"Kriminell är inget man bara blir, utan det händer om man saknar något", säger Mohammad Suleiman.
Mohammad Suleiman växte upp i Norrköping, en stad där kriminalitet och våld ofta präglade hans vardag. I en miljö där ekonomiska svårigheter och instabilitet var en del av livet drogs han tidigt in i brottslighet. Trots att myndigheterna försökte hjälpa honom genom att placera honom på HVB-hem, SIS-hem och i fosterhem i andra städer för att bryta de negativa mönstren var det svårt för Mohammad att hitta en väg ut ur den destruktiva livsstilen.
Han fortsatte på en kriminell bana under flera år, fastnade i ett mönster av våld, droger och en ständig jakt på pengar, driven av en känsla av att behöva försvara sig och överleva i en hård och tuff värld. För honom blev brottsligheten ett sätt att hantera den instabilitet och de svårigheter han mötte som ung.
– Kriminell är inget man bara blir, utan det händer om man saknar något, förklarar Mohammad och beskriver hur brottsligheten gradvis blev en del av hans liv.
Placeringarna i andra städer hade liten effekt och när Mohammad vid 18 års ålder återvände till Norrköping blev det tydligt att det var svårt att hålla sig borta från kriminaliteten. Gamla mönster och frestelser gjorde sig snabbt påminda och det tog inte lång tid innan han föll tillbaka i gamla vanor.
– Det dröjde nog bara två–tre veckor innan jag började råna igen, säger han.
Med tiden började han att känna en inre förändring. Denna känsla, kombinerad med stöd från sin tro, blev en viktig del av hans väg bort från kriminaliteten. Hans tro gav, förklarar han, styrka att bryta med de gamla vanorna och steg för steg slutade han med både droger och brott.
"Jag ville kunna komma hem till min mamma med huvudet högt och att hon skulle veta att jag skötte mig", säger Mohammad Suleiman.
För Mohammad handlade förändringen om mer än att sluta med destruktiva beteenden. Det var också en process av personlig utveckling och att lära sig se världen ur andras perspektiv. Genom empati började han förstå hur hans handlingar påverkade människorna runt omkring honom.
– Jag ville kunna komma hem till min mamma med huvudet högt och att hon skulle veta att jag skötte mig, förklarar Mohammad, och beskriver hur hans relation till familjen blev en viktig drivkraft för hans förändring.
Mohammad Suleiman föreläser om sitt förflutna och om hur man kan ta sig ur kriminaliteten.
Det var inte bara brottsligheten han lämnade bakom sig, utan också den cyniska inställningen till livet. Att förstå och känna empati för andra blev en central del av hans personliga utveckling.
I dag är Mohammad bland annat en föreläsare som talar med ungdomar och människor i riskzonen för kriminalitet. Genom att dela sin egen berättelse vill han inspirera andra till att välja en annan väg än den han själv gick. Han betonar att det inte finns några enkla lösningar, men att det är möjligt att förändra sitt liv, även om vägen är lång. Att hjälpa andra har också hjälpt honom själv att hålla sig på rätt spår.
"Det är ett ständigt arbete, men jag har lärt mig att andas nu"
Mohammad
Trots att Mohammad har lämnat kriminaliteten bakom sig, är han tydlig med att det inte har varit en enkel resa. Han beskriver det som ett ständigt arbete att hålla sig borta från de frestelser som finns kvar, även om han nu har utvecklat verktyg för att hantera dem bättre.
– Det är ett ständigt arbete, men jag har lärt mig att andas nu, och sova på saker, säger han och beskriver hur han numera hanterar de svårigheter som tidigare drev honom till destruktiva handlingar.
För många som vill lämna det kriminella livet bakom sig handlar det om att bygga upp nya rutiner och skapa distans till gamla kretsar. Det är inte bara att sluta med brottslighet – man måste också hitta meningsfulla sysselsättningar som kan fylla det tomrum som brottsligheten lämnar efter sig.
Se Mohammad svara på frågan: Vilken är den största utmaningen med att hålla sig borta från kriminalitet? i klippet nedan.