Teo hälsar på Sture
Parkeringen
Det är en knapp timme kvar till nedsläpp i LHC:s möte mot Växjö. På spelarparkeringen är det full aktivitet.
– Glöm inte tröjan Teo, säger Erica Carlsson och trär på tvåårige sonen LHC-tröjan med nummer 37 och "pappa" (Jesper Pettersson) på ryggen.
Strax bakom hoppar familjen Ljungh ut ur bilen. Mamma Amina bär yngsta dottern, syskonen Noel och Olivia går bredvid.
– Vi ser nästan alla matcher. Sen när Markus spelar borta så ser vi oftast på TV. Olivia (nio år) och Noel (sju år) vill allt som oftast hänga på hit, säger Amina.
"Teo älskar hockey. Så fort han vaknar och Jesper ska spela på dagen säger han "Pappa, hockey"! Han vet inget annat och går ofta runt med skridskor hemma"
Erica Carlsson
Hur löser ni familjepusslet?
– Jag vet inget annat. Vi blev ihop redan på gymnasiet så jag har hängt med så länge i allt detta. Man löser det, säger Amina som studerar till redovisningsekonom.
– För oss handlar det mycket om flexibilitet. Det beror på dagsform vem som tar ansvar för nattning och så, säger Emilia Matovac (Ehns sambo).
Amina Ljungh leder familjen in i Saab Arena och jo, även spelarnas respektive måste genomgå säkerhetskontrollen. Om det finns en oro för att makarna ska skada sig på själva isen. Jodå men de flesta har varit med om en del. "Man blir lite rädd men oftast så skickar de ett sms till oss med hur de mår direkt när de kommer in i omklädningsrummet. Vi vet ganska fort hur det har gått", säger Amina Ljungh.
Barnvagnståget
Många vill komma fram och hälsa på spelarfamiljerna. För Eleanor som också är från Linköping innebär varje match i Saab Arena mängder av välbekanta ansikten.
Barnvagnarna rullar in i foajén. Eleanor Högberg-Baker, som är från Linköping, har fullt sjå med att köra den tvåsitsiga barnvagnen, och att hälsa på bekanta ansikten.
– När vi var här i början och "Mackan" var ny i laget så var det mer party bland oss spelar-respektive. Nu är det något helt annat med familjeliv, barnvaktspassning, jobb och studier. Vi jublar helt enkelt betydligt oftare över lördagsmatcher klockan tre än vad vi gjorde för ett par år sedan, säger LHC-målvaktens fru och skrattar.
Erica Carlsson och sonen Teo hälsar på Sture.
För många av LHC-familjerna med barn är just barnpassningen lite av en nyckelfråga i hockeypusslet.
– Ibland kan det vara svårt att få det att passa ihop med våra jobb, säger Erica som frilansar inom tv-branschen.
– Om jag ska jobba med säg Mästerkocken eller Superstars är det svårt för mig att vabba. Jesper kan ju heller inte vabba så då får våra föräldrar som bor i Nynäshamn ta en hel del ansvar.
Gemenskapen, inte minst utanför isen, spelar också stor roll för livspusslet.
– I år, här i LHC, är alla runt laget så bra vänner. Folk är liksom vettiga helt enkelt och det är otroligt bra, säger Eleanor.
– Ja, förra helgen när jag var på jobb fick ju du passa Teo, säger Erica och blickar mot Amina.
Ett stopp hos LHC-maskoten Sture med obligatoriska handklappen ska klaras av innan hissen fylls upp till LHC-familjernas loge.
– Heja pappa, heja LHC, ropar Teo så fort han får se den nyspolade isen.
Uppvärmningen
När spelarna, eller rättare sagt, papporna, skrinnar ut på isen är deras största hejaklack redo vid sargen.
Walther Fantenberg pekar på LHC:s nummer fem som direkt ser sonen stå och vinka. LHC-kaptenen brister ut i ett stort leende.
– Kolla där är ju pappa, säger mamma Louise som till vardags jobbar som bilförsäljare i Linköping.
Walther Fantenberg traskar runt på läktaren. Mamma Louise har stenkoll.
Swedish House Mafias "Heaven takes you home" dånar ut i högtalarsystemet. Kanske inte den perfekta godnattvisan?
– Jodå. Vår son somnar nästan bäst när han får vara i arenan, säger Emilia.
Oscar Fantenberg vinkar till hela gänget.
Papporna vinkar av "familjeklacken". I LHC:s omklädningsrum är pulsen hög. I familjelogen är fullt fokus på ett par ritböcker.
Markus och Amina Ljunghs barn fick låna kameran och testa på sportreporter-livet ett tag. Här är det Noel som visar hur det ser ut när man spanar efter pappa på isen.
Nedsläpp
– Det är inte jättemycket vi får se av själva matchen. Om det är kvällsmatch brukar det vara fullt ös med lek och ritböcker under första perioden innan de allra yngsta får nattas i pausen sen, säger Emilia som hoppas på nytt jobb.
