Vara

2 mars 2009 00:00
<p><b>Snälla, kan </b>man inte flytta familjeparkeringarna utanför Ikano längre bort från ingången. Det kanske kan få lata människor att låta dem vara till förmån för oss som har småbarn.</p><p>Förstår ni inte varför de är bra för oss, det har vi sett argument på så många gånger här i Corren.</p><p>Orkar ni inte gå 100 m extra? Men sen kan ni gå inne på varuhuset i tre timmar utan problem.</p><p>Folk tar parkeringarna framför barnfamiljerna, utan att skämmas. Jag frågade en kvinna om hon inte hade sett skylten. Jag fick till svar att jag skulle tagga ner och inte lägga mig i.</p><p>Jag hoppas verkligen att man är mer respektfull mot handikapplats-erna som finns.</p><p><b>Anna</b></p>

Insändare: Flytta familjeparkeringarna från ingången

2 mars 2009 00:00
<p>Med anledning av debatten kring tomträtterna i Linköping.</p><p><b>Tomträttssystemet </b>måste reformeras. Sedan tomträttsinstitutet instiftades 1907 har regelverket endast förändrats vid två tillfällen under 100 år.</p><p>Vi arbetade under hösten fram en motion (2008/09:C302) till riksdagen med en uppmaning att förändra tomträttssystemet så att priset för tomträttsavgälden ska kunna omräknas årligen istället för som nu, vart tionde år eller ännu mer sällan. I förlängningen vill vi även se en reformering av hela tomträttslagstiftningen. Ett sådant arbete tar tid och vi vill möjliggöra en kortsiktig förbättring i avvaktan på en sådan reform.</p><p>Att tomträttshavare får en kraftig uppräkning av tomträttsavgälden från en tioårsperiod till en annan kan slå mycket hårt. Det kan handla om en årlig kostnadsökning på 5 000 -15 000 kronor per år och ibland ännu mer.</p><p>Det är dock inte säkert att uppräkningen i sig är oskälig med tanke på den ekonomiska utvecklingen och inflationen under de minst tio år som förlöpt sedan föregående uppräkning.</p><p>Men uppräkningen slår igenom direkt när en tioårsperiod löpt ut och en ny påbörjas. En årlig justering skulle inte slå lika snabbt och hårt och vara mer förutsägbar.</p><p>Dagens system är illa fungerande och skapar oro och irritation hos villaägarna. Inte minst i de fall en ny avgäldsperiod närmar sig och en ägare kanske står i valet och kvalet att sälja sin villa.</p><p>Vilken total boendekostnad ska den potentiella köparen kalkylera med?</p><p>Vi vill att dagens tomträttslagstiftning ska ses över så att berörda parter kan få tydligare regler och större förutsägbarhet. Det tror vi är välkommet för såväl tomträttshavaren som för fastighetsägaren.</p><p><b>Finn Bengtsson (M) riksdagsledamot </b><b>från Östergötland</b><b /></p><p><b>Stefan Erikson (M) </b><b>ersättare i kommunstyrelsen i Linköping</b></p>

Insändare: Tomträttslagstiftningen måste förenklas

2 mars 2009 00:00
<p><b>Åtvidabergs skolor </b>driver inte skolan för elevens skull. Man prioriterar personalen mera, man anser att det inte är så viktigt att ha behörig personal.</p><p>Tre års högskoleutbildning väger inte lika tungt som kompisskap med ungdomarna.</p><p>Kunskapen kan man lära sig lite pö om pö enligt förvaltningen.</p><p>Jag tycker synd om eleverna, de måste ju vara de som kommer att bli drabbade. Det borde ju finnas någon tanke varför ett jobb kräver tre års högskoleutbildning.</p><p>Skärpning, Åtvidabergs kommun. Jag trodde vi skulle satsa på ungdomarna och att vi ville kunna visa upp en bra och kompetent skola med bra och kompetent personal.</p><p>Men tyvärr hade jag tydligen fel.</p><p><b>Lennart Pettersson</b></p>

Insändare: Åtvidaberg måste satsa på kompetens

28 februari 2009 13:33
Ledarkrönika

Håll igen på skumpa och diamanter

Håll igen på skumpa och diamanterHåll igen på skumpa och diamanter
28 februari 2009 01:00
Krönika

