Qendresa är ledsen och lite uppgiven när vi träffar henne på skolan där hon nu arbetat i ett år. Hon har lagt ner mycket jobb på att komma in i det svenska samhället, lära sig språket, och få erfarenheter från olika arbetsplatser inom utbildning.
I augusti 2024 började hon läsa in den svenska lärarbehörigheten på Linköpings universitet för att komplettera sin examen från Kosovo.
– Kunskapsskolan har erbjudit mig tillsvidareanställning när jag är klar. De vill ha mig här, jag vill helst vara här och älskar den här skolan, säger hon.
Men det räcker inte för Migrationsverket.
Qendresa berättar att hon flyttade till Sverige 2020, i samband med pandemin, efter att ha träffat en man som är svensk medborgare. Men när hon i fjol skulle förnya uppehållstillståndet för tredje gången fick hon avslag. I ansökan hade hon sanningsenligt uppgett att hon inte längre var i en relation. Men det innebar i praktiken att hon inte längre hade någon anknytning till Sverige, enligt Migrationsverket.
Det som förvånar henne är att hon sannolikt hade fått förlängt om relationen hade bestått.
– Men det hade inte spelat någon roll om jag jobbade eller inte, om jag lärde mig språket eller inte, så länge jag var med den personen. Mitt arbete, mina studier, mitt nätverk, mitt liv som jag skaffat här, räknas inte.
Den svåraste dagen i mitt liv var när jag fick veta att min mamma har cancer och kommer att dö inom sex månader. Det andra svåraste jag behövt gå igenom är det här
Qendresa Lubovci
Något som Qendresa också förvånas över är hur politiker i media kan uttala sig: "Lär dig språket, samhället, lev ett hederligt och lagligt liv, då är Sverige öppet för dig".
– Jag har gjort allt det. Kanske lite mer än så och ändå får jag inte vara här. Det är väldigt sorgligt och jag känner mig besviken.
Hon överklagade beslutet till Migrationsdomstolen och tiden fram till beskedet, helt nyligen, var mycket påfrestande.
– Att vänta i sex månader har varit fruktansvärt svårt, både professionellt och privat, för jag har inte kunnat fokusera på någonting annat. Det känns som att någon övervakar mig hela tiden, att jag har ett spöke bakom mig.
Varför vill du så gärna vara kvar i Sverige?
– Jag känner mig fri, man kan vara den man vill. Jag känner mig välkommen av alla som jag träffat och hemma i Sverige, mer än vad jag gjorde i mitt hemland.
Qendresa berättar att den enda släkting som hon har kvar i Kosovo är en äldre bror som hon inte har någon kontakt med. Hon har ytterligare två syskon, i Österrike respektive Schweiz, medan föräldrarna inte längre lever. Hon har ingen bostad, eller arbete om hon tvingas återvända.
– Den svåraste dagen i mitt liv var när jag fick veta att min mamma har cancer och kommer att dö inom sex månader. Det andra svåraste jag behövt gå igenom är det här.
Qendresa har kämpat hårt för att komma dit hon är idag. Kunskapsskolan har erbjudit henne en tillsvidareanställning så snart hennes svenska lärarlegitimation är klar. Parallellt med arbetet studerar hon på Linköpings universitet.
"Migrationsverket bedömer att du till viss del kommit in på den svenska arbetsmarknaden men inte i den omfattningen att det ska anses utgöra en särskild anknytning till Sverige. Inte heller dina framtida studier på universitetet kan utgöra särskild anknytning till Sverige", skriver myndigheten i sitt beslut.
De framhåller också att Qendresa inte arbetat i tillräcklig utsträckning för att det ska kunna utgöra den anknytning till landet som krävs. Eftersom hon inte heller lämnat in uppgifter om att hon riskerar att bli "socialt utstött" om hon återvänder, saknas skäl för fortsatt uppehållstillstånd.
Qendresa är nu i process att överklaga till Migrationsöverdomstolen. Men hon känner sig väldigt osäker på framtiden. Det krävs "synnerligen ömmande omständigheter" för att få uppehållstillstånd, som Migrationsverket uttrycker det i brevet till henne.
Hon är orolig över att förlora sin plats på universitetet om hon tvingas resa tillbaka.
– Jag har kämpat i nästan fyra år för att komma in.
Men uppslutningen kring Qendresa gör henne stark och målmedveten. När vi efter intervjun går ut i skolmiljön väntar flera föräldrar på att få prata med oss. Vissa har svårt att hålla rösten stadig.
Hon får ta emot kramar och många elever springer fram och omfamnar henne. För barnen är myndighetsbeslutet något de inte riktigt förstår, eller tidigare har mött. Flera vittnar om viken skillnad deras lärare gjort och gör, på olika sätt.
Qendresa Lubovci har fått ett utvisningsbeslut från Migrationsverket efter fem år i Sverige. Eleverna på Kunskapsskolan vill inte släppa taget om sin lärare.
En digital namninsamling "Låt Qendresa vara kvar" har nyligen startats för att skickas vidare till Migrationsverket. Under torsdagen hade över 400 personer undertecknat insamlingen, som även innehåller flera citat. Här är ett av dem:
"Qendresa är den bästa läraren jag någonsin har haft och jag skulle inte ha lyckats så här bra i skolan utan henne".
Vi har varit i kontakt med Migrationsverket om Qendresas situation. De säger att de inte besvarar några frågor, ens generella, utan en fullmakt från berörd person.
– Eftersom det finns ett enskilt ärende i botten så kommer vi inte att ge oss in i att svara därför att det blir så snett då. Vår erfarenhet är att när man lägger de här generella svaren över det enskilda ärendet, så blir det knas ganska direkt. Därför att alla ärenden är unika. Det gör att det blir jättesvårt att svara generellt, säger presschef Jesper Tengroth.
Däremot förtydligar presschefen uttrycket "synnerligen ömmande omständigheter", som Migrationsverket skriver i brevet till Qendresa:
– Det är en sammantagen bedömning av personliga omständigheter, särskilt hälsotillstånd, anpassning till Sverige, situation i hemlandet. Det är inget skyddsskäl utan nästan en humanitär ventil som finns när man inte kan få flyktingstatus, eller status som alternativ, skyddssökande, när du söker asyl. Det är en undantagsparagraf, säger han.
