Vi

18 mars 2009 06:30
<p>Nu återstår frågan om den minskade strömförbrukningen, med sämre ljus, är värt priset som den kvicksilverbaserade glödlampan innebär med ökad miljöförstöring.</p><p>Krossas en kvicksilverlampa får den absolut inte dammsugas upp. Enligt Kemikalieinspektionen skall en trasig lågenergilampa skrapas upp på en bit kartong eller papper och läggas i en glasburk. Golvet skall torkas med en fuktig trasa som också skall läggas i burken som försluts med lock. Glasburken, gärna märkt med innehåll, lämnas i behållaren för miljöfarligt avfall.</p><p>Skulle en brinnande lågenergilampa gå sönder skall rummet stängas till och vädras i en halvtimma. När lampan svalnat är förfarandet detsamma som med en kall lampa som krossats.</p><p>Ni får ursäkta men i verkligheten tror jag inte ens beslutsfattarna i EU-parlamentet följer dessa uppmaningar för att spara lite ström. Trots att de får sin månadslön höjd med 30 000 kronor. </p><p>Först kan vi ju försöka få allmänheten att använda blinkers, ta upp hundbajs, bära reflex, använda cykellyse, inte gå i skidspår, inte kasta plåtburkar och flaskor i naturen. I verkligheten hamnar nog de flesta kvicksilverlamporna i soppåsen och den verklighetsförankringen tycks EU-politikerna sakna.</p><p>Ljushuvud i verkligheten</p><p />

Insändare: Priset för lågenergilampor

17 mars 2009 01:00
Krönika

Ami Lönnroth: Förtydliga riktlinjerna om döende patienter

17 mars 2009 00:00
<p><b>Vem bär </b>ansvaret för våra barn? Ända sedan jag fick ta med mig mina söner från BB har jag trott att det var vi föräldrar.</p><p>Nu har vi hamnat i en situation där vi anser att samhället ska ta hand om dem, uppfostra och lära. Snart har skolpersonalen inte tid att "lära våra barn" saker på lektionstid för det tar så mycket tid av lektionerna att gå igenom rastbus, mobbning, ja även rena slagsmål, osv. Läxor och lärande får vi ta hemma.</p><p>Det kan inte få vara så att elever ska polisanmäla lärare så fort de får en åtsägelse, vart tar då ordningen vägen? Vad har vi vuxna för ansvar?</p><p>Har jag något ansvar som förälder? Självklart. Jag är ingen "duktig" förälder utan har också ett arbete att sköta och mina barn får också "ris och ros" på utvecklingssamtalen.</p><p>Men jag tror att vi föräldrar bör visa oss mera i skol-orna, se hur vardagen ser ut både för lärare och barn. Har vi tid att skjutsa och vara med i alla fritidsaktiviteter helger och kvällar så borde vi också se skolvärlden år 2009. Den är inte som "då vi var unga".</p><p>Det har blivit attityder av barn som vi vuxna absolut inte skulle tolerera på våra arbetsplatser. Bara för att de går ur förskola och mellanstadiet innebär det inte att de klarar sig själva, även om barnen själva kan tycka det. Var med en lektion eller en halv dag, det kan öppna ögonen på många.</p><p>Jag vet att skolan /samhället tagit på sig att klara detta, men vi ser ju att det inte går, kan vi då som föräldrar hjälpa till är det väl inget att vänta på. Skolan är ofta positiv till föräldrabesök. Jag uppmanar skolpersonal/rektor att bjuda in föräldrar i skolvärlden! Ta hjälp av oss.</p><p>Både de som har barn som utsätts eller utsätter andra för trakasserier bör slå på trumman.</p><p><b>Bara en helt vanlig</b><b /></p><p><b>tvåbarnsförälder</b></p>

Insändare: Välkomnar en debatt om barn i skolan

Välkomnar en debatt om barn i skolanVälkomnar en debatt om barn i skolan
17 mars 2009 00:00
<p><b>Jag arbetar </b>på Universitetssjukhuset i Linköping och blir både förvånad samt förbannad, då jag ser hur landstinget slösar med elresurserna.</p><p>Bara i cafeterian på det nya O-huset finns det ett överskott av lampor som är tända dagligen. Om man kunde släcka bara varannan skulle det under ett år spara enorma summor, samt miljö. Jag tror nog att vi ser lika bra för det.</p><p>Listan kan bli lång med liknande exempel. Jag uppmanar landstinget att se om sina egna hus. Vore även trevligt om andra landsting hängde på detta.</p><p>Vi ska värna om den planet vi har.</p><p><b>Miljöbov?</b></p>