Ernst Klein: Dödsstraff har blivit för dyrt

28 februari 2009 00:00
<p><b>Frågan om </b>gränsöverskrid-ande värden inne i Linköping tas upp tid efter annan. Var kan man tillåta bebyggelse med upp till 90 decibel, när och var får man lov att överskrida 70 decibel? Frågan tycks tydligen vara svårlöst.</p><p>Längs Stångåns västra strand mellan Drottningbron och Stångebro kunde man bygga ett helt kvarter utan några som helst problem. På den östra sidan tycks det emellertid vara tvärstopp. 70 decibel råder på den sidan, men 25-30 meter längre västerut går det bra att bygga.</p><p>Nu aktualiseras åter frågan, då det finns planer att bebygga p-platsen vid Landstingshuset utefter S:t Larsgatan. Kan det verkligen vara en stor fråga? Det tilltänkta området ligger klart väster om Stångån och borde väl i så fall inte innefattas av några regler om 90 decibel.</p><p>Med det resonemanget borde man naturligtvis inte ens tänka tanken på att bygga nytt på Folkungavallen. Men där tycks det vara okej att bygga. Varför, undrar en äldre medborgare? Inflygningsstråket mot Saabfältet ligger trots allt en bra bit norrut i förhållande till det tilltänkta byggområdet.</p><p><b>Fritz Widqvist, </b><b>Linköping</b></p>

Insändare: 90 eller 70 decibel inne i stan?

27 februari 2009 19:15
<p>För att vara så berest är jag dåligt berest - i Östergötland. Som Åtvidaberg, en ort jag besökt många gånger, men där jag ändå egentligen bara sett Kopparvallen, golfbanan och gamla fina Sandelius. Kamratföreningen veteranerna i Åtvidaberg har den här dagen bjudit in mig för att tala och jag ser fram emot ett möte med historien jag vet så lite om. ÅFF-historien. Visst, 70-talet kan jag en del om, tack vare förre kollegan <b>Rooney Jerrevångs </b>alla historier om Ralf och grabbarna, men det känns ändå som ett stort tomt hål. </p><p>Tar en promenad från torget till Kopparvallen, passerar Röda ladan, tar en titt i antikvariatets skyltfönster, oj, Polisskolan 4 på VHS, vilket fynd. Fortsätter ned till klubblokalen och möts där av ett 40-tal äldre män. Känner mig liten. I idrottshistorien i alla fall. Ändå är det jag som ska tala.</p><p><b>Berndt Alfredsson </b>och <b>Göran Åberg</b>, föreningens ordförande och sekreterare, hälsar mig välkommen. Knalin, eller <b>Lars-Göran Andersson</b> för de oinvigda, varnar mig för vad som väntar. </p><p>- Du vet inte vad du gett dig in på Christer, säger han.</p><p>Det visar sig inte vara så farligt. Vi bollar ÅFF och Corren ett tag och jag får bland annat försvara min vilja att vara obunden, varför jag inte vill bli medlem i ÅFF. Det går bra utan att någon välter några möbler.</p><p>Utanför passerar nutiden och för mig mer bekanta ansikten i tränaren <b>Andreas Thomsson</b> och spelaren <b>Kristian Bergström</b>. Genast känner jag mig mer hemma och förklarar bland annat att 2009 blir mitt första riktiga ÅFF-år, ett år då jag ska följa laget närmare än någonsin. Farbröderna ser måttligt förtjusta ut, tycker säkert att det vore väl fan annars.</p><p /><p><b>Jag lämnar sällskapet</b>, som enligt ordförande Alfredsson är unikt i sitt slag, imponerad över deras engagemang, att de sitter här en februarieftermiddag och brinner så för ortens stolthet.</p><p>På bussen hem läser jag <b>Mats Samuelssons </b>och <b>Christer Engströms </b>fina bok "Gladfotboll - hundra år med Åtvidabergs FF" och det känns minst sagt märkligt att precis när när jag når 20-talet i boken och Facitkungen <b>Elof Ericssons </b>intåg, så svänger bussen av upp mot just Facitbyggnaden, dagens Partnertech. Får en kick, sveper igenom boken och fascineras enormt av hur Ericsson, och senare hans son Gunnar, skapade ett storlag av ÅFF. Jag avundas alla som var med på den tiden, som satt längs sidlinjen och kände vinddraget när <b>Franz Beckenbauer</b> sprang förbi. </p><p>Som Linköpingskille har jag alltid fått resa för att se högklassig fotboll, och lär så få göra ytterligare ett bra tag. Det sägs att det inte går att resa i tiden, även om TV3 för ett tiotal år sen fick <b>Anders Limpar</b> att tro annat. Den här dagen håller jag med Limpar, det går absolut - det är bara att resa till Åtvidaberg.</p>

