Agneta berättar att kollegorna på anstalten känns mer som konkurrenter.
I våras skrev vi om anställda och intagna som vittnade om en miljö fylld av trakasserier på fängelset. Nu kommer nya röster inifrån anstalten som återigen vittnar om problem.
Anstaltsledningen har startat flera projekt. Ett kallas ÅJS (Åskådarens roll i ett jämställt samtalsklimat). Det handlar om att bemöta klienters "prokriminella attityder och beteenden" och syftar till att minska hot, våld och sexuella trakasserier.
Redan anställda kriminalvårdare kan även söka till HIA, Handledare i arbete, och bli en person som introducerar nyanställda.
Men de kriminalvårdare som Corren pratat med tycker att det går trögt med förändringsarbetet inne på anstalten. Särskilt när det gäller hur anställda är emot varandra – men även i kontakten med klienterna.
Längre ner i den här artikeln försvarar biträdande anstaltschef David Lindell ledningens förändringsarbete.
– Man får höra att "det sitter i väggarna", säger Agneta.
Efter att ha jobbat inom vård och service i flera år är Agneta van vid att hjälpa och stötta personer runt sig, både kollegor och "kunder". Men den inställningen är inte så gångbar inne på anstalten i Skänninge.
– När jag kom in på avdelningen första gången var det ingen som ens hälsade. Man kände sig inte välkommen. Jag förstod att vi är inte kollegor, vi är konkurrenter. Man ska vara tuff och veta allt bäst själv. Servicenivån är låg kan man säga, säger Agneta.
I olika incidentrapporter har hon fått skit från kollegor om påstådda tillkortakommanden.
– Man kan kasta vilken kollega som helst under bussen. Det följs inte upp. Cheferna skiter i hur vi mår.
– Det är mycket "de och vi"-mentalitet. Vi som tycker om att jobba med människor blir utfrysta. Man får höra att man inte ska tillmötesgå önskemål från klienter, "det här är inget hotell". De ska åtminstone få vänta. Om det inte är livsuppehållande så kan det skjutas upp till en annan dag, fick jag lära mig.
Nyanställda, särskilt de yngre, påverkas av den attityden, menar hon.
Vi som tycker om att jobba med människor blir utfrysta
Agneta
Agneta tycker att hennes arbetsgrupp är bra, men det finns inget aktivt arbete med lagkänslan, ingen "team leader" som jobbar med gruppdynamik. En kriminalvårdsinspektör finns i bostadshuset som man kan rådgöra med.
– Men hen sitter i sitt kontor. Man skulle önska att hen kom ut på avdelning ibland, och frågade hur det är.
Många klienter kommer in på anstalten med ganska mycket tuff attityd. Men Agneta menar att om de får ett bra bemötande så mjuknar den hårda attityden.
– Jag som är lite äldre kan vara lite mamma till dem och då upplevs jag inte som ett hot.
Julia har sedan i våras känt sig utsatt på anstalten.
– Jag har blivit bortplockad från tjänster och omkringknuffad för att kollegor ljugit om mig.
Julia berättar om saker som drabbat henne själv och situationer som hon blivit vittne till. Hon har pratat med sitt huvudskyddsombud om att kollegor drar sig för att anmäla maktmissbruk och övervåld eftersom man inte kan vara anonym.
– Jag har blivit kallad "klientkramare". Bara för att jag vill se människan och hjälpa andra.
Anställda på Skänningeanstalten som Corren pratat med menar att problemen med arbetsmiljön kvarstår efter tidigare medieuppmärksamhet.
Corren intervjuade i maj tidigare anställda och klienter på anstalten i Skänninge. Anstaltschefen Emil Ahlquist hävdade då att det råder nolltolerans mot mobbning, rasism och sexism.
– Det finns fortfarande maktmissbruk bland mellanchefer, säger Julia.
– Anstaltschefen gör nog vad han kan. Men han har chefer under sig som inte skulle vara där. De har funnits där alldeles för länge. Anstaltschefen har ingen ledningsgrupp som vill ta tag i problemen.
