Sommaren 2019. Platsen är Ukna i norra Småland, precis på gränsen till Östergötland. Under en inventering hittar fjärilsexperten Mats Lindeborg tre kronärtsblåvingar i ett område som han beskriver som "konstigt". Här ska de egentligen inte finnas, biotopen är helt fel.
Mats känner vemod.
– Jag förstod att det var på sluttampen för kronärtsblåvingen i Sverige. Kanske var alla tre syskon, då tog inaveln död på dom.
Observationen är den senaste som är gjord i Sverige. Allt talar för att det också blir den sista.
– Man vet aldrig. Men ja...det känns uppgivet. Försommartorkan 2018 var en katastrof, säger Mats Lindeborg.
Ingen dagfjäril har förklarats utdöd i landet i modern tid, men nu är det nära. När den nya rödlistan över hotade arter presenteras nästa år kommer kronärtsblåvinge troligen att stämplas som utgången.
***
Sommaren 2024. Vi är på väg till en hemlig plats i sydöstra delen av Östergötland. Efter flera mil på en liten asfaltsväg svänger vi in på en grusväg och plötsligt öppnar sig landskapet med blommande ängar och en klarblå sjö.
– Det ligger en stuga här nere vid vattnet. Blir den till salu så är den min, säger Torbjörn Blixt och blicken drar sig mot huset vid sjön.
Torbjörn jobbar på länsstyrelsen i Östergötland och har vigt ett oräkneligt antal timmar åt att leta efter kronärtsblåvingen. Första sommaren han inventerade, 2020, var kroppen full av förväntan inför uppdraget. Efter Mats Lindeborgs fynd från året innan var sannolikheten relativt stor att fler exemplar fanns i samma område.
Men veckorna gick och Torbjörn såg inte skymten av någon kronärtsblåvinge.
– Jag var ute varje solig dag under en månads tid, helt utan resultat. Jag var förkrossad efteråt. Riktigt ledsen.
Hur känner du nu, fem år senare?
– Jag har fortfarande hoppet kvar, men det minskar för varje år som går. Det är så deppigt att gå omkring i de här fina markerna, att se alla andra fjärilar. Det är extremt artrika platser och jag gör massor med häftiga fynd, men kronärtsblåvingen hittar jag inte. Jag har fortfarande aldrig sett den.
Kronärtsblåvingen sågs senast 2019 i Sverige.
Sedan 2020 har han besökt alla platser där arten tidigare rapporterats från. Han har dessutom hittat runt 80 nya områden som inventerats noga.
– På många av de 80 lokalerna är jag hundra procent övertygad om att den har funnits en gång i tiden. Det är fantastiskt fina marker där allt stämmer.
En gång i tiden var kronärtsblåvingen en ganska vanlig syn i slänter och solbelysta bryn i sydöstra Östergötland och norra Småland. Trakterna har ett mycket intressant klimat med höga temperaturer och lite nederbörd, perfekt för värmeälskande arter.
Just här var kronärtsblåvingens enda kända förekomst i Sverige.
Det började gå utför på allvar redan i början på 2000-talet. När Mats Lindeborg började inventera 2006 märkte han snabbt att hur få exemplar det fanns på de kända platserna.
– På vissa ställen var de helt borta. Även om vi hittade nya områden med kronärtsblåvingar så borde det varit mycket bättre.
I en drömvärld hittar jag en livskraftig population.
Torbjörn Blixt
Torbjörn Blixt menar att nådastöten var den torra sommaren 2018, men poängterar att problemet är större än så:
– Den egentliga orsaken till kraschen är att landskapet omvandlats så enormt mycket det senaste århundradet. Det rationaliserade jord- och skogsbruket gör att vissa miljöer helt enkelt inte finns kvar längre.
– En blåvinge!
Torbjörn gör en snabb rörelse med håven. Det blir tyst för ett ögonblick när vi samlas.
– Puktörneblåvinge. Tyvärr, säger han och släpper iväg fjärilen.
Det finns 20 arter blåvingar i Sverige, flera är väldigt lika varandra och svåra att skilja åt. Det gör att Torbjörn ofta måste detaljstudera det han lyckas fånga in.
– Jag brukar vara helt slut efter en sån här arbetsdag. Man måste vara så fokuserad hela tiden, det går inte att lalla runt och så flyger den förbi helt plötsligt.
Innan vi åkte hit sa jag att det är en procents chans att vi hittar en kronärtsblåvinge, men inser att det är mycket mindre än så.
– Ja, herregud.
Hur skulle det kännas om du hittade den?
– Jag har funderat mycket på det. Jag skulle troligen känna nån slags glädje som övergår i vemod. Mest sannolikt är att det i så fall handlar om en eller ett par individer och då det är kört oavsett. I en drömvärld hittar jag en livskraftig population där man kan samla in fjärilarna och börja föda upp nya.
Nordens Ark står redo att dra igång projektet. Problemet är bara att det inte finns några kronärtsblåvingar kvar.
Torbjörn Blixt duttar lätt med sin håv på kronärtsblåvingens favoritväxt sötvedel som finns i området. Inte en enda gång under fem års tid har det hänt att rätt art flugit upp.
Jag kommer ju åka hit ändå och leta, men på min fritid. Jag gör samma sak, men utan lön.
Torbjörn Blixt
Det kan vara deppigt att jobba med hotade arter. På universitetets biologiutbildning skojade eleverna om att det borde medfölja antidepressiva medel till varje bok som handlar om ekologi och bevarande.
– Samtidigt har jag världens bästa jobb. Jag får vara ute i naturen på sommaren när solen skiner och leta kryp. Kan det bli bättre?
I år har han lagt en veckas arbete på att försöka hitta en fjäril som högst troligt är utdöd. Är det verkligen värt tiden? Länsstyrelserna i Östergötland och Kalmar tycker det, men efter ännu en sommar med noll fynd kommer en större diskussion allt närmare.
– Jag kommer ju åka hit ändå och leta, men på min fritid. Jag gör samma sak, men utan lön, säger Torbjörn och ler snett.
Flera dagfjärilar är riktigt illa ute. Veronikanätfjärilen riskerar att gå samma öde till mötes som kronärtsblåvingen. Gullvivefjärilen går starkt tillbaka och det skulle behövas insatser redan nu för att försöka rädda den lilla population som finns kvar.
Är det verkligen ett stort problem att några arter av dagfjärilarna dör ut?
– De skickar en tydlig signal vad som sker i naturen. Ännu en indikation på hur illa det är ställt. Det här är bara toppen på ett isberg som omfattar hela ekosystemet, menar Torbjörn Blixt.
Vi hittar givetvis ingen kronärtsblåvinge. På väg tillbaka till bilen ligger färskt kobajs på vägen, Torbjörn kastar sig ner på alla fyra och börjar röra om i bajset med en upphittad pinne. Mellan tio och femton arter av skalbaggar och andra kryp hittar han i komockan – ett par småkryp får följa med hem i små provrör för säker artbestämning under lupp.
– Jag har flyttat luppen till vardagsrummet där tv-n står. Annars skulle sambon och jag aldrig ses, då kunde vi lika gärna vara särbos.
