22 december 2008 00:00
<p>Kommentar till Nicklas Jansson, 5/12 och 15/12 samt Johan Högquist 10/12.</p><p>Diskussionen om Vallaskogen behöver breddas till att gälla även den del som inte är naturreservat, men också till Linköpings kommuns övriga skogar.</p><p>Jag kände inte igen mig i Nicklas Janssons beskrivning av Vallaskogen, att det skulle vara för mycket avverkat. Men vi rör oss i olika delar, om man t ex tar cykelvägen som går längs åsen hittar man i söder massor av nedblåsta träd, flera riktiga bröten.</p><p>Rör man sig sedan i skogspartierna i södra stadsdelarna som röjdes förra vintern så ser man inte längre skog utan ett antal kvarlämnade träd. Man har tagit bort undervegetation och buskar som småvilt och fåglar kunde söka skydd i.</p><p>En tur till Vidingsjö ger ännu mer erfarenhet. Där anlades för några år sedan ett stort hygge (strax NO om Ullstämma naturreservat), i strid med kommunens policy för skogsinnehav för rekreationsskog med produktionsinslag. Det är gott om bröten efter de senaste stormarna. Att man lämnar ett antal vindfällen i naturreservat och i rekreationsskog är självklart. Men att lämna så många vindfällen, avblåsta träd och bröten kan inte försvaras.</p><p>Stadsnära skogar ska, som tidigare skribenter påpekat, uppfylla flera krav, såväl biologiska värden som rekreationsmöjligheter. När inte stormfällen tas omhand försvåras framkomligheten för svampplockare, orienterare och andra som vill ströva fritt i skogarna. Samtidigt är det en säkerhetsfråga.</p><p>Det är dags för Linköpings kommunpolitiker att läsa igenom skötselplaner och policy och granska hur de tillämpas. Och kanske förändra dem i riktning mot Janssons förslag.</p><p><b>Lennart Sturesson</b></p> Insändare: Stadsnära skogar ska uppfylla flera krav
