I ett hem med katter och en hundvalp har barnen Anton och Selma sitt liv. Nu riskerar allt att tas ifrån dem.
En mild januaridag 2016, snöslaskig och blöt, lämnar Sophia, 36, – som vi väljer att kalla henne – barnens pappa i en planerad flykt.
Sophia lägger varsamt ner sin dotter i bilbarnstolen, sedan kör hon raka vägen mot E4 och sätter kurs söderut. Mot sina föräldrar i Norrköping.
I magen ligger Anton. Sophia är höggravid när rädslan för hot och våld tvingar henne att fly.
– Jag tog bara med det viktigaste till dottern och det som behövdes inför lillebrors födelse, säger hon.
I myllan utanför Norrköping har hon och barnen hittat en fristad. Här har deras rötter fått kraft att breda ut sig. Det är här de lever sina liv.
Men nu kan det tas ifrån dem.
Sophia visar runt i sitt hem en gråkall vinterdag. Hundvalpen och katterna är hemma. Men inte barnen. De har åkt E4 norrut till sin pappa. De ville inte den här gången heller men är tvingade till det.
För pappan har lagen på sin sida. Ett domstolsbeslut ger honom rätten att träffa sina barn.
Sophia är tvungen att se till att barnen åker, annars måste hon betala vite. Hon vet det, för hon förlorade ett sådant mål i somras. Och eftersom det var andra gången höjdes vitesbeloppet.
Varje gång barnen uteblev från ett umgänge med pappan var hon tvungen att betala 10 000 kronor till staten. Dessutom dömdes hon att betala hans rättegångskostnader på 61 000 kronor. Det är därför hon måste få in barnen i bilen – oavsett hur mycket de skriker och gråter.
– Jag har fått tvinga in dem i bilen för att de ska komma i väg. Det gör fysiskt ont i mammahjärtat, säger Sophia.
Sophia har varit tryggheten för barnen Anton och Selma. Nu vill socialtjänsten att de ska flytta ifrån sin mamma.
Vårdnadstvisterna mellan föräldrarna har avlöst varandra. I den första från 2018 föreslog familjerätten, som är en del av socialtjänsten, att mamman skulle ha egen vårdnad. De ansåg att pappans brottsregister var oroande.
Pappan har tidigare avtjänat ett fängelsestraff för grovt narkotikabrott. Och 2017 dömdes han för ännu ett narkotikabrott, samt för våld i nära relation mot en kvinna som han träffade efter separationen från Sophia.
Misshandeln skedde inför ögonen på kvinnans barn.
Vårdnadstvisten mynnade ut i att Sophia fick ensam vårdnad om Anton och Selma och pappan fick bara träffa barnen under övervakning. Men enligt domen skulle umgänget trappas upp, till varannan helg – trots barnens protester.
Sedan dess har åren gått.
Sophia är besviken på myndigheterna som inte lyssnar på barnen och tar deras rädsla på allvar.
Det kommer in flera orosanmälningar och i samtal berättar barnen att de är rädda för sin pappa. Att han blir aggressiv, skriker och inte lyssnar på vad de vill. Selma skaffar sig en strategi. Hon går undan och tar på sig hörlurar när pappa är arg. Anton gömmer sig under täcket.
Hela deras liv tas ju ifrån dem.
Sophia
mamma
– Barnen har i många år försökt ropa ut att de behöver stöd i att inte behöva åka till sin pappa. Att då behöva flytta dit, hela deras liv tas ju ifrån dem, säger Sophia.
Och det är det som riskerar att hända nu.
Sophia är besviken på myndigheterna som viftar bort barnens berättelser. Som inte tar deras rädsla på allvar.
I myllan utanför Norrköping har barnen Anton och Selma sitt hem tillsammans med mamma Sophia.
I dag är Anton åtta år. Selma är tio. De har levt hela livet med sin mamma. Men dokument visar att det har varit en orolig tid. Barnen har varit – och är fortfarande – indragna i tvister.
Den första vårdnadstvisten följs av en till 2021. Sophia får återigen ensam vårdnad med hänvisning till att pappans tidigare kriminalitet utgör en risk för barnen.
