Klas Ingesson spelade i blågult mellan 1989 och 1998 och gjorde sammanlagt 57 landskamper.
Svensk mästare i IFK Göteborg, proffs i sju europeiska klubbar och bronshjälte i USA 1994.
Meriterna talar för sig själva, men det var något mer än så med "Klabbe". Han var samtidigt en bondläpp med jätteprilla, skogshuggare och jägare. Han var godhjärtad och ödmjuk, tyckte inget var märkvärdigt. Han var pojken från byn, en man av folket. Han var Sverige och framför allt Ödeshög personifierad.
Allt det där speglade av sig ute på planen. En urkraft som osjälviskt löpte för kamraterna och som alltid satte laget före jaget. En kämpe som ständigt reste sig.
Det var ödets ironi när fotbolls-Sverige våren 2009 tog del av den ofattbara domen; obotlig blodcancer. En tapper kamp följde, för att som alltid annars gå segrande ur striden, men matchen om livet slutade med förlust. 29 oktober 2014 somnade Klas Ingesson in i villan hemma i Ödeshög.
Nu har tio år passerat. Hur lever minnet av honom kvar i "byn"? Vi åkte dit för att få svar på frågan.
Graven
Det är en gråmulen och blåsig morgon när vi sätter oss i bilen för att köra de knappa sju milen från Linköping. Östgötaslätten i höstskrud, prydd av träd i skiftande färger, breder ut sig på motorvägens sidor. Ett jakttorn skymtar vid en skogsdunge och tankarna direkt till Klas Ingesson: "I ett sånt där stortrivdes han." Vid avfarten till Ödeshög, där de flesta har rastat, finns både restauranger och bensinmack. "Där köpte han nog snus."
Vi rullar in i samhället och bestämmer oss för att börja dagen med att besöka gravstenen på Ödeshögs gamla kyrkogård.
Klas Ingesson grav på Ödeshögs gamla kyrkogård är välbesökt. Då och då dyker det även upp gamla bilder, fotbollsflaggor och bollar.
Här får vi omedelbart exempel på Klas Ingessons storhet, för under de tio år som gått sedan begravningen har det kommit folk från när och fjärran för att hedra sin hjälte. Ramin Rahmati, ansvarig för kyrkogårdarna i Ödeshög, berättar att han och hans kollegor titt som tätt får agera guider och visa vägen till gravstenen.
– Ibland ser vi folk som går runt och letar, då går vi fram och frågar om vi kan hjälpa dem. Ofta är det Klas Ingessons grav de letar efter. Flera blir förvånade att graven är så liten och vanlig, de letar efter en stor och jättespeciell. Men det var nog så han var. Jag själv träffade honom inte, men mina kollegor har berättat att det var "pojken från byn".
Ramin Rahmati minns inte att han träffat Klas, som ändå är välbekant. "Och jag spelade med hans yngsta son i Ödeshögs IK."
Italienaren
Vissa besökare vid graven är minst sagt långväga. Häromåret dök en man upp som visade sig vara från Bologna, där Klas Ingesson spelade mellan 1998 och 2000.
– Han hade åkt till Sverige bara för det. Han höll upp Bolognas flagga och så fick de fota honom vid gravstenen. "The biggest player" sa han bara. Så där nere är han kung, berättar Ramins kollega Harly "Stibbe" Stillersson.
"Stibbe" var själv lagledare under Klas Ingessons tid som tränare i Ödeshögs IK och lärde känna honom väl.
– Så jordnära, ingen stjärna på något vis. När han flyttade hem kom han direkt från Olympique Marseilles och spelade en säsong med vårt division 5-lag. Det var häftigt.
"Jag såg IFK Göteborg–AIK häromkvällen och då intervjuades förre Elfsborgsspelaren Lasse Nilsson. På frågan om vem som var den bäste tränaren han haft svarade han Klas Ingesson. 'När han så något, då lyssnade vi', sa han."
"Stibbe" har en mängd minnen och anekdoter att dela med sig av.
– Under tiden i Bologna bodde Klas nära träningsanläggningen. När de andra kom med sina Ferrari och Porsche i Armani-kostymer tog han cykeln i träskorna. Den stilen höll han, och jag tror det gjorde honom folklig och populär. En bondläpp alltså, det var han ju.
"Man kan lugnt säga att Ödeshög har format mig som människa. Samhället erbjöd inte så många valmöjligheter, men de som fanns sög jag åt mig som en svamp. När jag ser tillbaka på min barndom är det mest ett virrvarr av jakt, fotboll, jakt, fotboll, jakt, fotboll...samt någon fest här och där. Så mycket annat fanns inte tid till."
