På fritiden umgås Hilma med sina vänner, leker med familjens hund Roy och går på ridlektioner.
Skolinspektionens beslut är tydligt. Om inte Mosstorpsskolan åtgärdar de allvarliga bristerna som finns krävs skolan på miljonbelopp.
Under hösten har vi haft kontakt med 11-åriga Hilmas mamma Anso Lang. Frustrationen över att dottern inte får det stöd i skolan som hon har rätt till, är stor.
Hilma Lang är på många sätt precis som vilken 11-åring som helst. Hon bor med sin mamma, pappa och storasyster i en villa i Skärblacka och på fritiden umgås hon med kompisar och rider. Men sedan länge har skolan inneburit stora problem för henne.
Redan när hon gick i årskurs ett på Parkskolan i Skärblacka började mamma Anso Lang se hur trött och påverkad Hilma blev av skolan. När hon kom hem hade hon huvudvärk och spenderade tiden efter skolan med att sova.
– Vi hade tur om vi kunde få ner henne så hon kunde äta kvällsmat, säger Anso som under den här tiden också började misstänka att Hilma hade autism.
En så kallad begränsad utredning gjordes och Hilma diagnostiserades med add. I takt med att uppgifterna blev svårare i årskurs tre blev det märkbart att skolan var tuff för Hilma. Lärarna gjorde anpassningar under lektionstid och därefter flaggade lärare för att Hilma nog behövde särskilt stöd.
Särskilt stöd är exempelvis en resurs. Det är rektorns ansvar att besluta om att genomföra en utredning om särskilt stöd - och om den visar att eleven behöver det beslutar man om ett åtgärdsprogram. I ett åtgärdsprogram ska det stå konkret hur man möter elevens behov i undervisningen.
Utredningen visade att Hilma behövde särskilt stöd i skolan, strukturerad undervisning i liten grupp, bildstöd och digitala lärverktyg i undervisningen.
Hösten 2023 började Hilma mellanstadiet på Mosstorpsskolan. Då hade hon också diagnostiserats med autism, dyskalkyli och dyslexi.
– Men trots det gjorde man ingen ny kartläggning på nya skolan, säger Anso Lang.
I stället gick man på kartläggningen från årskurs tre. Det särskilda stödet blev mindre än tre timmar i veckan med specialpedagog. Inga andra särskilda anpassningar finns med i åtgärdsprogrammet.
Trots att Hilma varken kan läsa eller skriva förväntades hon delta i undervisning i helklass och hon fick heller ingen resurs tilldelad till sig.
"Jag brukar säga att hon är en typisk bokstavstjej som blir bortglömd", säger Hilmas mamma Anso Lang.
– Hilma har inte fått möjlighet till en begriplig, hanterbar och meningsfull tillvaro i skolan. Hon har fått ett likadant schema som klasskamraterna med bokstäver och förkortningar.
Himla har spenderat många lektioner med att rita eftersom det, enligt Anso Lang, inte funnits tid eller möjlighet för läraren att hjälpa henne.
– Jag brukar säga att hon är en typisk bokstavstjej som blir bortglömd. Hilma stör ingen, sitter på sin plats och går inte upp och slår någon annan – så då blir hon inte prioriterad.
På Mosstorpsskolan förvärrades även den sociala situationen i skolan. Hilma utsattes för mobbning och Anso Lang berättar att hon blev kallad fula ord, slagen och sparkad.
– Det är en sak att hon går till skolan och inte får den hjälp hon behöver, men att gå till skolan och dessutom bli fysiskt och psykiskt misshandlad är för mycket, säger hon.
Hilma slutade årskurs fyra med 90 procents frånvaro.
Första dagen i årskurs fem var Hilma tillbaka i skolan och eleverna skulle skriva vad de ville lära sig, men eftersom Hilma varken kan läsa eller skriva fick Anso Lang hjälpa henne.
– Hon ville att jag skulle hjälpa henne att skriva att hon vill lära sig att läsa. Jag tänker att det egentligen inte ska vara möjligt att inte kunna läsa eller skriva i Sverige när man går i femman.
Första dagen i årskurs fem skulle eleverna skriva vad de ville lära sig. För Hilma var det tur att mamma var med, så hon kunde få hjälp eftersom hon varken kan läsa eller skriva.
Anso Lang förklarar att hon gång på gång sökt kontakt med skolan för att diskutera Hilmas skolgång samt hur de ska få till en miljö som hon kan komma tillbaka till – men hon menar att det från ledningens håll varit bristande, möten har inte följts upp och hon har inte fått svar på sina frågor.
– Mentorn är jättebra, hon har försökt strida för Hilma. Ledningen är katastrof.
Senast i augusti anmälde hon Mosstorpsskolan till Skolinspektionen och kommunen.
– Hilma har under hela sin tid på Mosstorp aldrig fått göra ett prov eller ett förhör muntligt. Hennes klasskompisar gör prov och hon får rita eller göra annat, säger Anso Lang.
– De brister i läromaterialet då Hilma som dyslektiker ska ha rätt att få lyssna på frågor och sedan svara muntligt.
Familjen försöker få Hilma till skolan och Anso Lang berättar att hon verkligen vill att Hilma ska gå i skolan, samtidigt som hon kan se hur negativt påverkad hon blir.
– Det blir ju på bekostnad av hennes livskvalité. Hon kommer hem och är helt dränerad. Hon mår inte bra av det, säger hon.