En resa till Åtvid är en resa i tiden

En resa till Åtvid är en resa i tidenEn resa till Åtvid är en resa i tiden
27 februari 2009 00:00
<p><b>Vi brukar </b>väl då och då träffa på den harmlöse "fikabordsproletären", i våra fikarum eller vid köksbordet och som vi måste stå ut med dagligen år efter år och vars liv cirkulerar mellan 1 maj, Mona Sahlin, sossepartiet och Aftonbladet.</p><p>Livet för denne är enkelt - alla politiska diskussioner avslutas med att det är "borgarnas" fel, man handlar på Coop, och Fonus sköter slutstädningen. Mer komplicerat behöver livet inte vara.</p><p><b>Birger Johansson</b></p>

Insändare: Okomplicerad "fikabordsproletär"

27 februari 2009 00:00
<p><b>Ännu en </b>brand i Tannefors. Jag funderar på att flytta. Det verkar vara farligt att bo där. Jag trivs i området, men tvivlar på att polisen kan lösa detta. Hoppas att kommunens säkerhetsavdelning agerar också</p><p><b>Tanneforsbo=rädsla</b></p>

Insändare: Rädsla i Tannefors

27 februari 2009 00:00
<p>Svar till "20-årig nedvärderad städtjej", 26/2.</p><p>Jag tycker nog att det är du som nedvärderar dig själv!</p><p>Du skriver att "jag är ju 20 år och gör detta bara för att komma på vad jag ska göra av livet..." och "Jag skulle mycket hellre göra något annat."</p><p>Städjobbet verkar ju vara en sista utväg till inkomst för dig, så det är nog det du mår sämst av, inte andra människors syn på dig själv, utan din egen! Du har aldrig tänkt på att på ett företag har olika människor olika uppgifter?</p><p>Din uppgift är att städa, en nog så uppburen syssla, resultatet är ofta synligt!</p><p>Andra har till uppgift att sitta bakom ett skrivbord och sköta kundkontakter, fakturor, pappersarbete i största allmänhet och kanske inte kan ägna sig åt nåt annat just för den stunden som städningen ska skötas.</p><p>Den dag du kan inse att ditt jobb ändå är meningsfullt och att du med stolthet kan gå till ditt jobb är mycket redan vunnet!<b /></p><p><b>Bakom skrivbordet</b></p><p />

Insändare: Var stolt över städjobbet

Var stolt över städjobbetVar stolt över städjobbet
27 februari 2009 00:00
<p>Svar till "20-årig nedvärderad städtjej", 26/2.</p><p><b>Jag tycker nog</b> att det är du som nedvärderar dig själv!</p><p>Du skriver att "jag är ju 20 år och gör detta bara för att komma på vad jag ska göra av livet..." och "Jag skulle mycket hellre göra något annat."</p><p>Städjobbet verkar ju vara en sista utväg till inkomst för dig, så det är nog det du mår sämst av, inte andra människors syn på dig själv, utan din egen!</p><p>Du har aldrig tänkt på att på ett företag har olika människor olika uppgifter?</p><p>Din uppgift är att städa, en nog så uppburen syssla, resultatet är ofta synligt!</p><p>Andra har till uppgift att sitta bakom ett skrivbord och sköta kundkontakter, fakturor, pappersarbete i största allmänhet och kanske inte kan ägna sig åt nåt annat just för den stunden som städningen ska skötas.</p><p>Den dag du kan inse att ditt jobb ändå är meningsfullt och att du med stolthet kan gå till ditt jobb är mycket redan vunnet!</p><p><b>Bakom skrivbordet</b></p>