Insändare: Sluta slösa med elen

16 mars 2009 01:00
<p>Har vi litat för mycket till medicinens förmågor och knaprar vi i oss för många piller i stället för att försöka "härda ut" eller pröva en annan metod?</p><p>Jag äter tabletter då och då. Två Panodil hjälper oftast mot lindrig huvudvärk, till exempel. Min genomsnittskonsumtion ligger kanske på fyra tabletter i veckan. Vissa veckor fler, vissa veckor inga alls. Mitt beteende är nog rätt normalt, tänker jag. Jag har ingen rädsla, men anser samtidigt att jag har respekt för medicin. </p><p>Däremot har jag mycket svårt att förstå personer som skyr all typ av medicin som pesten. De som kan ta både en och annan drink på fredagen (och lördagen) liksom blossa på cigaretter eller suga på en snus - men att ta en Alvedon är att leva alltför farligt! Frågan är ju vad som tär mest på kroppen - två tabletter eller en dags lidande.</p><p>Sedan kan det förstås gå till överdrift. Ordet tablettmissbruk frammanar kanske bilden av en tilltufsad knarkpåverkad, men det är inte hela sanningen. Ta som exempel teve- och radioprofilen Sofia "Soff-i-propp" Wistam. Hon deltog i programmet <i>Du är vad du äter</i> där det kom fram att hon stoppade i sig sex Treo om dagen - för att bli pigg! </p><p>Det går att bli beroende av receptfria läkemedel och till slut uppnås heller inte längre det ursprungliga syftet med dem - att lindra värk. I stället kan nya krämpor uppkomma. Alla mediciner har biverkningar. För en del blir pillrens fysiska lindring till och med oviktig efter ett tag. I stället blir det vetskapen om att man har svalt dem som ger tillfredsställelse. En ren psykisk effekt alltså. Jag kan ta min mormor som exempel. Varje kväll åt hon en halv insomningstablett. Utan den var det omöjligt för henne att somna. Antagligen hade det inte spelat någon roll om någon bytt innehållet i hennes burk mot sockerpiller utan att säga något. Resultatet - att hon somnade - hade förmodligen blivit detsamma. </p><p>Det verkar ändå som att en nyfunnen respekt för läkemedel är på väg. Onödigt pillerknaprande uppmärksammas mer. Nyligen kunde vi läsa att i stället för att behandla deprimerade patienter med ångestdämpande lyckopiller ska recept på terapi skrivas ut. Ett betydligt mer kostsamt och mindre snabbverkande botemedel, men förmodligen mer långtidsverkande - och mindre beroendeframkallande. Läkare har också blivit betydligt mer restriktiva med att skriva ut penicillin sedan det visat sig att resistensen mot medicinen ökat.</p><p>Liksom bruket av mat, sprit, träning och till och med kärlek bör användas med måtta gäller samma sunda förnuft förstås för läkemedel. För mycket av det goda är sällan underbart. Men inte för lite heller. Var hade vi varit utan den medicinska revolutionen? Många av oss hade inte ens varit här. Lite pannknack måste därför inte alltid "härdas ut". Ibland kan faktiskt ett eller två piller vara den bästa lösningen.</p>

