Sprängningar, skjutningar, bränder. Narkotikahandeln är en stor inkomstkälla för de kriminella och finansierar gängkriget. Trots förbud och förmaningar från makthavare fortsätter knarkandet, samtidigt som man i andra delar av Europa byter riktning.
Men vad säger de som enligt vissa makthavare finansierar gängens verksamhet? Alexander, Frida, Erik, Sofie och Mattias. De är alla unga Norrköpingsbor, har jobb och stabil inkomst. En del av dem brukar droger några gånger per år, andra gör det varje dag. Det är främst cannabis, men några tar även andra droger. Alla vänder de sig emot uttalanden om att det är dem som är problemet.
– Det är fel tillvägagångssätt att gå på brukarna, säger Alexander och fortsätter:
– Så länge det finns berusningsmedel så kommer folk söka sig till det. Så länge det går att tjäna pengar på det kommer folk tjäna pengar på det. Problemet är att det är en svart marknad.
Alexander tror att en legalisering av, framförallt cannabis, skulle minska gängens intäkter och ge drogmissbrukare mer tillgänglig vård. Frida har inte tagit droger på mer än ett år. Även om hon inte brukar aktivt vänder även hon sig mot myndigheternas uppmaning.
– Jag fattar grejen. Men samtidigt känns det som att problemet inte ligger där. Eller, nu gör det ju det, eftersom lagen finns där. Men en så stor efterfrågan som det är på droger borde förändra politiken. Ta över marknaden själv! Kan inte folk bara få leva sitt liv?
Erik säger att han blir arg när makthavare uppmanar droganvändare att inte stötta gängen genom att köpa narkotika.
– Det är att skjuta ifrån sig sitt egna ansvar. Det är enkelt att beskylla gemene man, när politikerna inte tar tag i problemet.
Han brukar inte droger särskilt ofta längre, sist var när han rökte cannabis på nyår. Men Sofie röker nästan varje dag.
– Jag ser det ungefär som att dricka en öl varje kväll, det är nog många som gör det.
Hon vill att man legaliserar cannabis, men inte alla droger.
– Sverige är så rädda för droger. Vissa droger är skeva, superfarliga, men allt är inte så farligt.
– Jag förstår ju varför de uppmanar folk att sluta bruka droger. Men jag tror inte man kan begära det av folk, droger kommer alltid att brukas.
Mattias, 33, har slutat röka cannabis men är ändå kritisk till myndigheters och politikers uppmaningar.
– Jag tänker att de är helt dumma i huvudet. De har inte fattat grejen. Vi har nolltolerans mot droger, men ändå har vi typ högst dödsfall av alla länder när det kommer till droger, säger Mattias och fortsätter:
– Att politiker bestämmer vad jag ska plocka på en äng, att jag inte får plocka svamp som växer naturligt. För då är det ett brott. Det är sjukt. Man borde legalisera och lägga pengarna som kommer in på skola och vård.
De vill se en legalisering, åtminstone av cannabis, ett stort avsteg från den nolltolerans mot droger som genomsyrar den svenska narkotikapolitiken. Från 1968 har lagstiftningen skärpts, snarare än lättats, flera gånger och det är inget av riksdagspartierna som driver frågan om legalisering.
Samtidigt har andra länder i Europa på olika sätt legaliserat cannabis, och när Tyskland gick samma väg i april var det delvis för att täppa till de kriminella nätverkens kassaflöden. Men att en legalisering stryper den svarta marknaden är inte helt säkert. I Kanada där drogen legaliserades 2018 har man sett att fler brukar drogen, men att 70 procent får den från lagliga källor. I den amerikanska delstaten Kalifornien köper två av tre brukare drogen genom kriminella, trots legaliseringen 2016.
Oavsett om Alexander, Frida, Erik, Sofie och Mattias vill se en ny svensk narkotikapolitik kvarstår faktumet att drogerna göder gängens verksamhet. En verksamhet som resulterat i flera sprängningar och skjutningar i Norrköping de senaste månaderna.
– Jag tror inte att människor tänker så långt alla gånger – att det "göder kriminalitet" till exempel. Jag tror att man tänker att man brukar drogen och inte skadar någon annan, säger Sofie.
Vad skulle hända om alla brukare slutade köpa narkotika? Och vad stoppar Alexander, Frida, Erik, Sofie och Mattias och andra brukare från att göra just det.
– Det är orealistiskt att alla skulle sluta knarka. Man får inte heller köra för fort, men folk gör det ändå. Folk kommer ta knark, för det är kul att ta knark, svarar Mattias.
– Jag tror inte att det skulle göra så stor effekt. De lever på andra inkomstkällor, säger Sofie.
När du hör om att det har varit en skottlossning, en sprängning eller att någon har dödats. Känner du inget ansvar?
Alexander: – Jag ser min del i det men jag tycker inte att det är mitt ansvar. Det är politikernas ansvar att se till så att vi har lagar efter tiden vi lever i.
Sofie: – Nej, det gör jag inte. Det kommer säljas även om jag inte köper det. Politikerna blundar helt och hållet för att ens diskutera en legalisering, att själva ta kontroll över marknaden. Vi har satt en lag som gör att man måste köpa av kriminella.
Frida: – Jag känner inte att jag får världens dåliga samvete, det känns avlägset. Det finns de som köper in, de som är verksamma i gängen. Jag är så långt borta från det.
Men stöttar inte du gängkriminella genom att köpa droger?
Erik: – Jo, jag kan se min del i det. Jag skulle mycket hellre odla själv, vilket jag har gjort. I andra länder där de har legaliserat cannabis har de gjort det med en uppmuntran att odla själv. Då får inte gängen pengarna från det.
Sofie: – Jo, det gör man ju. Dumt att säga något annat. Det är det enda sättet att köpa droger, jag hade hellre köpt det på något annat sätt.
Hur känns det att du stöttar kriminella?
Sofie: – Jag tycker inte att det är mitt ansvar att känna dåligt samvete. Jag tycker att det är lagstiftningen som är "fucked up". Har de ens försökt ändra något? Så fort det kommer fram en undersökning som visar att Sverige har en skev narkotikapolitik så blundar man för det. Visst, i praktiken stöttar jag gängkriminaliteten, men jag tycker inte att ansvaret ska ligga på mig.
Men det är olagligt. Påverkar inte det dig?
Erik: – Ju äldre jag har blivit desto mer har det gjort det. Riskerna med hur det kan påverka mitt liv om jag skulle bli lagförd.
Alexander: – Det påverkar på så sätt att det finns en skam kring det. Kalla det civil olydnad eller vad du vill, men jag tycker inte att det ska vara förbjudet.
Du ser det som en form av protesthandling? Är det värt det om folk dör i gängkrig?
Alexander: – Ja, jag tycker det, långsiktigt. Jag ser inte att det finns ett alternativ.