"Covidsäsongen var den värsta. Då kunde jag bara vara på en hemmamatch på hela säsongen. Det var jättemärkligt alltihop och då saknade jag verkligen att komma hit", säger Mikael Johansson.
Den här texten är en del av Correns nya hockeybilaga. Läs hela bilagan här.
Mikael ler brett när han rullar in mot Saab Arena i sin rullstol.
– Jag bor cirka tio minuter bort, i Tannefors, så när det är match är det såklart en väldigt spännande resa. Man känner igen en hel del här omkring och nu när säsongen är så nära och sommaren har varit så lång så blir det lite av en återträff, säger Mikael Johansson som levt i rullstol hela livet.
"Covidsäsongen var den värsta. Då kunde jag bara vara på en hemmamatch på hela säsongen. Det var jättemärkligt alltihop och då saknade jag verkligen att komma hit"
Mikael Johansson
45-årige Mikael har bott i Linköping i princip hela sitt liv. Kärleken till LHC är nästan lika lång.
– Om jag minns min första match? Nej, det tror jag inte. Då var jag väldigt liten och det var på den tiden när vi mötte lag som Vita Hästen.
– Vi var ett litet kompisgäng som gick på matcher lite då och då och på den vägen växte intresset för hockey mer och mer. Säsongen 96/97 blev första säsongen man började följa mer frekvent och då gick jag och pappa på näst intill alla hemmamatcher då även han var mycket intresserad, när sedan Cloetta Center stod redo hängde mamma med istället och det blev ett antal säsonger som hon var med på. Så från 1996 har jag inte missat många hemmamatcher.
1999 började LHC sälja säsongskort för rullstolsburna. Även om den ekonomiska verkligheten svajat lite över decennierna så har säsongskortet alltid varit ett givet inköp.
– Nu när man jobbar är det inte några problem, men det var ett par år då det inte var lika bra ekonomiskt. Jag drog in på lite saker, men aldrig på säsongskortet.
Vad kostar det?
– 1976 kronor nu, i början var det något billigare vill jag minnas men nuvarande pris är inte så dyrt ändå kan jag tycka, det är ju ändå 26 matcher för det priset, säger Mikael.
"Vad LHC betyder för mig? Allt", säger Mikael Johansson.
Mikaels leende går varmt i Saab Arenas korridorer. Många känner igen den trogne LHC-supportern och Mikael är inte den som direkt avböjer att diskutera stundande LHC-säsong.
– Men i år känns det positivt. Mer positivt än det gjort de senaste sex, sju åren. Det är något bra på gång i LHC och äntligen har vi supportrar hopp igen, säger Mikael.
Förra säsongens slutspelsfest i Saab Arena har såklart sin del i det hela. För Mikael har de häftiga slutspelsmatcherna en extra speciell plats i hjärtat.
– Det var en väldigt nära vän till mig som gick bort för några säsonger sedan. Han och jag satt alltid och pratade på vår läktare. När han gick bort så bytte jag plats till hans gamla, lite för att hedra honom.
– När det blev slutspel nu förra säsongen tänkte jag rätt så mycket på honom. Det här borde han ha fått uppleva, säger Mikael.
"Tillgängligheten i Saab Arena är det inga problem med. Det har mest varit tufft att kunna åka på bortamatcher".
Mikael Johansson
Att rulla upp rullstolen till Mikaels läktarplats, via hissen, innebär inga problem. Att åka på bortaresor är dock inte lika lätt. I andra arenor kan det finnas större frågetecken kring tillgängligheten, men framförallt är det svårt att som rullstolsburen få en plats på en supporterbuss.
– På min första bortaresa var det en buss med rullstolsplats. Då var det inga bekymmer att hänga med. Men sen har det varit lite si och så med andra bussar där det inte funnits plats för oss. Då har andra LHC-supportrar fått lyfta upp mig till en plats.
Och buren har han blivit fler gånger.
– Jag minns en gång när jag åkte ner till Jönköping för att se LHC spela mot HV. När vi kom fram till Kinnarps Arena så funkade inte hissen så det var inte jättelätt för mig, men då ryckte ett gäng supportrar in och bar mig upp för alla trappor. Sen fick jag rulla in i cafeterian och se matchen. Hur det gick i matchen minns jag inte men det var rätt fint hur de andra supportrarna bar upp mig på läktaren, säger Mikael.
Mikael rullar ikapp ett par vänner på läktaren.
– Kul att se dig igen!, ropar Mikael.
– Ja nu börjar det, säger kompisen.
Mikael skrattar:
– Nä inte än. Men den 21:a september. Då kommer jag vara taggad.
Mikael Johansson har följt LHC från läktaren i snart 40 år.
"Sluta. Prata inte om de där finalåren. Finalen mot HV71 och förlusten där gnager fortfarande", säger Mikael Johansosn.
LHC:s träningsmatch mot Växjö är snart igång. Spelarna på isen avslutar värmningen med ett par slagskott. Mikael går in i matchmode, men en avslutande fråga hinns med.
Kan du beskriva vad LHC betyder för dig med tre ord?
– Tre? Det behövs inte. Det räcker med ett. Allt.