Ledare: Knapra med måtta

Knapra med måttaKnapra med måtta
16 mars 2009 01:00
<p>Många svåra beslut fattas inom sjukvården, inte minst när det gäller nyfödda barn, som framgått av diskussionen efter häktningen för mordmisstanke av en barnläkare i Stockholm. Den medicinska utvecklingen, med bland annat starkt förbättrade tekniska resurser, har medfört att mycket omogna barn, som inte kunde behandlas för ett par decennier sedan, nu kan fås att överleva. Framgången har dock en baksida. Ett inte obetydligt antal av dessa barn drabbas av svåra hjärnskador, före, under eller strax efter förlossningen. Om dessa barn måste vårdas i respirator står behandlande vårdpersonal och föräldrar inför svåra val. Om respiratorvården fortsätter kan två alternativ inträffa. Antingen börjar barnet så småningom spontanandas och överlever men med mycket svåra hjärnskador, eller så blir de respiratorberoende för en tid som inte kan överblickas.</p><p>Är det ur etisk synpunkt riktigt att "driva överlevnad till varje pris", det vill säga också om barnet har svåra hjärnskador? De flesta som arbetar inom vården, liksom de allra flesta föräldrar, tycker inte detta är rimligt. Den här gruppen av barn skulle belasta nyföddhetsvården kraftigt, och stå i vägen för intensivvård av potentiellt friska. Vården kommer aldrig att ha outtömliga resurser.</p><p>Det bör påpekas att det faktiskt finns ett betydande vetenskapligt underlag för etiskt beslutsfattande i nyföddhetsperioden. Inom ramen för ett omfattande europeiskt forskningsprojekt, ställdes ett stort antal frågor rörande etiskt beslutsfattande till läkare och sjuksköterskor inom neonatal intensivvård i 8 europeiska länder. Vi har tillsammans med före detta lagmannen Bertil Wennergren medverkat i detta arbete, vilket redovisats i kända vetenskapliga tidskrifter (fotnot).</p><p>Några viktiga resultat från dessa studier lämnas här. Majoriteten av läkare hade erfarenhet av att begränsa vården i vissa fall. Avbrytande av respiratorvård hade 90 procent av tillfrågade svenska läkare varit med om. Lika många hade erfarenhet av att ge lugnande/smärtlindrande medel i avsikt att minska smärta och oro i så hög dos att det kan ha påskyndat dödsfallet. I Sverige men inte i alla andra länder var det självklart att föräldrar engageras i beslutsprocessen.</p><p>Viktigt är också att veta att den europeiska barnläkarfederationens (CESP) arbetsgrupp för etik, utfärdat rekommendationer rörande etiskt beslutsfattande (fotnot). Några av dessa rekommendationer citeras här:</p><p>? Om behandling är meningslös eller uppenbart inte i patientens intresse, så är det läkarens uppgift att förhindra lidande och inte att förlänga liv.</p><p>? Beslut att avbryta behandling ska alltid åtföljas av optimal palliativ behandling.</p><p>? Avsiktligt dödande är ej tillåtet, däremot att ge läkemedel som minskar lidande trots att detta kan påskynda dödsfallet.</p><p>? Avslutande av behandling ska ske efter samråd med föräldrar och får ej ske mot deras vilja.</p><p>Det är korrekt som rapporterats att det sedan länge är praxis i landet att avsluta livsuppehållande behandling av vissa nyfödda barn, vilket skett helt öppet. Detta har inte öppnat vägen för aktiv dödshjälp som en del befarat. Ett problem som påpekats av flera författare i medicinsk etik är att lagstiftningen släpar efter utvecklingen av modern medicinsk vård.</p><p>Jan Persson</p><p>Orvar Finnström</p><p /><p>Fotnot: Här är referenser till vetenskapliga artiklar och barnläkarfederationens rekommendationer</p><p>M. Cuttini, M. Nadai, M. Kaminski, G. Hansen, R de Leeuw, S. Lenoir, J. Persson, M. Rebagliato, M. Reid, U. de Wonderweid, H.G. Lenard, M. Orzalesi,</p><p>R. Saracci: End-of-life decisions in neonatal intensive care: physicians´selfreported practices in seven European countries. The Lancet, 355, June 17, 2000, 2112-2118.</p><p /><p>Editorial: Ethics of intensive neonatal care. The Lancet, 355, January 8, 2000, p 79.</p><p /><p>H. E. McHaffie, M. Cuttini, G. Brölz-Voit, L. Randag, R. Mousty, A.-M. Duguet, B. Wennergren, P. Benciolini: Withholding/withdrawing treatment from neonates: legislation and official guidelines across Europe. Journal of Medical Ethics, Dec 1999, Vol 25, No 6, 440-446.</p><p /><p>P. J. J. Sauer et al.: Ethical dilemmas in neonatology: recommendations of the Ethics Working Group of the CESP. Eur J Pediatr 2001, 160, 364-368.</p>

Debatt: Etiska beslut i vården av nyfödda - vad är praxis?

