När

Niclas Ericsson: Raketer som urholkar själen

Insändare: Vårdföretagen har bäddat själva

Insändare: "Låten barnen komma . . . "

Ledare: Splittring är ordet

Insändare: Regeringen har skött finanskrisen bra

13 januari 2009 00:00

Svar till Fritz Widqvist, Linköping, 9/1.Först av allt vill vi beklaga att du inte fick något svar på ditt mejl till länsmuseet. Så ska det givetvis inte gå till och vi ber om ursäkt.När det gäller eventuell exploatering på Stångebrofältet så rör det sig om en lång process. Stadens planering regleras i PBL (Plan- och bygglagen) och kommunen är den myndighet som beslutar i ärendet.När det gäller huruvida eventuella fornlämningar berörs av en exploatering så sker det inte godtyckligt utan regleras noga i KML (Kulturminneslagen). Det är länsstyrelsen som fattar besluten enligt KML. De kan, när de anser det vara befogat, låta genomföra arkeologiska utredningar och undersökningar.Riksantikvarieämbetets roll i processen är som tillsynsmyndighet för landets kulturmiljövård och kulturminneslagstiftning. Någon brutal bortschaktning av gravar eller andra fornlämningar kommer därmed inte att ske. Dessutom finns en policy inom den arkeologiska uppdragsverksamheten på länsmuseet som reglerar hanteringen av mänskligt gravmaterial.Länsmuseets roll i det hela kan vara som remissinstans i samband med kommunens planärende och/-eller som arkeologisk uppdragstagare, vilken utför en av länsstyrelsen beslutad utredning eller undersökning.När det gäller undersökningar av fornlämningar agerar vi därmed först efter beslut från länsstyrelsen.Under senare år har flera arkeologiska utredningar och undersökningar utförts inom Stångebrofältet inför olika former av exploatering. Som exempel kan nämnas de omfattande undersökningarna inför den nya stora parkeringen till Cloetta center. Där undersöktes en boplats från järnåldern med flera långhus, brunnar, smideslämningar och en väg. De spännande resultaten från den undersökningen presenteras i en bok som utkommer under våren 2009.Ann-Charlott Feldtoch Marie OhlsénÖstergötlandslänsmuseum

Insändare: En lång process att exploatera Stångebrofältet

Insändare: Förbjudet att störa trafikrytmen

Insändare: Oansvariga förare bör mista körkortet

12 januari 2009 03:00

Allt fler östgötar står under allt längre tid utanför arbetsmarknaden. De allra flesta vill arbeta men hindras därför att man har fel utbildning, för att man behöver rehabilitering på grund av en arbetsskada eller kanske behöver stöd i form av sociala insatser för att komma tillrätta med missbruk.Nu står vi inför en verklighet där allt fler riskerar arbetslöshet och där de som redan är arbetslösa får allt svårare att få ett arbete. Risken är uppenbar att ännu fler östgötar riskerar att tappa fästet från arbetsmarknaden och för att förhindra detta behövs det politiska initiativ nu.Vi tror inte att det finns någon enkel lösning, och de möjligheter som står till förfogande lokalt och regionalt är begränsade. Det gör det ännu viktigare att politiska initiativ tas för att samla de resurser som finns. Vi tror inte att landsting, kommun, arbetsförmedling eller försäkringskassa var och en för sig klarar detta. I stället är det insatser från flera olika huvudmän som behövs, arbetsmarknadsutbildning från arbetsförmedlingen, rehabiliteringsinsatser från landstinget och sociala insatser från kommunen.Tyvärr så finns det flera tecken på att samverkan just nu försvagas i stället för att förstärkas.Under den förra socialdemokratiska regeringen gavs möjligheten till att bilda så kallade samordningsförbund. Det möjliggjorde att resurser från kommun, landsting och försäkringskassa kunde samlas i en påse. I stället för att använda förbunden offensivt begränsar den borgerliga regeringen förbunden genom att ge försäkringskassan och arbetsförmedlingen direktiv om att nedprioritera samverkan med kommuner och landsting.Nu senast tog de politiska partierna i Östergötland gemensamt initiativ till att genom projektet Gagna ytterligare förstärka långsiktiga satsningar på lärande och kompetensutveckling över välfärdsorganisationernas traditionella insatser. Redan nu vet vi att av detta blir det inget.Det krävs ytterligare politiska initiativ omgående. Därför vill vi socialdemokrater att:? det lokalt i Östergötland tas initiativ av den styrande majoriteten för att stoppa regeringens nedmontering av samordningsförbunden.? det skapas lokala jobbcentra för att knäcka jobbkrisen i de områden där behoven är som störst - genom att lokalt i närområdet koppla samman sociala och arbetsmarknadspolitiska insatser kan man mer effektivt ge den enskilde det stöd som krävs att kunna ta ett jobb.? det startas ett lokalt kunskapslyft - arbetslöshet och passivitet måste ersättas med utbildning och kompetensutveckling.Det är några initiativ som vi socialdemokrater ser behöver tas nu för att Östergötland skall kunna stå rustat när jobbkrisen kommer.Kent WaltersonIrma Görtz

Debatt: Rusta inför jobbkrisen

Insändare: Dyrare el och kallare lägenheter

Debatt: Rätt ska vara rätt

Insändare: Var försiktig på isen

Insändare: Varför hålls inte rätt hastighet?

