högt bebyggelsetryck” vilket enligt nämndens hårda lagtolkning utlöser krav på planläggning. Man kan fråga sig hur tomter om 5–7 000 kvadratmeter kan bedömas som högt bebyggelsetryck. Detta är ett av många exempel på hårda och oflexibla bedömningar. 

Till saken hör att man i Linköping krånglat till planprocessen. I strid med lagstiftarens intentioner kräver kommunen en detaljeringsnivå som gör att planprocessen drar ut på tiden och många husdrömmar går om intet. Det är till exempel inte förenligt med lagens intentioner att i en detaljplan ställa krav på styrning av var kantsten längs gator ska läggas, vilket var fallet i antagen plan för Djurgården. 

Linköpingslistan vill se mer tillåtande praxis i de fall som det inte finns invändningar från grannar. Det är för mycket av att hitta hinder och för lite av att ta fasta på de möjligheter som ges inom lagens ram.