Etiska beslut i vården av nyfödda - vad är praxis?Etiska beslut i vården av nyfödda - vad är praxis?
16 mars 2009 00:00
<p><b>Jag kan </b>inte låta bli att reagera över artikeln "Kvinnliga lärare halkar efter allt mer lönemässigt" som publicerades i Corren 12/3. Hur är det möjligt att vi år 2009 i vårt välutvecklade land Sverige fortfarande har skillnader mellan kvinnliga och manliga löner för samma typ av arbete?</p><p>Att man får lön beroende på vilket kön man har fötts till är skrämmande, på samma sätt som om kulturell bakgrund skulle göra skillnad på lönesättningen.</p><p>Själv är jag nyss utbildad lärare och har en magisterexamen vilket innebär många år i skolan, men det är tyvärr ingen rolig arbetsmarknad jag går till mötes.</p><p><b>Att särskilda </b>ämnesområden såsom matte, natur och teknik och som av tradition har flest manliga lärare, har en högre löneökning än andra ämnesområden, är ytterligare ett uttryck för en mycket snedfördelad syn på kunskap.</p><p>Lärarutbildningarna är i dag lika långa oavsett ämnesområde och lärarstudenterna har därmed lika stora studieskulder att betala tillbaka. Skillnaderna i lönenivåer mellan ämnesområden ger dessutom signaler till både lärare och elever vilka ämnen som prioriteras högre än andra, vilket bidrar till en hierarkisk kunskapssyn och konflikt mellan olika utbildningsprogram.</p><p><b>Skolan ska föregå </b>med ett gott exempel på hur demokrati och jämlikhet ska fungera i ett samhälle. Hur ska våra barn och ungdomar annars utveckla sig till att bli goda medborgare och själva verka för ett bättre och jämlikare samhälle?</p><p><b>Att Linköpings </b>kommun under de senaste två åren frånträtt förhandlingar med lärarfacket eftersom man inte kommit överrens om bland annat lönenivåer är under all kritik. Det borde ligga i kommunens intresse att vara med och skapa nästa generation goda och demokratiska medborgare, av båda könen! Jag funderar på att byta jobb!</p><p><b>Fröken</b></p>

Insändare: Varför är lärarlönerna könsrelaterade?

Varför är lärarlönerna könsrelaterade?Varför är lärarlönerna könsrelaterade?
16 mars 2009 00:00
<p><b>Medlemmarna i </b>Vision Rimforsa har många tankar och ideér och har kommit till tals i tidningen ett flertal gånger den sista tiden. Det är bra att det finns personer som funderar och ger förslag, men alla förslag känns inte lika kloka eller genomtänkta.</p><p>Som Rimforsabo uppskattar jag mycket närheten till sjö och området runt Björksund där man kan promenera och på sommaren bada eller sitta och fika i gröngräset.</p><p>Jag tror att det är detta man söker om man flyttar hit snarare än något slags marint nöjesområde. För mig är lugnet och åtkomligheten en idyll, vilket det inte blir med båtbryggor, höghastighetsbåtar och diverse aktiviteter.</p><p>Björksund kan utvecklas vidare, men då varsamt med bibehållna naturområden och en strandlinje som är lättåtkomlig för alla. Detta är ju en förutsättning för att skolan ska kunna utnyttja området för naturstudier och utomhuspedagogik.</p><p>Dessutom är det viktigt att vi värnar om våra stränder, de ska inte bebyggas och göras oåtkomliga för allmänheten.</p><p><b>Rimforsabo</b></p>

Insändare: Vill Rimforsa bli en skärgårdsidyll?

16 mars 2009 00:00
<p><b>Nu tycker </b>jag det får vara nog. När ska vi arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer få vår bonus då?</p><p>Jag tycker på ren svenska att detta är för djävligt. Statliga fondsparare så kallade AP- fonder, som är satta att förvalta våra pensionspengar, ska med regeringens goda vilja och minne få ta ut miljonbelopp i bonus, trots att de går med brakförlust. Våra redan utsatta pensionärer ska då få ut mindre i sina plånböcker. Är det rättvisa?</p><p>Sedan sitter vår finansminister och nästan hånler åt tv-reportern som tog upp samtalet om bonusar. Han lovade att ta upp problemet med försäkringskassan och berörda myndigheter, så att vi inte skulle behöva få ut mindre i våra plånböcker. Med mina och andras erfarenheter av försäkringskassans och andra myndigheters handläggningstider, så hinner väll de flesta att dö innan något händer i det ärendet.</p><p>När den dagen kommer så får alla pensionärer se att de får mindre i sina kuvert.</p><p>Nej svenska folk, det är nu dags att sparka ut borgarna från sina positioner i regeringen. Det de har förstört av den svenska välfärden på tre och ett halvt år, kommer att ta decennier att bygga upp igen.</p><p><b>Peter B</b></p>

