Sökresultat

MILDAEUS: "Ett modigt val"

3 december 2008 13:25

Sexton elever får pröva att skapa bilder med collageteknik när de hälsar på hos Joanne Posluzny-Hoffsten. Eftersom konstnärens riktiga ateljé har värmeproblem så hölls work-shopen i Skyltens konsertsal.Alla har en uppspänd målarduk att gå loss på med färg, papper och glitterpennor. Det klipps ur tidningar och kataloger och många har tagit med sig pappersutskrifter av foton. På sig själva eller, som Emilia Wall, på sin lilla kusin. Bredvid rosen som hon just har målat ska hon snart klistra dit en glad bebis.- Jag tycker om att rita så det här är kul, säger hon.Nio alternativHon och de andra eleverna i sista årskursen på Tokarpsskolan i Linköping har fått välja bland nio olika alternativ inom konst, musik, dans, design och teater på skolans ambitiösa kulturdag. Några håller till på Skylten, andra på Elsas hus. En grupp ägnar sig åt textil design och besöker second-handbutiken Misoui och en annan slöjdar i trä hos Rudholms.Efter det kreativa förmiddagspasset hos Joanne Posluzny-Hoffsten ska eleverna titta på länsmuseets konstsamlingar, berättar bildläraren Isa Johansson Pils som följt med konstgruppen till Skylten. Hon har jobbat intensivt med att förverkliga skolans kulturdag som genomförs med bidrag från Kulturrådet, så kallade Skapande skola-pengar.- Att låta eleverna komma ut och träffa livs levande kulturarbetare på olika arenor på det här sättet hade vi inte haft en chans att göra annars.Ska bli traditionTokarpsskolan räknar med att göra kulturdagen till ett regelbundet inslag. Det kan inspirera eleverna att komma i gång med eget skapande, tror Isa Johansson Pils. Det är också viktigt att låta dem se att man faktiskt kan jobba som till exempel konstnär, menar hon.- Sverige ligger i framkant när det gäller konst och design. Kreativiteten är viktig.Isa Johansson Pils har varit bildlärare på Tokarpsskolan i nio år. Hon besöker ibland konsthallen Passagen med sina elever men det här är första gången hon samarbetar med en verksam konstnär - till sådant räcker inte bildämnets vanliga budget.Pepparkakor- Kulturdagen innebär en kvalitetshöjning på undervisningen. Ett av målen i bild handlar om att eleverna ska bli förtrogna med kulturverksamheter och professionella utövare, och det har vi hittills haft svårt att nå.För Joanne Posluzny- Hoffsten är det första gången hon tar emot skolelever på hemmaplan. Men hon har jobbat på flera skolor tidigare, bland annat med "gröna" projekt där eleverna fått skapa med upphittade föremål. Och skolprojekten är inte bara en inkomstkälla.- Jag älskar att undervisa och det är väldigt intressant för mig som konstnär att se hur eleverna jobbar.Karolina Sjögren klipper ut en lilafärgad sko ur ett gammalt nummer av Femina. Hon gör ett självporträtt med mode-touche.- Det här är bättre än att gå i skolan, säger hon och tar ett par stora pepparkakshjärtan ur plastburken som Joanne Posluzny-Hoffsten bjuder runt bland de skapande ungdomarna.

