Jonna Andersson är en med allsvenska mått mätt stark värvning som kommer att göra nytta med sin erfarenhet och proffsighet. Kring hennes fasta situationer kan också byggas mycket i offensiven.
När Chelsea tog första kontakten tänkte jag att ”nämen, det måste vara fel. Vad vill dom mig?”.
32-åringen ler när hon berättar.
Låt oss återkomma till det där.
Till hur hon har brottats med ett självförtroende som inte alltid varit det bästa. Till hur hon än idag har svårt att tänka tanken att ”fasen, jag är ju bra”. Till stoltheten över vad hon ändå har uppnått.
Jag skulle säga att fotbollsspelaren Jonna är rätt lik privatpersonen Jonna. Jag hoppas det i alla fall.
Jonna Andersson
Jonna Andersson tar en klunk av kaffet.
Svart, utan mjölk och socker.
Någon vecka efter återkomsten till Linköping träffas vi på ett fik i stan för att prata om allt och inget – och kring en massa bilder som sammanfattar hennes häftiga fotbollsresa.
Så här långt.
Från Vifolkavallen i Mjölby till SM-guld, mästerskapsmedaljer och över 100 landskamper, till flera segerfyllda år i en av världens största klubbar och till spel på flera av världens allra största arenor. Visst är det så att vänsterbackens resa väcker hopp för många drömmande ungdomar?
Efter guldfirandet med LFC 2017 flyttade hon till engelska Chelsea och efter en omväg via Hammarby är hon nu hemma igen.
Hon är sig lik.
En ovanligt vanlig tjej – bara lite bättre på att spela fotboll än de allra flesta.
– Jag skulle säga att fotbollsspelaren Jonna är rätt lik privatpersonen Jonna. Jag hoppas det i alla fall. Det ska vara ordning och reda, jag vill ha koll på saker och allt ska vara på sin plats. Då mår jag bra.
Vem har du fått det av?
– Om jag fick fotbollen av pappa så måste jag ha fått det andra av mamma. Det är hon som har lärt mig att vara organiserad. Vi vill båda ha det städat och fint och rent.
Det finns en längtan efter att bilda familj. Absolut. Men det är ingen självklarhet heller.
Jonna Andersson
Det är ett väder som möjligen en meteorologstuderande på SMHI kan uppskatta.
Det blåser, det regnar och är mest allmänt ruggigt.
Snart ska det visst komma blötsnö också.
– Det var inte ett lätt beslut att lämna Hammarby, men att få flytta hem och vara med på en nygammal resa i min första proffsklubb…det känns stort och häftigt. Jag är inte purung längre, men så länge kroppen håller och jag kan hålla en bra nivå vill jag spela, säger Jonna Andersson.
Vad är det bästa med att vara hemma?
– Det blir en annan närhet till familj och vänner. Det var några år sedan nu och det känns lyxigt. Det var dags och jag tror att det också kan få mig att prestera bättre som spelare.
Fotbollen är viktig, men den är inte allt. Livet står inte och faller om det skulle bli förlust i någon match (fast det får inte bli för många). Det har på sitt sätt blivit ännu mer påtagligt när hon nu blivit sambo med pojkvännen Robin i lägenheten i centrala stan.
– Klart att det betyder mycket att också få ett vardagsliv tillsammans. Det blir annorlunda när man bara kan ses på helgerna.
Vill du bli mamma?
– Det finns en längtan efter att bilda familj. Absolut. Men det är ingen självklarhet heller.
Jonna Andersson längst till höger i svenska VM-bronslaget i Frankrike 2019.
Fortfarande är jag väldigt självkritisk. Hård mot mig själv. Analyserar och funderar mycket. Det är lätt att titta tillbaka och älta. När Chelsea tog första kontakten tänkte jag att ”nämen, det måste vara fel. Vad vill dom mig?”. Det kändes konstigt att en så stor klubb ville ha mig.
Jonna Andersson
Det är lätt att fascineras över idrottare som får ut maximalt av sin talang och har en förmåga att anpassa sig till den nivå som de befinner sig på. Jonna Andersson är just en sådan. Klarar sig utmärkt i EM, VM och OS. Skulle så klart dominera med Mjölby i division 2, men förmodligen inte sticka ut något alldeles extra.
