Redan som liten kände Filippa en stor trygghet i stallet. Här kunde hon andas och tänka på något annat för en stund. Något annat än den ständiga smärta hon levt med ända sedan hon föddes. Idag är stallet hennes fristad, och drömmarna om att rida mästerskap är det som får henne att orka gå upp ur sängen på morgonen.
–Jag kanske inte ser sjuk ut när du tittar på mig första gången, och då tänker många att jag är frisk. Så har det alltid varit, i skolan också, berättar Filippa.
Filippa föddes med två kroniska magsjukdomar, något som påverkat hela hennes vardag – från dag ett. Som liten kunde hon inte gå på förskola som andra barn.
– Så hästarna var ett komplement där. Ganska tidigt upptäckte man dock att jag är allergisk mot hästar. Men eftersom jag var så sjuk och det var det enda jag hade så tänkte man att jag inte skulle behöva ta bort det också. Det har verkligen varit som en ond cirkel.
Så eftersom hästarna är ljuset i Filippas liv trotsar hon allergin. Utöver de två kroniska magsjukdomarna, Hirschsprungs sjukdom och tarmatresi, lider Filippa av lungproblem och flera andra allergier. Än idag är det svårt att veta exakt vad hon tål i matväg. På senare år har hon även fått en ADHD-diagnos.
– Mina läkare ville utreda mig väldigt tidigt, men jag ville inte det för då blir det att man är ADHD-barn och sämre än alla andra. Det vill man ju inte vara. Så jag var jätteemot det fram till gymnasiet.
Sedan frågar de varför jag har så fula ärr på magen.
Filippa Harling
Skoltiden var jobbig för Filippa, på flera sätt. Under åren som gått har hon behövt genomgå ett flertal operationer. Ända fram till åttan bytte hon om på toaletten när det var dags för idrott, för att slippa visa upp ärren för sina klasskompisar.
– Det började redan på lågstadiet. När jag gick i trean hade väl någon sett mina ärr på idrotten, varpå en kille och en tjej säger att de behöver prata med mig. Sedan frågar de varför jag har så fula ärr på magen. De frågade om jag skulle se ut så där, och skrattade. Det är till och med folk som har gått fram när jag ligger på stranden och frågat vad det är för konstigt jag har på magen.
Även när det kommer till mat är det jobbigt. I perioder har Filippa otroligt svårt att äta, och det känns alltid som en chansning att äta på restaurang.
Det kan gå bra, men jag kan också kräkas upp maten på bordet
Filippa Harling
– Det kan gå bra, men jag kan också kräkas upp maten på bordet. Det kan ta tio sekunder, och jag känner inget innan. Så jag sitter och spänner mig för att jag är rädd att det ska hända.
Under skoltiden åt Filippa sällan frukost, för då visste hon att det var säkrare att gå till skolan. När hon väl var där hoppade hon även över lunchen.
– Jag åt inget förrän jag kom hem på eftermiddagen, för då visste jag att det var okej om jag spydde. Jag var så hungrig så jag hade egentligen bara behövt äta. Men om jag inte gjorde det så visste jag att jag eventuellt ökade chanserna att kunna vara kvar längre i skolan.
Filippa har vid flera tillfällen testat olika typer av jobb, men här har hälsan satt stopp. Idag är hon sjukskriven och spenderar dagarna hemma på gården tillsammans med sina två hästar.
– Nu kan jag vara här i stallet, jag kan äta och jag kan ta mina mediciner. Så även om jag mår fruktansvärt dåligt och inte sover på nätterna mår jag betydligt bättre psykiskt nu.
Att kunna satsa på ridningen har gjort att hon känner en känsla av mening. I sadeln kan hon glömma smärtan för en stund, och fokusera på att göra det hon älskar – utvecklas tillsammans med sina hästar.
– Utan hästarna vet jag inte riktigt var jag hade varit. Det är väldigt skönt att jag har haft dem och tävlandet. Och att jag får så mycket stöttning att jag kan göra det också, för det gör ju att jag känner att jag kan satsa på något trots att jag är sjuk.
Jag hoppas på att kunna visa någon att det inte är så bra och glamoröst som man kanske tror att det är
Filippa Harling
Tillsammans med fuxen Friedrich och den vackert svarta San Droneur satsar Filippa stort. De tränar och tävlar så mycket det går, med hänsyn till Filippas hälsa. Att rida med så svåra sjukdomar är tufft, och det har funnits tillfällen då hon tvekat på om hon verkligen ska fortsätta. Hon har haft väldigt ont i perioder.
– Jag har varit så ostadig i mitt psyke. Nu vet jag vad jag vill och satsar på ett annat sätt. Mamma red redan innan jag föddes och hjälper mig massor. Hade inte hon gjort det hade jag inte kunnat åka iväg så mycket som jag gör, för jag har ju så mycket med mediciner och allt möjligt. Jag är tacksam över att mina föräldrar alltid stöttar mig.