Insändare: Var stolt över städjobbet

26 februari 2009 17:22
<p>Såg i tidningen att min gamle kompis Peter Hunt, ny ordförande i IFK Norrköping, läxade upp förra styrelsen. Bra Peter. Mer har jag inte att säga i just det ärendet än att önska honom Hunt lycka till. </p><p>Vi spelade lite fotboll ihop för evigheter sedan och drack en och annan öl. Dessutom har jag bestämt för mig att han tog över mitt rum i studentkorridoren på Rydsvägen. Sedan dess har många år passerat och Hunt har gjort sig känd som en skicklig affärsman i sitt företag Trading House Scandinavia. Jag känner mig lite delaktig i hans framgångar eftersom företaget främst sysslar med bäddutrustning. Antagligen sov han bra i Ryd.</p><p>I Ryd ja, där spelade vi andra fotboll ibland när vi inte pluggade (ganska ofta, med andra ord). Några gånger var vi i Rydskogen, andra gånger där det råkade vara som grönast. En engelsk-student, vi kan kalla honom Klas, var två meter lång och vägde 120 kilo och hade aldrig spelat fotboll (fick inte vara med) under hela sin skoltid. En morgon som 24-åring vaknade han upp som en ny man och fick för sig att han skulle bli fotbollsspelare. Han var som tokig. Vi skulle träna var dag.</p><p>Men det var mission Impossible. Let's Dance hade aldrig kunnat få pli på honom som på Magnus Samuelsson. Inte ens Total home makeover hade hjälpt. </p><p>Peter Hunt däremot kan lyckas med IFK Norrköping. Gör han det kommer jag att känna mig delaktig.</p>

Hunt sov nog skönt i Ryd

26 februari 2009 01:00
Krönika

Gunnar Wetterberg: Gynna det som är livskraftigt

26 februari 2009 00:00
<p><b>Jag är </b>en tjej på 20 år, jobbar som städare på ett företag i Linköping. På en skala som talade om människans värde mellan 1-10, skulle jag hamna på 1.</p><p>Städar främst kontor och brukar alltid säga hej när jag kommer in i rummet. Personen som sitter där säger väldigt sällan hej tillbaka, de ignorerar en oftast totalt. Jag städar runt deras fötter så gott jag kan, en del går ut medan jag städar och en del låtsas som om de inte märker mig när jag kommer med moppen under deras bord.</p><p>Jag städar inte för att det är något jag tänker satsa på i mitt liv, jag är ju 20 år och gör bara detta för att komma på vad jag ska göra av livet och även för att ha råd med körkortet som jag håller på att ta.</p><p>Man borde inte se ner på oss som städar, vi, eller i allafall jag, försöker vara trevlig i alla lägen. Men man ska ju vara glad att man har jobb i lågkonjunktur. Tycker bara man kunde bli bemött lite bättre.</p><p>Man ska väl inte behöva vara knappt 20 år och gå ledsen från jobbet varje dag? För att man behandlas som skit. Inte av alla, men majoriteten av dem man städar hos ser en som någon slags robot utan känslor, som automatiskt går upp kl 5 varje morgon för att städa hos dem.</p><p>Denna robot åker sedan hem och är avstängd till nästa dag klockan 5 då hon går upp för att städa igen. Hon har inga känslor. Det är så man uppfattas i all fall. Men det har hänt både en och två gånger att jag åker hem med en klump i magen. Jag har känslor.</p><p>Jag skulle mycket hellre göra något annat. Men tog studenten precis när lågkonjunktur och finanskris började, så jag hade inte så mycket till val. Jag måste ju ha jobb. Kan ju inte gå hemma och dra. Allt jag ber er om är att behandla oss lite bättre och förstå att vi också är människor. Även om det verkar vara svårt för många att förstå det.</p><p><b>20-årig </b><b>nedvärderad städtjej</b></p>

