"Jag är en superblyg person så att föreläsa för alla barn var skitnervöst. Betydligt mer nervöst än när jag gjorde min NHL-debut", säger Marcus Högberg.
Peter Högbergs minne lever starkt i familjen Högberg-Baker.
– Vi har suttit mycket hemma vid köksbordet och pratat om din pappa och hur han alltid har stöttat dig och varit en så viktig del i den spelare och människa du har blivit, säger Eleanor Högberg-Baker.
Marcus Högberg nickar.
– När jag frågat om han pressat dig så har du berättat hur han aldrig tvingade dig att träna. Hade du inte lust att träna så var det ingen större grej. Ville du träna extra med något annat lag så hoppade Peter över middagen för att kunna stötta dig, säger Eleanor.
"Jag är en superblyg person så att föreläsa för alla barn var skitnervöst. Betydligt mer nervöst än när jag gjorde min NHL-debut"
Marcus Högberg, LHC-målvakt
Marcus Högberg spanar ut mot isen i Stångebrohallen. Ännu ett ungdomslag har skrinnat ut för kvällens ispass.
– Som hockeyspelare har man sett hur många föräldrar tror att de kan pressa sina barn till att bli världens bästa. Det tror jag inte alls på. Min pappa satte ingen press på mig och jag tror att det är det mest hållbara sättet att vara hockeyförälder på, säger LHC-målvakten.
Ur dessa tankar föddes också idéerna på att starta Högberg Goalie Team. En satsning som ska stötta och peppa unga LHC-målvakter. Från början var Högberg Goalie Team en idé som Marcus och Eleanor hade för sig själva men när de berättade om projektet för LHC har föreningen stöttat paret i att utveckla verksamheten.
– Först tänkte vi att vi bara skulle hålla en föreläsning om glädjen i hockeyn och att barnen skulle få träffa mig efter en match, men nu har det blivit mycket mer så jag och Eleanor försöker, så ofta vi kan, besöka olika ungdomslag och träffa spelarna, säger målvaktsstjärnan.
– Tanken är att man som målvakt inte ska känna sig ensam och att vi verkligen vill ha glädje och passionen för sporten som det viktigaste för att man spelar.
"När vi flyttade till Kanada tänkte jag att jag skulle bli professionell hockeyfru men när det gick inte så bra så har jag tagit upp mina studier igen. Jag är snart klart med min examen i företagsekonomi", säger Eleanor som tidigare jobbat på Bodyshop och i Hemtjänsten.
Eleanor flikar in.
– Du har ju alltid pratat om att du vill göra något för unga. Nu var tajmingen perfekt. Jag är föräldraledig och brinner för det här. Du har kontrakt ett år till och är förstamålvakt i LHC. Så byggdes väl idéen fram, kan man säga.
– När pappa gick bort så kände jag lite extra för att jag ville ge tillbaka. Sen ännu mer när vi själva fick egna barn, säger Marcus och blickar mot barnvagnen där parets bägge söner ligger och sover.
Vana vid ishallsljud.
Samtalet leder in än mer på Marcus pappas plötsliga bortgång och hur tufft det var för hela familjen.
– Det gick så fort. Bara tre veckor efter att vi fick veta om att hjärntumören fanns så dog han, säger Eleanor.
Då bodde paret i Kanada och Marcus hade fullt fokus på att bli en etablerad NHL-målvakt.
– Vi hann aldrig hem till pappa eftersom jag fick corona. Efter att han dött så gick jag ner mig. Jag kraschade totalt. Det var jättejobbigt. Innan han gick bort så pratade jag med pappa varje dag. Inför och efter varje match. Han var min största supporter, säger Marcus.
Eleanor minns tillbaka.
– Det var tungt. Så fort du kom hem från en match eller träning så grät du. När du skulle åka iväg med laget så grät du.
Så fort du kom hem från en match eller träning så grät du
Eleanor Högberg-Baker
Helt förståeligt gick prestationerna på isen ner för Marcus och han kritiserades av många medier runt Ottawa Senators. Men efter en skada började något ändras.
