Internen A känner sig illa behandlad av kriminalvårdare. Han berättar om händelser som skedde i vintras inne på Skänningeanstalten.
Vi har pratat med tre före detta anställda på Skänningeanstalten och två intagna – en som suttit av sitt straff och en som fortfarande avtjänar det. I det senare fallet har vi fått lyssna på ett inspelat telefonsamtal till en anhörig utanför fängelset.
Efter radioprogrammet Kalibers serie om förhållandena inne på fängelset har vi bett de här personerna beskriva hur de upplevt eller upplever stämningen innanför murarna. Vi har låtit dem vara helt anonyma.
En intagen vittnar om trakasserier i samband med en larmsituation och en anställd berättar om mobbning och utfrysning.
Anstaltschef Emil Ahlquist bemöter den hårda kritik som de här rösterna framför.
Intagen person A
A sitter frihetsberövad på Skänninge. En dag i början av 2024 aktiveras ett larm på hans avdelning. Larmpersonal i den så kallade "kontrollgruppen" kallas dit. Alla måste in i sina rum, kriminalvårdare står och vaktar vid dörrarna.
Efter fem minuter blåses larmet av. Ytterligare fem minuter senare kommer larmpersonalen in igen, då har en medintagen person kommit in på A:s rum.
Personer i kontrollgruppen rusar in på hans rum och drar ut honom bryskt ur rummet och ut ur avdelningen.
– Där ute frågar larmchefen mig varför en person kommit in på mitt rum när det var larm. Jag förklarade att larmet avblåsts. Han säger ”du snackar skit, ni har varit inlåsta”.
Larmchefen frågar hur personen kom in när det är larmläge. Men det var inte larmläge. Det var grönt läge och upplåst, svarar A.
– Han skrek "hur kom den när personen in i ditt rum?" Han använde n-ordet om honom. Personen var mörkhyad. Sedan fortsatte han skrika ”du är knarkad, du är knarkare”.
Jag stod hela tiden naken med öppen dörr
Klienten A
Intern på Skänninge
A upplevde det som att larmchefen och de andra i larmpersonalen gick från noll till hundra på en sekund.
– De ville aktivera mig så att jag skulle bli arg. De tryckte upp mig mot väggen och började tulla mig. ”Har du nåt på dig?”, skrek de. De drog iväg med mig för urinprov och nakenvisitation.
Fem-sex anställda visiterade honom.
– Jag stod hela tiden naken med öppen dörr samtidigt som kvinnlig personal passerade utanför den öppna dörren.
Sedan fördes A tillbaka till sitt rum där han möter ett totalt kaos. Alla hans ägodelar ligger på golvet i en röra. Foton, kläder, kuddar, påsar, hörlurar.
– De har ”knullat” hela rummet. Jag blev helt chockad. Jag frågade en vårdare, han sa ”ja det ser lite stökigt ut, du får röja upp här”. Då förstod jag. De ville bara aktivera mig så att de ska kunna slå sönder mig, säger A.
– Det är bara en av tusen saker som händer på Skänninge. Folk behöver höra det här. De tror att vi är djur. Personalen går igång på att göra så här. Vissa intagna kan inte hålla sig, alla är inte tillräckligt starka.
A menar att all media om våldet i samhället påverkar folks attityder. Överbeläggningen på fängelser gör att det är kaos. Allt det påverkar uppfattningen om kriminella, säger han.
– Det är personalens fel. Det är personalen som driver på de intagna, provocerar fram irritation och konflikter mellan de intagna. Det enda som hjälper är att personalen arbetar på ett nytt mer humant sätt.
Han menar att det är kontrollgruppen som styr. De som kallas in vid larm.
– Det känns som att de får den ordinarie personalen att känna att de har något att hävda sig för. En rädd liten pojke som får hjälp av sin tuffa storebror. De får ännu mer luft, ännu mer hybris och de blir så tuffa och kaxiga. Riktigt äckligt. Det går inte att förklara så att folk förstår. Ingen kommer tro på det. Det finns kameror som kan bevisa allt. Men de mörkar allt, säger A.
