Sabine Zetterdahl
Sabine Zetterdahl promenerar genom ett gråmulet Ryd. I handen håller hon kopplet till sin fyrbenta vän Dollar, av rasen american bully xl. Han är stor, når henne upp över midjan och väger drygt 60 kilo.
– I fel händer är den här rasen tickande bomber, eftersom de är så stora och kraftfulla, säger hon.
Vem som helst skulle kunna ha en bully om de har kunskap
Sabine Zetterdahl
Ägare till fem stycken american bully xl-hundar
Sabine konstaterar att en ägare till en liten hund kan rycka bort sin hund med kopplet från en oönskad situation. Det går inte med en stark hund på dryga 60 kilo.
– Man behöver veta bakgrund, vad de är framavlade till, vad de behöver, vad de kräver för att de ska må bra. Det är extra viktigt att man vet vad man styr med när man har en hund som man själv inte kan ha kontroll över med ren styrka. Med de här hundarna blir det farligare, såklart, om man inte har ordning på dem själv.
Genom sina hundar har Sabine fått fem trogna följeslagare, men hon vill ändå vara ärlig med att det inte bara finns fördelar med hundrasen.
– De här hundarna är farligare än andra hundar, ja. Det är de på grund av sin storlek och styrka. Det är samma sak med människor. En människa som är liten är ju inte lika farlig som en som är stor.
"Det här är stora och kraftfulla hundar som kan göra väldigt stor skada", konstaterar Sabine Zetterdahl, som äger fem hundar av rasen american bully xl. Hennes hundar väger omkring 60 kilo vardera.
Kamphundar
Flera raser går under benämningen "kamphundar", bland annat pitbull terrier, american staffordshire terrier (amstaff), american bully och toso inu. Historiskt sett har raserna avlats för att ha kamplust mot andra hundar och djur, som ett hetsande beteende.
Så ser det inte ut i dag. Men, den historiska aveln spelar ändå stor roll för hundars beteenden. Det menar hundexperten Lina Roth.
Vad man har avlat för historiskt sett har jättestor betydelse, men inriktningen av dagens avel har större
Lina Roth
Biträdande professor i etologi, Linköpings universitet
Hon, som är biträdande professor i etologi på Linköpings universitet, lyfter vallhundar som ett exempel. Deras vilja att valla ligger nära till hands, även hos de hundar som inte aktivt tränas till det.
– Det kan ta ganska många generationer innan det suddas ut, men sedan kan man, med hjälp av selektion där man väljer föräldrapar där sådant är väldigt dämpat, verkligen styra utvecklingen av raser.
Kamphundsraser avlas inte längre för kamp. Hur nära ligger dessa egenskaper i dag?
– Man kan påverka ganska mycket på kort tid, men den grundläggande, starka driften tar längre tid, såklart. Det är svårt att säga. Det hänger jättemycket på uppfödarna och vad de väljer för avelsdjur, säger Lina och förklarar att ungefär hälften av en hunds instinkter och beteenden beror på genetiken.
Kräver det mer för att vara en lämplig ägare åt en kamphund än åt en annan ras, med tanke på genetiken och den tidigare aveln?
– Man måste vara medveten om vad de har varit avlade för. På så sätt skulle jag säga att det kräver mer av den ägaren. Just för att de är så lyhörda på de här signalerna och bytes- och jaktbeteendena. Sedan är de ganska stora också. De är kraftfulla.
Kamphundar är hundar som historiskt sett har avlats för att ha kamplust mot andra hundar och djur. Raserna avlas inte för det i dag, men den historiska aveln spelar ändå stor roll för hundarnas beteenden. Det menar Lina Roth, biträdande professor i etologi på Linköpings universitet.
Förbud
I flera länder, däribland Norge, Danmark och Tyskland, är olika kamphundsraser förbjudna. Även i Sverige har frågan om ett rasförbud diskuterats, men något sådant har inte trätt i kraft.
I statistik framkommer att kamphundsraser är överrepresenterade vad gäller bitolyckor, hundattacker och omhändertaganden i Sverige.
Men, samtidigt finns en annan sida i debatten. Att inte alla kamphundar attackerar.
Hundattacker är ett ämne som väcker debatt. Här syns ett urval av insändare, ledartexter och nyhetstexter om ämnet.
"Kamphundar är inte farliga"
I skogen utanför Åtvidaberg bor Lena Karlsson. Hennes treåriga amstaff och fyra månader gamla schäfervalp sluter upp vid varandras sida, bakom staketet som omger trädgården, för att vakta sin hemmiljö med ett par skall. När matte ställer sig intill tystnar de.
– Kamphundar är inte farliga – om man inte gör dem farliga, säger Lena bestämt.
Lena Karlsson har spenderat hela sitt liv runt hundar. Innan hon skaffade sin american staffordshire terrier för tre år sedan hade hon dock bara erfarenhet av schäfer.
Det betyder dock inte att amstaffen är en ras för vem som helst, menar hon.
