Karolina och Håkan Johansson stängde 31:ans glass och kök den 1:a september 2024.
Det är en dryg månad sedan Håkan och Karolina Johansson stängde ett sina livsverk, 31:ans glass och kök i Hästholmen. Håkans prostatacancer, som han diagnostiserades med för 17 år sedan, har spridit sig till skelettet och det är en daglig kamp mot sjukdomen. Glassbaren får någon annan driva.
– Sista veckan har jag ändå mått bättre. När jag var här på HV-matchen så var det inte så bra. Men jag är tacksam för varje gång jag får komma hit till Saab Arena och se hockey, säger Håkan när vi möts i Saab Arenas foajé inför LHC:s match mot Timrå.
Hur märks det om det är en "dålig" eller "bra" cancerdag?
– Det märks på min ork. Är det kämpigt så har jag ingen energi att ta en öl i pausen och kan inte stå upp och heja så mycket.
Håkans hustru, Karolina, fyller i.
– Du sitter ju mer om du har det kämpigt. Men det märks att du vill vara här.
– Ja så är det. Men idag är en bra dag, ler Håkan och tar det långa steget mot baren.
Att vinna guld i glass har varit viktigt. Samtidigt. Jag hade gärna bytt bort ett glassguld mot ett SM-guld i hockey.
Håkan Johansson
Håkans LHC-koppling är stark. Inte bara har han följt så gott som varenda LHC-match sen sent 80-tal, han har också en nära kontakt med laget.
– Varje år så kommer LHC-laget med familjer ut till vår gård i Ödeshög. Det är en härlig dag och det märks att spelarna uppskattar det, många kommer tillbaka till oss under säsongen för att koppla av, fiska lite kräftor eller kanske skjuta lerduvor, säger Håkan efter att han och familjen satt sig vid barbordet.
– Sen brukar jag oftast ringa Klas Östman eller någon av tränarna efter matchen. Ibland får vi flyga med till bortamatcher och då umgås vi nästan hela tiden med laget. Det gör att man känner sig som en del av LHC.
Håkan och familjen med hela LHC-laget. "Allt började med att vi hade Anders Mäki som coach för vårt företag. Sen har det bara fortsatt", berättar Håkan.
Yngste sonen Jakob, 22, nickar instämmande.
– Innan vi målade om var ju hela mitt rum fyllt av LHC-autografer. Det var rätt fint.
Håkan:
– Just det. Och jag minns när vi hade några LHC-spelare på besök hemma hos oss så fick de åka och hämta dig på skolan. Med LHC-flaggor på bilen. Då blev det en snackis i Ödeshög och jag tror att vi lyckades övertala några HV-fans att heja på LHC den dagen, ler Håkan.
Ödeshög, där familjen har sin gård, är annars känt för att vara en tudelad stad. I gränslandet mellan LHC- och HV-område.
Jag och Klas Ingesson pratade mycket om cancern. Vi möttes ofta på strålningsenheten. Jag minns någon gång när han var riktigt svag. Han kände inte igen mig då men när vi höll handen då så kom han ihåg.
Håkan Johansson
Efter sedvanligt försnack i baren beger vi oss upp till platserna strax bakom LHC-båset.
– Det är lite olika var vi sitter men här ser man riktigt bra, och kan se hur Klas tänker, säger Håkan.
Matchen drar igång och när Lars Winnerbäcks "En tätort på en slätt" spelas inför nedsläpp, står Håkan upp och ler brett och innerligt.
– Du ser, det är en bra dag idag.
I sista sekunden av den första perioden hittar Oscar Fantenberg målet. Hela familjen står upp och vrålar ut sin glädje. Kort därefter behöver Håkan sätta sig ned för att ta fram värktabletterna. Det svänger fort i hockey, och det svänger fort i livet.
– Det har gått förvånansvärt bra sen diagnosen men nu börjar jag känna att kroppen tar stryk. Skelettet värker och det är nog det värsta. Jag har inte varit med om en sådan smärta innan. Det värker överallt och sen så har man en konstant feberkänsla. Det är otäckt och ger mig ganska mycket oro.
"Vi har lärt oss leva med cancern. Men det är klart att jag har märkt att du har blivit svagare", säger sonen Jakob Johansson. Håkan och Karolina har också barnen Sofia och Teodor.
Är du rädd någon gång?
– Ja det är klart. Det är otäckt vad som händer men man måste bara bita ihop och komma igen. Tuffast tror jag det är för min fru, säger Håkan och tittar mot Karolina som nickar med.
Samtidigt som sonen Jakob springer för att hämta ett glas vatten så berättar Håkan mer om kampen mot cancern.
– Jag saknar den där geisten och energin jag hade innan. Nu är jag oftast den som går och lägger mig först i familjen och så var det inte förr.
Håkan pausar ett tag.
– Fast. I våras. När LHC spelade den där sena slutspelsmatchen. Då höll jag mig vaken och alert hela matchen. När det är hockey så är det aldrig några problem. Det ger mig energi.
Hur orkar du kämpa?
– Man måste tro på att det blir bättre och att det går vägen. Det finns inget annat. Motsatsen är inte bra.
Håkan Johansson firar ett LHC-mål.
LHC spelar bra den här kvällen. Laget vinner välförtjänt med 5–2 och Håkan har all anledning att vara nöjd på E4:an hem till gården i Ödeshög.
– Familjen, jobbet och hockeyn. Det är det som ger mig energi, summerar Håkan.
– Klart att livet varit annorlunda utan cancern men jag kan bara göra mitt bästa. Att då få vara med och kring LHC är jätteviktigt, säger han innan vi skiljs åt efter LHC-segern.
"Det har varit en kanonresa med glassbaren. I början var det inte något folk alls. LHC har inte tagit SM-guld än men det har vi gjort", säger Håkan Johansson.
Håkan och Karolinas glass vann SM-guld. Här är det Kronprinssessan Victoria, Prins Daniel och Prinsessan Estelle som får varsin glasskula.
Håkan Johansson och sonen Jakob, 22 inför LHC-matchen.
"Vi tog timeout för att bo i Thailand på vintern. Då hade vi LHC-flaggor på moppen", säger Håkan.
"Att vinna guld i glass har varit viktigt. Samtidigt. Jag hade gärna bytt bort ett glassguld mot ett SM-guld i hockey", säger Håkan Johansson.
Morgonen efter att vi följt med Håkan på LHC-match får jag ett nytt sms.
"Underbart att lära känna dig. Östman ringde sen efter matchen så jag fick komma ner i omklädningsrummet och dela ut hjälmen till bästa spelare. Fantastiskt kul! Kram, Håkan".
Snabba frågor.
Betyget på livet just nu?
– Aa. Det kanske inte är jättebra just nu men det är ändå en trea av femma. Livet är livet. Jag hoppas att det kan bli en femma igen. Jag har inte riktigt styrkan för att det ska vara en femma. Men det där att ha orken att gå upp för att se på hockey. Förmiddagarna kan vara en femma. Sen beror det rätt så mycket på behandlingarna.
När är hockeylivet som bäst?
– När det är slutspel. I våras var det fest igen och nu vill vi gå ännu längre.
Har du varit nära att ge upp någon gång?
– Gömma sig under täcket kan man göra. Det kan vara lugnare att sova. Sen när man kommer in och ska strålas så pratar alla LHC och då blir jag på bättre humör.