Klas Ingesson
Ur självbiografin "Det är bara lite cancer: Om livet, döden och myten om mig själv"
Professorn
Utanför kyrkan får vi ytterligare fog för att Klas Ingessons stor- och godhet gjort jättelika avtryck i fotbollstokiga Italien. Där träffar vi på Kalle Bäck, själv Ödeshögsprofil i form av kommunfullmäktiges ordförande och känd som professor emeritus i historia.
Kalle minns tillbaka till mitten av 1990-talet då Ingessons dåvarande klubb Bari åkte ur italienska högstaligan.
– Normalt försvinner ju spelarna som agnar för vinden, men han var kvar och drog upp dem igen. Jag var i Bari för några år sedan och italienare jag pratade med där tyckte att det var det finaste som hänt, att en så stor stjärna, en landslagsspelare för Sverige, ställde upp och inte stack till nästa klubb istället. Det var ju inte så att inte hade några anbud.
Kalle Bäck saknar Klas Ingesson. "Han gick bort alldeles för tidigt. Vi kunde ha haft så mycket nytta och kunskap från Klas, både som fotbollsspelare, föredragshållare och ledare."
Kalle Bäck lyfter Klas Ingessons ödmjukhet som människa, och hur den yttrade sig även i fotbollssammanhang där annars egoism och divalater ofta kan lysa igenom på toppnivå.
– Den där ödmjukheten gillade jag, det är lite Ödeshög över det. De små orterna skapar en annan stämning än en storstad med lite för många egon. Han var inte uppfostrad så och hade inte upplevt att vara störst, bäst och vackrast. Man fick en positiv inställning till Klas, till skillnad från en del andra idrottsmän som är väldigt ego.
Arenan
Det är fortfarande förmiddag och Lysingskolans skolgård ekar tom. Fotbollsburen på multisportanläggningen alldeles intill sjuder dock av liv, och givetvis finns Ingesson-koppling även här. "Klas Ingesson arena", som anläggningen heter, invigdes i september 2014, bara en dryg månad innan Klas somnade in ett stenkast härifrån.
Sjätteklassarna Hilda Nyberg och Hilma Alm Engdahl är några av ungdomarna som har kul ute på planen.
– Så fort vi har lite längre raster passar vi på att spela så mycket vi kan. Det är så bra för här träffar man mycket kompisar som har samma intressen, säger Hilma.
– Och det är många som kommer hit på fritiden. Ibland är det svårt att spela på Vättervallen, till exempel på vintern när de stänger där, men då är buren alltid öppen, berättar Hilda.
Hilma Alm Engdahl och Hilda Nyberg spenderar i stort sett varje rast på "Klas Ingesson arena".
De var bara något år när Klas gick bort, ändå är han långt ifrån obekant. Orden de använder för att beskriva honom visar hur djupt in i Ödeshögssjälen han har nått – både som person och fotbollsspelare.
– Han var väldigt omtänksam och tänkte mycket på andra, säger Hilma.
– Och han var känd för hur han spelade och att han spelade i landslaget, säger Hilda.
Tjejerna spelar själva i F11-laget i Ödeshögs IK, där stora höjdpunkten är årliga "Klas Ingessons minnescup". Fotbollsfesten inleds med en gemensam marsch genom Ödeshög och en krans läggs vid graven.
– I varje match blir någon i laget utsedd till matchens kämpe och man får en t-shirt som det står det på, berättar Hilma.
– Det är inte att man har spelat bäst utan att man peppar eller är trevlig eller hjälper till på något sätt, förklarar Hilda.
"Ödeshög var en liten ort, men för en liten skit som jag rymde den hela världen. Där fanns stora industrier: Husqvarna (där mamma jobbade), Wahlquists, Hallins och Saab sysselsatte merparten av Ödeshögs vuxna invånare. Där fanns skog och mark nog för att roa traktens jägare – jag började haka på pappa och farbror från fem års ålder. Och där fanns en fotbollsklubb."
Klas Ingesson
Ur självbiografin "Det är bara lite cancer: Om livet, döden och myten om mig själv"
Butiken
Det har blivit lunchtid när vi kliver in på Ica i centrum. Här märks det att halloween stundar. Saffransbakverken har till och med börjat ta plats på hyllorna.
Några tydliga Klas Ingesson-spår ser vi dock inte till en början, men nästan direkt träffar vi på Sara Staaf som jobbar i butiken och är på väg ut med varor. Hon visar sig vara kusin till Klas söner Martin och David.
– Han var en kämpe, och det är något som har hängt med. Han är väldigt stor här i Ödeshög och lever ju vidare i till exempel Klas Ingesson-cupen.
Butikschef Helen Johansson gör oss sällskap och hennes bild av Ödeshögsikonen liknar den som de flesta andra vi stött på har målat upp.