Händelsen är JO-anmäld.
Vi har också pratat med en annan intagen som även denne tycker att situationen vid larm inte fungerar: "Jag blev instängd i ett rum som kallas bältesrummet i fyra timmar. Jag var naken där i 45 minuter. Det var kallt och jag fick springa runt i det lilla rummet för att få upp värmen."
Vi återkommer till den historien.
Vikarien B
23-åriga B blev inte långvarig som kriminalvårdare. Någon utbildning hann hon inte få innan hon i oktober förra året tvingades sluta på grund av en kollegas anklagelser om ”otillbörliga relationer” inne på fängelset.
– Mobbningen började direkt när jag kom som sommarvikarie i juni. Då hade jag ändå blivit förvarnad av en kompis som redan jobbade där.
Det var kollegorna som var problemet. Jag blev utvald som mobbningsoffer.
Vikaren B
Fick sluta efter fyra månader
Omkring 100 sommarvikarier togs in. De ordinarie anställda verkade tycka det var jobbigt med en massa nya kollegor som inte kunde jobbet. De orkade inte lära känna de nya, som bara fick två veckors introduktion, och sedan skulle klara sitt jobb.
– Det blev på något sätt sommarvikarier mot ordinarie personal. Den första dagen efter de två veckorna kände jag att jag kunde ingenting.
B upplevde att handledarna var ointresserade och ohjälpsamma.
– De sa "du får hänga på vem du vill", men den personen blev bara irriterad av att jag följde med hen.
Klienterna hade hon inga problem med. De var schyssta. De kändes mer som att de ville hålla sig väl med de nya kriminalvårdarna för att få fördelar.
"Kontrollgruppen kallade det att rondera. De försökte alltid trigga igång nåt." Tidigare vikarien på Skänningeanstalten beskriver hur det ofta gick till.
– Det var kollegorna som var problemet. Jag blev utvald som mobbningsoffer. Det var särskilt en kvinnlig vårdare med rykte om sig att mobba. Första dagen förklarade hon att hon inte kommer att se på mig när hon pratar med mig.
Anledningen till det vet inte B. Hon pratade med sin arbetsledare och huschefen om detta.
– Jag fick ingen återkoppling på fyra veckor. De sa att det var tråkigt och att de skulle ta det vidare. Men inget hände.
B hamnade på ett hus som är ökänt inne på anstalten. Hon var även några dagar på andra hus.
– Det var jättestor skillnad. Det berodde helt på personalgruppen.
Rutinerna vid larm fick hon en hel del erfarenhet av.
– Kontrollgruppen kom ofta och bara satte sig i vaktrummet. De kallade det för att rondera. De försökte alltid trigga igång nåt. Om en klient bad om hjälp med något och till exempel jag svarade att jag kommer, då kunde de säga ”nej för fan, gå inte in än. Vänta lite så han blir irriterad”.
"Det var kollegorna som var problemet. Jag blev utvald som mobbningsoffer", säger kriminalvårdaren B.
En dag fick de ordinarie anställda på avdelningen åka till Vadstena för ”team building”.
– Jag frågade vad de gjort. Ingenting, svarade de. De gick bara igenom rutiner som de redan kände till, berättar B.
Efter svepande anklagelser från kollegor om att hon haft sex med en klient kallades B till ett möte. Hon förnekade alla anklagelser, men blev av med sin timanställning. Nu pluggar B till socialsekreterare.
Två andra före detta anställda berättar om sina erfarenheter längre fram i den här texten: "Klienter som kommer ut från Skänninge är hatiska", säger en av dem.
Intagne personen C
C satt på Skänninge 2021, den första delen av sitt straff. Därefter blev han uppklassad och hamnade på klass 1-fängelset Salberga i Sala.