Hade ni som familj kunnat göra något annorlunda?
– Ja, vi hade kunnat byta skola, men då har vi det sociala problemet. Att Hilma har svårt att skaffa nya kompisar, så vi sitter i en rävsax, säger hon och fortsätter,
– Jag tycker inte att man ska behöva byta skola. Skolan har skyldighet att individanpassa och det stod rektorn och sa på föräldramötena när skolan började. Jättefina ord var det, men riktigt så är det inte i praktiken.
Hilmas mamma Anso Lang är frustrerad över situationen. Allt hon vill är att Hilma ska få det stöd hon behöver i skolan.
Innan skolinspektionens beslut kom ställde vi frågor till Carita Johansson, rektor på Mosstorpsskolan, om Hilmas situation. Hon svarade inte på frågor om en enskild elev, men generellt.
– Vi kan erbjuda precis samma stöd som alla andra skolor. Vi har en lagstiftning att följa och det ingår där, säger hon och tillägger att de annars anställer personal med de kompetenser de saknar.
Känner du som rektor att ni ger era elever de bästa förutsättningarna, oavsett om man behöver extra stöd i skolan eller inte?
– Vi har precis som alla andra skolor ett regelverk att följa, och det gör vi, säger Carita Johansson.
Så lät det då.
Den 17 december kom skolinspektionens beslut. Ett beslut som rör långt fler elever än Hilma. Beslutet gäller för hela skolan, både mellanstadiet och högstadiet.
I beslutet står det bland annat att det finns omfattande brister som försvårar för eleverna att nå målen. Det står även att skolan inte startat frånvaroutredningar, att det i många fall saknas åtgärder i de frånvaroutredningar som gjorts eller att åtgärderna inte följts.
Det framgår även att skolan har omfattande brister när det gäller extra anpassningar, särskilt stöd och att aktiva åtgärdsprogram helt saknas på skolan. Utöver brister gällande frånvaroutredningar och stöd brister de även i det förebyggande arbetet för att skapa trygghet, där det står att det förekommer slagsmål, mobbning och verbala kränkningar på rasterna.
Efter beslutet tar vi kontakt med rektor Carita Johansson igen. Efter att hon tagit del av skolinspektionens beslut medger hon nu att det finns vissa brister på skolan, men när det gäller särskilt stöd menar hon att det är i dokumentationen de brister.
– Det är klart att eleverna får det stöd de behöver. Det vi har brustit i under en längre tid är dokumentationen, säger hon.
I Skolinspektionens beslut gällande Mosstorpsskolan står det bland annat att skolan har omfattande brister när det gäller extra anpassningar, särskilt stöd och att aktiva åtgärdsprogram helt saknas. Alltså alla de delar som rör Hilma Lang.
Så du menar att det bara är i dokumentationen det brister, stödet har varit bra?
– Under det här året har vi jobbat väldigt mycket med att förtydliga och förbättra stödet utifrån Skolinspektionens punkter från i januari, men vi har fortfarande halkat efter i dokumentationen.
Men jag tycker ändå när jag läser det här beslutet att det framgår tydligt att det inte har varit tillräckligt med stöd.
– Det har det säkert inte varit i alla fall, så jag tror att dokumentation är viktigt för att det ska synliggöras.
När det gäller frånvaroutredningar och närvaroplan menar Carita Johansson att problemet är att de ligger efter.
– Vi följer kommunens riktlinjer som vi ska göra. Det är ju bara att det är så enorma mängder frånvaro, så även där har vi efterarbete. Vi har mycket att komma i kapp och komma ifatt med.
Har ni gjort tillräckligt?
– Nej, det är uppenbart att vi inte har gjort det, men vi har inte kunnat göra mer. Det handlar om att vi måste ha personer med rätt kompetenser på plats och att rekrytera har varit lite svårt, säger hon och förklarar att det har varit svårt att rekrytera ny personal till skolan då bilden av skolan inte har varit positiv.
Vi frågar Carita Johansson vad hon vill säga till de familjer vars barn har påverkats av bristerna på skolan.
– När vi får en skola med fungerande rutiner som följer vårt uppdrag enligt Skollag och läroplan ska det inte råda några tveksamheter. Där är vi inte riktigt idag.
– Det finns ingen quickfix utan vi kan bara jobba på rätt sätt och jobba metodiskt framåt.
Carita Johansson, rektor på Mosstorpsskolan, kan efter Skolinspektionens beslut medge att det funnits en del brister på skolan.
Men det här drabbar ju enskilda elever här och nu. Är det acceptabelt att ni har brustit i de här delarna fram tills nu?
– Det är väl aldrig acceptabelt att vi har brustit. Vi jobbar med de frågor som skolinspektionen har sett och det är inte en ambition, utan ett krav att det här åtgärdas.
Och kopplat till det här då? Vad har du att säga till de familjer vars barn har drabbats?
– Alltså jag tänker att de drabbats av ... Jag vill självklart att vi tillsammans har goda relationer med vårdnadshavare och elever så vi kan prata om svåra saker tillsammans och hur vi ska komma framåt.
Efter Skolinspektionens beslut tar vi kontakt med Hilmas mamma igen.
– Det är ju det här jag har sagt hela tiden, så samtidigt som det känns skönt att det visar att jag har haft rätt så är det sorgligt. Det gör ju inte att Hilma och de andra barnen får tillbaka den tiden de har förlorat, säger Anso Lang.