Insändare: Vargen ett favoritdjur

8 januari 2009 09:47

Omvärlden tävlar just nu om att fördöma Israels markoffensiv i Gaza. Det är inte så konstigt. Krigets lagar kräver tre saker för att en vedergällning ska ses som rättfärdig. Den ska vara proportionerlig. Men antalet döda israeler uppgår bara till elva i den pågående offensiven, samt 32 tidigare offer för det sjuåriga raketregnet från Gaza. Antalet döda palestinier sedan 27 december kan vara över 600, av vilka ett stort antal är civila. Minst tolv barn har dödats i striderna. Och ännu har vi inte sett slutet på Israels attacker. En vedergällning ska kunna uppnå sitt syfte. Men det är högst osäkert om Israel kan lyckas stoppa Hamas från att skjuta iväg missiler i framtiden. Effekten kan lika gärna bli den motsatta - att våldspiralen stegras. Till sist ska alla andra medel ha uttömts innan en vedergällning genomförs. Kritikerna hävdar att så inte är fallet, att Israel borde ha hävt sin blockad av Gaza och litat till att Hamas då skulle ha upphört med sina raketanfall. Men hade Israel kunnat agera annorlunda? Ingen stat kan stillatigande se på när dess medborgare terroriseras. Att försvara deras säkerhet är statens första uppgift - annars hotas hela statens existens. Israels regering utrymde de judiska bosättningarna på Gaza 2005. Syftet var att skapa avspänning mellan Israel och palestinierna. Effekten blev den motsatta. Ett inbördeskrig mellan Hamas och Fatah utbröt och slutade med att Hamas tog över området. Kassamraketerna regnade allt tätare. Israel svarade med en blockad av Gaza som har gällt både mat, vatten, el och mediciner. I juni togs den 20-årige soldaten Gilad Shalit som gisslan av den palestinska sidan och hölls fången i Gaza. Han är ännu inte frisläppt. En sex månader lång vapenvila som tog slut i december har aldrig respekterats. Båda sidor skyller på den andre. Kunde Israel i det läget ha vikit sig för Hamas krav på att öppna gränserna till Gaza? I teorin - ja. I realiteten - knappast. I många israelers ögon hade det varit att ge Hamas fria händer att föra in kraftfullare vapen för att fyra av mot Israels befolkning. Om det hade gått att lita på Hamas får vi nu aldrig veta. Det förtroende som skulle ha krävts mellan Israel och Hamas för en sådan överenskommelse existerade inte. Till det är båda parter skyldiga - Hamas inte minst. Hamas vet att varje raket kostar palestinska människoliv, snarare än israeliska. Ändå fortsätter de att fyra av dem. Det är ett cyniskt spel, som handlar om att värva nya anhängare. Allt som tolkas som övervåld från Israels sida gör att fler palestinier vill ansluta sig till terroristerna. Och därtill får palestiniernas sak förnyat stöd världen över. Varje palestinskt barn som dör är därför en pr-seger för Hamasmedlemmarna. Och det vet de. Det är därför raketattackerna kommer att fortsätta in i det sista. Det är kanske det allra sorgligaste med den pågående offensiven i Gaza.

