När Marie-Louise Landberg skulle kliva ur hissen blev hon överfallen av en maskerad man som stått och väntat på henne.
– Jag minns händelseförloppet väldigt tydligt. Det känns som en film.
Fredagen den 12 april är advokaten Marie-Louise Landberg ute på en kvällsrunda med sin hund Majken, en ettårig engelsk cockerspaniel. När hon ska kliva ut ur hissen blir hon överrumplad och överfallen av en maskerad man. Hon får ett kraftigt knytnävsslag i ansiktet och faller in i hissen.
Därefter fortsätter den maskerade mannen att slå Marie-Louise i ansiktet och huvudet många gånger. Han sätter upp ett knä över hennes bröstkorg, vilket gör att hon sitter fast som i ett skruvstäd. Efter alla slagen sätter han sina fingrar i båda hennes ögon och trycker hårt och länge.
Vid ett tillfälle sätter han handen för hennes mun så att hon inte kan få luft.
– Det gör fruktansvärt ont, jag skriker hela tiden. Det kändes som om det pågick i en evighet. Jag var helt slut. Jag minns att jag tänkte "jag klarar inte det här".
Grannar i trapphuset hör henne skrika. De larmar polisen – och en av grannarna agerar och avbryter attacken.
– Om inte attacken hade avbrutits hade jag nog inte suttit här i dag.
Hur mycket tänker du på den där kvällen?
– Jag blir påmind hela tiden då jag nu ser dåligt. Och jag blir påmind om överfallet varje gång jag ser mig själv i spegeln. Jag undrar varför jag skulle drabbas av det här. Samtidigt ser jag förnuftigt på det som hände, jag vet att det är oåterkalleligt.
Jag blir påmind om överfallet varje gång jag ser mig själv i spegeln.
Marie-Louise Landberg
I samband med överfallet fick Marie-Louise svåra skador. Hon har förlorat synen på högerögat och är fortfarande helt sjukskriven.
– Båda ögonen opererades. De två specialistläkarna trodde att de skulle kunna rädda synen genom en hornhinnetransplantation, men det gick inte. Jag fick en kraftig hjärnskakning av slagen mot huvudet och jag fick ont i axeln som låg ner mot golvet. Jag har en protes i vänster axel.
– Man klarar sig med ett öga, absolut. Men enligt läkarna tar det sex månader för hjärnan att ställa om. Det har varit svårt att klara av vardagen, jag blir fort trött och ansträngd. Jag har svårt med avståndsbedömning. När jag är ute och går måste jag se mig om på ett annat sätt. Och det är jobbigt att titta på skärmar.
Om vi lämnar de fysiska skadorna – hur mår du psykiskt efter händelsen?
– De första veckorna var väldigt jobbiga. Jag funderade länge på om jag skulle flytta. Men jag bor i lugna kvarter. Jag har bestämt mig för att det han utsatte mig för, ska inte få påverka att jag inte kan bo kvar i mitt hem. Jag har fått stöd av kollegor och vänner.
– En god vän åkte med mig upp i hissen de sex första veckorna och jag fick sällskap på kvällspromenaderna. Fastighetsägaren Lundbergs har gjort vissa åtgärder och jag har även haft kontakt med polisens personsäkerhetsgrupp.
– När jag går ut med Majken på kvällarna känner jag en viss oro och vill inte gå ut för sent. Jag känner mig relativt trygg ... men grundtryggheten är ju borta för alltid.
I samband med den grova misshandeln förlorade Marie-Louise Landberg synen på högra ögat. Hon har fått operera båda ögonen efter att mannen tryckt sina fingrar hårt mot ögonen.
Den 12 augusti dömdes en 65-årig man för överfallet mot Marie-Louise. Kopplingen är att hon i sin yrkesroll var boutredningsman. Hon var företrädare för ett dödsbo – efter att en anhörig till mannen avlidit. En konflikt uppstod mellan mannen och två andra dödsbodelägare.
Marie-Louise Landberg gjorde bedömningen att en fastighet i dödsboet borde säljas och ansökte då om rättens tillstånd, så att arvingarna skulle kunna få sina arvslotter. Mannen tyckte att Marie-Louise Landbergs beslut gick emot honom och begärde att hon skulle entledigas.
