"Det är fruktansvärt illa", anser familjepsykoterapeut Madeleine Cocozza om familjerättens utredning.
Familjerättsenheten vid socialkontoret i Norrköping har på uppdrag av Norrköpings tingsrätt utrett var Anton och Selma ska bo och vem som ska vara deras vårdnadshavare. I mars möts deras föräldrar i en tredje vårdnadstvist.
Barnen har bott hela livet hos mamma – men nu är förslaget att de ska flytta till sin pappa, några timmars bilresa bort.
Att barnen inte vill och att de är rädda för sin pappa tar familjerätten inte hänsyn till.
Vi lät en oberoende familjepsykoterapeut läsa familjerättens utredning. Madeleine Cocozza är legitimerad psykoterapeut, föreläsare, lektor vid Linköpings universitet och har drivit egen psykoterapimottagning i 40 år. Hon har även skrivit böcker utifrån sin forskning om bland annat barn som far illa.
– Jag tycker att det är fruktansvärt illa, inleder hon.
Sen talar hon i över en timme om brister i utredningen, som hon menar inte är ordentligt underbyggd.
– Det är en utredning som riskerar att försätta barnen i ett läge där de kan fara illa. Mycket illa.
"Jag var tvungen att läsa tre gånger – stämmer det verkligen att den som ansvarar för utredningen inte ens har haft samtal med pojken?", säger Madeleine Cocozza.
Den främsta kritiken handlar om att familjerätten inte har utrett den mest centrala frågan – varför barnen är så rädda för sin pappa.
Familjerättssekreteraren som ansvarar för utredningen har haft ett samtal med Selma. Hennes kollega har träffat Anton en gång. Sen hölls ett uppföljande samtal. Enligt Madeleine Cocozza är det alldeles för lite.
– Jag var tvungen att läsa tre gånger – stämmer det verkligen att den som ansvarar för utredningen inte ens har haft samtal med pojken? En pojke som säger att han är rädd för sin pappa? Det är verkligen inte att ta barn på allvar.
Att göra en bedömning efter ett eller två samtal är fullständigt omöjligt"
Madeleine Cocozza
Medicine doktor, Linköpings universitet
– Man måste träffa barn fler gånger och man måste träffa dem tillsammans med sina föräldrar för att kunna se samspelet. Sen måste man ha en relation till barnet så att barnet kan berätta hur det faktiskt är. Att göra en bedömning efter ett eller två samtal är fullständigt omöjligt.
Familjerätten har inte ens träffat pappan. De har bara haft två digitala möten med honom.
– När så mycket står på spel måste utredningarna hålla högre kvalitet, säger Madeleine Cocozza.
Hur många samtal ska man hålla då?
– Om jag riskerar att skicka två barn till en pappa de är rädda för, då skulle jag nog tänka att jag skulle träffa barnen minst fem gånger, för att verkligen kunna förstå skälet. Det är riktigt illa att bygga sin uppfattning på ett samtal.
Det är obegripligt att det fortfarande år 2025 går att göra en utredning om barn på det här sättet"
Madeleine Cocozza
Medicine doktor vid Linköpings universitet
Familjerätten menar att Sophia utsätter sina barn för psykiskt våld – det är därför de föreslår att pappan ska få ensam vårdnad.
Men Madeleine Cocozza menar att familjerättens användning av begreppet psykiskt våld är för vagt underbyggd. Att tala illa om den andra föräldern är olämpligt – men är inte att betrakta som psykiskt våld.
– Att tala illa om den andra föräldern gör många förälder: ”din pappa är jättejobbig, han är så slarvig” eller ”din mamma är det ingen ordning på”. Om att tala illa om en förälder är psykiskt våld kan jag säga att det är väldigt många som är skyldiga, säger Madeleine Cocozza.
Hon menar att psykiskt våld som definition handlar om något helt annat. Det är exempelvis när föräldrar nedvärderar sina barn, talar om hur värdelösa de är och kränker deras självkänsla. Något sådant finns inte stöd för i familjerättens utredning om Anton och Selma.
Madeleine Cocozza, oberoende familjepsykoterapeut, ser många brister i utredningen om Anton och Selma.
Familjerättens argument om att mamman utsätter barnen för omsorgsbrist är heller inte tillräckligt underbyggda i utredningen, menar Madeleine Cocozza.
– Omsorgsbrist handlar om när barn exempelvis inte får mat, kläder eller emotionell omsorg. När barnen går till skolan hungriga, törstiga och när hemmet är upp och ner.
Några sådana tecken har inte framkommit i utredningen om Anton och Selma.
Vad känner du utifrån den kunskap du har när du läser utredningen?
– Att det är obegripligt att det fortfarande år 2025 går att göra en utredning om barn på det här sättet. Förändra hela deras liv, baserat på ett samtal med dem.
"Det är intellektuellt ohederligt"
Gustav Ahlbäck
Advokat
– Jag tror att jag har haft hundra vårdnadsmål men det här är det som provocerar mig mest, säger Gustav Ahlbäck.
