Sida 35 av 67 - Sökresultat

2 mars 2009 00:00

Med anledning av debatten kring tomträtterna i Linköping.Tomträttssystemet måste reformeras. Sedan tomträttsinstitutet instiftades 1907 har regelverket endast förändrats vid två tillfällen under 100 år.Vi arbetade under hösten fram en motion (2008/09:C302) till riksdagen med en uppmaning att förändra tomträttssystemet så att priset för tomträttsavgälden ska kunna omräknas årligen istället för som nu, vart tionde år eller ännu mer sällan. I förlängningen vill vi även se en reformering av hela tomträttslagstiftningen. Ett sådant arbete tar tid och vi vill möjliggöra en kortsiktig förbättring i avvaktan på en sådan reform.Att tomträttshavare får en kraftig uppräkning av tomträttsavgälden från en tioårsperiod till en annan kan slå mycket hårt. Det kan handla om en årlig kostnadsökning på 5 000 -15 000 kronor per år och ibland ännu mer.Det är dock inte säkert att uppräkningen i sig är oskälig med tanke på den ekonomiska utvecklingen och inflationen under de minst tio år som förlöpt sedan föregående uppräkning.Men uppräkningen slår igenom direkt när en tioårsperiod löpt ut och en ny påbörjas. En årlig justering skulle inte slå lika snabbt och hårt och vara mer förutsägbar.Dagens system är illa fungerande och skapar oro och irritation hos villaägarna. Inte minst i de fall en ny avgäldsperiod närmar sig och en ägare kanske står i valet och kvalet att sälja sin villa.Vilken total boendekostnad ska den potentiella köparen kalkylera med?Vi vill att dagens tomträttslagstiftning ska ses över så att berörda parter kan få tydligare regler och större förutsägbarhet. Det tror vi är välkommet för såväl tomträttshavaren som för fastighetsägaren.Finn Bengtsson (M) riksdagsledamot från ÖstergötlandStefan Erikson (M) ersättare i kommunstyrelsen i Linköping

Insändare: Tomträttslagstiftningen måste förenklas

Insändare: Åtvidaberg måste satsa på kompetens

Håll igen på skumpa och diamanter

Insändare: Kyrkan vill spara på de döda

27 februari 2009 19:15

För att vara så berest är jag dåligt berest - i Östergötland. Som Åtvidaberg, en ort jag besökt många gånger, men där jag ändå egentligen bara sett Kopparvallen, golfbanan och gamla fina Sandelius. Kamratföreningen veteranerna i Åtvidaberg har den här dagen bjudit in mig för att tala och jag ser fram emot ett möte med historien jag vet så lite om. ÅFF-historien. Visst, 70-talet kan jag en del om, tack vare förre kollegan Rooney Jerrevångs alla historier om Ralf och grabbarna, men det känns ändå som ett stort tomt hål. Tar en promenad från torget till Kopparvallen, passerar Röda ladan, tar en titt i antikvariatets skyltfönster, oj, Polisskolan 4 på VHS, vilket fynd. Fortsätter ned till klubblokalen och möts där av ett 40-tal äldre män. Känner mig liten. I idrottshistorien i alla fall. Ändå är det jag som ska tala.Berndt Alfredsson och Göran Åberg, föreningens ordförande och sekreterare, hälsar mig välkommen. Knalin, eller Lars-Göran Andersson för de oinvigda, varnar mig för vad som väntar. - Du vet inte vad du gett dig in på Christer, säger han.Det visar sig inte vara så farligt. Vi bollar ÅFF och Corren ett tag och jag får bland annat försvara min vilja att vara obunden, varför jag inte vill bli medlem i ÅFF. Det går bra utan att någon välter några möbler.Utanför passerar nutiden och för mig mer bekanta ansikten i tränaren Andreas Thomsson och spelaren Kristian Bergström. Genast känner jag mig mer hemma och förklarar bland annat att 2009 blir mitt första riktiga ÅFF-år, ett år då jag ska följa laget närmare än någonsin. Farbröderna ser måttligt förtjusta ut, tycker säkert att det vore väl fan annars.Jag lämnar sällskapet, som enligt ordförande Alfredsson är unikt i sitt slag, imponerad över deras engagemang, att de sitter här en februarieftermiddag och brinner så för ortens stolthet.På bussen hem läser jag Mats Samuelssons och Christer Engströms fina bok "Gladfotboll - hundra år med Åtvidabergs FF" och det känns minst sagt märkligt att precis när när jag når 20-talet i boken och Facitkungen Elof Ericssons intåg, så svänger bussen av upp mot just Facitbyggnaden, dagens Partnertech. Får en kick, sveper igenom boken och fascineras enormt av hur Ericsson, och senare hans son Gunnar, skapade ett storlag av ÅFF. Jag avundas alla som var med på den tiden, som satt längs sidlinjen och kände vinddraget när Franz Beckenbauer sprang förbi. Som Linköpingskille har jag alltid fått resa för att se högklassig fotboll, och lär så få göra ytterligare ett bra tag. Det sägs att det inte går att resa i tiden, även om TV3 för ett tiotal år sen fick Anders Limpar att tro annat. Den här dagen håller jag med Limpar, det går absolut - det är bara att resa till Åtvidaberg.

