Telefonen vibrerar. "Inget uppringnings-ID" står det på skärmen. Hemligt nummer.
– Hej. Du ville prata med någon som utsatts för våld.
Kvinnan på andra sidan luren säger inte sitt namn. Hon säger inte heller varifrån hon ringer.
– Du kan kalla mig Röd, säger hon.
Röd?
– På ett av de skyddade boendena jag bodde på fick vi namn efter färger. Jag var röd, svarar hon.
Jag hade en sån skräckpanik, det var fruktansvärt. Då ser jag en polisbil och jag springer skrikandes fram till den.
"Röd"
Så länge Röd kan minnas har våld varit en konstant i hennes liv. Redan från barnsben har hennes liv kantats av fysisk, psykisk och sexuell misshandel. Ibland ren tortyr.
– Jag har behövt fly från min familj och därefter från män som misshandlat mig, säger Röd.
Redan innan hon tagit sina första steg, bara några månader gammal, har det första sexuella övergreppet dokumenterats, berättar Röd. Under uppväxten har hon blivit såld till främmande män och hotad till döden av personer i sin egen familj.
– När jag var i tjugoårsåldern flydde jag från min familj. De talade, öppet framför mig, om hur de skulle mörda mig och komma undan med det. Jag behövde ta mig därifrån, säger Röd.
Hon lämnar barndomshemmet, men våldet slutar inte där. I flykten från sin familj hamnar Röd i klorna på en man som också misshandlar henne. De kommande åren ska de våldsamma männen komma att avlösa varandra. Det är ett kretslopp där Röd snurrar mellan skyddade boenden och våldsamma förhållanden.
Hur kommer det sig att du hamnat i så många våldsamma relationer?
– Vad jag har hört så har de här männen valt mig. De har sett i min blick och på mitt kroppsspråk att jag är någon som de kan utsätta, säger Röd och fortsätter:
Jag kunde inte ta in att det var fel, jag var inte mottaglig för det
"Röd"
– Undermedvetet har jag nog också dragits till de här männen. Min familj har fostrat mig in i våldet, det är det jag är van vid. Det låter konstigt kanske men på något sätt var det svårt för mig att förstå att det var fel.
När hon till slut bryter kretsloppet av våldsamma relationer har hon passerat 30 och blivit mamma.
– Min senaste våldsamma relation var i Norrköping med mitt barns pappa. Han var med i ett kriminellt nätverk och det kändes som en trygghet. Han var lika hemsk som min familj och kunde skydda mig från dem, säger hon.
Röd får knappt lämna lägenheten och hennes pojkvän misshandlar henne både psykiskt och fysiskt.
– Jag kunde inte ta in att det var fel, jag var inte mottaglig för det, säger Röd och fortsätter:
– Men någonting förändrades när jag blev mamma. Mitt barn blev min räddning. Först då kunde jag ta mig ur hjärntvätten. Jag ville inte att mitt barn skulle gå igenom samma saker som jag har varit med om. Då insåg jag också hur fel de sakerna var.
Röd vill ge sitt barn en ljus framtid. Hon bestämmer sig för att bli den bästa versionen av sig själv. Hon börjar stå upp för sig själv, hon börjar säga ifrån. Men det gillar inte hennes pojkvän.
En dag när Röd ammar deras gemensamma barn tar hennes pojkvän tag i hennes handled, hårt.
– Det gjorde fruktansvärt ont. Han sa att han kunde bryta den och att han skulle mörda mig, säger Röd.
Det är inget nytt för henne. Röd har utsatts för våld och dödshot förut. Men den här gången har något förändrats. Hon har förändrats. Sedan hon blev mamma har en motståndskraft gradvist byggts upp. Hon lägger sig inte längre platt för våldet.
– Samma eftermiddag säger jag att jag ska gå och handla. Jag tar med mig barnvagnen och går ut, säger Röd.
Hon har inte mycket tid på sig, för varje minut som går är chansen större att han anar oråd. Hon måste agera fort. Hon börjar gå mot polisstationen i Norrköping i rask takt med barnvagnen framför sig. Men det är långt till polisstationen.
Telefonen börjar vibrera i fickan. Han ringer, ringer och ringer. Paniken växer i Röds bröstkorg.
– Jag hade en sån skräckpanik, det var fruktansvärt. Då ser jag en polisbil och jag springer skrikandes fram till den, säger Röd.
Jag kommer troligen behöva leva skyddat hela mitt liv. Det är bara att göra det bästa av situationen
"Röd"
Det har nu gått fyra år sedan dagen då hon hoppade in i polisbilen och lämnade Norrköping för gott. Fyra år där hon och hennes barn flyttats mellan olika städer och olika skyddade boenden. Fyra år av att ständigt se sig om över axeln. Men också de första fyra åren i Röds liv utan att utsättas för våld. Hon och hennes barn bor nu på hemlig plats.
– Sakta men säkert började jag bygga upp vårt liv igen. Idag mår jag mycket bättre och jag har börjat studera, säger Röd.
Ett liv i säkerhet innebär också ett liv på flykt. För att inte riskera att hon ska bli röjd måste hon till exempel åka till en annan stad än den hon bor i för att uppsöka vård, hon kan inte ha ett eget telefonabonnemang i sitt namn och det är svårt att leva ett socialt liv.
– Jag kommer troligen behöva leva skyddat hela mitt liv. Det är bara att göra det bästa av situationen. Jag utsätter mig inte för onödiga risker och är selektiv med vilka jag umgås med och var jag rör mig, säger Röd.
Är du rädd för att bli hittad?
– Rädd är fel ord. När man har varit med om så mycket som jag är man inte rädd för att bli utsatt. Men jag har lärt mig att acceptera att jag när som helst kan bli hittad och måste fly igen. Det är inget liv jag önskar någon, säger Röd.
Hon håller nu på att skriva en bok om sina upplevelser och vill i framtiden jobba med att hjälpa andra utsatta kvinnor. Hon tror att det kan vara lättare att ta emot hjälp om den kommer från någon som har liknande erfarenheter.
– Allt det här mörkret som jag genomlevt kan jag använda för att hjälp andra, säger Röd.
Hon vill också använda sin röst för att påverka samhället till att ge bättre hjälp till utsatta kvinnor.
– Självklart finns det hjälp att få om man är utsatt, och den hjälpen ska man söka, även om det kan bli mycket bättre, säger Röd.
Vad skulle du vilja säga till andra utsatta kvinnor.
– Var inte så hård mot dig själv. Jag vet själv att man lätt tvivlar på sin egen upplevelse, man normaliserar det som händer och vill se det bästa i personen.
Röd säger att man inte kan tvinga någon att lämna en våldsam relation, det är en insikt som den som är utsatt själv måste komma till.
– När du har kommit till den insikten ska du lita på dig själv och ta dig där ifrån på det snabbaste och säkraste sättet, säger hon och fortsätter:
– Hur andra har behandlat dig definierar inte vem du är, det är du som gör det.
Kvinnojouren larmar om att våld i nära relationer ökar under julen – läs om vad du kan göra om du själv eller någon i din närhet blir utsatt.
Viktiga nummer
Polisen: 114 14
Socialjouren Norrköpings kommun: 011-15 22 83
Vrinnevisjukhuset: 010-103 00 00
Föreningen Kvinnojouren i Norrköping: 072-518 38 11
Tantjouren: 072-045 45 61
Tjejjouren: 020-54 49 00
Hbt-jouren Norrköping (Homo-, bi- och transpersoner): 011-444 14 40
Kvinnofridslinjen: 020-50 50 50
Frideborg: (skyddat boende i Norrköping) 011-15 54 69