Hugo Lindroth förlorade tre nära vänner i olyckan utanför Kimstad i maj. "Det här är sånt som händer andra", var hans första tanke.
Det är vår i Skärblacka. Längs med gatorna rullar två epatraktorer efter varandra. Den ena vit och den andra silverfärgad med en rosa framskärm. De båda förarna drömmer om att få ta körkort och få köra riktig bil. Men det är bara en av dem som kommer att få uppleva sin 18-årsdag. Den andra kommer för alltid vara 17 år.
Den 21 maj inträffar en olycka utanför Kimstad och tre ungdomar berövas livet. För 16-årige Hugo Lindroth har världen just rämnat. Tre av hans närmaste vänner har omkommit. Hans tidigare flickvän, hans barndomsvän och så Lukas.
LÄS MER: Felicia omkom i olyckan – nu berättar vännen om sorgen.
– Min första tanke var "det här är sånt som händer andra". Det är sånt man läser om, det händer inte en själv, säger Hugo Lindroth.
På onsdagen ska han ta de tyngsta stegen i sitt 16-åriga liv. Tillsammans med fem andra ska han bära Lukas kista till den sista vilan. Lukas Ström, Skärblackas okrönte raggarkung. Det här är dagen då Hugo säger adjö till vännen som han delat så många minnen med, så många skratt och så många timmar bakom ratten på deras epatraktorer.
– Det känns bra att få vara med och bära kistan, jag är tacksam över att få hedra honom på det här sättet.
Han drömde om att ta körkort, men Lukas fick aldrig se sin 18-årsdag. 17 år gammal omkom han i bilolyckan utanför Kimstad.
Lukas Ström, till höger, tillsammans med vännerna Milton Arneskär och Arvid Rolf.
Lukas liv kretsade kring bilar och motorer. Han hade nästan gjort sitt första läsår på Bråvallagymnasiets fordonslinje och drömde om att bli mekaniker.
– Han levde för bilar. Att ta körkort var det enda han pratade om, han var så trött på att köra epa, säger Hugo Lindroth.
– Han såg fram emot att flytta hemifrån, bo någonstans som var mer garage än hem och ha massor av bilar.
Det var en bil som den 17-årige Lukas särskilt drömde att en dag få äga. En Ferrari? Mercedes? Nej, en Volvo.
– Han ville verkligen ha en Volvo 740. Av alla bilar i världen, säger Hugo, med ett litet skratt.
När de båda vännerna umgicks var det framförallt i Skärblacka de träffades. Den platta asfalten var det som lämpades bäst för Lukas epatraktor.
– Hans bil var klappsänkt. Han kunde knappt åka på en plan väg, kom det en pinne på vägen fastnade han nästan i den.
När höstterminen i åttan skulle börja fanns det ett nytt ansikte i korridorerna. Hugo Lindroth minns med värme tillbaka på deras första möte. "Jag gav honom en kram direkt och sedan presenterade jag mig."
Det låter inte så praktiskt.
– Nej, men det var coolt tyckte han. Han hade ett motto; "grusväg är ingen ursäkt". Många som bor på en grusväg vill inte sänka bilen, men det tyckte Lukas inte var någon ursäkt, man skulle sänka i alla fall, säger Hugo med ett leende.
– Man fick ryggproblem av att åka med honom. Det fanns inga fjädrar, det var så stumt så att det kändes i ländryggen. Man kunde åka från centrum till Ica i Skärblacka – så var man helt öm i kroppen. Men det var så det skulle vara, tyckte Lukas.
"Han fastnade hela tiden", säger Hugo Lindroth med ett skratt. För Lukas var det viktigt att bilen var låg och nära asfalten, men det ledde också till vissa problem.
Nu skulle Hugo göra vad som helst för att få åka med Lukas en gång till och få sitta bredvid sin vän på den skumpiga resan genom Skärblacka. Prata om livet, och skratta åt hans skämt. Man tror att man har all tid i världen, tills att tiden plötsligt tar slut.
– Man tänker ju inte att någon plötsligt ska gå bort. Alla gånger man stannade hemma för att man inte orkade umgås, jag önskar att jag hade tagit alla chanser jag fick. Det ångrar man nu.
Nästan en månad har passerat sedan olycka utanför Kimstad. Minnesplatsen, där olyckan inträffade, har fyllts med ett blomsterhav.
Lukas Ström, 17-åringen som älskade bilar och Eddie Meduza, som tog plats i ett rum, som skämtade och som tillbringade vintrarna med att sladda runt i Skärblacka.
De båda vännerna hade gjort upp planer för att ses samma vecka som olyckan inträffade.
– Lukas vägrade gå till frisören, så jag fick snagga honom hela tiden. Dagen innan olyckan frågade han när jag skulle klippa honom igen, och vi bestämde att vi skulle ses i helgen. Men så blev det inte.
I stället minns Hugo tillbaka till den sista gången de umgicks med varandra, två veckor innan olyckan. Hugo hade krockat med sin epatraktor och vännerna hjälptes åt att plocka isär de trasiga delarna.
– Han var så snäll. Behövde man hjälp så fick man alltid hjälp. Han hade också en speciell humor, men den passade honom.
– Han var väldigt utåtriktad och kom överens med typ alla. Jag tror inte att han visste hur mycket han betydde för så många.
Hugo Lindroth ser på bilen som de båda vännerna plockade isär tillsammans, den allra sista gången de umgicks. Nu får han laga bilen utan vännen Lukas hjälp.
På olycksplatsen står tre fotografier. Det mittersta är på Lukas, som är omgiven av sina två nära vänner.
Mindre än en månad har gått sedan olyckan, och för Hugo är det fortfarande svårt att greppa att tre av hans nära vänner inte längre är vid liv.
– Det händer saker och ens instinktiva tanke är att man vill prata med dem om det. Med det går inte, säger Hugo Lindroth.
De senaste veckorna har han försökt hålla sig ovanför vattenytan. Han har varit hemma från skolan flera dagar och har fått hjälp av en kurator. Han har sovit, ätit, tränat och sovit igen. För livet måste fortsätta, oavsett hur omöjligt det känns.
– Det tyngsta för mig är att göra saker utan dem för första gången. Nu är det första sommaren utan dem, det kommer vara jobbigt. Men på något sätt kommer jag väl klara det också.
Redaktionen har fått tillåtelse av Lukas familj att publicera hans namn och bild.
