Med regelbundna intervall gör Jonna tester hos fysioterapeuten Mats Haglund.
HÖSTEN 2022 - SKADAN
– Det var på min andra provträning med mitt nya lag, BK Tinnis. Jag skulle ta bollen, men insåg att jag var på väg att stuka foten. Då vred jag tillbaka knäet, men sen direkt efter gjorde det så jäkla ont. Jag blev bandagerad och kunde cykla hemåt så jag var ändå ganska lugn, berättar Jonna Dohn när vi träffar henne första gången på Campushallens rehab i Linköping, hösten 2022.
Korsbandsskador är en av de allra vanligaste, och värsta, skadorna inom fotbollen och innebar förr i tiden ofta slutet på karriären. Så är det inte längre, men det kräver, blod, svett och tårar för att kunna komma tillbaka.
Ibland, som det skulle visa sig för Jonna, så upprepas mardrömmen.
Jonna berättar om känslorna när hon fick röntgenbeskedet: "Ditt korsband är av".
– Jag var ganska förberedd eftersom nästan alla i min familj har skadat knäna. Men samtidigt blev jag såklart ledsen.
Ett skadat korsband förändrar ens sätt att leva under en lång tid
Mats Haglund, Fysioterapeut
Fysioterapeuten Mats Haglund flikar in:
– Det är verkligen olika i hur folk reagerar på ett sådant besked. En del är förberedda, andra inte. Det man ska ha med sig är att ett skadat korsband verkligen förändrar ens sätt att leva under en lång tid.
Efter diverse korsbandstester med Mats besökte Jonna en klinik i Jönköping för att göra en magnetröntgen.
– Den visade det som vi trodde. Korsbandet var av, berättar Jonna.
Hösten 2022 skadade Jonna Dohn korsbandet. För henne var det självklart att det skulle bli operation, men så är det inte för alla.
Men ett avslitet korsband innebär inte per automatik att det blir operation.
– Du behöver göra en hel del prehab-övningar och bygga upp styrka inför operationen. Gör du inte det så skulle jag säga att det är ganska dumt att opereras. För då har du kanske inte orken eller tiden att ta dig tillbaka, säger Mats.
VINTERN 22/23 – PREHAB
Efter att Jonna dragit igång med ett prehab-program under hösten byggs hennes styrka sakta upp i det skadade knäet. Alltför att sedan operera skadan och därefter gå tillbaka till noll.
– Jag kan ändå jogga hyfsat, berättar Jonna i Januari.
Någon skidåkning, som Jonna verkligen gillar, är helt utesluten.
– Nej det ska jag akta mig för. Så jag åker väl upp till fjällen med familjen och ägnar mig mest åt att servera snacks och dricka varm choklad, säger Jonna med ett snett leende.
Fysioterapeuten Mats Haglund kontrollerar att Jonnas knä inte känns alltför svullna efter förra veckans träningspass.
VÅREN 2023 – OPERATION
Kändes som de opererade korsband på löpande band
Jonna Dohn
I mars lägger sig till sist Jonna under kniven på Liljeholmens ortopediska klinik i Stockholm.
– Det är sjukt hur vanligt det är med korsbandsskador. När jag var där kändes det som att de gjorde korsbandsoperationer på löpande band. Vi var flera tjejer i väntrummet som skulle operera våra knän samma dag, berättar Jonna.
I fyra veckor är kryckorna Jonnas bästa vänner. För en fysiskt aktiv 24-årig student är det förstås långt ifrån optimalt.
– Det var tufft att inte kunna gå. Min sambo fick hjälpa mig med mycket hemma. Laga mat, handla och så vidare, säger Jonna.
När kryckorna väl är borta börjar rehabresan. Om ett år ska Jonna kunna spela fotboll igen.
– Det är många enkla aktiveringsövningar. Röra på knäet på ett visst sätt och försöka aktivera rätt muskler när jag spänner det, säger Jonna i april 2023.