Insändare: Miljonbelopp i bonus trots brakförluster

14 mars 2009 00:00
<p><b>Uppenbarligen behövs </b>inte några medarbetare i företagen längre. De enda som belönas är just chefer och med bonus/lönepåslag som man inte tror är sant. Av den anledningen kan ju inte andra medarbetare behövas, utan låt cheferna visa att de kan sina respektive områden som de så rikligt belönas för.</p><p>Gäller ju allt från SEB till Länsförsäkringar. Vilka återbäringar blir det i år?</p><p>Hur kan man - med moral och etik i behåll - höja en lön med cirka 100 000 kr/mån/person för till exempel SEB-chefer?</p><p>Det motsvarar en vanlig pensionärs hela årslön.</p><p>Den gamla slitna "klyschan" gäller i ännu högre grad, nämligen - den som mycket har, den skall mer ha. Och den som inget har, skall heller inget ha!</p><p>Låt de stackars chefer som har miljonlöner söka jobb utanför Sverige så får vi se hur många som flyttar.</p><p>Det är ju alltid det argumentet som framförs - vi måste behålla kompetensen i Sverige.</p><p>I fråga om kompetens och chefsbefattningar så står hundratals unga hungriga akademiker beredda på chefsbefattningar med betydligt mer moraliska löner. Det är jag helt övertygad om!</p><p>Heja Sverige!</p><p><b>Hans-Göran Carlsson</b></p>

Insändare: Avskeda alla som inte är chefer!

13 mars 2009 19:14
Krönika

Jag blir turistbossi Vadstena ochbesöker Vikingstad

Jag blir turistbossi Vadstena ochbesöker VikingstadJag blir turistbossi Vadstena ochbesöker Vikingstad
13 mars 2009 01:00
<p>Det pågår en diskussion i både medier och vid frukostbord om hur långt olika leverantörers mjölk transporteras innan de når butikerna. Och Östgöta Mjölk är ett av de exempel som används. Det är bra, tycker vi, för människor ska kunna göra medvetna val.</p><p>Men det kan vara svårt att göra relevanta jämförelser med den lilla information som finns. Framför allt är det svårt när det gäller transporterna till och från mejerierna. I vår jämförelse här utgår vi från Linköping, men resultaten blir ungefär desamma från alla orter.</p><p>? Transporterna till mejeriet</p><p>Vi tappar vår mjölk på Emå-mejeriet i Hultsfred. Transporterna dit är olika långa, beroende på var mjölken hämtats. Andra leverantörers mejerier ligger olika långt från "sina" gårdar, beroende på var mjölken hämtas. Det är svårt att göra jämförelser, eftersom de inte redovisar denna information. Men våra gårdar är stora, vilket innebär att andra leverantörers tankbilar behöver besöka fem gårdar för att hämta samma mängd mjölk som hämtas bara från Kättestad. För Gammalstorp handlar det om sju gårdar. Och för Karlslund om nio gårdar. De ekologiska gårdarna är i genomsnitt ännu mindre och ligger på ännu större avstånd från varandra.</p><p>För enkelheten skulle man kunna säga att de andra måste hämta mjölk från sju gårdar, när vi bara behöver hämta från en. De besöken blir många mil de också.</p><p>? Transporterna från mejeriet</p><p>När det gäller transporterna från mejerierna ut till butik skiljer sig avstånden beroende på vilken typ av mjölk man talar om. Sett till det vanliga sortimentet av standard-, mellan- och lättmjölk har Östgöta Mjölk den kortaste vägen till Linköping.</p><p>Den ekologiska mjölken har oftast mycket längre transportsträckor både till och från mejeriet än vår mjölk. Och Klövermjölken tappas visserligen i Linköping, men distribueras sedan över hela landet.</p><p>? Vårt mejeri</p><p>Att konsumenten ska kunna se från vilken gård mjölken kommer är viktigt för oss. Det innebär att vi måste välja ett mejeri som i sin tillverkning kan ange just det. Det närmaste mejeriet som klarar det är just Emå-mejeriet i Hultsfred. Ett litet, men toppmodernt mejeri som startade 2007 och drivs av lokala gårdar med samma filosofi som vi.</p><p>På lite sikt har vi planer på att starta ett eget mejeri. Men det handlar om stora pengar och innan vi kan ta steget behöver efterfrågan vara långsiktigt tillräckligt stor.</p><p>? Marknaden behöver alternativ</p><p>Vi, liksom alla andra mjölkleverantörer, måste finnas sida vid sida för att ge konsumenten valmöjligheter. Men vi vill att det ska finnas ordentlig, och riktig, information för den som vill veta hur det fungerar. Och svar på de frågor som kan, och ska, ställas.</p><p>Mathias Jonsson, Ogestad</p><p>Anders Birgersson, Gammalstorp</p><p>Mats och Niklas Jonasson, Kättestad</p><p>Bengt Gustavsson, Flytthem</p><p>Håkan Gustavsson, Karlslund</p><p>Jakob Olai, Marås</p><p>Stefan Löwenborg, Odensviholm</p>