Ledare: Hamas sorgliga pr-seger

7 januari 2009 00:00

Jag arbetarsom lärare i samhällskunskap och historia på en gymnasieskola i länet. I styrdokument och kursplaner beskrivs att vi lärare aktivt ska arbeta för ett demokratiskt samhälle, att vi ska arbeta mot särbehandling, diskriminering och för ett mångkulturellt samhälle.Jag anser att detta är mitt mål med mitt yrke; att alla individer ska känna sig trygga, få lära sig om sina mänskliga rättigheter samt få dem tillgodosedda och att de sedan ska kunna tillämpa ett demokratiskt tanke- och handlingsmönster.Jag blir så oerhört besviken på samhället då jag som privatperson dag efter dag måste skrapa ner klisterlappar med antidemokratiska budskap uppsatta av Folkfront i mitt hemkvarter. Demokrati och yttrandefrihet i all ära!Det jag inte kan förstå är hur vi ska kunna skapa ett demokratiskt samhälle, utan diskriminering, när denna typ av grupper som så tydligt har som syfte att rensa ut en viss del av befolkningen får härja fritt. Jag vill att vår stad ska vara en trygg plats där ALLA ska kunna känna sig trygga och välkomna.Jag är oerhört besviken på att detta får försiggå i tysthet och att vi medmänniskor inte agerar ljudligare mer. Hur kan en grupp/ett parti som Folkfront (tidigare NSF) som så tydligt bestrider demokratin få höras och synas så mycket?Vad menar jag då med att de bestrider demokratin? Jo följande: de framhåller klart och tydligt att de inte anser att alla människor är lika i värde och rättigheter (strider mot FN:s deklaration över de mänskliga rättigheterna artikel 1).Jag som dessutom undervisar i historia har rätt bra koll på vad som historiskt har skett då antidemokratiska idéer får florera. Titta till exempel på folkmorden i Rwanda och Nazityskland. Kan historien upprepas? Dessa grupper tillåts komma undan med spridning av propaganda som rör hets mot folkgrupp, diskriminering av homosexuella osv. Vilken grupp blir det som de vänder sig mot näst? Förståndshandikappade? Romer? Andra oliktänkande? Vi har sett det förut!Dags för medelsvensson att bidra i arbetet mot rasismen och se till att dessa grupper inte får nå ut med sitt budskap utan kritik. Vi måste våga ta diskussionen och våga stå upp för vårt demokratiska system och de mänskliga rättigheterna. Använd yttrandefriheten, utan att diskriminera!Frida, gymnasielärare

Insändare: Vilket pris har yttrandefriheten?

Insändare: Landstingets ambulansupphandling hotar patientsäkerheten

Insändare: Det finns värre saker än rökning

3 januari 2009 01:00

Att alla ska ha samma möjligheter att ta sig fram i samhället är en viktig demokratifråga. Om familjeband, kontakter, kön och etniskt ursprung avgör vem som får toppjobben så uppstår en känsla av misstro bland dem som inte får plats kring köttgrytorna. En misstro som går ut på att eliten i samhället håller de sina om ryggen.Därför är det särskilt viktigt att staten föregår med gott exempel och beter sig juste när den utnämner höga chefer.De borgerliga partierna, som länge varit kritiska till hur socialdemokraterna skött utnämningspolitiken, lovade därför i valrörelsen 2006 en öppnare tillsättning av myndighetschefer. Tjänsterna skulle annonseras ut offentligt, med tydliga beskrivningar av vilka meriter som krävdes för jobbet.Så gick det inte till under socialdemokraternas tid vid makten. Tjänsterna tillsattes utan insyn och gick påfallande ofta till någon gammal trotjänare inom partiet - en trotjänare som oftast var man. Det såg naturligtvis illa ut, men problemet var större än så. Genom att så många myndighetschefer var s-märkta skaffade sig partiet ett stort informellt inflytande över det offentliga Sverige.Alliansen har nu haft drygt två år på sig - och förändringen är fullständig. Det visar en kartläggning som Ekot gjort av de myndighetschefer som har utsetts direkt av regeringen sedan 2006.Hälften av toppjobben har gått till kvinnor. Under regeringen Persson var bara var tredje chef som utsågs en kvinna. Var femte chef som alliansen har utsett har utländsk bakgrund. Under den förra regeringen var det bara var tjugonde.Kön och etnicitet bland de myndighetschefer som alliansen utsett motsvarar därmed befolkningssammansättningen i Sverige. De chefer som Göran Persson utsåg motsvarade snarare sammansättningen på sosse-eliten.Allt detta har skett utan kvotering. Och det är inte det minst viktiga.Att kvotera in kvinnor och personer med utländsk bakgrund skapar lätt nya orättvisor, eftersom det betyder att en bättre lämpad person blir förbigången. Regeringen har tvärt om letat efter de bäst lämpade, utan hänsyn till partibok. Utmärkt."Vi har ju gjort om utnämningspolitiken och mer vinnlagt oss om att det ska vara rätt man, rätt kvinna på rätt plats, mer av annonsering, mer av en professionell rekrytering, bort från den gamla ordningen med allt för mycket politiskt hänsynstagande där det till och med kanske bara var en person i toppen som fattade beslut", säger statsminister Fredrik Reinfeldt till Ekot med en tydlig pik till Göran Persson.Men det är inte bara Persson som bör ta åt sig av kritiken.Mona Sahlin har varit jämställdhetsminister, integrationsminister, demokratiminister, arbetsmarknadsminister och samhällsbyggnadsminister i de senaste s-regeringarna.Om det finns en person som har det politiska ansvaret för att dessa frågor inte nådde längre under socialdemokraternas tid vid makten så är det Mona Sahlin.Låt oss hoppas att hon rodnar i dag.

Ledare: Regeringens rättvisa rekryteringar

Sopa inte trappan nedifrån

Sida 14 av 49