Den tredje inleds i november 2023 och är inte avgjord än. Processen startar för att Sophia ansöker i tingsrätten om att begränsa barnens umgänge med pappan. De uppslitande överlämningarna blir för mycket.
– Barnen börjar bli stora, jag klarar inte längre av att tvinga in dem i bilen. Det känns som ett övergrepp varje gång, säger Sophia.
Sophia säger att hon försökt uppmuntra pappan att ha kontakt med barnen när de är hos henne, för att bygga en relation, så att de vill åka till honom.
När en förälder har ensam vårdnad läggs mycket ansvar på denne att kontakten med den andra föräldern upprätthålls. Sophia säger att pappan varit passiv vid överlämningarna och inte hjälpt till att försöka förmå barnen att vilja komma till honom.
– Jag har också uppmuntrat honom att höra av sig till barnen när de är hos mig. Att skicka sms och försöka bygga en relation, så att de ska vilja åka till honom. Men han gör inte det.
Vi har kontaktat pappan och bett honom ge sin bild men han svarar att han avstår från att prata med oss.
Vi har kontaktat pappan och bett honom ge sin bild men han svarar att han avstår från att prata med oss. Han skriver i ett sms att han vill värna sina barns integritet men att han gärna pratar med oss när processen i tingsrätten är avslutad.
Sophias stämningsansökan om att begränsa umgänget leder till att pappan yrkar på ensam vårdnad. Att han ska bli boendeförälder.
Pappan bor några timmars bilresa bort i en liten stuga på sextio kvadratmeter. Huset har kök, vardagsrum och ett sovrum där barnen får sova ihop med pappans sambo när de är där på umgänge. Pappan sover på soffan för att han snarkar. Barnen har inga egna rum hos sin pappa.
Vårdnadstvisterna mellan föräldrarna har avlöst varandra genom åren.
Tingsrätten ger familjerätten i uppdrag att utreda vad som är bäst för barnen – och den här gången gör familjerätten en helomvändning.
De vill att barnen ska skyddas från sin mamma.
För att hon skadar sina barn.
Och utsätter dem för psykiskt våld.
Att hon, som alltid har varit barnens trygga punkt, bara ska få träffa dem under övervakning av familjerättens personal.
På 32 sidor argumenterar de för varför pappan ska vara ensam vårdnadshavare. Hans historia med kriminalitet, våld och droger oroar men ger inte familjerätten någon ”aktuell reell oro”.
I stället oroas de av en återkommande misstanke om att Sophia skapar motståndet hos barnen. Att hon förmår dem att tycka illa om sin pappa.
"Pappa har en pistol"
Selma
10 år
I högsommarens mättade färger vill Selma ha ett enskilt samtal med sin mamma. Det är 2024 och barnen har varit på umgänge hos pappa. Något har hänt och Selma vet inte hur hon ska berätta. Hon har smågrälat med pappa. Gjort sig lustig över honom. Sparkat honom på benet.
– Hon berättar att pappa då ska ha blivit arg, gått fram till ett skåp och tagit fram en pistol som han stoppade bak i byxlinningen. Sen gick han ut och när han kom tillbaka hade han inte längre pistolen, säger Sophia.
Anton var också där men han såg inte pistolen, däremot hörde han mantelrörelsen, det lät ”klick, klick”.
Selma har berättat om pistolen för socialtjänsten. Hon är orolig, vågar inte åka till sin pappa och vill att mamma ska polisanmäla.
Sophia försöker göra en polisanmälan men polisen tar inte emot den.
– Det var så konstigt men polisen sa att det var omöjligt att veta om barnen sett en riktig pistol eller inte och därför tog de inte emot anmälan. De tog bara emot det som ett tips.
Barnen börjar bli stora, jag klarar inte längre av att tvinga in dem i bilen"
Sophia
Det görs också en orosanmälan till socialtjänsten. De beslutar att inte inleda någon utredning för att uppgifterna från barnen är vaga och för att socialtjänsten ”inte kan utesluta att uppgifterna är en konsekvens av den pågående vårdnadskonflikten.”
I orosanmälan bemöter pappan anklagelserna om pistolen. Hans förklaring handlar om att dottern varit bråkig den helgen, att hon skrikit och kastat saker på honom när han kört bil. Att han behövt säga ifrån. Men någon pistol eller liknande äger han inte.