Jag har blivit kallad "klientkramare"
Julia
I Correns artikel i maj berättade före detta anställda och interner om den så kallade kontrollgruppen, som dyker upp på bostadsavdelningarna – antingen spontant för att kolla läget eller när någon incident skett och larm aktiverats.
– Det är ingen förändring där. Man borde vara mer noga när man väljer ut personerna till den gruppen. Inte ta dem som skriker högst och tycker att de är mest coola, säger Julia.
Visst finns det situationer där det behövs fysiska ingripanden, menar hon. Men på hennes avdelning vill de flesta i personalen börja med att försöka prata sig fram till en lösning.
Julia känner sig utsatt på anstalten.
– Många incidenter som jag sett skulle ha kunnat undvikas om man tagit sig tid. De i kontrollgruppen har gått utbildningen OC/Batong (OC=pepparsprej). Jag skulle önska lite koll på lämplighet innan man går den utbildningen, säger hon.
Julia berättar om en kollega som jobbade i hennes hus och som gick med i kontrollgruppen. Han lovade att han inte skulle bli som de andra, men redan efter två månader tyckte hon att han förändrats.
Incidenter leder till rapportskrivande. Och även annat skrivande. Klienterna är snabba att JO-anmäla när de inte får sin vilja igenom eller de tycker att vårdarna går för hårt fram. Under 15 månader 2023 och in på 2024 kom det in över 200 JO-anmälningar från fångar i Skänninge.
Det var uppenbart att någon ville bli av med mig
Julia
Julia tycker att kollegornas incidentrapporter ofta innehåller medvetna felaktigheter. Skälet tror hon kan vara att någon vill ha bort en kollega från sin avdelning. Hon berättar om en händelse i våras. Efter att ha varit ledig på påsklovet och hon kommer tillbaka så står hon inte med på vaktlistan. Det visar sig att hon flyttats till ett annat hus. En chef anser att hon är en säkerhetsrisk efter saker som stått om henne i flera rapporter.
– Han trodde att jag var utsatt för påtryckningar från klienter. Under ett par veckor fick jag gå runt som extra resurs på flera andra hus, tills kollegor kunde vittna om att det varit osanningar i rapporterna. Det var uppenbart att någon ville bli av med mig. Det blir lite rättsosäkert, säger Julia.
Hon har flera gånger frågat larmgruppen om varför de är så konfrontativa.
Vid ett tillfälle gick brandlarmet när en klient rostade bröd. Larmchefen kom rusande och skrek "Hur kan nån vara så jävla dum?" som om det skett med flit.
Mattias är också lite äldre och har socialt arbete bakom sig när han kom till Skänninge. Han beskriver första gången han kom ny till ett hus, tillsammans med en kollega, en ung tjej.
– Hon behandlades på ett helt annat sätt än jag av kollegorna där. Hon fick inte ens ett hej. Hon tas inte med i grupp.
Mattias tycker inte att arbetsledningen tar vara på de duktiga vårdarna.
Han tycker det värsta är att ingen tar tag i saker som kollegor drabbas av. Det ger ingen effekt att anmäla.
– Arbetsledningen tar inte vara på de duktiga vårdarna. De slutar helt enkelt, både på grund av att de blir illa behandlade och att ingen lyssnar när man vill prata om det, säger Mattias.
Det finns inarbetade rutiner i organisationen. Nyanställda får en handledare, men det är inte säkert att man jobbar ihop med den personen. Dessutom finns det en "säk-vårdare" på varje hus, som jobbar med säkerhetsfrågor, plus ett skyddsombud.
– Kriminalvårdsinspektören får många rapporter om konflikter mellan anställda, mycket är skvaller om småsaker. Små saker kan bli väldigt stora, menar Mattias.
– Man måste ta hand om dem som söker sig till kriminalvården. Många är väldigt socialt kompetenta och vill jobba med vår vision "Bättre ut", att man som klient ska vara en bättre människa än när man kom in hit, säger han.