Debatt: Vår mjölk färdas inte längre än andras

Vår mjölk färdas inte längre än andrasVår mjölk färdas inte längre än andras
13 mars 2009 00:00
<p>Med anledning av tidigare insändare i Corren vill vi svara på ställda frågor.</p><p><b>I dag äger inte</b> S:ta Ingrids Gille några av tre museigårdar som ligger belägna i kulturreservatet i Skänninge, ägare av dessa är kommunen.</p><p>Vad gäller den brandskadade fastigheten så är föreningen tillfrågad, för cirka en månad sedan, utav kommunen, om det fanns intresse från vår sida att iordningställa huset.</p><p>Hembygdsföreningen vill inget hellre än att se att huset bevaras och renoveras till sitt ursprungliga skick, men föreningen har inga ekonomiska möjligheter till detta.</p><p>Vi hänvisar till tidigare artikel i Corren där länsantikvariet och länsmuseets experter uttalar sig i frågan. De säger att skadorna inte motiverar en rivning, stommen är intakt och skadorna går att reparera. Alltså finns det goda möjligheter att rusta upp huset igen.</p><p>Vad gäller den ekonomiska biten så ser länsstyrelsen eventuella möjligheter till ett byggnadsvårdsbidrag om nu inte försäkringen skulle täcka.</p><p>Huset är ett av Skänninges äldsta trähus från 1721 och S:ta Ingrids Gille hoppas och vill tro att fastighetsägaren inser husets kulturella värde. Ansvaret, att huset bevaras, ligger givetvis först och främst hos fastighetsägaren. Det lilla pittoreska trähuset har stått där i över 280 år och Gillet vill se att det fortsätter pryda sin plats.</p><p><b>S:ta Ingrids Gille</b><b /></p><p><b>Ordförande</b><b /></p><p><b>Ingemar Blomqvist</b></p>

Insändare: Brandskadat kulturhus i Skänninge bör bevaras

13 mars 2009 00:00
<p><b>Med all </b>rätt upprörs vi av oskäliga chefs- och vd-löner inklusive bonusar, dessa självöverskattande personer inom både offentlig och privat verksamhet tycks inte leva i samklang med verkligheten, men däremot med sina bröder.</p><p>Jag mår illa av att höra deras hycklande förklaringar om sin egen förträfflighet, när extra bonus skall till vid månadslöner på över hundra tusen och mer.</p><p>Frågan man ställer sig är, arbetar de inte tillräckligt under sina timmar utan måste ha extra tilldelning för att prestera optimalt? "Vi måste betala för kompetent arbetskraft" mumlar styrelsen, men jag tror inte att det internationella näringslivet står i kö med saftiga erbjudanden varken till privata chefer eller avdankade politiker förklädda till generaldirektörer.</p><p>Konstigt är det där- emot att aldrig någon landstings- eller kommundirektör vill betala för sin kompetenta arbetskraft? Högutbildade män och kvinnor inom vård/omsorg med digra studieskulder, når under sitt arbetsliv knappt upp till lägsta lönen hos en byggjobbare eller sopåkare.</p><p>Konstigt är det också att det aldrig tycks ha funnits tillräckligt med pengar under mina 40 år som sjukgymnast till anständiga lönelyft, det spelar ingen roll om löneutvecklingen baserats på tjänsteår som förr eller som nu prestation, när pengar aldrig finns.</p><p><b>Harriet Larsson,</b><b /></p><p><b>leg sjukgymnast, 1969</b></p>