– Man måste veta vad man har i andra sidan kopplet och människor vet inte det. Jag tror det är därför det blir så fel. De vet inte vad den här hunden kan göra, de vet inte hur de ska uppfostra den, säger Lena och fortsätter:
– Skulle jag av någon anledning behöva göra mig av med Tripy, då skulle jag inte sälja honom till vem som helst. Aldrig. De skulle nästan få gå en kurs först, för jag vill inte att han ska bli aggressiv.
Det farligaste med Tripy är pussarna, men å andra sidan har jag gjort rätt från början och jag tror att det måste man
Lena Karlsson
Kamphundsägare
"Man har deras tillit när man väl får den, men jag tror också att man måste förtjäna den. Från alla hundar", säger Lena Karlsson.
Enligt Lena Karlsson är det viktigt att avla på stabila föräldrar. Då är chansen till stabila valpar större. För uppfödare tror hon också att det är viktigt att inte sälja valparna till vem som helst.
"Åh, den där vill jag ha." Det var känslan som övermannade Lena Karlsson, när hon fick syn på sin Tripy i en Facebook-grupp. Han är av rasen american staffordshire terrier. I dag är han tre år gammal och en självklar del av flocken.
"Ska man skaffa en sådan hund, då tycker jag verkligen att det ska finnas krav på att gå en kurs eller något sådant", säger Lena Karlsson om att äga en amstaff.
Kunskap
Kevin är på väg ut genom ytterdörren i Slaka. I handen hållet han kopplen till sina två hundar av rasen american bully pocket. Helios och Decibel skäller, drar fram över grusgården – för att sedan hälsa välkommen med leende munnar, små hopp och glada svansviftningar.
Om man inte förstår vad man har i andra änden på sitt koppel, att det är en hund som faktiskt också har känslor och reagerar på saker, då är det inte en bra hundras att ha
Kevin
Kamphundsägare
Deras husse har erfarenhet av både kamp-, bruks- och sällskapsraser – och upplever att bullyn är en ganska enkel hund. Han tror inte att kamphundar löper större risk att bli aggressiva jämfört med andra raser, men att konsekvenserna däremot kan bli större vid en olycka.
– Tror du att din hund är snäll för att den 90 procent av gångerna inte har gjort någonting, då har du glömt att du har en hund i kopplet. Då kan konsekvenserna bli större än om du har en shih tzu.
Väldigt mycket oftare nu får jag frågan "varför har du valt hunden bully?". Den frågan fick jag nästan aldrig höra förut
Kevin
Kamphundsägare
Aveln
Sabine Zetterdahl i Ryd instämmer i att en större hund orsakar större skada vid en incident. Hon lyfter därför vikten av att hitta en uppfödare som enbart parar stabila hundar. För henne tog det mer än ett år.
– Är det skitavel, då är det väldigt lätt att de här hundarna blir fel. Då blir det aggressivitet, om de inte är stabila.
Sabine menar att det är just gener och avel som avgör hundars personlighet. Hennes fem hundar är väldigt olika varandra, trots likvärdig uppfostran. En av dem har till och med visat på oönskat beteende, vilket kan leda till farliga tendenser.
– Då handlar det inte om vem som håller i kopplet, utan snarare om genetik, avel, linjer blod eller eventuella trauman.
"Ju större de är, desto lugnare är dem. Det är min erfarenhet", säger Sabine Zetterdahl, vars hundar väger omkring 60 kilo.
Hundattackerna
Kevin i Slaka tror att oreglerad avel är en orsak bakom hundattacker. Han framhåller att en uppfödare som är registrerad i Svenska kennelklubben, SKK, har många krav på sig. Ofta mentaltestas exempelvis föräldradjuren.
En privatperson som avlar vidare på sin kamphund kanske inte alls har samma kunskap om släktbanden längre tillbaka, konstaterar han, och då ökar i stället risken för oönskade beteenden hos valparna.
– Oreglerad avel i kombination med att vi får fler hundar tror jag är anledningen.
Kevin ägde tidigare en reaktiv hund av rasen american bully pocket. I dag har han två hundar av samma ras. Ingen av dem är reaktiv. Ändå upplever han att han har folks ögon på sig mer i dag. "Så fort mina hundar får minsta lilla felbeteende, skäller olämpligt eller sådana saker, blir det ganska fort drastiska handlingar av folk runt omkring. Jag känner väldigt mycket mer i dag att jag har ögonen på mig när jag går nerför gatan än för bara två år sedan", säger han.
Kevin har erfarenhet av många hundraser. Både kamphundar, brukshundar och sällskapshundar har ingått i familjen under de gångna åren. Han upplever inte att american bullyn är en svårare hund jämfört med andra raser. Däremot är det viktigt att de, liksom alla hundar, får vad de behöver för att inte bli understimulerade. Med understimulans riskerar nämligen oönskade beteenden att utvecklas.
"Om du tror att det här är din nya lilla bebis, som är supersnäll och gullig i alla lägen, som du får göra precis vad du vill med, som du inte behöver lära något… Då är det fel hundras. Men då kanske man heller inte ska ha någon hundras alls", säger Kevin, som äger två hundar av rasen american bully pocket.
