"Jag har nog inte en jävla aning om vem jag är egentligen"
2022 var året när Robins liv skulle förändras.
– Jag släppte allt. Donerade alla mina ägodelar, sa upp mig från jobbet och sa upp min lägenhet.
Med en väska på ryggen och ett helt liv lämnat bakom sig satte han sig på ett plan mot Indien med hopp om att hitta sig själv. Det fanns flera anledningar till det.
Jag har nog inte en jävla aning om vem jag är egentligen
Robin Espander
Robin Espander är uppvuxen i Norrköping. Som ung bodde han mestadels hos sin pappa.
– När jag var tre–fyra år hamnade min mamma i ett missbruk och så höll det på i många år.
Hur har det påverkat dig som person?
– Det har påverkat mig på många sätt. Man tappade ju mycket av den kärleken som man behöver som barn och kände att man tog ett större ansvar än vad man ska behöva.
Under tonåren sökte han kärlek i korta, flyktiga relationer.
– Det var det som var centralt för mig då, att hoppa runt och träffa olika tjejer. Det blev nästan som en hobby för mig.
Året då Robin Espander fyllde 18 år vände livet – på flera olika sätt.
Det känns fantastiskt att ha fått tillbaka henne
Robin Espander
– Mamma blev ren. Hon har varit det de senaste tio åren, så ja, det känns fantastiskt att ha fått tillbaka henne.
Förändringarna fortsatte. Det var en nära vän till honom som sådde ett frö genom en enkel fråga.
– Han gick igenom mycket tufft i livet och fick kontakt med en guru. Han blev mer spirituell av sig och började ifrågasätta mig i linje med det. Han frågade mig: "Vem är Robin? Alltså egentligen?".
Svaret blev ihåligare än vad han tidigare hade reflekterat över.
– Jag kände typ... Jag är en kille som gymmar och träffar tjejer, men jag har nog inte en jävla aning om vem jag är egentligen.
Var det tufft?
– Det var mentalt ansträngande. Men nu förstår jag att det var nödvändigt, det ledde till någonting bra.
Det spirituella gjorde avtryck hos Robin Espander. Han började med yoga och meditation – och började att intressera sig för Indien och indisk kultur. Det var inte en fråga om han skulle resa dit – utan när.
Tonåren där livet gick ut på att träffa olika tjejer ligger långt bakom honom.
– 2022 åkte jag äntligen dit. Jag började med att volontärarbeta på en farm utanför staden Coimbatore, men jag åkte ofta in till city på helgerna för att få uppleva stadsmiljön.
I Indien finns det 22 olika officiella språk, vilket snabbt blev märkbart.
– Jag märkte att det var väldigt svårt att kommunicera. Deras engelska är väldigt annorlunda och beror mycket på vilket modersmål du har.
Trots kommunikationssvårigheterna fick han nya kontakter under sina helgturer. En av dem – Angelin.
Hon är helt fantastisk
Robin Espander
Robin Espander kände tidigt att det var någonting speciellt mellan dem. De träffades på helgerna, hittade på saker tillsammans och deras band växte sig allt starkare, men den första kulturkrocken kom snabbt.
– Det är annorlunda där, på många sätt. Vänner håller varandra i handen och man är väldigt verbal. Vi svenskar är väl lite tvärtom.
Han kände att de kommunicerade deras känslor på olika sätt.
– Jag tänkte att jag behöver vara mer tydlig. Jag minns att jag köpte röda rosor och sa: "Jag tycker verkligen om dig". Hennes svar var typ "Ja, tack". Inte otrevligt på något sätt, men jag tror att hon fortfarande inte riktigt förstod.
Vid den här tiden var Angelin nyinflyttad i sin lägenhet och han fann sig själv sitta nära intill henne på en skumgummimadrass på golvet.
– Det var det enda stället vi kunde sitta på och kolla på film tillsammans. Vi satt nära varandra och det kändes som att det fysiska sa mer än vad ord kunde mellan oss då. Då kändes det som att hon förstod.
Därefter gick det snabbt. Robin flyttade in hos Angelin och de startade ett liv tillsammans. Men så fanns det ju också ett liv hemma i Sverige och det gjorde sig påmint när besparingarna började ta slut.
Att vända hem till Sverige för att tjäna pengar känns som en parentes i Robins liv, enligt honom.
Robin Espander åkte tillbaka till Norrköping för att jobba under en period. Att han skulle komma tillbaka till Indien fanns det inga tvivel om. Det han inte visste var att han inte skulle resa dit ensam nästa gång – utan tillsammans med ett kamerateam.
Han var med i en Facebokgrupp för svenskar i Indien. En sen kväll såg han ett inlägg från en castare som letade efter ett par där en svensk hittat en partner utomlands.
– "Ja, men det är ju vi", tänkte jag.
Han fyllde i ansökan och redan dagen därpå fick han ett samtal där de erbjöd honom en intervju. Efter tre intervjuer fick han beskedet: Produktionsbolaget ville ha med honom och Angelin i tv-serien "Älskar, älskar inte". Angelin var också positiv till konceptet.
– Jag ringde och sa "Du, när jag kommer nästa gång så har jag ett kamerateam med mig".
Kamerateamet bestod av en manusproducent och en kameraman.
Kommer man nära de här personerna?
– Vi blev väldigt nära. Det var intensivt, vi filmade i tio dagar i sträck från morgon till kväll.
Perioden för inspelningen bestod av tio intensiva dagar.
Hur var det att bli filmad konstant?
– Alltså, det är väldigt energikrävande skulle jag säga. Det är väldigt mycket tid som måste läggas ner, som sedan klipps ihop till väldigt lite. Många omtagningar; typ "kan du köra samma väg igen, men parkera lite längre fram?" och så.
Har det påverkat ert förhållande?
– Om det har påverkat det så skulle jag säga att det är positivt. Det här programmet är väldigt familjärt och naturligt på ett sätt. Det var inte så att vi gjorde saker som vi annars inte skulle ha gjort. Förutom då att det kanske förstärkte vissa saker, vi blev bättre på att dela med oss och bekräfta varandra. Det kändes fint, att jag inte bara får dela det här med Angelin utan också med hela svenska folket.
Han vet inte ännu om deras kärlekssaga kommer att filmas mer i framtiden. Men oavsett vet han att deras resa kommer att fortsätta – och han tror att de vet vart.
– Vår långsiktiga plan är att bosätta oss i Sverige. Men det är lättare sagt än gjort och vi båda känner att vi behöver vara flexibla. Funkar inte det kan det bli så att jag åker dit i stället.
Kärleken övervinner ändå de här svårigheterna?
– Absolut. Men det är klart att det är jobbigt. Hon skulle ha hälsat på här i Sverige nu vid jul, men fick avslag på sitt visum eftersom man inte kan styrka att hon kommer att återvända till sitt hemland. Detta trots att hon har ett heltidsjobb som hon tar ledigt ifrån. Men vi försöker ha tålamod.
Robin insåg tidigt att det var någonting mer än vänskap mellan honom och Angelin.
Robin vet att det är värt det.
– Hon är mitt livs kärlek. Hon har så många kvaliteter som jag verkligen beundrar. Som att se till att alla känner sig inkluderade och bekväma. Ja, hon är fantastisk.