Jag har inte upplevt att det vidtagits några åtgärder efter larmen
Mattias
Mattias berättar också om den omtalade kontrollgruppen som rycker ut vid larm. Han själv som har lång erfarenhet att jobba med människor verkar vara perfekt för en sådan roll, men det vill han inte.
– Jag vill jobba socialt och långsiktigt med relationer. De rycker ut akut och lugnar ner både klienter och kollegor när det uppstår en situation. Så vill inte jag ha det.
Mattias tycker dock inte att alla har en dålig attityd, och att det inte bara gäller kontrollgruppen.
– Jag har inte upplevt att det vidtagits några åtgärder efter larmen i medier i våras, säger Mattias.
I inledningen av Sannas anställning på Skänningeanstalten fick hon hoppa runt på olika avdelningar, bland dem Isol – en isoleringsavdelning.
Dit kom en nyintagen klient som skulle visiteras inför placering i en avdelning i bostadshusen. Andra kommer till Isol för att de ställt till med något inne på avdelning, men så var det inte med den här mannen.
Sanna har märkt en förnedrings- och tystnadskultur på vissa avdelningar.
– Tolv vårdare stod runt klienten och de hånade och förnedrade honom och skrattade. Killen var jättenervös och jag for så illa av att se det att de bad mig gå därifrån, förmodligen för att jag inte skulle se, berättar Sanna.
Under tiden på Isol märkte hon en förnedrings- och tystnadskultur.
– Klienterna fick till exempel inte den mat de skulle ha. Den slängdes i stället.
En av dem fick svaret att hon alltid kunde säga upp sig
Sanna
Senare fick hon höra att den aktuella klienten filmats av vårdare med mobiltelefon när han var på rastgården.
– Filmen sparades för att den var så rolig. Klienten var psykiskt sjuk, hörde röster och pratade för sig själv.
Själv har Sanna inte blivit utsatt, men flera yngre kvinnliga kollegor har kommit och berättat för henne om sexuella trakasserier.
– Jag bad dem ta det till chefen, vilket de gjorde. Men det ledde ingenstans. En av dem fick svaret att hon alltid kunde säga upp sig.
Camilla som tidigare jobbat på andra anstalter blev varnad när hon sökte jobb i Skänninge. Skänningeanstalten är känd inom hela kriminalvården för sin dåliga arbetsmiljö.
– För några år sedan hade vi en stor rörelse "Me too". Här har man nog glömt bort den verkar det som, säger Camilla.
Hon ser att en klick bland personalen jobbar på ett sätt som inte är rätt. De tar sig egna friheter, menar hon. Man har försökt med att flytta på dem men de är ändå kvar på anstalten, vilket förvånar henne.
– Hade det varit så på en annan arbetsplats i Sverige? undrar hon.
Camilla ser att en klick bland personalen jobbar på ett sätt som inte är rätt.
Camilla har tänkt söka en intern utbildning till HIA, "Handledare i arbete", och bli en person som introducerar nyanställda. Då ska hon göra annorlunda när hon tar emot nya på jobbet än hur hon blev välkomnad.
– Min kriminalvårdsinspektör fick jag efter fyra månader ringa och boka tid med.
Ingen av de kriminalvårdare vi pratat med vill ha med sitt riktiga namn. De tror att det ska leda till mobbning från kollegor, och rent av uppsägning från anstaltsledningen.
David Andersson är lokalt ombud för Seko som organiserar kriminalvårdare. Han är inte förvånad över deras val.
– Jag känner igen den inställningen hos flera jag pratat med. Det är svårt att klandra dem för att de vill vara anonyma, för det bygger på deras erfarenheter. Allt går tillbaka på den grundläggande arbetsmiljön, att vi kan prata med varandra, och inte om varandra.
Han menar att det arbetas för en bättre arbetsmiljö, och att det har gjorts flera åtgärder som börjar få märkbara effekter. Man har de här verktygen ÅJS och HIA-ansvariga som syftar till att minska dåligt bemötande och att handleda medarbetare in på rätt väg.