– Jag blir arg, ledsen och känner en hopplöshet, säger Sophia.
Jag får en klump i magen men det måste jag dölja.
Sophia
Ovissheten om det var en riktig pistol eller inte väcker oro och olustkänslor.
– Jag måste intala mig att det kommer att gå bra. Jag får en klump i magen men det måste jag dölja. Jag får aldrig visa min oro och föra över den på barnen.
Sophia har inget brottsregister. Hon är utbildad sjuksköterska, arbetar just nu deltid och pluggar samtidigt till socionom på universitetet.
– Jag utbildar mig till socionom, för det jag har varit med om får inte drabba en förälder till. Inte en unge till. Det får inte gå till så här, säger hon.
"Jag får aldrig visa min oro och föra över den på barnen", säger Sophia.
I trött novembermörker 2024 kommer Sophia och de båda barnen till socialkontoret på Vikboplan i Norrköping. Barnen har varit i skolan men nu har de tid hos en familjerättssekreterare. De ska få besked om vad familjerätten har kommit fram till i sin utredning.
Sophia vet att förslaget är att barnen ska flytta. Men hon har inte fått tala om det för Anton och Selma. Det ska familjerättssekreteraren tala om själv.
Med tunga steg går de över parkeringen mot ingången.
– Det var bara att stålsätta sig. Jag visste att barnen skulle bli ledsna och jag hade bestämt redan innan vad jag skulle säga.
– Jag skulle säga att de ska försöka att inte vara oroliga. Att inget är bestämt. Att de inte ska grubbla. Försöka ha en vanlig vardag. Vi släpper det nu.
Sophia får vänta utanför när barnen följer med familjerättssekreterarna in i ett rum.
Det blir ett kort möte.
– Efter två, tre minuter springer Selma ut, storgråtande. Anton följer efter. De springer ut på parkeringen.
Sophia samlar ihop sig och barnen. Åker hem.
De har levt hela livet med sin mamma. I mars ska tingsrätten fatta beslut om barnens framtid.
Barnen är förtvivlade. Det är en sorg och oro som inte vill ta slut. Efter en månad gör skolan en orosanmälan. Den gäller Selma. Skolan har sett en beteendeförändring hos flickan och i orosanmälan skriver rektorn:
"Selma har uttryckt att hon önskar att andra kompisars pappor kör ihjäl sig/dör, detta skriks och uttrycks med starka känsloyttringar. /…/ Informationen från familjerätten har inte landat väl hos henne enligt vår uppfattning.”
På 32 sidor argumenterar familjerätten för varför pappan ska vara ensam vårdnadshavare. Hans historia med kriminalitet, våld och droger oroar men ger inte familjerätten någon ”aktuell reell oro”.
I mars ska tingsrätten fatta beslut om barnens framtid. Då möts föräldrarna i en tredje vårdnadstvist.
Statistiskt sett brukar tingsrätten följa rekommendationen från familjerätten.
Vi har kartlagt alla 87 vårdnadstvister i Norrköpings tingsrätt under 2024. I de allra flesta fall kommer föräldrarna överens under processens gång. Endast i fyra fall gör tingsrätten en annan bedömning än vad familjerätten har föreslagit.
Sophia säger att barnen känner mycket oro och ångest inför den kommande vårdnadstvisten.
Sophia är väl medveten om statistiken.
– Jag känner en obehaglig ovisshet om hur utfallet kommer att bli. Framför allt då familjerättens utredningar oftast väger tung i vårdnadstvister, säger hon.
Och om det blir så att barnen måste flytta?
– Det kommer inte bli bättre, för det går helt emot barnens vilja. Båda barnen har uttryckt ord som ”Om jag måste flytta till pappa så vill jag inte leva mer.” Det är mycket ångest och oro.
Läs nästa del: Skarpa kritiken mot utredningen: ”Fullständigt obegripligt”
Tipsa reportrarna
Har du tankar om artikeln som du vill dela med oss? Du kanske har en egen berättelse? Skriv till:
annika.flood@nt.se eller christian.stroberg@nt.se
Du kan också tipsa om andra ämnen som vi borde granska.
Det går bra att lämna tips via vår krypterade tjänst HÄR.