Kultur på schemat - i alla fall för en dag

Insändare: Praktikplats på gymnasieskolan

"Coachning" detenda som erbjudslänets arbetslösa

2 december 2008 09:00

Av oppositionens försprång återstår i den senaste mätningen bara 3,1 procent. Skops väljarbarometer ger det borgerliga blocket 46,9 procent av väljarnas sympatier. Samtliga allianspartier har gått framåt. S, mp och v - om de nu är att betrakta som ett samlat alternativ, vilket är en smula oklart - får 50 procent av väljarstödet. Men det är inte kampen mellan blocken som är det mest intressanta i den nya mätningen, utan Sverigedemokraternas tillbakagång från 4,7 till 2,6 procent. Det lämnar partiet på behörigt avstånd från riksdagens portar. Samtidigt går moderaterna framåt med 2,5 procent. Den förändringen måste ses mot bakgrund av att m har börjat profilera sig i integrationsfrågor. Nyligen lanserade man idén om ett startkontrakt för nyanlända invandrare, som ska förtydliga deras rättigheter och skyldigheter. I går kom en utredning som migrationsminister Tobias Billström (m) tillsatt med förslaget att personer med uppehållstillstånd, som vill ta sina anhöriga till Sverige, också måste kunna försörja dem. M har öppnat för att dra in bidragen för de invandrare som väljer att bosätta sig på extremt invandrartäta orter i stället för att söka sig till de kommuner där det finns jobb. Alla moderaternas förslag på området integration är inte av det hårda slaget. Billström har också drivit igenom en liberalare arbetskraftsinvandring. Partiet vill förbättra flyktingmottagandet genom att samordna myndigheter och svenskundervisningen ska utvecklas genom en tydligare koppling till arbetslivet. Om pensionärer med utländsk bakgrund vill flytta tillbaka till sitt ursprungsland vill m att de ska kunna ta med sig exempelvis pensionsförmåner. Dessutom vill moderaterna verka för att EU ska ta emot fler flyktingar. M tycks ha vunnit väljare från Sd genom att visa att man tar integrationsfrågorna på allvar. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson är helt klart bekymrad. På partiets hemsida varnar han sina sympatisörer för att gå på moderaternas "bondfångeri". Är då moderaternas nya giv i integrationspolitiken en unken flirt med främlingsfientliga värderingar? Nej, inte nödvändigtvis. Hur positivt man än ser på mångfald är det svårt att förneka att integrationen brottas med problem. Det tar till exempel i genomsnitt sju år för vuxna flyktingar att få ett arbete i Sverige. Segregationen i Rosengård och Södertälje håller på att skapa getton som i sin tur genererar sociala problem. Den analys statsminister Fredrik Reinfeldt har gjort är att Sverigedemokraternas framgångar bäst bemöts genom att man gör något åt de samhällsproblem som de försöker slå mynt av. Och så länge det handlar om att driva arbetslinjen och bekämpa utanförskapet bland nya svenskar såväl som infödda är moderaterna på rätt spår. Uppdraget är svårt - men det finns också mycket att vinna. Inte minst för alla de nya svenskar som förtjänar en chans att bygga sig ett framgångsrikt liv i Sverige.

Ledare: Moderaternas kamp mot Sverigedemokraterna

Birgitta Ohlsson: Lissabonfördraget positivt för Sverige

Insändare: Vi är stolta över ungdomarna

Insändare: 0

Insändare: Är upphovsrätten ett intrång i äganderätten?

Anders MellbournRas fortfarande en huvudfråga i USA

Insändare: Lär ungdomarna våga säga nej

Insändare: Att klaga på landstinget är meningslöst

Insändare: Varför flirtar en del?

Insändare: Vaccinera inte i onödan

En miljardärordnar allt?

Ledare: U-tmärkt prognos

27 november 2008 01:00

Kommer den våldsamma ockupationen av Bangkoks internationella flygplats att leda till nyval i Thailand eller rent av en ny militärkupp? På onsdagen framstod det trots allt som mindre troligt. Sedan juni i år har PAD (People's Alliance for Democracy) krävt att regeringen och premiärminister Samak Sundaravej ska avgå. Samak anklagas för att vara korrupt och nonchalera Thailands verkliga problem. Han är en marionett för den avsatte premiärministern Thaksin Shinawatra, menar PAD. Anklagelserna är befogade. Samak utsåg exempelvis Yongyut Tiyapairat till talman för parlamentet. Denne Yongyut är nu under utredning för medhjälp till mordförsök. En annan process mot honom gäller misstankar om valfusk 2007. Om han är skyldig säger konstitutionen att hela hans parti, PPP, ska diskvalificeras. Det skulle drabba hela regeringen, som därför kämpar för att hinna ändra konstitutionen innan domen faller. Med en sådan regering är det begripligt om thailändarna tappar besinningen. Den senaste tidens protester är en fortsättning på den folkliga vrede som ledde till militärkuppen 2006. Då gällde det premiärminister Thaksin Shinawatra, vars fem år vid makten kantades av korruption och maktmissbruk. Trots att han tvingades bort från makten förblir han en av landets mest förmögna och inflytelserika kapitalister. Han och hans tidigare regering är förbjudna att ägna sig åt politik. Regeringspartiet PPP är i stället sammansatt av släktingar, vänner och gamla vapendragare till den politiska kretsen kring Thaksin. PPP vann valet 2007 - en revansch för Thaksin, som trots allt har ett brett folkligt stöd. Thailands utbildade medelklass är däremot hjärtligt trötta på svågerpolitiken och på PPP. Och de har polismakten och militären på sin sida. Vad talar då mot en kupp eller ett nyval? När Thaksin tvingades bort var anklagelserna om korruption konkreta och omfattande. De har lett till en serie rättgångar och konstitutionen har skrivits om för att förhindra maktmissbruk. Oppositionen och militären kunde hävda att 2006 års statskupp var befogad - det skulle vara svårare i dag. Åtminstone så länge PPP inte ger sig på konstitutionen. Det ledande militära skiktet har också lärt sig att politiskt kaos kostar. Oroligheterna 2006 höll på att stjälpa ett frihandelsavtal med USA och Thailand kastades in en period av ekonomiskt förfall. Dessutom är protesterna svagare nu, inte bara jämfört med 2006, utan även jämfört med demonstrationerna tidigare i år. Det kan vara så att PAD genom ockupationen av flygplatsen håller på att tappa en del av sitt stöd. Om oppositionen och militären ger sig till tåls är utsikterna goda att regeringen snart faller på grund av sina egna lagbrott. Det vore förmodligen det bästa för Thailand. En demokrati bör förlita sig på en sund konstitution och ett fungerande rättsväsende. Varken militären eller uppretade folkmassor bör ta lagen i egna händer - inte ens när de har moralen på sin sida.