– Jag är mammaledig en vecka till sen får vi se. Jag har pluggat en master i sport och marknadsföring i Madrid. Med hockeylivet gäller det att vara lite flexibel med jobb.
"Vi ser långt ifrån hela matcherna. Ofta är det nattning i den första periodpausen", säger Emilia Matovac (Christoffer Ehns sambo).
Efter första perioden leder Växjö med 0–1. På corren.se står de allra flesta spelare på betyget "godkänt".
Just betyg, och kritik från både media och supportrar är ytterligare en speciell del med att vara hockeyfamilj.
– Jag har inte Corren och är ganska ointresserad. Är vi hemma och Markus spelar borta så har vi alltid matchen på men om han gör något mål, så måste jag ofta spola tillbaka för att se reprisen, säger Amina.
Eleanor Högberg-Baker har ett större hockeyintresse.
– Om "Mackan" har släppt in ett mål går jag ofta in på Corren för att se om det var ett svårt eller lätt mål. Jag tror att spelarna blir påverkade även om de inte riktigt vill säga det.
– Det är inte värre för "Mackan" än för någon annan men står det dåliga grejer så säger jag inget.
Mot Modo fick Marcus en femma i betyg...
– Ja, då sa jag det till honom och då blev han glad.
Amina flikar in.
– Det där med kritik är svårt. Det är otäckt vad vissa kan skriva på Twitter och sånt. Ibland känns det som att långtifrån alla fattar att de är helt vanliga personer med familj och barn.
I föräldralogen brukar det vara fullt med popcorn, ritböcker och annat som gör sega hockeymatcher lite mindre sega.
Ovissheten
Erica Carlsson med sonen Teo kliver uppför läktaren för att se uppvärmningen. "Det här brukar vara en av höjdpunkterna på matcherna", säger Erica.
När de allra yngsta barnen har somnat leder samtalen in på den kringflackande ovissheten i hockeyfamilje-pusslet.
Fråga bara Amina.
– Vi har vart i Sverige mestadels men Markus spelade också i Ryssland, i Vladivostok, i ett år, säger Amina.
– Det var ju så avlägset. Först när vi bestämde oss för att flytta dit, nära Nordkorea och 25 timmars flygresa bort, tänkte jag bara "seriöst". Men det gick bra. Under det året var jag mestadels hemma så det blev lite som att vi hade långsemester.
Först när vi skulle flytta till Vladivostok, nära Nordkorea och 25 timmars flygresa bort så tänkte jag bara, "seriöst". Men det gick bra.
Amina Ljungh
Hur stor del av kontrakten påverkar ni?
– Vi bestämmer tillsammans. Det är minst lika viktigt att det känns bra för Markus som att det känns bra för mig.
Amina tar Markus femåriga kontrakt med LHC som ett exempel.
– Det var jag som pushade på att han skulle skriva ett så långt kontrakt. Nu när våra barn blir större så ville jag veta var vi skulle vara ett bra tag framöver.
Jag pushade för att Markus (Ljungh) skulle skriva ett så långt kontrakt med LHC. Jag ville veta var vi skulle vara nu när våra barn blir större.
Amina Ljungh
"Hockeyfruarna"
Efteråt samlas familjerna i restaurangen och väntar på spelarna. "Vi har bara en bil så det handlar om att vänta på "Mackan". Ibland vill man ju att han ska slippa prata med er på Corren så vi hinner hem fortare", säger Eleanor Högberg-Baker med ett stort leende.
Erica Carlsson kollar till Teo som drömmer sig bort till nästa LHC-match.
– Jag har inte behövt ge vika för min karriär. Det är mer så att jag blivit mamma som gjort att jag inte kunnat jobba lika mycket, säger hon.
En tajt gemenskap med samtliga spelares respektive. "Ofta ses vi även utanför hockeyn. Grillar eller har födelsedagskalas för våra barn", säger Emilia Matovac.
"Hockeyfru" eller "spelarfru" är ett ord som inte klingar särskilt bra hos mammorna.
– Tyvärr är det en negativ ton kring det. Många tror att vi bara hänger på och inte styr särskilt mycket själva. Det är helt fel. Några av de mest drivna och coolaste människor som jag har träffat är just kvinnor som är ihop med hockeyspelare, säger Eleanor som i framtiden hoppas kunna starta eget.
Det är synd när jag hör andra tjejer ursäkta sig när de berättar att de är ihop med en hockeyspelare. Vi är så mycket mer än bara "hockeyfruar"
Eleanor Högberg-Baker
Spelarna lommar in i restaurangen. Christoffer Ehn suckar lite över förlusten, men skiner upp så fort han får se Emilia och ettårige Oliver. Likaså gör Marcus Högberg någon minut senare.
– Ibland brukar vi svänga förbi McDonalds på vägen hem. Det är väl ett sätt att få känna sig lite vanlig mitt i allt. För ett par år sedan, om vi vann, så köpte vi ofta varsin lyxshake på Max, säger Eleanor.
Den här kvällen blev det nog ingen lyxshake för paret Högberg-Baker.
Men. Det kommer fler chanser.