Jonnas bägge knän när plåstren tagits bort.
Mats berättar att det, trots operationen, går ganska bra för Jonna att sträcka ut knäet till full sträckning.
– När man tar en sena från baksida lår för att operera ett korsband kan en del få det tufft att gå till fullt rörelseomfång. Bland vissa elitspelare är det faktiskt så att man tar en sena från en död kropp för att inte få de bekymren.
Jonna Dohn sträcker ut sitt opererade knä. En stor del i början av rehaben handlar om att få ut full sträckning i knäet. "Det märks fort om man suttit med böjda knän för länge. Då kan det bli alldeles tjockt", säger hon.
I maj 2023 råder det en spänd förväntan inne i Campushallen.
Anledningen?
Jonna ska för första gången sen operationen testa att jogga.
Jonna tar sina första stapplande steg och vrider upp löpbandet till jogg-tempo.
– Vi testar i fem minuter nu Jonna, säger Mats.
Den ultimata sportfrågan: hur känns det?
– Stelt och stumt. Ibland känns det som att det är ett litet haltande jogg-steg. Men det går, ler Jonna.
"Stelt och stumt. Men det går"
Jonna Dohn
SOMMAREN 2023 – TILLBAKARESAN
Under försommaren trappas rehab-passen fortsatt upp. Jonnas knä prövas i allt tuffare vinklar med en hel del snabba riktningsförändringar. Mats är nöjd.
– Du ser, tack vare att hon gjorde prehaben så pass bra i höstas så kan vi redan nu gå på ganska tufft.
Tre benpass i veckan. Det försöker alltid Jonna få in för att få ordning på sitt opererade knä.
Efter en längre sommarledighet är Jonna tillbaka till Linköping – och till besöken hos fysioterapeuten.
– Jag kan springa nästan hur mycket jag vill nu, men ibland gör det för ont. Man måste känna efter. Förra veckan fick vi stoppa för att jag fick för ont. Det svullnade upp men nu är det bra igen.
I slutet av augusti kommer kanske ett av de tydligaste bevisen på att rehabresan är på väg åt rätt håll.
– Förra veckan gjorde jag mitt första fotbollspass. Jag fick inte vara med på match eller så men det gick bra.
Återigen är det en förväntan blandad med en stor del oro. Kommer knäet klara av den ökade belastningen?
– Jag märker att mitt skadade ben känns mycket tyngre än det andra. Innan träningen var jag också ganska orolig för hur kroppen och benet skulle reagera på att ta emot och sparka iväg en boll. Men det gick bra.
"Det ser ju finare ut när man har solbrända ben", säger Jonna om sina operationsärr under sommaren. Ett par månader efter operationen.
Jonna Dohn
HÖSTEN 2023 - FOTBOLLSTRÄNING
Under hösten fortsätter resan mot den planerade comebacken. Jonna gör sexmånaderstester och niomånaderstester.
– Jäkligt bra Jonna! Nästan dubbelt så bra på den här hoppövningen, säger fysion Mats.
"Det ser skitbra ut. Vilken skillnad!", säger Mats Haglund när Jonna gör hoppövningar med sitt skadade knä.
Jonna ler. Mjölksyran pumpar i benet efter förmiddagens maxtester. Men det är ett knä som känns bättre och bättre.
– Förra gången vi gjorde detta så vek sig knäet lite. Det var otäckt och gjorde lite ont men nu är det bättre.
Rehab är inte alltid detsamma som tråkiga träningspass. När styrkan växer kommer också glädjen mer och mer.
På fotbollsträningarna med BK Tinnis deltar också Jonna så ofta hon hinner. Även om hon har ett visst "embargo".
– Jag spelar alltid med väst så jag får inte bli tacklad. Men annars går det fint. Jag och min lagkamrat Camilla (Strömbäck) opererade våra knän ungefär samtidigt så vi har en liten klubb, ler Jonna på träningen.