– Det är hemskt att problemen verkar fortsätta inne på Skänningeanstalten, tycker han.
Jag blev förnedrad inför min son och min fru.
Klienten C
Satt tidigare på Skänninge
Han menar att det blivit värre, när han har pratat med personer som sitter inne nu.
– Det var illa redan då, men ännu värre nu.
Han beskriver hur internerna kunde få komma till bollhallen en timme, men det blev bara 20 minuter på grund av att transporten dit och tillbaka till avdelningen tog det mesta av tiden.
– Det förekom mycket kollektiv bestraffning. Om en gör något fel får alla skit, och blir inlåsta.
C blev ”uppklassad” till en högre säkerhetsnivå. Han förklarar det med att han provocerades till att ställa till med bråk.
Han beskriver larmsituationer som uppstår dagtid när avdelningen har öppna dörrar mellan rummen. Han säger att han ofta blev inknuffad av personalen till sitt rum.
– Jag blev instängd i ett rum som kallas bältesrummet i fyra timmar. Jag var naken där i 45 minuter. Det var kallt och jag fick springa runt i det lilla rummet för att få upp värmen. Sedan fick jag kläder och sattes i ett vanligt isoleringsrum.
Att han hamnat där berodde på att han utsatt en medintagen för våld. Därför gick larmet och C blev förd till isolering.
C beskriver kontrollgruppen som en liten klick personer som är kända för att vara hårdhänta och för sin trakasserande attityd.
– När jag var där hade de en kaxig attityd mot oss. De testar hela tiden och verkar vilja att man ska slåss. Jag blev förnedrad inför min son och min fru.
"Det är personalen som driver på och provocerar fram irritation och konflikter mellan de intagna", säger A som sitter inne i Skänninge.
På Salberga satt han med grövre brottslingar, men personalen var mer respekterande.
Att han blev ”uppklassad” till en högre säkerhetsnivå förklarar han med att han provocerades till att ställa till med bråk.
Varför är det så på Skänninge, tror du?
– Det är kontrollgruppen som är största anledningen. Det är de som bestämmer. När ny personal kommer in är de jättetrevliga första månaderna. Men sedan blir de helt omvända. Det är som att de blivit utskällda att de inte får göra så. Det är så många unga. De får lära sig, men de blir manipulerade och tillsagda hur de ska göra. Det är inte kriminalvårdens regler utan kontrollgruppens egna regler, säger C.
Kriminalvården har ett måtto ”Bättre ut” – att klienten ska vara en bättre människa när de kommer ut än när de döms till fängelse.
– Men man blir sämre. Ibland kallar kriminella fängelsetiden för ”semester” för att man kommer ifrån sitt stressfulla liv där ute. För att man undviker sina problem. Men här är det ingen semester. Man blir nedtryckt varje dag. Det är dåliga situationer och tjafs. Man kommer inte undan det man gjort. Man blir inte rehabiliterad.
Vårdaren D
Kriminalvårdaren D har jobbat flera år på Skänningeanstalten. Hon slutade för ett år sedan när hon tröttnade efter att ha utsatts för förtal av kollega som spred att hon erbjuder sex mot betalning – både till personal och intagna.
Det är som en ungdomsgård och totalt kaos
Vårdaren D
Jobbade sex år på Skänninge
– Förutom det har arbetsmiljön förändrats kraftigt på mina sex år. Det finns en låt gå-mentalitet som visar sig både i det dagliga arbetet och vid grejen som jag utsattes för, säger D.
2016 var det mer stabilt både med personalen och klienter.
– Det var 25-årsgräns och körkortskrav. Nu anställer de 18-åringar. Det är som en ungdomsgård och totalt kaos. Cheferna bryr sig inte ett skvatt, de sitter på sina kontor.
D anmälde trakasserier från kollegor, men det togs inte vidare. Hon valde då att säga upp sig.