– Det arbetas aktivt från cheferna att ta bort en inställning till professionaliteten som avviker. Den finns hos vissa. Man försöker agera med till exempel utbildningsinsatser eller omplaceringar.
"En del bland personalen jobbar på ett sätt som inte är rätt. De tar sig egna friheter", säger Sanna som jobbar som kriminalvårdare på Skänningeanstalten.
Men ibland blir det också fel, menar han, när det visar sig att händelserapporter inte har substans.
– Jag kan förstå att man är rädd för att berätta öppet om hur det är på arbetsplatsen. När jag pratar med medlemmar som berättar för mig kan jag inte ge några garantier, att det inte kan spåras tillbaka till den som berättar om händelsen.
David Andersson menar ändå att arbetsgivaren tar problemen på allvar.
Andra positiva saker är att personalomsättningen kommit ner till 13 procent från skyhöga siffror för två år sedan, och att en ökad del av sommarens vikarier har valt att stanna kvar i höst, jämfört med 2023.
Corren får en telefonintervju med biträdande anstaltschef David Lindell. Han menar att problemen är kända och hänger ihop med att Skänningeanstalten växt fort och fortfarande gör det.
– Vi påbörjade våren 2023 ett arbete med värdegrund och arbetsmiljö. Vi ville agera kraftfullt. En rejäl översyn gjordes med externa experter och regionalt resursstöd.
David Lindell, biträdande anstaltschef på Skänningeanstalten.
Anstalten i Skänninge har en vision om arbetsmiljön med fem punkter där han pekar på punkten "ett öppet vänligt och inkluderande arbetsklimat" som särskilt viktig.
– Det är en beteendekod och en etisk kompass.
Många menar att arbetsledningen brister, att avståndet till närmaste chef är långt. Hur kommenterar du det?
– Det förvånar mig. Vi har byggt in den funktionen, alla hus har en eller två kriminalvårdsinspektörer, en coach som är operativt nära sin grupp.
Vi har startat samtalsgrupper, där personal kan komma med förslag på förbättring
David Lindell
Biträdande anstaltschef
Om det kritiserade systemet med incidentrapporter, Isap, som kan innehålla beskyllningar, säger han:
– Det skrivs många Isap. Vi har en hög rapportbenägenhet, för det händer mycket på ett stort fängelse. Situationer kan uppfattats på olika sätt. Men det är ett system som fungerar. Det är inte meningen att man ska rapportera varandra. Avsikten är att det ska minska risken för att händelser skadar verksamheten, säger David Lindell.
Vad har ni gjort konkret för arbetsklimatet?
David Lindell nämner de experter i HR, säkerhet och arbetsmiljö som kallats in för att utbilda personalen.
– Varje arbetslag fick åka på teamdagar med teman kring detta. Vi fokuserade på konflikthantering, samtalsmetodik, dynamisk säkerhet.
Klass 2-anstalten i Skänninge.
Han menar att detta tänkande finns med i vardagen på avdelningarna.
– Vi har också intervjuat intagna om deras bild av anstalten. Personalen har fått svara på anonyma enkäter. Vi har startat samtalsgrupper, där personal kan komma med förslag på förbättring. Målet är ju att vi vill få personal att stanna. Personalomsättningen har halverats, säger David Lindell.
ÅJS som beskrivits tidigare är en utbildning i hur man säger ifrån vid situationer som inte stämmer med värdegrund.
– En grupp anställda har gått en utbildning i samtalsledning och utbildar kollegor, säger David Lindell.
Han menar att hans ambition är att alla ska få till sig det sättet att bemöta kollegor och intagna på ett korrekt och icke kränkande vis.
Skänningeanstalten
Anstalten Skänninge är en anstalt i säkerhetsklass 2 – vilket innebär att det är en sluten anstalt med lägre säkerhetsnivå.
Fängelset har åtta bostadshus, varav två är helt nya. Varje hus har fyra avdelningar.
Totalt 361 platser samt 18 häktesplatser.
Anstalten, som har byggts ut i etapper, har cirka 400 anställda, varav de flesta är kriminalvårdare.