Det här får du inte säga till Mats men jag glidtacklades förra veckan och efter det gjorde det riktigt ont ett par dagar. Det är skitsvårt att hela tiden spela på halvfart. Jag blir mest arg över mig själv för att jag känner mig otillräcklig på planen.
Jonna Dohn under sina första träningspass med BK Tinnis.
VINTERN 23/24 – COMEBACKDRÖMMAR SOM KROSSAS
Jonna visar upp det opererade knäet nio månader efter operationen.
Ett snötäcke lägger sig över Linköping i början på december. Jonna blir mer och mer van att spela fotboll med sitt BK Tinnis. Matchspel känns inte alls lika avlägset längre.
Men, så händer det som inte bara får hända. Jonna hamnar lite snett med sitt friska högerknä, och det viker sig.
– Det var så märkligt. Min lagkompis gav mig en liten knuff, inte alls tuff eller oschysst, men så vek sig högerknäet. Jag vet inte ens vad som hände, berättar Jonna.
Hur reagerade du där och då?
– Det var mest en chock mer än att det gjorde ont. Man tror inte att det är sant, samtidigt som man innerst inne anar vad som har hänt.
Korsbandet i höger knä är högst troligt avslitet. En eventuell comeback på fotbollsplanen skjuts upp minst ett år till.
FRAMTIDSPLANERNA
Det är en iskall januaridag i centrala Linköping. En månad har gått sedan Jonna återigen drabbades av fotbollspelarens värsta mardröm.
– Jag är väl van nu, ler Jonna lite snett.
– Nej vars, men nu vet jag mycket mer hur det går till och när jag pratade med Mats så sa han att jag skulle se till att ta kontakt själv med röntgen, operationsklinik och så vidare. Då går det fortare. Faktum är att det ringde bara för någon dag sen, så operationen blir i februari.
Från cafébordet tittar Jonna ut över huttrande Linköpingsbor som skyndar förbi skyltfönstren på Tanneforsgatan. Fotbollssäsongen känns minst sagt avlägsen.
– Jag vet faktiskt inte om det blir någon mer fotboll överhuvudtaget. Vi lär flytta från Linköping om ett tag och då har jag svårt att se mig själv spela fotboll igen, även om jag tar mig tillbaka med rehab och allt.
– Det känns lite synd för bara någon månad sedan var ju Mats helt säker på att jag skulle kunna spela snart igen. Det blev ett ganska stort antiklimax om man säger så.
Första tanken var bara: jag orkar verkligen inte.
Jonna Dohn efter sin andra korsbandsskada.
De avslitna korsbanden till trots, och oavsett om det nu blir en fortsatt fotbollskarriär, så är Jonna fast besluten. Knäna ska bli bra igen.
– Jag vill kunna sporta med kompisar och åka skidor utan att få ont eller att det svullnar upp. Det är också därför jag vill göra den här operationen nu när jag redan har rutinen att göra all rehab.
Utanför fönstret blir de huttrande flanörerna allt färre. En lång "sista" intervju börjar lida mot sitt slut. Det som vid den här tiden skulle ha varit det stora comeback-ögonblicket blev istället ett samtal om ännu ett sönderslitet knä.
"Just nu är det faktiskt inte så farligt. Ibland fastnar knäet och ibland viker det sig men annars är jag ändå vid gott mod. Jag är liksom inne i rehab-tänket redan", säger Jonna Dohn. Fast besluten att inom kort lägga sig under operationskniven ännu en gång.
Hur orkar du rent mentalt att bara börja om igen?
– Jag vet inte. Jag är nog en sån som verkligen inte ger mig. Sen handlar det också om att se det vecka för vecka, månad för månad. Det låter klyschigt, men börjar man tänka på årsbasis så blir det otroligt segt.
– Så det gör jag inte, säger Jonna och kliver ut på Tanneforsgatan med ett leende.