Attityden hos vissa i personalen har också förändrats. Vid larm och händelser märks det att det är en annan tid nu. Många slutar och nya rekryteras snabbt. Personalomsättningen är hög. Enligt fängelsechefen Emil Ahlqvist har man fått ner den kraftigt under hans tid.
– Jag tog upp det som hände mig med skyddsombudet och han tyckte det lät helt fruktansvärt, och försökte ta upp det med chefen. Men det togs inte vidare, säger D som då valde att säga upp sig.
Kontrollgruppen som de kallas är ett gäng biffiga killar med aggressiv och cynisk attityd menar D.
– De trissar upp stämningen. En vanlig situation som att någon klient ber om något får glåpord och svordomar. ”Vi har inte tid med sånt”, kan de säga. Otrevligt och inte alls bra bemötande.
Flera i kontrollgruppen kommer från Centralvakten, som M jobbade på. Där fanns det förut några äldre lugna och erfarna män, men där verkar de unga tupparna ha tagit över, menar D.
– Inte bara klienter råkar illa ut. Unga kvinnliga vårdare har trakasserats med bland annat dick pics – av manliga kollegor. Om det anmälts till chef har det bara lett till ett möte med inblandade och så har nån fått byta hus. Man tar inte tag i problemen.
Här är saker som hon tror påverkat att det blivit sämre på Skänninge under hennes sex år.
- Överbeläggning med många dubbelrum, trängsel helt enkelt.
- Unga oerfarna nyanställda. De kan få jobba två år innan de får en kriminalvårdarutbildning. Bara tio timmar introduktion, sen är man redo.
– En kille som började och var lugn och stabil tog efter ett tag efter de andras muckiga attityd, kommenterar D.
- Blandade kulturer, många har speciella religiösa krav, det blir konflikt.
- Chefer som duckar och gömmer sig för den dagliga hanteringen.
- Machokultur i kontrollgruppen. De är lite ”finare” än vanliga krimvårdare. De kommer på larm och hjälper till vid slussningar.
- Respektlös behandling av klienter leder till fler fall av våld mot personal.
Det kan även vara rejält olika på olika hus enligt henne. Värst är det på isoleringsavdelningen dit bråkiga klienter förs.
– I ett hus där jag jobbade ett tag var det bara riktigt unga vårdare. De verkade känna varandra och hängde på fritiden och satt hela tiden och pratade om vad de hade gjort eller skulle göra i helgen. Flera var ihop med varandra. Jag tycker inte att det är bra att ha en så likartad grupp.
D kommenterar anstaltschefen Emil Ahlquists uttalande om att omfattande värdegrundsarbete genomförts.
– Jag var på en halvdags gruppmöte om hur man är en bra kollega. Det var okej, men hjälper inte i det stora hela.
Tidigare anställda E
– Klienter som kommer ut från Skänninge är hatiska, säger E som är anställd i kriminalvården.
Personen E jobbade på anstalten under 2010-talet. Nu har hon andra uppgifter inom Kriminalvården.
Det är uppenbart att det skett stora försämringar på anstalten på tio-femton år när det gäller vården av intagna.
– Om anstaltschefen har gjorts stora insatser det senaste året så är det konstigt att de anställda inte märkt av det, säger E.
Tidigare anställd på Skänningeanstalten: "De är unga och outbildade. Om de ser nåt fel så vågar de inte säga ifrån"
Programverksamheten har minskat och fångarna tillbringar hela dagar på bostadsavdelningen. Att man sänkt kraven vid anställning påverkar också kvalitén på vården.
– De är unga och outbildade. Om de ser nåt fel så vågar de inte säga ifrån.
För tio år sedan var larm på avdelningarna ovanliga. Idag verkar larmen provoceras fram av personalen. Man retar upp klienter för att något ska hända, säger hon.
– Det var helt annorlunda då. Man var ett team som tog hand om varandra. Personalen var avdelningsbunden, idag roterar man på alla fyra avdelningarna i sitt hus.
