"Mina två äldsta barn har en del allergier så det är en del att komma ihåg när man ska göra matlådor", säger trebarnsmamman Åsa Karlsson.
– Var är Ivar nu igen? Just det! Han cyklade till träningen ikväll, säger Åsa Karlsson, 39, när hon svänger in på UCS Arena i Hjulsbro.
Ur bilen hoppar döttrarna Greta och Hilda. En vanlig tisdag hade Greta precis avslutat sin träning och Hilda varit i full fart med att förbereda sin. Samtidigt hade Ivar värmt upp för sin målvaktsträning med Hjulsbro IK. Det finns minst sagt saker att hinna med för ensamstående trebarnsmamman Åsa Karlsson.
– Det kan man säga. Det krävs lite logistik, ler Åsa och hälsar på ett par förbipasserande föräldrar.
Just i kväll är det dock lite lugnare. Greta åkte på en liten förkylning och äldsta dottern Hilda har bekymmer med en häl.
– Det känns lite ovant, säger Åsa som utöver att vara trebarnsmorsa på heltid också jobbar inom restaurangbranschen i Linköping.
Ett yrkesval som ställt krav på logistik, och inte minst barnvaktspassning när det vankats kvällsträningar eller cuphelger.
– Mamma och hennes man har gjort en del. Men jag har nyligen bytt verksamhet så nu är det mest catering. Tidigare jobbade jag en hel del kväll och helger. Då kunde det vara körigt, säger Åsa och fortsätter.
– Men det nya underlättar massor, då går det också att jag jobbar hemma ibland vilket också gör att man kan stötta barnen med mat eller med skjuts.
Ytterligare en stor förändring i familjen Karlssons liv var när Fredriksbergsskolan i Ekholmen lades ned. Istället för att ha både skola och fotbollsträningar nästgårds (barnen spelade tidigare i Kenty) blev det nu längre och längre till träningarna.
– Nu går Hilda och Ivar på Kvinnebyskolan och Greta på Hagbyskolan. Det funkar men det var också då vi kände att det krävdes en förändring kring vilken förening vi var aktiva i.
"Jag var ledare för Ivars lag förut. Det sa jag upp men nu kan det vara så att jag ska vara lagledare för Gretas lag. Det funkar även om det kan verka mycket. För lagledarrollen är mest administrativ", säger Åsa Karlsson samtidigt som hon lattjar med bollen med döttrarna Greta och Hilda.
För det är inte bara fotboll som stått på schemat. Även innebandyträningar har behövts passas in, inte minst vintertid.
– När det blev längre till skolorna och innebandyn också var mer utspridd så bestämde vi oss för att byta hit till Hjulsbro. Här finns det ju både innebandy och fotboll så då blir det logistiskt sett mycket bättre.
Vissa idrotter har också fått stå åt sidan.
– Handbollen har de velat testa men då har jag sagt bestämt nej. De har träningar klockan åtta på lördagsmorgnarna och kräver skjuts. Det hinns inte med. Hade de velat spela någon individuell idrott så hade det nog också varit desto svårare, säger Åsa.
– Sen är Hjulsbro också väldigt familjärt. Här hjälps alla åt. Föräldrar ställer upp för varandra med, inte minst med att skjutsa till matcher och träningar.
Eller när en bil havererar halvvägs till Norrköping.
– Greta hade match i Svärtinge och syskonen var med dit. Vi tog oss till matchen, men sen på hemvägen så lade bilen bara av. Då blev det lite körigt men direkt så fick jag hjälp av andra föräldrar så att Greta kunde skjutsas till IBF:s match, där andra vuxna från Hjulsbro mötte upp.
– Det kan verka otroligt jobbigt men allt löser sig till sist. Det är superviktigt att det finns fler vuxna att lita på i föreningen och det gör det verkligen här, säger Åsa och tittar ut över ungdomarna som springer ut på UCS Arena.
Åsa Karlsson och Greta Karlsson
Hur mycket egentid har du?
– Vad är egentid när man är ensamstående, har tre barn och också ska försöka jobba? Skämt åsido. Mår barnen bra så mår jag bra.Det är det viktigaste och jag vet att idrotten är otroligt viktig för mina barn. Inte minst för dem som personer.
Det blir många turer till UCS arena.
Men att livspusslet kan vara skört när det bara är en förälder med i bilden fick Åsa erfara när hon för ett par år sedan drabbades av post-covid.
– Det var svårt. Jag var hemma och var sjukskriven och skulle också se till att barnen kunde idrotta.
– Där har jag nog känt att jag prioriterat mig själv rätt så dåligt. Men det är på gott och ont och jag har ändå varit fullt återställd i ett drygt år, säger Åsa.
"I sommar har Ivar cup i Vimmerby samtidigt som Hilda spelar i Halmstad. Jag lär följa med Ivar men jag vet inte var Greta ska ta vägen"
Åsa Karlsson
Får du någon egen träningstid?
– Nej. Så blir det inte. Innan har jag tränat mycket hemma men det funkar inte nu, speciellt inte efter sjukskrivningen. Det tar att komma tillbaka till vardagen och att nu jobba åtta-till-fem, måndag till fredag. Plus tre barns dubbelidrottande.
Sonen Ivar värmer upp i målet. "Alla är faktiskt målvakter. Och jag var handbollsmålvakt när jag var liten så något har vi kanske i blodet", säger mamma Åsa.
Hur orkar du?
– Det är det många som frågar. Folk som säger att de inte klarar av att vara ensamma i mer än två dagar med allt vad barnens idrottande innebär men jag grejar det. Och ser det ut som att Hilda tycker det är tråkigt att idrotta?
Hilda står med ett stort leende efter att ha tryckt in ett långskott i målet.
– Nej såklart. Är det så mycket värt för henne så är det också så mycket värt för mig.