– Jag trodde att jag skulle bli mer ledsen men helt plötsligt så kände jag att pressen försvann. Jag behövde inte spela och kunde andas igen. Helt plötsligt fick jag också kontakt med "Micke" Vernblom i LHC och vi började prata lite på samma sätt som jag och pappa hade gjort.
"I USA var det tufft. Man är utbytbar hela tiden och då är verkligen känslan att då får man inte må dåligt. Många tar nog till alkohol eller annat för att "självmedicinera", säger Eleanor.
När LHC senare under våren hörde av sig fortsatte paret Högberg-Baker att ta sig upp ur de tunga månaderna.
– Då vände det. Det kittlade att tänka på att få spela i LHC igen. Och du och jag pratade en del om att även fast jag floppade i NHL så är jag ingen dålig människa eller dålig spelare för det, säger Marcus och blickar mot sin fru.
– Nej precis. Det är ju skitbra att vara en duktig målvakt i LHC och i SHL. Det kändes som att vi vände lite på hur du såg på en lyckad karriär.
"När jag spelade fotboll så kände jag alltid en stor press. Missade jag mål så sprang jag rakt ut från plan för att jag kände mig värdelös. I hockeyn så var det mycket bättre. Jag var inte särskilt bra men då hade jag heller ingen press. Hockeykarriären minns jag som härlig. Där var jag en bra lagkamrat men fotbollskarriären kan fortfarande kännas tung att kolla tillbaka på", säger Eleanor Högberg-Baker som var en stor talang hos både LFC och i LHC.
Tillbaka i Linköping och i LHC hittade familjen en helt annan stabilitet, på och utanför isen. På isen har Marcus blivit en av Sveriges bästa målvakter, utanför har familjen fått två barn, kommit tillbaka till huset i Linköping, och nu hittat energin att stötta unga hockeytalanger.
– Det finns massa man kan göra för unga spelare. Det handlar mycket om att prata om hur värdefull man är som lagkompis. Inte att det handlar så mycket om att du ska ha ett uttalat driv för att bli världens bästa. För då är det så lätt att det värdet du sätter på dig själv landar i enbart det du gör på isen, säger Eleanor Högberg-Baker.
Mentala verktyg finns ofta närvarande. Marcus avslöjar ett av sina knep han använder på LHC-matcher.
– Vi har pratat en del om målbilder och så. Vissa tänker att de är en stor björn när de står i mål. Jag ser mig själv som ett stort vitt hus.
"Jag ser mig själv som ett stort vitt hus när jag spelar match"
Marcus Högberg om sin egen mentala målbild
Varför ett stort vitt hus?
– Haha. Det är nog från när jag var liten. Jag tyckte att vårt lilla 40-talshus hemma var så stort och jag vill känna mig stor på isen. Det var något min pappa också sa till mig. Om du känner dig låg, åk ut och visa att du är det där stora vita huset. Det har följt mig hela min karriär, säger Marcus om det "vita huset" som haft en oväntat stor del i att göra honom till en av SHL:s allra bästa målvakter.
"En del unga har nog lite svårt att greppa mentala verktyg och snack om meditation. Vi pratar om att göra det mer konkret. Som att le när du släpper in ett mål. Det kan låta konstigt men det är en utmaning så att du kan lära dig nollställa dig själv efter ett insläppt mål", säger Eleanor Högberg-Baker.
Det börjar bli dags för paret Högberg-Baker att rulla ned barnvagnen till rinken. Marcus tar sikte mot LHC:s omklädningsrum för att hämta skridskorna. Det är en miljö som hela familjen kan utan och innan.
– Jag tror att tiden i Kanade fick oss att ställa om lite hur vi såg på vad som är en lyckad karriär och vad som är viktigt i livet. Där har vi en annan bild än vad vi hade nu. Men den delar vi inte med någon, säger Eleanor.
