Falla

Ung kvinna krockade mot träd

Tove Lifvendahl: Globaliseringen tar inte slut

Insändare: Endast fotgängare på gångbanorna, tack!

20 januari 2009 00:00

<p><b>Min granne </b>70+ kördes till US i ambulans efter att ha svimmat i sitt kök. Hon slog i huvudet vid fallet. Även handen fick sig en ordentlig smäll. Hon vaknade på golvet, kröp till sängen där hon har sin telefon och ringde mig.</p><p>Men det är inte det värsta med denna berättelse.</p><p>Min granne kom till sjukhuset tidig kväll. Blev så småningom undersökt ordentligt. Hjärtat undersöktes, blodprov togs, även febern. Hon hade 39 grader.</p><p>När läkaren hade gjort sitt sa han att nu är jag nöjd, du får gå hem. När patienten sa att hon inte kände sig riktigt klar, blev hon uppmanad att ta kontakt med vårdcentralen nästa dag. Då var klockan 01.30, alltså mitt i natten.</p><p>Men ingen frågade hur hon skulle ta sig hem.</p><p>Klockan 01.30 började hon sin vandring hemåt till fots. Eftersom hon fortfarande var väldigt vimsig, yr och mådde illa efter fallet och den höga febern tänkte hon inte på att det var mindre bra tid att vandra ensam mitt i natten.</p><p>Efter att ha gått en liten stund förstod hon att vägen hem skulle bli mycket lång. Krafterna tog helt slut. Hon tog sikte på varje lyktstolpe och varje träd som fanns i närheten av gångvägen för att klamra sig fast i och vila lite, uppmanade sig själv hela tiden att ta några steg till, för att komma hem.</p><p>Klockan 2.20 steg hon in i sin tomma lägenhet efter sjukbesöket på US. Vanligtvis tar promenaden 15 minuter. Hon ramlade ner i sängen med skor och ytterkläder.</p><p>Tänk om det hade varit -10 grader och hon hade ramlat ute. Hon hade inte tagit sig upp eftersom krafterna var slut.</p><p>Var slutar ansvaret och omtanken för patienten? Alla har inte anhöriga som kommer och hämtar när man blir utskriven.</p><p>Ingen skugga ska falla på den unga stressade läkaren. Han kunde inte göra mer än att konstatera att patienten inte var döende. Men nog borde det väl finnas någon som fångar upp vimsiga patienter som inte kan ta vara på sig själv.</p><p><b>Tove Wichmann</b></p>

Insändare: Var slutar ansvaret och omtanken om patienterna?

Ledare: Delat ansvar

9 december 2008 01:00

<p><b>S, v och mp är överens</b> om att bilda en koalitionsregering om de vinner valet 2010. </p><p>Vid en första anblick kan det verka som om vänsterblocket har stärkt sin position. Men så enkelt är det inte. </p><p>För Mona Sahlin är trepartisamarbetet en förlust. Hon har tvingats backa från beskedet att socialdemokraterna skulle samarbeta med miljöpartiet inför 2010 - utan vänsterpartiet. Dessutom har hon förlorat matchen mot vänsterfalangen i det egna partiet. </p><p>Bandet till v kan bli ett strypkoppel om Sahlin vill röra sig in mot den politiska mitten. Och hon har definitivt inte råd att starta ett historiskt samarbete - som sedan spricker. Ett sådant misslyckande skulle leda till krav på Sahlins avgång från hennes motståndare inom partiet. </p><p>Därför är det ofrånkomligt att trepartisamarbetet innebär en vänstervridning av s-politiken. Det kan i sin tur skrämma marginalväljarna, just samma grupper som i förra valet gick över till alliansen. Utan dem kan det bli mycket svårt att vinna valet 2010. </p><p><b>Några klara besked</b> innebär inte heller trepartisamarbetet. Allt väljarna vet är att s, v och mp vill bilda regering. Vilken politik de vill föra får väljarna besked om först våren 2010. Det innebär att vänsterblocket går in i ett 1,5 år långt vakuum. Varje besked från partiledarna eller språkrören kommer hädanefter att följas av frågan: Är ni överens om det här inom blocket? </p><p>Om den frågan inte kan besvaras med ett ja riskerar beskedet att falla platt till marken. </p><p>Och det saknas inte områden där det kommer att bli mycket svårt för de tre partierna att komma överens. Skola, kärnkraft, försvarets budget, utrikespolitiken, EU-medlemskapet, skatterna, arbetsrätten, budgettaket - ja, det är bara en kort introduktion till de svårigheter som väntar vid förhandlingsbordet. </p><p>En annan svaghet är att de tre partierna inte bildar en allians med ett gemensamt valmanifest. Det man enas om ska formuleras i en separat regeringsplattform. Men då blir det oklart vilken status de förslag får som läggs fram i valmanifesten men inte i regeringsplattformen. De blir ett extra garnityr ovanpå valfläsket - en ren dekoration. </p><p><b>Lag vänster</b> kommer också att jämföras med lag höger i ett slags politikens Robinsontävling. Vem bråkar minst vid lägerelden? Vem ser snyggast ut när hon är ute och fiskar röster? Vem bygger snabbast en hållbar plattform i de politiska vågorna? </p><p>Den matchen kommer att bli svår. Oavsett vad man tycker om alliansens politik har de borgerliga bevisat att de kan vara handlingskraftiga, klarar att kompromissa - och dessutom har kul ihop. </p><p>Det var ingen slump att Mona, Maria och Peter först inte ville ha med Lars i laget. Rent taktiskt har han mer att vinna på att vara besvärlig än på att vara medgörlig. Hans brinnande övertygelse kan göra honom svårhanterlig - och han har en garderob full av käpphästar. Dessutom överglänser han de andra både som taktiker och som debattör. </p><p>Mona Sahlin får inget lätt jobb med att hålla ihop lag vänster. </p>

Ledare: Politikens Robinsontävling har bara börjat

Politikens Robinsontävling har bara börjat

Politikens Robinsontävling har bara börjat

Gunnar Wetterberg: Svårt att välja rätt stimulanser

Förlust för Mjölby HC

Boräntorna till rekordlåga nivåer

Blåsippan ute i Falla står

Blåsippan ute i Falla står