Linnéas mående kan skifta från en stund till en annan. När panikattackerna kommer blir allt svårt att hantera.
Vi sitter i uterummet i den ljusa villan med utsikt över vattnet. Linnéa har något hon vill berätta, en historia som hon hoppas kan göra att andra slipper genomgå samma sak som hon själv.
Hon utstrålar ett lugn och en beslutsamhet där hon sitter i fåtöljen, men i själva verket kan hela hennes värld ibland vändas helt upp och ner. Under de senaste sex veckorna har panikångestattackerna hon lider av eskalerat, så till den grad att hennes mamma och pappa fått ringa SOS-alarm flera gånger för att få hjälp.
Till slut kunde mamma och pappa inte hålla emot längre
Linnéa
Linneá tittar ner på sina händer när hon berättar om en onsdag då hon blev hämtad av polis.
– Till slut kunde mamma och pappa inte hålla emot längre. De fick ringa 112. Då kom polisen. Även ambulans och brandbilar.
Snart fyller Linnéa 18 år. Hon går i gymnasiet och har återkommande samtal med kurator på Bup Capio i Mjölby. Hon är "normalfungerande autist" plus att hon har epilepsi och koncentrations- och uppmärksamhetsstörning, men skolan klarar hon.
– Skolan är verkligen helt fantastisk och ställer upp på alla sätt, säger Linnéas mamma, Anna.
Förra året blev dottern deprimerad. Hon har gått i terapi och därefter provat ut olika mediciner för sin epilepsi, som blivit bättre. Nu har hon varit anfallsfri sedan september, och drömmen är att kunna ta körkort i framtiden.
– Men medicinerna riskerar att krocka med varandra eftersom hon har olika problem, fysiska och neuropsykologiska, menar mamma Anna.
De senaste sex veckorna har Linnéa mått jättedåligt psykiskt och familjen har fått anpassa sitt liv ännu mer till hennes mående. De har sökt hjälp överallt.
Nu har båda föräldrarna valt att vara hemma med sin dotter. De har båda möjlighet att delvis jobba hemifrån.
När panikattackerna är på gång har Linnéa en "paniklista" att följa. En lista där hon tillsammans med en läkare skrivit ner saker som kan hjälpa henne att bryta den onda spiral som drar igång i hennes inre. Linnéa räknar upp sina punkter:
– Stretcha, drilla, sjunga, kolla på Youtube...
Hon hängde ju ute genom fönstret på andra våningen
Anna
Men den där onsdagen hjälpte inget. Under panikångestattacken hotade hon att skada sig själv, och var så destruktiv och våldsam att fyra poliser krävdes för att sätta handfängsel på henne innan hon kördes till arresten i Motala. Anna ringde till Bup, som sa att hon skulle testa att ställa sin dotter i en kall dusch.
– Hon hängde ju ut genom fönstret på andra våningen och vi försökte stoppa henne. Hon är stor och stark och det är svårt att tvinga henne. Det krävdes fyra poliser. Att duscha har dessutom alltid varit obehagligt för henne. Det är mycket bättre nu, men det är inte ett alternativ, säger Anna som blir märkbart berörd av att berätta om händelsen.
Linnéa älskar att sjunga och lägger gärna ut egna låtar på Tiktok.
Det här är inte första gången en av Linnéas panikångestattacker slutat med polisinsats. Det har hänt flera gånger de senaste veckorna. När hon blivit hämtad av polisen måste en läkare från Capio göra en bedömning av hennes mående innan beslut om vidare vård fattas.
– Läkaren på Capio tyckte inte att den kunde inte göra något. Men jag tycker att polisen gör ett bra jobb, de bryr sig verkligen, säger Linnéa som själv skulle vilja bli polis i framtiden.
Jag satt sex timmar och väntade på en bedömning
Linnéa
När hon väl fick träffa läkaren hade hon lugnat ner sig och skickades därför hem. Så har det även varit vid tidigare tillfällen.
– Då har jag fått komma till Bup avdelning 102 på US som är en akutavdelning på barnpsyk. Jag satt sex timmar och väntade på en bedömning. Poliserna som skjutsade mig var med hela tiden. Till slut kom läkaren och sa att jag verkar må bra och kan åka hem.
