Vara

Insändare: Vad ger flygplatsutbyggnad tillbaka till skattebetalarna?

Insändare: Hur hjälps skoltrötta elever bäst?

Martin Kylhammar: Meditation över Darwin

Insändare: Global finanskris inte regeringens fel

Insändare: Dyrare el och kallare lägenheter

Debatt: Rätt ska vara rätt

Insändare: Var försiktig på isen

Insändare: Malmslätt dränks i salt

Insändare: Varför hålls inte rätt hastighet?

Insändare: Vargen ett favoritdjur

9 januari 2009 00:00

Gravar efter slaget vid Stånge-bro 1598 - kontra ett nytt Resecentrum.Under september 2005 tog jag under Ordet fritt upp frågan om det var lämpligt att förlägga det nya Resecentrumrt ute vid Stånge-bro. Under februari 2007 föreslog jag, att det kanske var bättre att bygga på en extra våning på den befintliga centralstationen istället.Under mars månad 2007 skickade jag ett mejl till länsmuseet och ställde frågan till dem, om det verkligen var lämpligt att bygga nytt ute vid Stångbro utan att först få ett godkännande av dem eller Riksantikvarieämbetet innan man satte spaden i marken. Från dem fick jag inget svar på min fråga.Ledningen tyckte kanske inte att det var deras bord, frågan om gammal historia, och speciellt i deras eget närområde.Bra att Håkan Wasén belyser denna fråga i lördagens Corre. Det var bra formulerat och verkligen läsvärt.Den fråga jag själv ställer mig är naturligtvis; vad kommer att hända om man till äventyrs hittar ett antal gravar av historiskt värde? Tar kommunen ändå en stor grävskopa och forslar bort dessa någon annanstans där de passar in bättre in i ett nytt område i stans utkanter? Hur blir det då ställt med den så kallade gravfriden?Riksantikvarieämbetet borde i rimlighetens namn vara den instans som ger sitt medgivande innan kommunen överhuvudtaget kommer på tanken att flytta nuvarande Resecentrum till den tilltänkta platsen utefter Stångebrofältet. Här är det trots allt fråga om estetik och moral, men sådana frågor har kanske våra ledande politiker aldrig hört talas om.Det viktigaste tycks tydligen vara, att tågen kommer fram i rätt tid och att stadsplaneringen passar bäst in i deras nytänkande. Nästa gång ger de sig väl på S:t Larskyrkan.Tänk att få kunna förtäta bebyggelsen mitt i centrum! Nya fina varuhus där folk handlar och åter handlar. Det vore väl smaskens?Fritz Widqvist, Linköping

Insändare: Gäller inte gravfriden på Stångebrofältet?

Varför ska detvara så svårt?