Många vittnar om trakasserier inne på Skänningeanstalten – både mellan anställda och mot klienter. Fängelset har idag över 400 intagna och 500 anställda.
Kontrollgruppens metoder har E egna erfarenheter av.
– Jag har hört dem säga ”vem ska vi reta upp idag?”. De provocerar klienter för att något ska hända och man har det tråkigt på jobbet.
Hon tycker att det är konstigt att den lilla klicken med rötägg inom den gruppen får jobba kvar.
– För de flesta anställda gör sitt bästa. Och visst uppstår det situationer där våld kan behöva användas.
Kalibers granskning
Radioprogrammet Kaliber för undersökande journalistik har talat med ett 30-tal kriminalvårdare och intagna om den osunda kultur av trakasserier, förnedring och övervåld som förekommer på Skänningeanstalten. Enligt granskningen är det en grupp kriminalvårdare som stått för det mesta av mobbningen. Den har riktat sig både mot kollegor och intagna.
Anstaltschefen
– Det som beskrivs i radioserien från Kaliber tror jag ingen över huvud taget inne på anstalten ställer sig bakom.
Så säger Emil Ahlquist som tog över som anstaltschef i januari förra året. Men han säger också att han då såg att det fanns problem, både mellan anställda och gentemot klienterna.
– Det fanns arbetsmiljöproblem med sexism, rasism, mobbning och utfrysning inom personalgruppen. Det har jag varit öppen med. Och jag har tagit resurser för att arbeta med det. För mig är det nolltolerans som gäller, säger han.
Allt som kommer upp till ytan ska utredas och polisanmälas, men allt sådant tar tid.
Emil Ahlquist
Anstaltschef
I värdegrundsarbetet har det ingått hel- och halvdagars utbildning för personalen. Övningar genomförs på bostadshusen för att teama ihop personalen.
– Det handlar om att motarbeta jargong och skapa ”dynamisk säkerhet”, att öka vår närvaro på avdelningarna och att vara tillsammans med de intagna där. Vi jobbar på att sätta klienten i centrum utifrån deras risker och behov, och med alla våra yrkesgrupper runt individen.
Emil Ahlquist, anstaltschef i Skänninge, menar att nolltolerans gäller mot mobbning och rasism inne på fängelset.
Han tycker att det arbetet haft stor effekt men att det är långt ifrån färdigt.
– Allt som kommer upp till ytan ska utredas och polisanmälas, men allt sådant tar tid. Det ska inte förekomma över huvud taget på Skänningeanstalten.
– På kort sikt ska vi stävja incidenter, yttranden och beteende som inte går hand i hand med vår värdegrund. På lång sikt ska den kulturresan fortsätta för teamkänsla och tillhörighet i personalgruppen, säger Emil Ahlquist.
Han menar att anstalten haft växtvärk, antalet platser har ökat från 240 till drygt 400. Dels för att man byggt ut, och dels på grund av överbeläggning.
– Det har påverkat klimatet bland de intagna. Vi är 500 anställda idag. Personalomsättningen för kriminalvårdare var 44 procent per år.
Den omsättningen säger sig Ahlquist ha minskat till 26 procent, men borde komma ner till cirka 15.
Emil Ahlquist började som anstaltschef i Skänninge i januari 2023. Han säger att han upplevde att det då fanns mobbning, sexism och rasism inne på fängelset.
För nyanställda finns i dag en introduktion, som från och med i höst förlängs från två till tre veckor. Efter att ha jobbat ett tag ska de sedan få en tio veckor lång internutbildning till kriminalvårdare. Av de 500 anställda går cirka 50 och väntar på en sådan utbildning som kommer i höst.
– Målet är att man jobbar tre till sex månader för att kunna applicera verklighet och teori vid utbildningen.