Ledare: Låt lagen fälla Thailands regering

Insändare: "Happy hour" bidrar till ökad fylla bland ungdomar

Insändare: Undvik smakförstärkaren glutamat

26 november 2008 01:00

Rika, välutbildade svenskar bor i vissa delar av Linköping - arbetslösa invandrare i andra. Så illa ser det ut när Corren granskar statistiken (25/11). Linköping framstår som en segregerad stad. Den tendensen finns i alla större och mellanstora svenska städer - rika och fattiga bor på skilda håll och vissa områden får mer än sin beskärda del av arbetslöshet, låg utbildning och sociala problem. I en undersökning som konsultbolaget Tyréns Temaplan presenterade i oktober svarade var tredje tillfrågad att det vore attraktivt att bo i ett inhägnat område med lås, ett så kallat gated community. Oroande nog ser en yngre generation särskilt positivt på inhägnat boende. Men man bör akta sig för att överdriva farorna. Till viss del är det naturligt att vilja bo bland människor man anser sig ha något gemensamt med och som kanske liknar en själv. Det gäller akademiker såväl som irakier. Det är som regel inte möjligt för en arbetslös att köpa sig en bostadsrätt eller en villa. I områden där den typen av bostäder dominerar driver det upp snittinkomsten. Och i områden utan sociala problem stiger huspriserna, eftersom många vill bo där. De som inte kan välja hamnar i de delar av staden som räknas som minst attraktiva, eftersom det är lättast att få bostad där. Det gäller tyvärr många nyanlända invandrare. Och när segregationen leder till veritabla ghetton, som genererar sociala problem och brottslighet, rör det sig om ett samhällsproblem som måste bekämpas. Kanske är Linköping inte där än - men det är klokt att stämma i bäcken. Bostadspolitiken är en väg att motverka segregation, till exempel genom att se till att det finns en mångfald av boendeformer i varje område. Om hyreshus, bostadsrätter och villor blandas - så blandas förhoppningsvis också befolkningen. Men frågan är om det räcker. Det är inte självklart att välutbildade höginkomsttagare vill flytta till Skäggetorp bara för att det byggs finfina bostadsrätter där. Och skulle verkligen arbetslösa invandrare hamna först i kön till nybyggda hyresrätter i Ekängen? Segregationens problem är komplext. Det är inte heller en god idé att hindra nyanlända invandrare från att bosätta sig där de vill, nära familj och landsmän. Staten och kommunerna bör motverka segregation - men morot är bättre än piska. Att locka nya svenskar till områden där det finns jobb är en möjlig väg. Kanske är god utbildning den bästa vägen ur segregation. Grundskolor och gymnasier i "problemområden" måste få bästa tänkbara resurser, så att eleverna får en bra grund och stimuleras att skaffa sig högre utbildning. Det är en säker väg till ett bra jobb och god lön, även för dagens unga i Skäggetorp. Om de sedan väljer att bo kvar där när de skaffat sig utbildning och goda inkomster - eller väljer att flytta till Ekängen - det bör vara ett fritt val för individen. Riktigt bra skolor - kanske med spetsutbildningar - kan dessutom höja ett områdes status och få människor att vilja flytta dit.

Ledare: Utbildning bästa vägen ur segregation

Sida 18 av 28