Insändare: Behandla städpersonalen bättre

Behandla städpersonalen bättreBehandla städpersonalen bättre
26 februari 2009 00:00
<p><b>Parkeringen </b><b>vid</b><b />Universitetssjukhuset i Linköping för anställda och "vanligt folk"? Är det inte dags att göra något åt det problemet nu? Det är för de flesta jobbigt nog att behöva uppsöka denna inrättning, utan att först behöva leta parkering? Underbetald personal blir frustrerad redan före sitt arbete när även de måste leta efter någonstans att parkera, parkeringstillståndet är ju ingen garantisedel?</p><p>Kanske ett parkeringsdäck ovanför del av befintlig parkering kan vara en lösning eftersom det knappast kan finnas mera markyta att utnyttja?</p><p>Detta kan väl sedan ökas ut vartefter behovet uppstår. Men det kanske stör den estetiska bilden? Kostar pengar gör det förstås.</p><p>Alla kan kanske inte åka buss till US, vilket nästan verkar vara politikernas tanke?</p><p>Och pendeln från yttre upptagningsområden funkar inte alltid heller, de står ju på tågverkstaden i Tornby.</p><p><b>Micke T</b></p>

Insändare: Gör något åt parkeringsproblemet vid US

25 februari 2009 15:00
<p>Om läxornas vara eller icke vara tvista de lärde. Vissa menar att läxor lär eleverna att ta ansvar samt kommunicerar till målsmännen vad barnen gör i skolan. </p><p>Andra tycker att läxor är orättvisa eftersom alla inte kan få hjälp hemifrån. Det argumentet råder många skolor bot på genom att erbjuda läxhjälp, antingen under eller efter skoltid och med frivilligt deltagande. I Linköpings kommun hävdar alla skolor att de ger det stödet, även om en del påpekar att efterfrågan saknas. </p><p>Läxor bör inte ses som kompensation för det som inte hinns med under ordinarie skoltid. Däremot kan läxor vara ett bra komplement för inlärning. Men då måste man också tillstå att alla elever inte får samma stöd hemma. Läxhjälp i skolan blir därför ett villkor för att alla elever ska ha jämlika möjligheter. </p><p>Att slutresultatet sedan inte blir detsamma för alla, är en annan sak. Gemensam startlinje innebär nämligen inte att alla springer i mål samtidigt. Och att det är helt okej är också en viktig läxa.</p>

Ledare: Lika möjligheter, olika resultat

Lika möjligheter, olika resultatLika möjligheter, olika resultat
25 februari 2009 14:50
<p>Om du är kvinna, singel, vill bli mamma och inte vill göra barn med en manlig vän eller ragga upp någon på krogen återstår att åka utomlands och inseminera spermier från en anonym donator.</p><p>Och insemination utomlands kommer att vara svenska singelkvinnors enda chans att bli mamma ytterligare ett tag framöver. I alla fall om de väljer bort vännerna och krogen. För i tisdags beslöt riksdagens socialutskott att skjuta en ändring av lagen som förbjuder singelkvinnor att inseminera i Sverige på framtiden.</p><p>Beslutet är olyckligt och omodernt.</p><p>I jämlikhetens namn borde singelkvinnor ha samma rätt till insemination som lesbiska och heterosexuella par. Deras rättigheter skiljer sig inte åt vad gäller adoption - varför ska de göra det när det gäller insemination?</p><p>Sverige tillhör dessutom de länder i världen som har flest singelhushåll. Att då hålla fast vid en förlegad lagstiftning, som diskriminerar singlar är obegripligt. Att göra det för att undvika ännu en prestigeförlust för Kristdemokraterna är helt oacceptabelt. </p>