– Aldrig näsan i vädret och det var inget märkvärdigt att han varit utomlands och spelat fotboll. Han hade Ödeshög i hjärtat och var som han var från början, jordnära och väldigt ödmjuk.
Som alla vi pratar med vittnar Sara Staaf och Helen Johansson på Ica i Ödeshög om den ödmjuke kämpen Klas Ingesson.
Cupen
Vi avslutar dagen i Ödeshög på idylliska Vättervallen, ÖIK:s egna anläggning och hemmaarena. Här tas vi emot av klubbens ordförande Anders Rundgren och tidigare ordförande Jonas Andersson, numera ordförande i kommunstyrelsen.
På väggarna inne i klubbstugan hänger foton på Klas Ingesson från såväl ungdoms- och senioråren som tiden som tränare. Men det tydligaste arvet är "Klas Ingessons minnescup", som Anders Rundgren tog initiativ till hösten 2016.
– Då var min grabb tolv år och hans lag ville åka på cup. Ledarna sa "hitta en bra cup då", då sa jag att "vi gör en själva". Det var en självklarhet att det skulle vara till minne av Klas.
Jonas Andersson, ÖIK:s styrelse och familjen Ingesson nappade på idén.
– Önskemålet från familjen var att överskottet skulle gå till ungdomarna i Ödeshögs IK, berättar Jonas.
Sagt och gjort.
2017 var det cuppremiär och med undantag för pandemiåren 2020 och 2021 är det helgen efter midsommar varje år full rulle på Vättervallen, där fem niomannaplaner kritas upp. 13-åringarna utgör huvudklassen, men även yngre årskullar deltar.
Jonas Andersson och Anders Rundgren ligger bakom "Klas Ingessons minnescup". I sann Klas Ingesson-anda utses i varje match matchens kämpe, istället för matchens lirare.
Nu i somras sattes nytt rekord i antal lag, 47 stycken. Sammanlagt kommer uppemot 700 flickor och pojkar från Värmland och Stockholm i norr till Skåne i söder. Hälften av lagen både bor och äter i skollokaler som lånas av kommunen.
– Anders Limpar har varit här på invigningen ett par-tre gånger och Peter Wettergren har varit på någon. 2023 hade vi fyra Elfsborgsspelare som haft Klas som tränare som berättade om sin bild av honom. Vi försöker verkligen lyfta fram vem Klas var i samband med cupen, berättar Anders.
– Ja, allt sker i Klas anda, med matchens kämpe istället för matchens lirare. Det handlar om god kamratskap hela vägen. Visst ska man tillåta lagen att vinna, men här finns en kamratskap över hela cupen, säger Jonas.
Idolen
Klas Ingessons betydelse för Ödeshögs IK har varit och är monumental. Det finns fortfarande pengar fonderade i hans namn, som inte ska användas förrän i absolut nödläge men som ändå givit en trygghet genom åren. Men framför allt har han satt klubben och hela kommunen på kartan.
– När du träffar någon utifrån och säger att du är från Ödeshög berättar folk ofta att de stannat och käkat här, men Klas kommer nästan alltid upp. "Är det inte därifrån Klas kommer?" Så han är väldigt knuten till Ödeshög, och var det även under sin levnadstid, säger Jonas.
Ingenting. Vila mig. Möjligen klippa gräs åt farsan på campingen i Ödeshög. Fiska i Vättern. Den är nog varm nu.
Klas Ingesson
Intervjusvar i Corren på frågan om vad han skulle göra efter VM 1994.
– Precis, hemma var Ödeshög. Det var "byn", säger Anders.
Det blir uppenbart hur mycket Klas Ingesson betytt för honom personligen.
– För mig var Klas den största idolen jag hade när jag var liten. Jag var elva år när han gick till IFK Göteborg. Det var ett storlag i Europa på tiden och han tog klivet dit från Ödeshög. Alla sa att "det är bara Klas", men jag kunde aldrig se det så, för mig var han alltid den där idolen.
Jonas Andersson flyttade till Ödeshög 2001 och lärde känna Klas via P94-laget där de båda hade söner och som de drev tillsammans i flera år. Klas erfarenheter från italiensk fotboll blev minst sagt ett lyft.
– Han ställde upp laget, visade precis hur de skulle stå, hur de skulle göra på hörnor, allting. Han var så kunnig och intresserad och lärde verkligen ut. Och när det kom en liten våg av invandrarkillar var han ytterst angelägen om att de skulle integreras på ett bra sätt. Alla fick smeknamn, det var viktigt.
Anders Rundgren och Jonas Andersson på Vättervallen där Klas Ingesson formades som fotbollsspelare. "Sa någon att han gjorde något dåligt så tränade han som en idiot på det för att visa att 'jag är inte så dålig som de säger'. Det var hans signum", säger Jonas.
