Familjen Antoun har haft ett tufft halvår. Men femtonåriga Alex har återhämtat sig bra, till och med oväntat bra, enligt läkarna.
Det var vid 18.30-tiden den 5 juni som SOS fick larmet om att en ung crossförare kört omkull i terrängen, en bit in i en skog utanför Ringarum. Vi skrev om händelsen – och bakom rubrikerna finns Alex Antoun. Det sista minnet han själv har är när han köper kläder i Norrköping – men inget från olyckan.
Nu träffar vi Alex och hans familj som med egna ord berättar om sina upplevelser. Det har gått halvår som varit fyllt av ovisshet och en rädsla att han kanske aldrig skulle bli helt återställd.
Alex låg nedsövd via en respirator på intensivvårdsavdelningen under nästan sju dygn. Han tillbringade 17 dagar på sjukhuset innan han kunde lämna.
– Jag fick tre brutna revben, fraktur i bäckenet, mjälten fick en smäll, ryggen blev skadad, hjärnan fick skador och en lunga blev punkterad, säger Alex.
Dagarna på intensiven var hemska. Vi visste inte i vilket skick han skulle vakna, inte ens om han skulle vakna.
Jack Antoun
Föräldrarna Jack och Mona Antoun berättar om den första tuffa tiden direkt efter olyckan.
– Dagarna på intensiven var hemska. Vi visste inte i vilket skick han skulle vakna, inte ens om han skulle vakna, säger Jack.
– De försökte få honom att vakna två gånger på intensiven, men det gick inte. Och läkarna visste inte konsekvenserna, det var otäckt och en ovisshet de dagarna. Än i dag kan jag titta på Alex och tårarna rinner, jag känner att det är tur att vi har honom, säger Mona.
Alex själv minns ingenting från olycksdagen.
– Det första minnet jag har är de två sista dagarna på sjukhuset, säger Alex.
– Jag förstår att han inte riktigt minns, i början fick hjälpa honom med allt och Alex förstod först inte riktigt vad som hade hänt. Även efter att Alex vaknade upp och blev förflyttad till barnkirurgin så var läkarna oroliga för minnet. Men han började prata och kände igen oss och att jag var hans mamma. Bara det var en glädje, säger Mona.
Alex Antoun med pappa Jack och brodern Kevin. "Vi hittade honom i ett dike med crossen över sig", berättar Kevin.
Alexs bror Kevin var med den dagen de körde motocross i ett skogsparti i närheten av Ringarum.
– Vi var med en kompis, Hugo, och vi körde lite. Men jag såg inte när han körde omkull, säger Kevin.
Hur upptäckte du att något hänt?
– Vi hörde inte motorn från crossen, vi tog varsitt håll runt banan. Vi hittade honom i ett dike med crossen över sig.
Vad gjorde du?
– Vi ringde Hugos mamma, vi ringde 112 och sen mina föräldrar. Sedan tog vi av hjälmen och gjorde så Alex fick fria luftvägar. Vi hade precis haft en lektion om det på idrotten. Annars hade jag inte vetat vad man skulle göra.
Det var tur i oturen.
– De är hjältar. Kevin och Hugo tog vara på det skolan hade lärt dem, säger Mona.
Alex pappa Jack berättar om när han fick samtalet från Kevin.
– Hjärtat höll på att stanna, vi fick panik och kastade oss in i bilen. Vi blev väldigt skrämda, barnen är ju ens allt, säger han.
Familjen samlad runt köksbordet. "Än i dag kan jag titta på Alex och tårarna rinner, jag känner att det är tur att vi har honom", säger Mona Antoun här med barnen Kevin och Jaquline.
Jaquline är syster till Alex.
– Jag trodde först inte att det var på riktigt, att det var ett skämt när Kevin ringde. Det är svårt att ta in när det är ens bror, säger hon.
Till slut blev Alex utskriven från sjukhuset – och fick komma hem.
– Jag var ledsen, jag förstod att hela sommarlovet skulle bli tråkigt. Jag fick bara se på tv en halvtimme åt gången och ryggen gjorde ont, säger han.
Jack Antoun fyller i:
– Läkarna var oroliga för att skadorna på hjärnan skulle störa några fysiska funktioner eller minnet. Men när Alex började att återhämta sig så gick det snabbt.
Han behövde göra övningar, och gör dem fortfarande för att få tillbaka rörligheten i kroppen.
Jag skulle vilja veta hur det kommer sig att jag kunde krascha.
Alex Antoun
– Jag fick med mig en mask för att träna lungorna och för revbenen.
Hur är det att du inte har minne från en ganska lång period?
– Jag skulle vilja veta hur det kommer sig att jag kunde krascha.
Varför?
– Jag tycker det var klumpigt att krascha just där.
– Jag tror tyvärr aldrig vi får reda på det. Det kan vara många olika orsaker till att det hände, säger Jack.
Föräldrarna Jack och Mona stängde tillfälligt ner det egna företaget Bil och rep i Ringarum under sommaren för att vara hemma med Alex.
"Det första minnet jag har är de två sista dagarna på sjukhuset", säger Alex.
– Det var som ett krav från läkarna att sköta det här på rätt sätt. Det skulle inte vara för mycket rörelse, inte för mycket folk. Vi gjorde nästan ingenting under sommaren, vi sa helt nej till alla besök, säger Mona.
– Det var kämpigt, men i och med att vi såg förbättringar hela tiden fick vi mycket energi av det. Det var vår uppgift att se till att Alex blev frisk och allt annat fick stå åt sidan. I dag sitter vi här och Alex är helt återställd, säger Jack.
Motorintresset kommer Alex ha kvar. Men han har slutat åka motocross efter olyckan – på inrådan av läkare.