I år är målet att rida young rider-SM på båda hästarna. Får hon drömma hur stort hon vill står OS högt på listan. Ett lite mer kortsiktigt mål är ett EM tillsammans med Droneur.
– I framtiden är det klart att man hoppas på att bli så bra som möjligt. Jag tror väldigt mycket på Droneur. Min tränare Patricia Laustsen på Gunnarlunda Dressage betyder jättemycket för oss. Hon förstår min sjukdom och är villig att hjälpa mig hela tiden.
Filippa har nästan 10 000 följare på Instagram. Där delar hon med sig av bilder och filmer från träningar och tävlingar, men även vardagen i stallet. För en tid sedan valde hon även att öppna upp sig om sin sjukdom, med förhoppningen att kunna hjälpa andra som är i en liknande situation.
– Jag har väl alltid varit stängd med min sjukdom, med tanke på hur det var när jag var liten. Det är inte mycket jag har gått ut och berättat över huvud taget egentligen, fram tills för något år sedan. Då kände jag bara att nu bryr jag mig inte så mycket längre.
Det har under hela livet varit svårt att få folk att förstå hur hon faktiskt har det, menar Filippa. Hennes sjukdomar är även så pass ovanliga att det inte gått att hitta någon som lider av samma sak.
– Det är klart att folk kan fatta att jag mår dåligt, men de kan inte förstå hur det faktiskt är. Därför hade jag väldigt gärna velat träffa någon som har liknande problem, men det har varit omöjligt. Det har inte funnits. Med tanke på att det är så ovanligt så kände jag att nu när jag inte skäms över det längre så kanske det kan hjälpa någon.
Sedan Filippa tog steget och öppnade upp kring sin svåra vardag har hon mötts av otroligt mycket kärlek. Hittills har bland annat en förälder vars dotter utreds för Hirschprungs sjukdom hört av sig.
Någon kan gärna få testa på mitt liv i en vecka, jag kan lova att ingen är avundsjuk på mig efter det
Filippa Harling
Men det har inte bara varit lätt att blotta sig så inför tusentals människor på sociala medier.
– Det är svårt att veta vad jag ska lägga ut, för jag vet inte riktigt hur det bemöts. Jag vet att vissa kan ta det negativt och tycka att jag har det så himla bra, varför ska jag klaga? Jag kan förstå det på ett sätt, för man ser mycket att jag rider och tävlar.
Filippas önskan är att fler ska förstå hur hon faktiskt har det. Hon har fått möta en del avundsjuka där folk tycker att hon har det toppen eftersom hon är hemma på sin gård, har sponsorer och fina hästar. Snart startar hon och kompisen Linn Ztrelin en Youtubekanal. På så vis hoppas Filippa även kunna visa en tydligare bild av sin vardag.
– Någon kan gärna få testa på mitt liv i en vecka, jag kan lova att ingen är avundsjuk på mig efter det. Jag hoppas kunna visa att det inte är så bra och glamoröst som man kanske tror att det är. I alla fall inte för mig. Jag tror inte många förstår hur en vecka ser ut på riktigt.
Var finner du motivationen och styrkan att ta dig ut till stallet på en sämre dag?
– När jag vaknar på morgonen så är det egentligen ingen dag som jag känner att jag har ork till att gå upp, för jag sover inte på nätterna. Även om jag mår dåligt så vet jag någonstans att jag kommer att må bättre när jag kommer ut i stallet. Det beror nog på att jag har så fruktansvärt strikta mål. Jag ska göra det där, jag ska vara med på den tävlingen, kvala dit, vara med på det här.
– Någonstans tror jag att det är de målen som gör att jag faktiskt tar mig upp på morgonen.
Jag börjar inse att det är så här jag får ha det
Filippa Harling
Till hösten väntar en ny operation för Filippas del. För fyra år sedan, när det fortfarande kändes extremt jobbigt med ärren, hade hon tvärvägrat.
– Även om jag absolut inte vill operera mig, jag ska få en typ av stomi då, så skäms jag inte längre.
Att behöva genomgå ytterligare en operation känns dock tufft. Nu vill hon passa på att träna och tävla så mycket hon kan innan dess, för sedan väntar en tre månader lång konvalescens.
– Vi trodde att senaste operationen skulle vara den sista, det var jag helt säker på. Och nu väntar vi på en till, och vi vet till 75 procent att det kommer att bli en till efter det. Någonstans vet jag att det aldrig kommer ta slut. Jag kommer aldrig må bra. Jag börjar inse att det är så här jag får ha det. Men det kommer vara väldigt mycket skönare när folk faktiskt förstår hur mycket jag kämpar.
Hästfolk i Mjölby
I serien "Hästfolk i Mjölby" möter vi människor som alla brinner för hästar, på ett eller annat sätt. Här får de olika intervjupersonerna svara på vad hästar betyder för just dem, hur hästintresset uppstod och var de finner sin drivkraft.