En resa till Åtvid är en resa i tiden

"Jag måsteringa Carina, fårinte glömma det"

27 februari 2009 08:52

IMPORTEN AV amerikanska veteranbilar redovisade all-time-high 2007. Accelererationen fortsatte 2008. Från januari t o m september köptes 2 656 amerikanska veteranbilar av svenska privatpersoner. Det är fler bilar än som togs in under hela rekordåret 2007 (2 528). UNDER HÖSTEN bromsade importen in. Jag snackar med Kenny Åkerberg, Las Vegas Cars i Hjo, för att ta temperaturen på privatimporten. Kenny har järnkoll. Köpte sin första amerikanare 1968. Började importera 1983. Då hette företaget Hjo Autolack.Kenny Åkerberg bekräftar att importen mattats. Orsakerna är flera:+ Dollarpriset, från under sex spänn i mars 2008 till drygt 8,80 kronor i dag+ Amerikanarna har höjt priset, den bil som tidigare gick loss på 9 000 dollar kostar i dag 12 000 dollar.+ Allmän osäkerhet om ekonomin p g a finanskris och lågkonjunktur.Lagren är fulla hos Las Vegas Cars. "Vi ligger lågt med importen just nu." - Den stora skillnaden i dag mot tidigare är att flera hör sig och vill sälja sin amerikanare.Att det vänder är Kenny övertygad om. NOSTALGIKVÄLLARNA i Vadstena ligger bara tre månader bort. Anders Blom i Skänninge finputsar Tant Grön, den ärtigt pigga Chevatanten från 1954. Vi skrev om den våren 2008. En av dom som föll pladask för det charmiga fruntimret är landshövding Björn Eriksson - som rattar Tant Grön när Hasse Bengtsson och TheHub Caps vevar i gång första upplagan av nostalgikvällarna 2009.VÄRT ATT MINNAS från 1959 (1): Ford lanserar Galaxiemodellen. Som Fairlane, fast flådigare.VÄRT ATT MINNAS från 1959 (2): Dodge öppna modeller i Custom Royal respektive Coronetserien. Komfort i lyxklass. Som allt i bilväg från USA det året.MITT FORDON 1959: Cykel. Limpa till sadel. Brett, snuddd på Marlon Brando-styre. Jag var Kung i kvarteret.

Dollarprisetoch importenav veteranbilar

Insändare: Svar från Östgötatrafiken:

Insändare: Okomplicerad "fikabordsproletär"

Insändare: Städpersonalen är värdefull

Insändare: Städpersonalen gör ett viktigt arbete

Hunt sov nog skönt i Ryd

Gunnar Wetterberg: Gynna det som är livskraftigt

Insändare: Alla bör lära sig engelska

26 februari 2009 00:00

Jag är en tjej på 20 år, jobbar som städare på ett företag i Linköping. På en skala som talade om människans värde mellan 1-10, skulle jag hamna på 1.Städar främst kontor och brukar alltid säga hej när jag kommer in i rummet. Personen som sitter där säger väldigt sällan hej tillbaka, de ignorerar en oftast totalt. Jag städar runt deras fötter så gott jag kan, en del går ut medan jag städar och en del låtsas som om de inte märker mig när jag kommer med moppen under deras bord.Jag städar inte för att det är något jag tänker satsa på i mitt liv, jag är ju 20 år och gör bara detta för att komma på vad jag ska göra av livet och även för att ha råd med körkortet som jag håller på att ta.Man borde inte se ner på oss som städar, vi, eller i allafall jag, försöker vara trevlig i alla lägen. Men man ska ju vara glad att man har jobb i lågkonjunktur. Tycker bara man kunde bli bemött lite bättre.Man ska väl inte behöva vara knappt 20 år och gå ledsen från jobbet varje dag? För att man behandlas som skit. Inte av alla, men majoriteten av dem man städar hos ser en som någon slags robot utan känslor, som automatiskt går upp kl 5 varje morgon för att städa hos dem.Denna robot åker sedan hem och är avstängd till nästa dag klockan 5 då hon går upp för att städa igen. Hon har inga känslor. Det är så man uppfattas i all fall. Men det har hänt både en och två gånger att jag åker hem med en klump i magen. Jag har känslor.Jag skulle mycket hellre göra något annat. Men tog studenten precis när lågkonjunktur och finanskris började, så jag hade inte så mycket till val. Jag måste ju ha jobb. Kan ju inte gå hemma och dra. Allt jag ber er om är att behandla oss lite bättre och förstå att vi också är människor. Även om det verkar vara svårt för många att förstå det.20-årig nedvärderad städtjej

