Några veckor efter Rysslands invasion av Ukraina kommer Kateryna Popova och hennes familj till Norrköping.
Charkiv, den 24 februari 2022.
Hon vaknar med ett ryck. Världen dånar omkring henne och huset skakar. Bara några minuter tidigare har den ryska presidenten Vladimir Putin meddelat starten av en "militär specialoperation" i Ukraina och nu regnar bomber ner över Kateryna Popovas hemstad.
– Vi var chockade. Vi tog barnen direkt och satte oss i bilen och flydde därifrån, säger Kateryna.
– Vi såg militärer och stridsvagnar på gatorna. Ljudet var väldigt, väldigt högt och så nära. Det var läskigt.
Inom några veckor har familjen, bestående av Kateryna med maken Dmytro och barnen Polina och Oleksandr, nu 16 och 9 år gamla, tagit sig från kriget i Ukraina till Norrköping. Trots att Kateryna Popova är flera hundra mil från våldsamheterna är krigets mörker ständigt närvarande i tankarna.
– Jag trodde att vi skulle kunna återvända till Ukraina efter några månader, att kriget skulle ta slut. Men det gjorde det inte.
Från Norrköping följer hon hur det som hon tidigare kallat hem raseras till ruiner och hennes nya hemstad är för henne fortfarande en främling. Den första tiden i Sverige är tuff för Kateryna och hon drabbas av en depression.
– När vi först kom hit kunde jag inte känna någon mening med att leva. Inget gjorde mig glad. Ingenting gjorde mig lycklig.
I Ukraina dansade Kateryna modern dans men i Norrköping blev det mer latinamerikanska rytmer. "Första gången jag testade bachata kände jag att det var min dans."
Men det förändras när hon en dag blir inbjuden att testa på att dansa salsa och tackar ja.
– Jag började dansa och för varje steg jag tog så mådde jag bättre och bättre, säger Kateryna.
Dansen har blivit ett sätt för Kateryna att hantera sin psykiska ohälsa. "Det får mig att må bra både psykiskt och fysiskt."
Nu dansar Kateryna flera gånger i veckan.
– När jag dansar då känner jag mig lycklig. Det hjälper mig bli av med all stress, allt negativt försvinner och jag mår mycket bättre. Både psykiskt och fysiskt, säger hon.
Tack vare dansen känner sig nu Kateryna Popova hemma i Norrköping, hon har fått vänner och gemenskap.
Dansen har också gett henne nya vänner, en umgängeskrets, ett sammanhang och ett syfte med livet.
– Alla vänner och alla jag umgås med har jag kommit i kontakt med genom dansen, säger Kateryna.
Kateryna håller en barngrupp i ukrainsk folkdans tillsammans med sin dotter,
Utöver att dansa själv håller hon en vuxengrupp i dansen bachata och en barngrupp där de dansar en modern variant av ukrainsk folkdans.
– Precis som dansen får mig att må bättre får den barnen att må bättre. De samlas, får en gemenskap med andra barn från Ukraina, har ett gemensamt mål att jobba mot och får hålla kontakten med ukrainsk kultur, säger Kateryna.
Dansgruppen är en plats där ukrainska barn från olika delar av Norrköping kan träffas och känna gemenskap, säger Kateryna Popova, som håller i gruppen.
Det har gått mer än 2,5 år sedan hon först flydde kriget och kom till Norrköping. Men i hemlandet Ukraina pågår kriget fortfarande. Flera av hennes vänner har mist livet i konflikten och andra har fått bestående skador. Hon har fortfarande familj, släkt och vänner kvar i Ukraina som kämpar för sin överlevnad.
– Det är inget normalt liv. Varje dag utsätts människor för livsfara på grund av de ständiga explosionerna från missiler och drönare, säger Kateryna.
Kateryna Popova har inga planer på att återvända till Ukraina, inte ens om kriget tar slut. "Det kommer vara ett land i spillror fullt av människor som bär på ett stort trauma."
Hon bor nu tillsammans med familjen i en lägenhet i Hageby. Hon har byggt upp ett liv här, fått ett jobb som mjukvaruingenjör och hon har accepterat att hon aldrig kommer återvända till sitt hemland, inte ens i en framtid där kriget sedan länge är slut.
– Jag kan inte föreställa mig att åka tillbaka till Ukraina. Vårt liv är här nu, alla våra vänner, våra jobb är här. Mina barn pratar perfekt svenska, säger Kateryna.
Kateryna Popova är utbildad till raketingenjör men jobbar nu som mjukvaruingenjör på ett företag i Linköping.
Hon har också lärt sig tycka om sin nya hemstad och hon trivs i Norrköping. Det är tystare och lugnare än Charkiv, med sina över en miljon invånare.
– Jag gillar livet här. Det är en av anledningarna till att jag inte vill åka tillbaka till Ukraina.
Är ditt liv bättre nu än vad det var när du bodde i Ukraina?
– Ja, jag har allt här. Min familj, mitt jobb och dansen. Jag är nöjd med livet.