Insändare: Illamående av girighetsmaffian

13 mars 2009 00:00
<p>Svar till Magnus Landberg, ordförande i miljönämnden, Reidar Danielsson, miljöchef, 6/3.</p><p><b>Miljönämndens </b>ordförande Magnus Landberg, ställer sig helt och fullt bakom alla tjänstemäns agerande på miljökontoret. Det är upprörande att se hur politiker och tjänstemän många gånger, går hand i hand för att försvåra och fördyra småföretagares verksamhet. "Det är naturligtvis viktigt att kraven är lika, oavsett om det är ett stort eller litet företag" skriver Landberg och Danielsson.</p><p>Jag kan hålla med om det, men det gäller alltid att tolka kraven på ett rimligt sätt, i varje olika fall som handläggs. Att inte göra det, tyder på en okänslighet och bristande förståelse för hur många småföretagares villkor är i dag, inte minst på landsbygden.</p><p>"Vikingstadsaffären" är ännu ett exempel i raden av många, där människor med goda teoretiska kunskaper, inte har förmågan, eller viljan att kunna göra en praktisk rimlig bedömning i sina beslut.</p><p>Min tro har varit, att politikerna också skulle vara sina väljares representanter och balansera upp situationer, där orimliga EU-regler, stelbent lagstiftning, tillsammans med övernitiska tjänstemän, kan få för-ödande konsekvenser för till exempel småföretagare och enskilda personer.</p><p>Det är tragiskt att se, hur vårt samhälle mer och mer tas över av människor, där det sunda förnuftet har flyttat ut och ersatts av teoretiska kunskaper, som ibland används på ett felaktigt sätt. Vart är vi på väg?</p><p><b>RUNE CARLSSON</b></p>

Insändare: Politiker och tjänstemän fördyrar för småföretagen

12 mars 2009 23:41
<p>Alltså, jag är en vanlig åskådare, va! Och jag blir förbannad när man hoppar på mig så där som Correns sportchef gjorde i torsdagstidningen. Vad f-an vet han? Ingenting. Jag har nyligen börjat ett nytt jobb, va, och satt bredvid min nya chef på matchen i onsdags och hon satt väldigt lugn och samlad och då kunde ju inte jag börja vråla och gapa. Och på andra sidan om mig satt en stor kille, väldigt stor om jag säger, i Skellefteåtröja, och framför satt en familj med två små gulliga barn i 2-4-årsåldern. Ja-a? Och sen kommer jag från Tannefors och vi har inte skrikit på hockey sen det var is på Folkungavallen.</p><p>Han har ju rätt i att det var tyst i hallen, det har han. Men man kan väl inte kräva att åskådarna ska heja på hemmalaget? Så det hörs, menar jag. Jag har ju redan hjälpt LHC genom att betala 300 krisch för min plats. Själv håller jag på Leksand, för resten.</p><p>Tänk om man inte kan prata, då? Är stum? Pratar för lågt? Får man inte komma in då? Kanske skulle LHC börja med röstprov också när folk vill köpa biljett. Auditions. "Du är visserligen först i kön, men du hörs inte. Kom igen när du kan göra din stämma hörd." Och sen kanske LHC skulle börja videofilma publiken och Corren kunde visa upp alla tysta. Dagens ohejare är . . .</p><p>Fast jag begriper ju att sportchefen var ute efter att få fart på publiken till nästa match och kanske eldade han på så det tog fyr igen. Själv var jag hemma. Halsont.</p>