– Tingsrätten beviljade inget entledigande, de ansåg att jag handlagt boutredningen korrekt och samma bedömning gjorde Göta Hovrätt.
Att mannen skulle ta till våld fanns inte med i hennes tankevärld.
– Jag hade ingen aning om vem som fanns bakom masken vid överfallet. När jag hördes av polisen dagen efter var jag övertygad om att det var en främmande person. Att han tagit fel person.
– Jag har svårt att förstå att någon kan vara så hatisk. Att misshandla mig på det sättet som han gjorde. Ett besinningslöst och kraftigt våld mot någon som är satt att utreda hans fars dödsbo.
Att det brutala överfallet är kopplat till hennes advokatroll gör det till en attack mot hela rättsväsendet.
– Det är väldigt ovanligt att någon ger ser på en boutredningsman. Det är ju ett förordnande som man fått av tingsrätten.
Marie-Louise har jobbat med brottmål i över 20 år – men aldrig blivit hotad.
I oktober planerar Marie-Louise Landberg återgå till sitt jobb som advokat. "Det ska bli skönt att få börja jobba och tänka på något annat. Jag har flera år kvar och känner att jag har mycket att tillföra."
– Som familjeadvokat förekommer det anspänningar. I vårdnadsmål är det mycket känslor. Här har det hänt att personer som förlorat vårdnaden om sina barn har framfört hot och handgripligen måste föras ut ur salen. Men det är väldigt ovanligt att någon tar till våld på det här sättet.
Du har företrätt brottsoffer – hur känns det nu att själv vara ett brottsoffer?
– Jag ser mig inte som ett brottsoffer. Jag har blivit överfallen på grund av mitt yrke. Mitt fokus är att jag i min advokatroll inte ska behöva finna sig i den här typen av angrepp mot rättsstaten.
Det är mot den bakgrunden som Marie-Louise Landberg nu väljer att gå ut och berätta om det som hände.
– Jag vill få folk att förstå att det inte är farligt att vara advokat. Det här var en speciell händelse, en engångsföreteelse.
Marie-Louise Landberg vill också uppmärksamma bristerna inom psykvården. 65-åringen som nu är dömd för överfallet bedömdes enligt den rättspsykiatriska undersökningen inte lida av en allvarlig psykisk störning. Men i samband med rättegången framgick det att mannen haft kontakt med psykiatrin.
– Jag tycker det är anmärkningsvärt att den här mannen inte har fångats upp då han under 30 år har haft kontakt med psykiatrin. Jag menar att det har gjorts en felaktig riskbedömning. Det framgår genom psykiatrin att han har uttryckt hatiska tankar mot myndighetspersoner och sjukvårdspersonal.
Ett stort stöd under hela den här tiden är den engelska cockerspanieln Majken, ett och ett halvt år gammal.
65-åringen var åtalad för synnerligen grov misshandel. Norrköpings tingsrätt valde dock att döma mannen för grov misshandel med påföljden fängelse i fem år och sex månader. Mannen har själv erkänt misshandel av normalgraden.
Marie-Louise Landberg har överklagat domen till hovrätten – hon vill att mannen ska dömas för synnerligen grov misshandel.
– Jag tycker att alla kriterier uppfylls för rubriceringen synnerligen grov misshandel. Han satte fingrarna i båda mina ögon och tryckte länge och upprepade gånger. Jag anser att det var tortyrliknande former. Jag har fått bestående skador och utsattes för ett synnerligen lidande.
I oktober räknar Marie-Louise Landberg, 58 år, med att vara tillbaka på advokatkontoret mitt i Norrköping.
– Läkarna säger att det tar sex månader för hjärnan att ställa om sig. Jag försöker tänka positivt, i oktober ska jag inte vara lika begränsad. Det ska bli skönt att få börja jobba och tänka på något annat. Jag har flera år kvar och känner att jag har mycket att tillföra.
Överfallet har förändrat hennes liv för all framtid. Men hon är fast besluten att gå vidare.
– Jag är inte så mycket för att gå runt och grubbla och fundera. Jag är tacksam för att jag överlevde. Och jag är tacksam för att jag har synen kvar på vänster öga. Jag kan fortfarande jobba. Han har inte vunnit, säger Marie-Louise Landberg.