Jonas tystnar för en stund.
– Jag fick också uppleva den tuffa tiden, när Klas blev sjuk och hans liv med cancern gick upp och ned.
En ofattbart svår tid, men som hela vägen ändå präglades av den karaktäristiska kämpaglöden.
– Vid något tillfälle när han legat inne på sjukhuset i flera veckor åkte han inte hem utan direkt hit, för grabbarna hade fotbollsträning. Det var det som gällde, han brydde sig verkligen om alla.
"Att ställa upp, även om det inte passade en själv just i ögonblicket, var självklart i Ödeshög. Den som svävade iväg blev snabbt nedplockad på jorden, eftersom det var nödvändigt att hålla ihop gruppen. Det var inte enbart positivt – en rejäl dos jantelag kom på köpet – men det förde i varje fall med sig en gemenskap, trygghet och solidaritet som jag är tacksam för. När jag återvände till Ödeshög under mina proffsår var jag aldrig i första hand fotbollsspelaren Ingesson för byborna, utan den "Klabbe" de känt sedan många år tillbaka. För mig var det en befrielse."
Klas Ingesson
Ur självbiografin "Det är bara lite cancer: Om livet, döden och myten om mig själv"
Hjälten
Klas brydde sig in i det sista. Fram till bara knappt två veckor före sin död jobbade han som manager för IF Elfsborg. Boråsklubben hade fått honom att återvända till elitfotbollen 2010, först som ungdomstränare, sedan som både tränare och manager för A-laget.
Åren i Elfsborg satte djupa spår och för att hedra Klas minne skänkte supportrarna en skylt till Ödeshögs IK.
Budskapet rimmar så väl med det Ödeshögsborna vi träffar berättar om Klas Ingesson.
Skylten har satts upp intill resultattavlan i den vackra sten- och trädprydda hörnan av Vättervallen. Bredvid bilden på Klas står att läsa:
"KLAS INGESSON
1968-2014
ALLTID SAKNAD – ALDRIG GLÖMD"
Precis så är det. Det har vårt besök i Ödeshög visat.
Här minns man så klart fotbollsstjärnan Klas Ingesson, men framför allt människan. Han var Ödeshög personifierad och hemma i "byn" lever minnet kvar – i allra högsta grad. Här är "Klabbe" fortfarande folkets hjälte.
Vännen
Det är svårt att skriva en lång text om Klas Ingesson utan att prata med Peter Wettergren.
De träffades i förskolan, brottades första gången de möttes och blev bästa vänner för livet. De följdes åt, men på olika håll genom karriären. Klas blev proffs och landslagsstjärna. Peter blev tränare och ledare.
Klas Ingesson i några av de klubbar han representerade: IFK Göteborg, Mechelen, Bari, Bologna, Sheffield Wednesday och Lecce.
– Vi visste hela tiden var vi hade varandra utan att vi behövde prata varje dag. Vi kunde ringa när som helst och ta upp samtalet där vi slutade sist. Vi har så mycket tillsammans. För mig är han den störste och kommer alltid att vara det.
– När vi började i Ödeshög lovade vi varandra att avsluta karriären ihop. Då trodde vi som spelare, men det blev som tränare. Bara någon månad innan han gick bort mötte vi Standard Liege med Elfsborg på Borås arena. När vi gick över planen bort mot avbytarbänkarna på andra sidan tog Klas mig i handen och sa att ”nu är vi där vi sa att vi skulle vara, Peter”. Det är ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma. Det vi sa, det gjorde vi. Det var så jäkla känslosamt. Både han och jag visste att det inte skulle vara för evigt, säger Peter Wettergren.
Rötterna är starka, familj och vänner finns kvar och på något sätt kommer Ödeshög alltid att vara hemma.
– Klas satte Ödeshög på kartan. En symbol för hela samhället. Arvet hur han var som människa lever vidare för alltid. Urkraften. Hans sätt att tänka. Att ingenting är omöjligt. Det sa han ofta. Den som inte gjorde sitt bästa fick en utskällning. Det gällde mig också.
Klas Ingesson fick, precis som bestämt, avsluta sin karriär ihop med Peter Wettergren.
Han gör en paus.
Funderar ett ögonblick innan han fortsätter.
– För mig är det Ödeshög. Det är min familj och så är det Klas. Varje gång jag kommer hem blir jag påmind om honom. Kan jag bevara hans minne gör jag det gärna. Han har betytt så mycket för mig och för många andra. Utan honom hade jag inte varit där jag är idag.
Klas Ingesson där han kanske trivdes allra i bäst, i skogen. Här en bild från ett Corren-reportage i november 2009, där han hämtat sig efter cancerbeskedet i maj samma år och jobbade med att gallra sin egen skog på Bjärkefall i Tidersrum.