Linnéa har vid flera tillfällen sagt till läkare att hon inte längre vill leva. Ändå får hon inte hjälp. Linnéa och hennes mamma har själva kontaktat tidningen för att berätta om hur psykvården i Mjölby fungerar.
– Det här får inte hända någon annan, säger de båda två flera gånger.
Familjens hund är en trygghet för Linnéa. Just nu tränas även hunden för att kunna känna av om Linnéa håller på att få ett epilepsianfall.
Istället för att få den vård hon behöver blir Linnéa gång på gång hemskickad. Ytterligare ett problem som lyfts fram är vem de ska vända sig till för att få hjälp.
– Bup och socialen hänvisar ofta tillbaka till varandra. Det kan inte gå till så här, säger Anna. Vården fungerar inte om vi ska behöva ringa polisen i stället.
En halvtimme kan kännas som ingenting för någon, men när det är krisläge är det en väldigt lång tid
Anna
Anna berättar även att det är meningen att man ska kunna ringa akut mellan klockan 8 och 16.30 till Bup Capio i Mjölby om något händer. Vid flera tillfällen har dock akutnumret stängts redan klockan 16. Försöker man då ringa Bup-jouren i Linköping hänvisas man tillbaka till Capio i Mjölby.
– En halvtimme kan kännas som ingenting för någon, men när det är krisläge är det en väldigt lång tid. Det kan hinna hända mycket på 30 minuter, säger Anna.
Det är Bup Capio i Mjölby man ska vända sig till om man behöver hjälp mellan klockan 8 och 16.30. Familjen vittnar dock om att akutnumret stängs tidigare än så.
– Jag tror att det hade varit en snabbare vårdinsats om vi bott i stan, i stället för på landet där vi bor. Då kanske läkarna hade hunnit se hur dåligt hon mår. När väl Linnéa efter flera timmars kamp och väntan får en bedömning av läkare är hon helt utmattad och lugn. Att det är vi föräldrar och polisen som ska lösa detta själva kan inte vara rätt.
Anna berättar att även poliserna som hämtat Linnéa undrar hur det kan fungera så. De är vana vid de långa väntetiderna för att få en bedömning i akutvården, enligt henne. Hon betonar att det inte är så att föräldrarna vill ha sin dotter inlagd eller att de inte orkar med henne – de vill bara att hon ska få hjälp.
Anna beskriver sin dotter som en varm person som tycker om att bada, sjunga och lägga upp egna låtar på Tiktok. När vi går upp till övervåningen för att Linnéa ska visa sitt rum lyser hon upp. Här täcks golvet av en mjuk heltäckningsmatta, och i sminkbordet är lådorna fulla med produkter av olika märken. Här brukar hon sitta när hon sänder live på Tiktok.
– Ibland sänder jag live på morgnarna, och i början pratade jag mycket om smink, säger Linnéa medan hon visar upp några av sina favoritmärken.
Smink är ett av Linnéas intressen. I lådorna samsas produkter av alla dess slag. "Men mitt favoritmärke är Caia", säger Linnéa.
Det är ordning och reda i Linnéas rum. Här hänger vackra smycken på rad.
Nu har hennes sociala kanaler utvecklats till en plats där hon öppet kan berätta om sitt mående, samtidigt som hon ser det som ett sätt att nå ut till andra ungdomar i liknande situationer.
– Det är väldigt viktigt för mig. Jag kanske kan hjälpa någon som även hjälper mig, utan att vi egentligen känner varandra. Jag vill få fram att vi ska höras, att man inte är ensam och att vi kan klara det tillsammans. Att det kommer att gå bra.
Linnéa och Anna heter egentligen något annat.
Polisen: Det här är vardag för oss
– Mellan 2021 och 2023 har polisens ärenden om psykisk ohälsa och suicidförsök ökat med 40 procent. Och riskerar att öka ytterligare.
Det säger polisen Patrik Forsemalm som jobbar med psykisk ohälsa och suicidprevention på Noa, polisens nationella operativa avdelning. Han känner igen problematiken både med ungdomar och vuxna.