Ledare: Inseminera mera

Inseminera meraInseminera mera
25 februari 2009 09:23
<p><b>Jag vandrar</b> ut från flera av Passagens och Galleri Vända sidas utställningar med känslan av att vara mästrad, utsatt för en lektion av konstvärldens innekrets. Situationen blir inte bättre av att det begärs 30 000 kronor för verk av konstnär som saknar såväl dokumenterad prisstatistik som museirepresentation; konstverk med ett marknadsvärde på kanske 500 kronor.</p><p>Det är de ekonomiska frågorna, svag efterfrågan, kommunikation med kunderna, konstnärernas försörjning och problem att agera på en marknad, som borde stå i centrum i konstdebatten, inte de gymnasiala upptågen på Konstfack.</p><span class="mellanrubrik">Kränkning av andra</span><p>De två omdiskuterade aktionerna på Konstfack, Odells psykbryt och Nugs "Territorial pissing", utraderar gränsen mellan konst och utagerande aktioner. Det är inte lagbrottet i sig utan kränkning av andra människors arbete och skapande som gör att dessa aktioner inte är konst. Om vi accepterar detta som konst blir hela konstbegreppet meningslöst, utan egentligt innehåll.</p><p>Peter Menzels påstående att skadegörelse i form av graffiti kan vara konst är sorgligt. Det kan aldrig vara konst att förstöra konst (klotter på skulpturer) eller andra människors hantverk, eller att kränka andra människors värdighet.</p><span class="mellanrubrik">Vårdar fasader</span><p>Skulle det vara konst om nån klottrade ner Menzels eleganta skulptur AlfaOmega utanför biblioteket? Nej, skulle säkert de flesta konstnärer svara. På samma sätt reagerar vi som lägger ner åtskillig möda på att förvalta byggnader eller våra anställda som vårdar husens fasader. De arbeten som utförs av konstnär Peter Menzel och fasadmurare Janne Landén har samma värde, det kan aldrig vara konst att förstöra resultatet av deras dagsverken.</p><span class="mellanrubrik">Större plats för konsten</span><p>Samtidigt har jag förståelse för den känsla av färglös tristess och maktlöshet som klotterkulturen hämtar sin näring ur. Och särskilt gäller det den obefintliga plats som våra ungdomar har i det offentliga rummet. Här styr i stället den rigida konformism som råder inom plan- och bygglovsverksamheten i stat och kommun. Vår stadsmiljö är riggad ungefär som ett vardagsrum på 50-talet, med tydliga gränser, ungdomar gör sig icke besvär, särskilt inte deras konstnärliga alster. På samma sätt som vi bekräftar unga idrottsbegåvningar i det offentliga, borde ungdomar med konstnärliga talanger få möjligheter.</p><p>I allmänhet borde konsten få ta större plats i det offentliga rummet. Det skulle ge oss mer spännande miljöer och intressanta städer att vistas i.</p><span class="mellanrubrik">Förmedlar känslor</span><p>Men det kräver betalningsvilja från dem som ska finansiera det hela. En förutsättning för det är att många inom konstsamhället stiger ned från de höga piedestalerna och upprättar en kommunikation med vanligt folk.</p><p>Konst är som bäst när den för dialog med oss, just så som de främsta inom den samtida svenska bildkonsten gör. Peter Dahls fest och glädje, Karin Mamma Anderssons skenbart fridfulla lugn eller Linn Fernström lite trasiga ungdomsvärld. Konst som förmedlar känslor och berättelser som vi kan relatera till.</p><p>Michael Cocozza</p><p>Vd för Botrygg i Linköping</p>

"Skulle det vara konst om nån klottrade ner Menzels eleganta skulptur Alfa­Omega?"

