LHC:s Marcus Högberg firar med supportrarna efter en segermatch i vintras. Nu väntar äventyr i USA för SHL:s bästa målvakt.
Det är inte alltid det blir som man tänkt sig.
– Ja, vad ska man säga? Det har varit en märklig vår på många sätt. Men nu börjar det ändå sjunka in mer och mer vad som hänt, säger Marcus Högberg och kisar mot solen.
I strålande sommarväder har vi stämt träff i idylliska Trädgårdsföreningen.
Linköpings alldeles egna Central park.
Vi tar snacket på en bänk i skuggan. Mitt på gräset sitter en ensam man och mediterar. Några lunchjoggare passerar. Där borta har en liten kille massor med spring i benen och ytterligare en bit bort är det någon skolklass som spelar brännboll.
Marcus Högberg ler.
Han kommer direkt från avklarad träning och ska köra ett pass till om några timmar.
– Jag uppskattar väldigt mycket att jag fortfarande får träna med LHC. Kul och skönt att inte behöva träna själv, säger han.
29-åringen är sig lik.
Hur snäll och trevlig som helst, men ingen vän av stora ord.
Allt känns bra och allt ska bli kul.
Ungefär så.
För att göra en lång historia kort innan vi tar den vidare: efter succésäsongen med LHC blev målvakten sjuk dagarna före slutspelet – och ytterligare några veckor senare skrev han kontrakt med New York Islanders i NHL.
Så det finns onekligen att prata om.
– Jag var verkligen superglad att skriva på för fyra nya år med LHC. Men sen hörde agenten av sig och sa att det fanns intresse från NHL. Jag blev jättechockad. Jag var så inställd på LHC och hade inte en tanke på att åka över igen.
– Sen är det inte så enkelt att du bara säger ja och åker över. Det ska vara värt det och fungera med allt runt omkring. Men när vi pratat ihop oss i familjen kände jag verkligen att jag vill göra det här och testa en gång till. Det är inte ofta du får sådana här erbjudanden när du snart är 30.
Du borde vara för gammal.
– Ja, exakt. Haha.
"Jag var verkligen superglad att skriva på för fyra nya år med LHC. Men sen hörde agenten av sig och sa att det fanns intresse från NHL. Jag blev jättechockad. Jag var så inställd på LHC och hade inte en tanke på att åka över igen".
Marcus Högberg
Marcus Högberg har gjort ett antal år i Nordamerika tidigare utan att riktigt få fäste i NHL och har öppenhjärtigt berättat om den på många sätt tuffa vardagen.
– Nu är jag några år äldre och det ska bli kul att utmana mig som person och som målvakt. Jag har alltid gillat att tävla med mig själv.
Han åker över i mitten av september, men ska först bli pappa igen när frun Eleanor strax innan föder parets tredje barn. Till att börja med väntar träningsläger med Islanders, men sedan räknar han kallt med att få starta i farmarlaget Bridgeport som ligger en timme bort från New York.
En i sammanhanget mindre stad belägen i Long Island-sundet, där 18 procent av befolkningen uppges leva under fattigdomsgränsen. Sångaren John Mayer och skådespelaren Robert Mitchum (minns ni tv-klassikern ”Krigets vindar”?) är uppväxta där.
– Planen är väl att det är där som vi ska bo. Jag räknar med att inleda och ha tålamod där. Sedan får vi se. Det blir som ett äventyr och upplevelse för hela familjen, säger Marcus Högberg som skrivit på ett tvåårskontrakt med klassiska svenskklubben.
Vad som händer sen? Vet han inte. Än.
– Jag har lärt mig att inte titta för mycket in i framtiden. Det är svårt att säga nära, men klart att jag vill tillbaka till Linköping. Det är mitt lag.
Det låter nästan som du känner dåligt samvete att lämna?
Han tystnar ett ögonblick.
Tittar sig omkring i parken innan han säger:
– Lite så är det kanske. Jag älskar staden, klubben, fansen…allt med Linköping. Jag har det väldigt bra här, så det var ett otroligt svårt beslut.
"Jag har lärt mig att inte titta för mycket in i framtiden. Det är svårt att säga nära, men klart att jag vill tillbaka till Linköping. Det är mitt lag".
Marcus Högberg om framtiden.
Och så var det det här med sjukdomen som satte stopp för hans medverkan när LHC-herrarna för första gången på sex år spelade slutspel i Saab arena.
För Sporten väljer nu Högberg att för första gången berätta vad som hände.
– Det var lunginflammation. Jag tränade på måndagen och blev sjuk på kvällen med 40 graders feber. Dagen efter tog jag prover och blev inlagd på sjukhus i två dygn med dropp och antibiotika. Det var jobbigt, men jag fick bra hjälp och repade mig ändå hyfsat snabbt.
– Sista matchen såg jag på plats i arenan. Det var enormt tryck och man fick gåshud av ljudvolymen.
"Jag blev väldigt, väldigt ledsen att missa de matcherna när vi jobbat för slutspel så länge", säger Marcus Högberg.
Och du fick inte vara med.
– Jag blev väldigt, väldigt ledsen att missa de matcherna när vi jobbat för slutspel så länge. Det var extremt dålig tajming. Det gjorde ont att tvingas följa det på tv och inte få uppleva det framför vår publik som var det bästa jag sett. Samtidigt är det inget som du kan styra över.
På sociala medier spekulerades det om allt från cancer till psykisk ohälsa.
– Möjligt att vi borde ha varit tydligare, kommunicerat det bättre och sagt vad det var.
