Det är lördag eftermiddag. Solen skiner, det är varmt och mycket folk i Råssnäs för att bada. Runt hopptornet är det ganska fullt så morfar Christer Wahlstedt följer med Odd ut på bryggan. Han står nedanför när Odd klättrar upp till trampolinen tre meter över vattnet.
– Jag ser när Odd står där uppe. Vi hade ögonkontakt när det hände.
Odd står på trampolinen och gungar för att ta fart. Då släpper den och han faller ner mot vattnet. Det hela går fort. Trampolinen glider rakt ut, rakt ner mot vattenytan. Som en projektil beskriver Christer.
– Jag såg kanten bredvid. Jag fick liksom panik, säger Odd.
– Tack och lov kom du ju upp, tillägger Christer.
Han fortsätter:
– Hjärtat stannar. Det är så det känns. Det är otäckt.
Odd simmar in mot bryggan. Han får hjälp upp.
– Då kommer chocken. Då börjar du gråta. Du blev väldigt rädd, återberättar Christer.
– Det blev jobbigt. Alla i hela Råssnäs kom. Jag blev lite stressad. Att alla, alla kommer för att kolla hur det gick, fortsätter Odd själv.
Det är helt sjukt att det hände just mig.
Odd Alajehji
Sjuksköterskan Susanne Augustsson var på plats med barnbarnen och är snabbt nere för att hjälpa Odd.
– Lilla killen slog i båda knäna ganska rejält. Jag tror inte det var jätteallvarligt men det kunde ha blivit väldigt allvarligt. Det var nära att ett annat barn fått plankan i huvudet, säger hon när vi når henne på telefon.
Till sjukhuset
Odds pappa, Nor Alajehji, har precis lämnat barnen med mormor och morfar i Råssnäs när mobilen ringer. Han skyndar tillbaka. På Susanne Augustssons inrådan åker de till akuten.
– Jag visste inte vad jag hade att vänta mig, säger Nor.
På vägen till lasarettet funderar Odd själv på det som hänt. Råssnäs är en favoritplats på sommaren och han älskar att hoppa från hopptornet.
– Jag undrade hur det kunde hända. Det var minst 100 personer där. Det är helt sjukt att det hände just mig och att det hände över huvud taget.
På lasarettet tycker man inte att det krävs någon sjukvårdsinsats för Odd. Han får åka hem. Kvar på platsen väljer morföräldrarna och Susanne Augustsson att ringa kommunen för att felanmäla. Att hitta numret tar tid. På tornet finns inget angivet.
– Ingenstans på kommunens hemsida var det lätt att anmäla en olyckshändelse. De måste ha tillgänglig jour, säger Susanne Augustsson.
Söker kommunen
Till slut ringer de polisen via 114 14. Beskedet blir att räddningstjänsten ska informeras och att de ska återkomma till Christer. Något samtal kommer dock inte. Till slut hittar de ett nummer till en jour via SOS Alarm.
– Där var det kö. Det känns som att det bör vara mer tillgängligt, säger Nor.
En kontakt med kommunen får Nor först när han senare på eftermiddagen, på sitt jobb i Varamon, möter en kommunal chef som tar händelsen på största allvar. Någon varaktig avspärrning blir det dock inte förrän på måndagsmorgonen.
– På söndagen la vi ut om det på sociala medier för att varna och för att få en reaktion från kommunen, säger Nor och tillägger att han under måndagen även fått reaktioner från högre politiker.
Förvaltningschef Fredrik Feldt konstaterar att kommunen är en stor apparat där många yrkesgrupper då skulle behöva finnas i beredskap vid allvarliga händelser.
– Vissa verksamheter finns i beredskap som it och räddningstjänst. När jag fick vetskap om det här på söndagseftermiddagen skickade jag ut personal från gatuenheten som var i beredskap för att spärra av.
Borde det inte spärrats av tidigare?
– Jag kan tycka att i en kommun av Motalas storlek så ska det finnas beredskap för sådana här händelser. Samtidigt är det svårt att bemanna upp för allt, säger han och fortsätter:
– Vi behöver ta oss en funderare kring det här.
Kunde gått ännu värre
Morfar Christer konstaterar att händelsen kunde blivit värre. Precis när Odd går ut på trampolinen är hans jämnåriga kusin också på väg upp. Men hon hinner stanna.
– Och vi trodde att du skulle slagit dig mer. Du kunde slagit ut tänderna, fått trampolinen i ansiktet, säger han.
– Jag tog i med händerna, säger Odd.
Bredvid trampolinen ligger och sitter också flera badande barn. Andra är i vattnet precis intill.
– Tack och lov fick ingen trampolinen på sig när den släppte, säger Christer.
Hjärtat stannar. Det är så det känns. Det är otäckt.
Christer Wahlstedt
Morfar
Kommunen har stängt av trean. En polisanmälan om skadegörelse är gjord. Nor Alajehji välkomnar mer information om vad som hänt och om kommunens egna underhåll. De ifrågasätter varför kommunen använt vanliga muttrar och inte någon form av låsmuttrar.
– Där kommer ju tanken att någon kan ha skruvat upp dem, säger Christer och lyfter att det inte borde vara möjligt.
De påpekar också att även räckena sitter löst, något som MVT också kunde se vid ett besök på måndagen.
Enligt kommunen kontrollerar de badet två, tre gånger i veckan.
– Frustrationen som ligger hos mig, min fru, morfar och mormor handlar om underhållet. Men också om problemen att få tag i någon när något sådant här händer, säger Nor.
Kommunen ansvarig
Enligt förvaltningschef Fredrik Feldt gör kommunen en besiktning av hopptornet flera gånger i veckan. Man har också gjort en större besiktning av betongen.
– Det är ett system med dubbla muttrar som nyper ihop om varandra vid trampolinen. Men de går ju att ta bort. Annars får vi svetsa fast dem, men då blir ju hela anläggningen fast, säger han och förklarar att kommunen nu ska göra en intern utredning av händelsen.
Nor lyfter en fråga till: Vem bär ansvaret om något händer? Någon skylt om att bad sker på egen risk finns inte.
– Kommunen kan aldrig svära sig fri, vi har ansvar för våra anläggningar. Men den enskilde har ju också ett ansvar att nyttja den säkert och för dess ändamål. Det får bli en utredning, men det här ska inte hända när ett barn hoppar på en trampolin, säger Fredrik Feldt.
Kanske skulle det till och med behövas en badvakt eller badvärd, resonerar Christer. Han påpekar att det ibland är stökigt vid hopptornet med många barn som hoppar samtidigt och att alla då inte alltid tar hänsyn till andra. Alla har inte heller med en vuxen.
– Det är en svår fråga. Det handlar ju om resurser, säger Fredrik Feldt.
Solen skiner. Barn leker i Råssnäsbadet. De hoppar från tornet. Men inte från trean. När Odd, Christer och Nor nu sitter där två dagar senare kan Odd ändå känna suget. Och familjen är noga med att säga att de trivs i Råssnäs och vill ha kvar tornet.
– Jag kommer inte att hoppa mer från trean och ettan känns lite läskig. Men jag kommer att fortsätta hoppa från femman. Jag älskar verkligen att hoppa. Råssnäs är det bästa som finns, säger han.
– Jag vill bada i dag.