Han är advokat och företräder Anton och Selmas mamma i vårdnadstvisten.
Han, liksom Madeleine Cocozza, menar att familjerättssekreteraren har dragit en slutsats från början och sedan skrivit en utredning som passar slutsatsen. Det stämmer inte med hur familjerätten brukar utreda, är hans erfarenhet.
– De brukar vara balanserade och resonerande, man kan i vart fall följa hur de har tänkt i en utredning för att komma fram till en slutsats. Men jag saknar det helt i det här fallet, säger han.
– Min upplevelse är att man har valt att tolka alla omständigheter i fallet på ett sätt som framstår som negativt för min klient. Vilket jag faktiskt, om jag ska vara uppriktig, upplever som intellektuellt ohederligt.
Han reagerar också på varför familjerätten inte håller fler samtal med barnen och att de inte tar till sig av vad de säger.
– Jag ifrågasätter varför barnen inte lyssnas till, varför de underkänns – i allting de säger så betraktas de som inte trovärdiga, säger Gustav Ahlbäck.
Kritisk mot domstolen. Advokat Gustav Ahlbäck tycker att tingsrätten varit slarvig i tidigare verkställighetsmål som rör Sophia och barnen.
Han är även kritisk mot hur domstolen har dömt vid två tidigare mål som rör Sophia och barnen. Tingsrätten kom då fram till att hon inte har gjort tillräckligt för att få barnen att åka och träffa sin pappa. Hon dömdes senaste gången att betala 10 000 kronor till staten varje gång barnen inte kom.
Gustav Ahlbäck menar att domstolen inte har försökt förstå varför umgängena inte blivit av. Ibland har det berott på sjukdom hos barnen eller pappan men oftast på att barnen har vägrat.
– Jag menar att det är slarvigt av domstolen, säger han och förklarar att det kan få enorma konsekvenser:
– Med två sådana domar i bagaget så riskerar man vårdnaden om sitt barn. Det finns ganska stark praxis på det. För en sådan dom indikerar att man har negativ påverkan på barnet.
Här i Norrköpings tingsrätt ska framtiden avgöras för barnen Anton och Selma.
Pappans advokat vill inte uttala sig om familjerättens utredning.
– Det skulle kännas oetiskt för mig att diskutera innan det har hållits en huvudförhandling, säger hon.
Barnens pappa vill inte heller prata med oss. Han skriver i ett sms:
”Pga. att det pågår en känslig familjerättslig process och att jag värnar om mina barns integritet, avstår jag från att prata med er.”
Så har jag aldrig sagt. Nej. Det är inte mina ord"
Skolkuratorn
Barnen Anton och Selma hålls utanför advokaternas kommande ordfäktning i tingsrättssalen. Men de vet att en domstol kommer att avgöra deras framtid.
På deras skola finns en kurator som de har haft samtal med. Hon har gjort en orosanmälan till socialtjänsten och stöttat barnen när överlämningarna till pappan varit uppslitande. Hon vet hur jobbigt det kan vara.
Kuratorn är en av dem som familjerätten har pratat med i sin utredning. Hon är också kallad att vittna i den kommande vårdnadstvisten i tingsrätten.
Jag måste sätta mig ner. Det här är ju helt galet"
Skolkuratorn
Vi tar kontakt och läser upp vad familjerätten skriver att hon har sagt i utredningen. Det står att kuratorn reagerat på att barnen inte har fler (negativa) händelser att berätta om. Och att pappan verkar bry sig väldigt mycket och visar engagemang om barnen och deras skolgång.
– Så har jag aldrig sagt. Nej. Det är inte mina ord, säger hon.
– Jag har inte reagerat över att de inte berättar fler saker, det skulle jag aldrig säga. Och jag förskönade inte pappan på något sätt, säger hon.
Anton och Selma har flera husdjur som de skulle sakna ifall domstolen beslutar att de måste flytta till sin pappa.
Skolan har även haft samtal med pappan för att stötta honom i kontakten med barnen.
– Vi pratade om att bygga relation långsamt och att han inte ska tvinga barnen.
Kuratorn visste inte om att familjerätten kommit fram till att det bästa för barnen är att flytta till sin pappa, förrän vi berättar det för henne.
– Jag måste sätta mig ner. Det här är ju helt galet. Alltså, då kan jag tycka att man har misslyckats som socialtjänst och familjerätt med att få föräldrarna att samarbeta, säger kuratorn.
I nästa del: Socialdirektören: "Jag litar på den bedömning som har gjorts"
Tipsa reportrarna
Har du tankar om artikeln som du vill dela med oss? Du kanske har en egen berättelse? Skriv till:
annika.flood@nt.se eller christian.stroberg@nt.se
Du kan också tipsa om andra ämnen som vi borde granska.
Det går bra att lämna tips via vår krypterade tjänst HÄR.