Hon är inte den som gör mest poäng. Inte den som syns mest. Inte den som får flest rubriker.
Men med Andersson och hennes vänsterfot vet du vad du får.
Hela tiden.
Fast hon erkänner att det har funnits tvivel längs vägen.
– Jag hade inte jättebra självförtroende när jag växte upp och hade inga stora mål eller drömmar. Det kanske både var bra och dåligt. Jag ska inte säga att jag bara spelade för att det var roligt, men mycket så var det. Jag tänkte inte så långt som till landslag och spel utomlands.
Nu då?
– Fortfarande är jag väldigt självkritisk. Hård mot mig själv. Analyserar och funderar mycket. Det är lätt att titta tillbaka och älta. När Chelsea tog första kontakten tänkte jag att ”nämen, det måste vara fel. Vad vill dom mig?”. Det kändes konstigt att en så stor klubb ville ha mig.
Jonna Andersson kom fram som ung 16-åring i LFC. Då var hon vänsterytter som kom att bli vänsterback.
– Jag minns när jag kom fram i LFC, skrev mitt första kontrakt och var så ung i ett stjärnspäckat lag. Då kände jag mig väldigt liten. Samtidigt förstod jag nog ändå att klubben såg någonting i mig. Då började ett annat fotbollsliv.
Det har gått rätt bra sedan dess.
– Ja, jag blir stolt och nöjd när jag ser tillbaka på vad jag har gjort och fått uppleva. Att jag blivit den spelare och person som jag blivit. Det är alltid bra att tro på sig själv, men inte fel att vara ödmjuk i de känslorna och tankarna.
Det är fortfarande jobbigt att säga att du är bra.
– Det kommer inte ut så ofta, det gör det inte. Men jag har blivit bättre på att tänka och känna så. Och med åren har det bara blivit roligare och roligare med fotbollen.
Det är inte många som har gjort över 100 landskamper.
– Det är stort och ärofyllt. Jag hoppas att jag har några år kvar även där. Det är otroligt roligt med mästerskap och så länge jag spelar vill jag spela i landslaget. Det är känslan just nu i alla fall, säger Jonna Andersson.
Jonna Andersson hyllas av fotbollförbundet för 100 landskamper.
Hon har gått en del utbildningar, både inom fotbollen och som personlig tränare och det är ingen vågad gissning att hon på något sätt blir kvar i branschen efter avslutad karriär. Men kanske inte som tränare.
– På ett eller annat sätt hoppas jag att jag blir kvar inom fotbollen. Sen kanske det slutar med att jag hamnar på ett kontor på ett helt annat företag. Det vet jag inte. Men att få samma liv, med ännu mer jobb och inga lediga helger känns lite tveksamt.
Har du kunnat lägga undan mycket pengar?
– Inte om du jämför med herrspelare. Jag försöker spara så mycket jag kan. Under många år i Linköping jobbade jag vid sidan av. Fotbollen nu och framåt ser betydligt annorlunda ut när jag var yngre.
– Det händer mycket, utvecklingen går fort och ibland hade man velat ha tio år kvar. På något sätt är jag ändå glad att ha fått vara med på båda delarna. Jag ska inte säga att de yngre blir bortskämda, men de slussas in snabbare, de kommer ut snabbare och kan tjäna pengar snabbare.
Det händer mycket, utvecklingen går fort och ibland hade man velat ha tio år kvar. Jag ska inte säga att de yngre blir bortskämda, men de slussas in snabbare, de kommer ut snabbare och kan tjäna pengar snabbare.
Jonna Andersson
Kaffet är urdrucket och jag ställer sista frågan, fast jag egentligen redan vet svaret.
Är du Spara eller Slösa?
– Spara. Kanske lite för mycket ibland. Jag har nog lite svårt för att unna mig saker, men försöker bli bättre på det också.
Jubel med Kronprinsessan Victorias pokal efter andra raka SM-guldet 2017.