"Skulle det vara konst om nån klottrade ner Menzels eleganta skulptur Alfa­Omega?""Skulle det vara konst om nån klottrade ner Menzels eleganta skulptur Alfa­Omega?"
25 februari 2009 01:00
<p>En födelsedagspresent till bolaget som fyller 100 år. Så beskriver Vattenfalls vd Lars G Josefsson den största svenska företagsaffären i historien: Vattenfalls köp av Nuon, ledande energibolag i Holland. </p><p>Nuon har 2,7 miljoner kunder i hemlandet, Belgien och Tyskland. Det som främst lockar med bolaget sägs vara dess framsteg inom havsbaserad vindkraft. Men över 90 procent av elproduktionen hämtas från kolkraft och gas. Något som fått kritiker, med Miljöpartiet i spetsen, att opponera sig mot affären. Statligt ägda Vattenfall bör inte köpa på sig mer fossila energikällor utan investera sitt överskott i förnybar energi, menar man - en åsikt som näringsminister Maud Olofsson delade innan hon hamnade i regeringen. </p><p>Den kritiken håller dock inte. Vattenfall har långtgående klimatmål för sin verksamhet - bolagets energiförsörjning ska till exempel vara helt ren från koldioxid år 2050 - och får i och med köpet av Nuon och liknande affärer större möjlighet att påverka Europas elproduktion. Miljöfrågor är och förblir internationella. Kolkraften försvinner inte bara för att Sverige och Vattenfall skulle ignorera den. </p><p>Näringsministern ger affären sitt godkännande. Hon understryker Vattenfalls ambitioner att sänka Nuons koldioxidutsläpp genom att konvertera till biobränsle och investera i förnybar energi. Och ur miljösynpunkt är köpet troligtvis lyckat. Det är alltså inte Nuon som är kruxet med jätteaffären. Problemet ligger hos Vattenfall. </p><p>Staten bör inte äga bolag. Det är en uppfattning som även gäller Vattenfall och som inte förändras bara för att bolaget går bra och inbringar pengar till statskassan - till skillnad från Saab som skulle vara en ren förlustaffär för staten att köpa. </p><p>Sett ur ett konsumentperspektiv är Vattenfalls expansion ytterligare ett problem. På den svenska marknaden regerar tre elleverantörer: Vattenfall, Eon och Fortum. Ägarförhållandena skiljer sig bolagen emellan, men för konkurrenssituationen gör det varken till eller från. Eftersom nybyggen inom både kärnkraft och vattenkraft är förbjudet i Sverige är det omöjligt för mindre företag att slå sig in i dessa branscher. Enda sättet är genom förnybara energikällor som vindkraft. Men även på detta område dominerar de tre storbolagen.</p><p>Det finns knappast anledning att hoppas på pressade elpriser när Vattenfall nu stärker sin ställning ute i Europa (bolaget är redan en stark aktör på de danska, tyska och polska marknaderna). Staten skulle visserligen kunna sätta ett vinsttak och se till att en del går tillbaka till konsumenterna. Men det är långt ifrån det optimala scenariot. </p><p>Det vore i stället att fler mindre, privata aktörer fick konkurrera på en fri, konsumentstyrd elmarknad. Då skulle leverantörerna få tävla om kunderna genom låga priser och förnyelsebara energisatsningar. Det energioligopol som bildats i Sverige och sväller ut över Europas gränser gör tyvärr inte att det går i den riktningen.</p><p>Citat: <b>"Uppfattningen att staten inte bör äga bolag förändras inte för att Vattenfall går bra."</b></p>

Ledare: Vattenfall stärker sin position i eloligopolet

Vattenfall stärker sin position i eloligopoletVattenfall stärker sin position i eloligopolet
25 februari 2009 00:00
<p><b>Som veterinär </b>och privatperson håller jag helt med om att det vore önskvärt med ständig jour. Som företagare kan jag tyvärr konstatera att underlaget för detta inte finns i dagsläget. Trots att många upplever att djurvård är dyrt, har branschen som helhet marginaler som de flesta företag skulle fnysa åt.</p><p>Att blanda ihop ekonomi med behovet av vård för våra husdjur är inte kul, men jag måste vara realist. De nyrekryteringar och investeringar som krävs är det få som vill betala för - annat än vid behov.</p><p>Vi har en högre taxa på jourtid, vilket de flesta djurägare accepterar. Trots det är det sällan en jul- eller midsommarhelg går ihop. Jag får ibland tipset att höja priset på vardagar för att finansiera jouren. Men, vilket jag kan förstå, visar erfarenheten att många då väljer en annan klinik/sjukhus under dagtid och det är då den absoluta merparten av besöken kommer.</p><p>Det är lätt att säga att man gärna betalar mer för en vaccination eller kastration för att få tillgång till jour dygnet runt. Men när det väl gäller - hur många skulle i ärlighetens namn också göra det?</p><p>Vi försöker att upprätthålla så hög servicenivå som möjligt. Vi har öppet 365 dagar om året och har bemanning dygnet runt för inneliggande djur. Som påpekats finns det dock både regelverk och en mänsklig aspekt att ta hänsyn till. Jag är stolt!</p><p><b>Björn Lindevall, veterinär och VD på Valla Djurklinik</b></p>

Insändare: Inget underlag för ständig jour för djurvård

Sida 7 av 29
Sida 7 av 29