Patrik Forsemalm jobbar med psykisk ohälsa och suicidprevention på Noa, polisens nationella operativa avdelning.
– Det här är vardag för oss inom polisen, säger han när Corren beskriver Linnéas och hennes familjs situation med upprepade polisingripanden.
– Vår grundsyn är att om man är sjuk så är det vården, inte polisen, man i första hand ska träffa, säger Patrik Forsemalm.
I Linköping och Norrköping finns en försöksverksamhet med psykiatriambulans som via larmcentralen kan rycka ut mellan 08 och 02 varje dag i veckan. Än så länge endast för personer över 18 år. Men den når ännu inte den västra länsdelen.
– Tanken är att vårdpersonal åker ut på larm och kan hjälpa till med akut psykiatrisk vård, medicin, samtal eller att boka besök med vården.
Psykiatriambulansen är en försöksverksamhet i Linköping och Norrköping för akut vuxenpsykiatri.
Han menar att polisen skulle välkomna att en sådan verksamhet finns i alla regioner och åldrar.
– Det blir mycket mindre stigmatiserande om man slipper åka målad polisbil till sjukhuset.
För personer över 18 finns regionens mobila team knutet till psykiatrin i Motala–Mjölby.
Det som händer i just fall som Linnéas när hon kommer akut till Bup, att man efter många timmars väntan på en bedömning blir hemskickad, beror på för få platser i vården, menar han.
– En brist som riskerar att bli värre när antalet vårdplatser minskar på grund av regionernas dåliga ekonomi, säger han och befarar att antalet självmord på grund av psykisk ohälsa kommer att fortsätta öka på grund av nedskärningar i psykiatrisk akutvård.
Politikern: Ekonomin hindrar utökning
Fredrik Sjöstrand är ordförande (M) i regionens hälso- och sjukvårdsnämnd. Han menar att det finns små möjligheter att utvidga psykiatriambulansen (PAP) i nuläget.
– Vi är snarare tacksamma att få behålla de medel vi har för projektet. Det är ett projekt som drivs delvis med statliga medel och de ligger ju utanför regionens budget. Men det är inte optimalt att behöva söka nya pengar varje år, säger Fredrik Sjöstrand.
Vi kan inte lova något alls just nu
Fredrik Sjöstrand (M)
Ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden, Region Östergötland
Regionen har just nu ett underskott i sin ekonomi med 1,6 miljarder kronor.
– Vi kan inte lova något alls just nu. Vi genomlyser all vår verksamhet. Jag förstår den här familjens dilemma, men den akuta ungdomspsykiatrin är organiserad så i länet att den koncentreras till Linköping, säger Fredrik Sjöstrand.
Ambitionen är ändå att behålla psykiatriambulansen, minst i nuvarande omfattning, menar han.
Bup: Inläggning är sällan lösningen
Carina Sandberg är verksamhetschef på Capio i Mjölby. Hon svarar på frågor via mejl.
"En vårdplan för patienten utförs tillsammans med berörd personal. Den ska ge trygghet och är en handlingsplan med planerade åtgärder, om olika situationer uppkommer."
"Det är alltid beslut och bedömning från aktuell specialistläkare, som träffar patient i akut skede som avgör om patient är aktuell för inneliggande vård eller inte", skriver hon.
När det gäller akutnumret den sista halvtimmen så förnekar Carina Sandberg att det skulle vara stängt. Vid en koll visar det sig att akutfunktionen nu fungerar fram till 16.30.
Även Anna Kjellberg, verksamhetschef på Bup, svarar via mejl att det inte finns någon akutmottagning på Bup, liknande den som finns för vuxenpsykiatri.
"Om läkare inom öppenvården bedömer att behov av inläggning föreligger tas alltid kontakt med ansvarig läkare inom slutenvården för diskussion, avdelningsläkare har sedan det slutliga ansvaret för om det blir inläggning eller inte", skriver Anna Kjellberg och menar att inläggning sällan är den lösning som är bäst.
"Naturligtvis behövs inläggningar vid vissa tillfällen", tillägger hon.