Insändare: Behandla städpersonalen bättre

Insändare: Lägg skatten på bilbränslet

25 februari 2009 09:23

Jag vandrar ut från flera av Passagens och Galleri Vända sidas utställningar med känslan av att vara mästrad, utsatt för en lektion av konstvärldens innekrets. Situationen blir inte bättre av att det begärs 30 000 kronor för verk av konstnär som saknar såväl dokumenterad prisstatistik som museirepresentation; konstverk med ett marknadsvärde på kanske 500 kronor.Det är de ekonomiska frågorna, svag efterfrågan, kommunikation med kunderna, konstnärernas försörjning och problem att agera på en marknad, som borde stå i centrum i konstdebatten, inte de gymnasiala upptågen på Konstfack.Kränkning av andraDe två omdiskuterade aktionerna på Konstfack, Odells psykbryt och Nugs "Territorial pissing", utraderar gränsen mellan konst och utagerande aktioner. Det är inte lagbrottet i sig utan kränkning av andra människors arbete och skapande som gör att dessa aktioner inte är konst. Om vi accepterar detta som konst blir hela konstbegreppet meningslöst, utan egentligt innehåll.Peter Menzels påstående att skadegörelse i form av graffiti kan vara konst är sorgligt. Det kan aldrig vara konst att förstöra konst (klotter på skulpturer) eller andra människors hantverk, eller att kränka andra människors värdighet.Vårdar fasaderSkulle det vara konst om nån klottrade ner Menzels eleganta skulptur AlfaOmega utanför biblioteket? Nej, skulle säkert de flesta konstnärer svara. På samma sätt reagerar vi som lägger ner åtskillig möda på att förvalta byggnader eller våra anställda som vårdar husens fasader. De arbeten som utförs av konstnär Peter Menzel och fasadmurare Janne Landén har samma värde, det kan aldrig vara konst att förstöra resultatet av deras dagsverken.Större plats för konstenSamtidigt har jag förståelse för den känsla av färglös tristess och maktlöshet som klotterkulturen hämtar sin näring ur. Och särskilt gäller det den obefintliga plats som våra ungdomar har i det offentliga rummet. Här styr i stället den rigida konformism som råder inom plan- och bygglovsverksamheten i stat och kommun. Vår stadsmiljö är riggad ungefär som ett vardagsrum på 50-talet, med tydliga gränser, ungdomar gör sig icke besvär, särskilt inte deras konstnärliga alster. På samma sätt som vi bekräftar unga idrottsbegåvningar i det offentliga, borde ungdomar med konstnärliga talanger få möjligheter.I allmänhet borde konsten få ta större plats i det offentliga rummet. Det skulle ge oss mer spännande miljöer och intressanta städer att vistas i.Förmedlar känslorMen det kräver betalningsvilja från dem som ska finansiera det hela. En förutsättning för det är att många inom konstsamhället stiger ned från de höga piedestalerna och upprättar en kommunikation med vanligt folk.Konst är som bäst när den för dialog med oss, just så som de främsta inom den samtida svenska bildkonsten gör. Peter Dahls fest och glädje, Karin Mamma Anderssons skenbart fridfulla lugn eller Linn Fernström lite trasiga ungdomsvärld. Konst som förmedlar känslor och berättelser som vi kan relatera till.Michael CocozzaVd för Botrygg i Linköping

"Skulle det vara konst om nån klottrade ner Menzels eleganta skulptur AlfaOmega?"

Insändare: Kisa samhälle tar stryk av genomfarten

Insändare: Inget underlag för ständig jour för djurvård

Kungligt bröllopvalåret 2010 -snacka om tajming!

Sida 35 av 67

Insändare: Tomträttslagstiftningen måste förenklas

Insändare: Åtvidaberg måste satsa på kompetens

Håll igen på skumpa och diamanter

Insändare: Kyrkan vill spara på de döda

En resa till Åtvid är en resa i tiden

"Jag måsteringa Carina, fårinte glömma det"

Dollarprisetoch importenav veteranbilar

Insändare: Svar från Östgötatrafiken:

Insändare: Okomplicerad "fikabordsproletär"

Insändare: Städpersonalen är värdefull

Insändare: Städpersonalen gör ett viktigt arbete

Hunt sov nog skönt i Ryd

Gunnar Wetterberg: Gynna det som är livskraftigt

Insändare: Alla bör lära sig engelska

Insändare: Behandla städpersonalen bättre

Insändare: Lägg skatten på bilbränslet

"Skulle det vara konst om nån klottrade ner Menzels eleganta skulptur Alfa­Omega?"

Insändare: Kisa samhälle tar stryk av genomfarten

Insändare: Inget underlag för ständig jour för djurvård

Kungligt bröllopvalåret 2010 -snacka om tajming!

"Skulle det vara konst om nån klottrade ner Menzels eleganta skulptur AlfaOmega?"