Skänningeanstalten har fått allvarlig JO-kritik för sina rutiner vid larm inne på bostadsavdelningen. Man får inte avskilja interner från varandra utan ett formellt överklagningsbart beslut.
Anstaltschefen om kontrollgruppen: "Gruppen ska stötta upp vardagen ute på avdelningarna. De hjälper till vid visitationer och larm. De väljs ut utifrån deras erfarenheter och utbildning."
Flera av de 200 JO-anmälningarna som gjorts på anstalten de senaste 15 månaderna handlar om att larm alltför lättvindigt utlösts vilket resulterar i att kontrollgruppen kommer till avdelningen och gör en avskiljning.
– Nu tas ett sådant beslut på rätt sätt, det är alltid en bedömning som larmchefen gör i samband med avskiljningen, säger Emil Ahlquist.
Kontrollgruppen uppfattats av flera vittnen som bossig och provokativ, både mot klienter och kollegor.
– Gruppen ska stötta upp vardagen ute på avdelningarna. De hjälper till vid visitationer och larm. De väljs ut utifrån deras erfarenheter och utbildning.
Meriter man bör ha är, enligt Ahlquist, att man har jobberfarenhet och grundutbildning plus utbildning i ”OC och batong”. OC betyder pepparsprej.
Vad gör de mellan larmen?
– Som jag sa stöttar och hjälper de till på avdelningarna.
Hur kommenterar du att de upplevs som bossiga och provocerande?
– Det är tråkigt att höra. Det är inte så de ska vara. Tanken är att de ska fungera på det sättet jag beskrev.
De anställda i Kontrollgruppen väljs ut utifrån personernas erfarenheter och utbildning, säger Emil Ahlquist, anstaltschef i Skänninge.
200 JO-anmälningar
Under 2023 och hittills under 2024 har över 200 JO-anmälningar gjorts av interner på Skänningeanstalten. Det är en ökning mot tidigare år och fler än på andra anstalter i Sverige. Det säger byråchef Catrine Björkman på Justitieombudsmannen.
– Det kan råda missförhållanden. Men det kan säkert vara så att det blir sjok av anmälningar. Om några börjar anmäla så kan det få fler att följa efter, menar hon.
Många anmärkningar handlar om detaljer i det dagliga livet på anstalten som irriterar.
– Vi har avgjort en hel del ärenden när det gäller Skänninge, men många ligger öppna. Vi har begärt in yttranden från Kriminalvården på vissa, säger Catrine Björkman.
JO riktade allvarlig kritik mot anstalten i januari i år. Det handlade om rutiner för avskiljning av intagna vid larm. På 15 månader JO-anmäldes anstalten över 200 gånger.
I ett fall har anstalten fått skarp kritik. Det gäller an anmälan som kom in våren 2023 och som JO svarade på med allvarlig kritik i januari i år. Det handlar om anstaltens rutin för avskiljning vid larm på avdelning. Klienterna tvingas då gå in i sina rum och vänta medan kriminalvårdare och kontrollpersonal visiterar och undersöker orsaker och effekter av det som föranlett larmet.
JO menar att en sådan avskiljning inte får ske utan ett formellt beslut, som dessutom ska vara överklagningsbart. I det fallet som anmäldes hade avskiljningen pågått uppemot en timme vilket spelade in för JO:s anmärkning.
Emil Ahlquist menar att beslutet kan ske efter att den praktiska avskiljningen skett. Och det menar han att man har lagstöd för i fängelselagen.
Corren har begärt ut ett tiotal JO-anmälningar av de drygt 200 listade. De har gällt bland annat rasistiska tillmälen och omotiverade larm. Till exempel att anställda larmat för att klienter skrattat eller anklagat vårdare för lögner. Men även detaljer som saknad fjärrkontroll, uteblivet toapapper eller tidig morgonvisitation.
För tio år sedan var larm på avdelningarna ovanliga. Idag verkar larmen provoceras fram av personalen, menar E som har ett annat jobb inom kriminalvården idag.
