I dag lever familjen – Malin Klarholm, 30, och Tom Harrop, 31, med barnen Charlie, 4, och Bella, 2 – på heltid i en van. På Youtubekanalen "Malin and Tom" och i podden "Life on a stick" delar de med sig av livet.
– Vi har sålt i princip allt, säger Tom.
Men resan till livet de lever i dag startade redan 2013, när Malin och Tom blev kollegor på ett hotell i Cypern. Tom från Nottingham i England och Malin från Kolmården blev kära. Två år senare flyttade de ihop i en lägenhet i Norrköping.
– Vi levde ett "vanligt" liv i några år, säger Tom och Malin tillägger att de flyttade in i ett radhus i Smedby 2019.
– Det känns konstigt att säga, för nu är det tvärtom, säger Tom.
De har alltid haft ett stort gemensamt fritidsintresse – att campa. Det är ett intresse som fortsatte även när sonen Charlie föddes. Men för att campa med en bebis behövdes vissa förändringar göras och idén om att köpa en van växte fram.
– Vi hade en Volvo som var proppfull varje gång vi skulle iväg. Vi blev så trötta på det att vi köpte en minibuss i stället, säger Malin.
Den utrustades med säng, portabelt kök och solpanel. Dottern Bella föddes och familjen reste runt Sverige med minibussen en sommar, men blev mer och mer sugna på att köpa en större van. I oktober 2022 slog de till, men mindre än en vecka senare kom fruktansvärda besked.
– Jag hade haft magproblem hela sommaren och varit på flera läkarbesök. Men eftersom jag var en ung kvinna som precis fött barn sa de att det inte var något konstigt och att jag inte behövde oroa mig, säger hon och fortsätter:
– Jag hade fått tid hos en specialist veckan efter vi köpt vår van och vi trodde att jag kanske skulle få en allergidiagnos, men de gjorde en röntgen och såg direkt att det inte såg bra ut.
Efter flera läkarbesök fick de beskedet: Malin hade ändtarmscancer.
– Allt rasade och livet sattes på paus, säger hon.
Malin började med strålbehandling och strax innan jul började cellgiftsbehandlingen. Drömmen de så länge strävat efter suddades ut i ovissheten om framtiden.
Cellgiftsbehandlingen pågick i fyra månader, Malin drabbades av tarmvred och fick operera in en stomipåse. Efter det var det dags för den stora operationen. Det som var kvar av tumören opererades bort tillsammans med livmodern och ändtarmen.
– Lite smått och gott, säger Tom och båda skrattar.
– Förlåt att vi skrattar, men man måste nästan skratta för att orka ta sig igenom saker. Så har vi sett på det, säger Malin.
Det var också under den här perioden som de fattade beslutet att sälja huset och flytta in i vanen på heltid.
– Huset bara skrek sjukdom. Det kändes som att jag hade varit inlåst för jag blev så sjuk när jag fick cellgifter, jag bara låg där, säger Malin och fortsätter:
– Vi ville bara ut och bort. Bussen var vår räddning, vårt solsken.
Från början fanns tanken att köpa något annat, men snabbt började de trivas med sitt nya minimalistiska liv. De sålde i princip allt de ägde, som de inte behövde.
– Man inser att livet är kort – tänk om man blir sjuk igen. Vi måste leva nu, vi måste göra allt vi vill, när alla är friska, säger Malin.
Cancerdiagnosen kom med ett nytt perspektiv på livet och de kom fram till att man inte ska ta livet för givet, man måste våga förändra livet utan att något hemskt hänt.
– Man ska inte sitta och tänka "vi gör det sen", för man vet inte vad som finns sen. Det gäller att leva nu, säger Malin.
– Man inser vad som är viktigt och inte, och vi försöker leva med det som är viktigt, säger Tom.
Det var också i samband med Malins cancerdiagnos som paret tog ett beslut – antingen skulle de dela med sig av allt eller tar en paus från Youtube. De valde att våga berätta.
– Vi sa att "om det kan hjälpa en person är det värt det" och det hjälpte oss att känna att vi kanske hjälper någon annan som är i samma situation, säger Tom.
– När man sitter i de här väntrummen för att få cellgifter är man ganska ensam med att vara under 30, säger Malin och lägger till att hon tror att det hjälpt Tom att ha något annat att fokusera på.
Mottagandet var varmt och många människor skickade meddelanden med stöd och delade med sig av sina situationer.
– Man ser att man inte är ensam, säger Malin.
Malin, som är utbildad arbetsterapeut, och Tom, med bakgrund inom medieproduktion, har sedan dess bestämt sig för att satsa helhjärtat på sitt företag The Swenglish Collective AB. Där producerar de Youtubeklipp, sin podd och klipper material åt andra.
Nu, snart två år efter cancerdiagnosen, går Malin på kontroller var sjätte månad.
– Man blir inte klassad som cancerfri först efter fem år, men jag har ingen cancer i kroppen. Nu lever vi i sex månaders intervaller där man andas ut i sex månader och får leva fullt och sedan kryper ångesten på inför varje röntgenbesök, säger hon.
Åren de har bakom sig har gjort dem säkra på att de gjort rätt val i livet.
– Vi tyckte att det var läskigt när vi började tänka på att vanen verkligen är vårt hem, men det är det läskiga i livet som är värt att göra, säger Malin.
– I vintras, när vi var på sydkusten i Spanien, kände vi att det här var det bästa beslut vi någonsin tagit. Det var inte ens någonting att fundera över, det är så här vi ska leva, säger Tom.
Malin berättar att de ofta pratar med sina barn Charlie och Bella om vad de tycker om att bo i vanen. Det har varit tydligt att de inte saknar radhuset i Smedby.
– Barnen har nog alltid bara tyckt att det varit väldigt kul. De har alltid älskade att vara iväg och campa, säger Malin och fortsätter,
– Vanen är deras hem och livet blir en utflykt. Om man lyssnar på dem när de leker har de egna bussar och åker på campingresor.
Men om ett år väntar skolplikt för Charlie och en mer låst framtid gör sig påmind. Familjen har nu börjat söka efter andra alternativ, som att till exempel köpa en större buss.
– Vi är inte så sugna på att köpa ett hus. Vi tittar på om vi ska köpa en sommarstuga för att ha en bas när barnen börjar skolan, men att vi fortfarande ska känna att vi har det här utomhuslivet, för det är det vi trivs med, säger Malin.
Skulle ni kunna flytta in i ett radhus igen?
– Fy fan, nej tack, säger Tom.