Inte lätt att vara hejare

12 mars 2009 01:00
Krönika

Martin Kylhammar: Faran med faktoider

12 mars 2009 00:00
<p><b>Hej alla </b>innevånare i den rena och växande kommunen Linköping! Ni sitter väl som jag i ankdammen, plaskar runt lite med skygglapparna på och funderar på vad ni ska köpa härnäst.</p><p>En dag råkade jag lyfta blicken och kika över kanten och fick bokstavligen aska i ögonen, då jag plötsligt såg Tekniska verkens tjusiga byggnad höja sig över slätten som en kejsare svept i sina nya kläder bestående av skapligt rena avgaser.</p><p>Vi som vågade tittade och i samma veva läste Christian Ströbergs artikel i Corren, 5/3, och fick veta sanningen om dioxinaskan, vi fick också veta att kostnaderna för dessa mycket hemlighållna transporter var en företagshemlighet. Vän av ordning undrar vem som är företagsägaren?</p><p>Trodde i min dumhet att kommunen (även vi som plaskar runt i dammen) åtminstone är delägare. Tack för grävande journalister!</p><p>Vi fick veta att det finns och har funnits länge, anläggningar som kan förbränna askan.</p><p>Inge Johansson, Avfall Sverige, säger i artikeln, Corren 5/3, att askhanteringen är en fråga som oroar många. Starkt uttalande av en som borde veta att det är en ren katastrof att denna hantering pågår.</p><p>I Linköping lyfter ingen på ögonbrynet, inte i kommunstyret, inte i ankdammen. Inte en kommentar har jag läst.</p><p>Vi litar på expertisen, de vet vad som är bäst för oss, eller?</p><p>Bäst dra på skygglapparna och plaska vidare. Köpa, köpa, köpa.</p><p><b>Gunilla Olsson</b></p>

Insändare: Fick bokstavligen dioxinaska i ögonen

Fick bokstavligen dioxinaska i ögonenFick bokstavligen dioxinaska i ögonen
12 mars 2009 00:00
<p>Angående insändarna om mobbning på Mjölbyskolor.</p><p><b>Som medarbetare</b> på en av Mjölbys grundskolor blir jag väldigt ledsen när jag läser insändarna i Corren om mobbning av elever. Dels för att jag skäms över att det gått så långt så att föräldrar börjar skriva in till tidningen i desperation, dels över att vi inte kan få bukt med problemet i skolan. Men vi gör faktiskt en hel del i försök att stävja detta elände, vi har rastvakter, kamratstödjare, värdegrundsarbete och vi lärare pratar väldigt ofta med eleverna om hur viktigt det är att vi behandlar varandra med respekt och empati.</p><p>Att sätta in extraresurser finns inga pengar till, elevassistenter finns redan anställda. Det jag vill att folk ska veta är att vi inte struntar i mobbningen, att vi rycker på axlarna och går in och sätter oss i personalrummet och låter eleverna hållas. Men vi ser inte allt och det vi gör räcker inte alltid till, men ge oss förslag på vad mer vi ska göra för att era barn ska trivas och må bra.</p><p>Jag är ledsen att ni föräldrar känner sådan frustration över att era barn inte mår bra och att ni inte känner skolans stöd. Jag hoppas och drömmer om att alla barn ska få komma till skolan och ha ett leende på läpparna, att de alla ska bli sedda och ha en kompis. Men så är inte fallet, men jag kommer kämpa vidare för detta och jag lovar, jag ger inte upp!</p><p><b>Lärare i Mjölby</b></p>

Insändare: Lärarna i Mjölby försöker stävja mobbningseländet

11 mars 2009 00:00
<p><b>I dag </b>har jag efter morgonpromenaden med mina hundar ännu en gång fått skura av dem efter att de har rullat sig i folkskit. Detta inträffar ganska ofta i närheten av elljusspåret i Åtvidaberg.</p><p>Många gnäller på oss hundägare att vi ska ta upp bajset efter våra hundar men vem ska ta upp bajset efter er. Vi tar med oss påsar, det kanske vore en god idé för er också att göra. Kommunen hänger ju nu upp påsar lite överallt så ta med en innan du springer iväg. Jag har i alla år jag haft hund tagit upp allt bajs efter dem men nu är det slut med det i dessa områden för där verkar ju inte den regeln gälla.</p><p><b>Lotta - hundägare </b><b>i Åtvidaberg</b></p>

Insändare: Snuskiga motionärer i Åtvidaberg!

Sida 7 av 28
Sida 7 av 28