8 januari 2009 09:47

Omvärlden tävlar just nu om att fördöma Israels markoffensiv i Gaza. Det är inte så konstigt. Krigets lagar kräver tre saker för att en vedergällning ska ses som rättfärdig. Den ska vara proportionerlig. Men antalet döda israeler uppgår bara till elva i den pågående offensiven, samt 32 tidigare offer för det sjuåriga raketregnet från Gaza. Antalet döda palestinier sedan 27 december kan vara över 600, av vilka ett stort antal är civila. Minst tolv barn har dödats i striderna. Och ännu har vi inte sett slutet på Israels attacker. En vedergällning ska kunna uppnå sitt syfte. Men det är högst osäkert om Israel kan lyckas stoppa Hamas från att skjuta iväg missiler i framtiden. Effekten kan lika gärna bli den motsatta - att våldspiralen stegras. Till sist ska alla andra medel ha uttömts innan en vedergällning genomförs. Kritikerna hävdar att så inte är fallet, att Israel borde ha hävt sin blockad av Gaza och litat till att Hamas då skulle ha upphört med sina raketanfall. Men hade Israel kunnat agera annorlunda? Ingen stat kan stillatigande se på när dess medborgare terroriseras. Att försvara deras säkerhet är statens första uppgift - annars hotas hela statens existens. Israels regering utrymde de judiska bosättningarna på Gaza 2005. Syftet var att skapa avspänning mellan Israel och palestinierna. Effekten blev den motsatta. Ett inbördeskrig mellan Hamas och Fatah utbröt och slutade med att Hamas tog över området. Kassamraketerna regnade allt tätare. Israel svarade med en blockad av Gaza som har gällt både mat, vatten, el och mediciner. I juni togs den 20-årige soldaten Gilad Shalit som gisslan av den palestinska sidan och hölls fången i Gaza. Han är ännu inte frisläppt. En sex månader lång vapenvila som tog slut i december har aldrig respekterats. Båda sidor skyller på den andre. Kunde Israel i det läget ha vikit sig för Hamas krav på att öppna gränserna till Gaza? I teorin - ja. I realiteten - knappast. I många israelers ögon hade det varit att ge Hamas fria händer att föra in kraftfullare vapen för att fyra av mot Israels befolkning. Om det hade gått att lita på Hamas får vi nu aldrig veta. Det förtroende som skulle ha krävts mellan Israel och Hamas för en sådan överenskommelse existerade inte. Till det är båda parter skyldiga - Hamas inte minst. Hamas vet att varje raket kostar palestinska människoliv, snarare än israeliska. Ändå fortsätter de att fyra av dem. Det är ett cyniskt spel, som handlar om att värva nya anhängare. Allt som tolkas som övervåld från Israels sida gör att fler palestinier vill ansluta sig till terroristerna. Och därtill får palestiniernas sak förnyat stöd världen över. Varje palestinskt barn som dör är därför en pr-seger för Hamasmedlemmarna. Och det vet de. Det är därför raketattackerna kommer att fortsätta in i det sista. Det är kanske det allra sorgligaste med den pågående offensiven i Gaza.

Ledare: Hamas sorgliga pr-seger

Insändare: Inför fyrverkerifri zon i Linköping

7 januari 2009 00:00

Jag arbetarsom lärare i samhällskunskap och historia på en gymnasieskola i länet. I styrdokument och kursplaner beskrivs att vi lärare aktivt ska arbeta för ett demokratiskt samhälle, att vi ska arbeta mot särbehandling, diskriminering och för ett mångkulturellt samhälle.Jag anser att detta är mitt mål med mitt yrke; att alla individer ska känna sig trygga, få lära sig om sina mänskliga rättigheter samt få dem tillgodosedda och att de sedan ska kunna tillämpa ett demokratiskt tanke- och handlingsmönster.Jag blir så oerhört besviken på samhället då jag som privatperson dag efter dag måste skrapa ner klisterlappar med antidemokratiska budskap uppsatta av Folkfront i mitt hemkvarter. Demokrati och yttrandefrihet i all ära!Det jag inte kan förstå är hur vi ska kunna skapa ett demokratiskt samhälle, utan diskriminering, när denna typ av grupper som så tydligt har som syfte att rensa ut en viss del av befolkningen får härja fritt. Jag vill att vår stad ska vara en trygg plats där ALLA ska kunna känna sig trygga och välkomna.Jag är oerhört besviken på att detta får försiggå i tysthet och att vi medmänniskor inte agerar ljudligare mer. Hur kan en grupp/ett parti som Folkfront (tidigare NSF) som så tydligt bestrider demokratin få höras och synas så mycket?Vad menar jag då med att de bestrider demokratin? Jo följande: de framhåller klart och tydligt att de inte anser att alla människor är lika i värde och rättigheter (strider mot FN:s deklaration över de mänskliga rättigheterna artikel 1).Jag som dessutom undervisar i historia har rätt bra koll på vad som historiskt har skett då antidemokratiska idéer får florera. Titta till exempel på folkmorden i Rwanda och Nazityskland. Kan historien upprepas? Dessa grupper tillåts komma undan med spridning av propaganda som rör hets mot folkgrupp, diskriminering av homosexuella osv. Vilken grupp blir det som de vänder sig mot näst? Förståndshandikappade? Romer? Andra oliktänkande? Vi har sett det förut!Dags för medelsvensson att bidra i arbetet mot rasismen och se till att dessa grupper inte får nå ut med sitt budskap utan kritik. Vi måste våga ta diskussionen och våga stå upp för vårt demokratiska system och de mänskliga rättigheterna. Använd yttrandefriheten, utan att diskriminera!Frida, gymnasielärare

Insändare: Vilket pris har yttrandefriheten?

Insändare: Fridlys vargen många år framåt

Insändare: Hygienen måste bli bättre på sjukhusen

Ernst Klein: Anfallet mot Gaza

3 januari 2009 01:00

Att alla ska ha samma möjligheter att ta sig fram i samhället är en viktig demokratifråga. Om familjeband, kontakter, kön och etniskt ursprung avgör vem som får toppjobben så uppstår en känsla av misstro bland dem som inte får plats kring köttgrytorna. En misstro som går ut på att eliten i samhället håller de sina om ryggen.Därför är det särskilt viktigt att staten föregår med gott exempel och beter sig juste när den utnämner höga chefer.De borgerliga partierna, som länge varit kritiska till hur socialdemokraterna skött utnämningspolitiken, lovade därför i valrörelsen 2006 en öppnare tillsättning av myndighetschefer. Tjänsterna skulle annonseras ut offentligt, med tydliga beskrivningar av vilka meriter som krävdes för jobbet.Så gick det inte till under socialdemokraternas tid vid makten. Tjänsterna tillsattes utan insyn och gick påfallande ofta till någon gammal trotjänare inom partiet - en trotjänare som oftast var man. Det såg naturligtvis illa ut, men problemet var större än så. Genom att så många myndighetschefer var s-märkta skaffade sig partiet ett stort informellt inflytande över det offentliga Sverige.Alliansen har nu haft drygt två år på sig - och förändringen är fullständig. Det visar en kartläggning som Ekot gjort av de myndighetschefer som har utsetts direkt av regeringen sedan 2006.Hälften av toppjobben har gått till kvinnor. Under regeringen Persson var bara var tredje chef som utsågs en kvinna. Var femte chef som alliansen har utsett har utländsk bakgrund. Under den förra regeringen var det bara var tjugonde.Kön och etnicitet bland de myndighetschefer som alliansen utsett motsvarar därmed befolkningssammansättningen i Sverige. De chefer som Göran Persson utsåg motsvarade snarare sammansättningen på sosse-eliten.Allt detta har skett utan kvotering. Och det är inte det minst viktiga.Att kvotera in kvinnor och personer med utländsk bakgrund skapar lätt nya orättvisor, eftersom det betyder att en bättre lämpad person blir förbigången. Regeringen har tvärt om letat efter de bäst lämpade, utan hänsyn till partibok. Utmärkt."Vi har ju gjort om utnämningspolitiken och mer vinnlagt oss om att det ska vara rätt man, rätt kvinna på rätt plats, mer av annonsering, mer av en professionell rekrytering, bort från den gamla ordningen med allt för mycket politiskt hänsynstagande där det till och med kanske bara var en person i toppen som fattade beslut", säger statsminister Fredrik Reinfeldt till Ekot med en tydlig pik till Göran Persson.Men det är inte bara Persson som bör ta åt sig av kritiken.Mona Sahlin har varit jämställdhetsminister, integrationsminister, demokratiminister, arbetsmarknadsminister och samhällsbyggnadsminister i de senaste s-regeringarna.Om det finns en person som har det politiska ansvaret för att dessa frågor inte nådde längre under socialdemokraternas tid vid makten så är det Mona Sahlin.Låt oss hoppas att hon rodnar i dag.

Ledare: Regeringens rättvisa rekryteringar

Insändare: Det smäller från jul till trettonhelgen

Sida 14 av 29