Sabine Zetterdahl i Ryd tror också att hundattacker kan kopplas till okunniga ägare. Eftersom american bully-hundar är trogna sin ägare tror hon att de ibland skaffas av fel anledning – som beskydd eller i syfte att skrämma människor. Då ökar också risken för hundattacker.
– I bullyn har du en riktig vapendragare. Jag tänker att fel människor vill ha en statushund. De är stora, de ser farliga ut – plus att de är lojala mot sin ägare.
Det är synd om rasen, för rasen i sig är inte farlig. Det är hur man gör den
Sabine Zetterdahl
Kamphundsägare
"Vet man med sig att man har en hund som skulle kunna attackera, då har man skyldighet att ha den i koppel och ha kontroll på den, eventuellt munkorg. Ingen ska behöva bli utsatt för en hundattack för det sätter sådana spår, eftersom hundar finns överallt", säger Sabine Zetterdahl.
Med rätt kunskap ska hundattacker inte behöva ske, enligt Sabine.
– Vet man med sig att man har en hund som skulle kunna attackera, då har man en skyldighet att ha den i koppel och ha kontroll på den och eventuellt munkorg. Ingen ska behöva bli utsatt för en hundattack för det sätter sådana spår, eftersom hundar finns överallt.
Aggressivitet
Hundar kan visa aggression på flera sätt – mot främlingar, mot sin ägare och mot andra hundar. Enligt hundexperten Lina Roth ligger kamphundar i form av terrierraser ofta högt när det kommer till hundriktad aggression.
– Men du ser hela tiden stora variationer både mellan och inom raser, säger hon.
Visst är raser olika, men överlappen i beteende är stora när man ser till individnivå
Lina Roth
Biträdande professor i etologi, Linköpings universitet
För att lyckas med sin hund är det viktigt att socialisera den och träna den utifrån de genetiska förutsättningarna, framhåller Lina.
– Det tycker jag är det svåra i den här frågan, att man ska peka ut raser och svartmåla dem. Det är inte rasen som står bakom, även om det såklart är en problematik med deras bitteknik och hur de biter. De kan orsaka mycket skada, just ifrån att de är stora. Men, en tax kan också göra skada.
Hon hänvisar till en studie där hundar av den vanliga rasen golden retriever och kamphundsraserna pitbull och amstaff fick genomgå samma tester.
– Typ 98 procent av goldens visade på vanligt, vettigt beteende, medan 95 procent av de andra gjorde det. Men de sista procenten vill vi såklart inte ha. De vill vi komma åt, men jag tror inte att man gör det med en rasregel. Man behöver lägga större ansvar på uppfödare och ägare. Vad avlar vi på? Kan den här ägaren ta hand om en hund som är avlad på det här sättet?
Kevin tror att få hundattacker grundar sig i ren aggression. Han lyfter rasen american staffordshire terrier, i folkmun kallad amstaff, som ett exempel. Det ska vara vänliga hundar. Aggression ska aldrig avlas vidare på. För uppfödare som är registrerade inom Svenska kennelklubben begränsas aveln med hjälp av tydliga regler och riktlinjer. Han tror att oreglerad avel, som sköts av okunniga privatpersoner hemma, är den största orsaken till hundattacker.
Statistiken
Kevin i Slaka tror att statistiken, vad gäller kamphundar och bitolyckor, kan vara missvisande. Han ger ett exempel:
Alla hundägare är skyldiga att registrera sin hund på Jordbruksverkets hemsida – men där är det fritt att registrera hunden under vilken ras som helst. Han tror att många blandraser, efter oreglerad avel, registreras som renrasiga. Då riskerar statistiken att bli felaktig.
– Vi läser om en hundattack och tänker "jaha, nu är det en till amstaff" och i själva verket var det en blandras, men den såg ut som en amstaff.
Kevin tror att media kan vara en orsak till debatten om kamphundar. Han tror heller inte att våra hjärnor är registrerade för att klara av att uppleva samma sak flera gånger. Han förklarar att vi i dag, med sociala medier så närvarande, kan läsa om samma händelse på flera plattformar. En och samma hundattack kan dyka upp som flera notiser – i en tidning, på en sajt, på Instagram, på Facebook... "Det gör att samma hundattack upplever jag sju gånger, vilket spär på min rädsla inför det", säger han.
Kevin upplever bullyn som en ganska lätt hund att hantera.
Sabine Zetterdahl i Ryd tror också att statistiken kan vara missvisande – men av en annan anledning:
– Våra hundar behöver uppsöka veterinär för vård om det är så att de bråkar. Alla hundar bråkar i flock, men våra är så pass stora så då blir det att man går till veterinären. Därav tror jag att siffran höjs.
Fördomarna
Under sina promenader genom Ryd får Sabine möta människor med olika åsikter om kamphundar.
– Man kan höra "usch, där är en sådan där hund" eller att man märker att mammor tar upp sina barn i famnen. Andra hundägare väljer att gå omvägar.
Sabine Zetterdahl äger fem hundar av rasen american bully xl. Hundarna väger omkring 60 kilo och väcker ibland reaktioner. Sabine har bland annat varit med om att andra hundägare väljer att gå omvägar, för att slippa möta hennes hundar. Hon har också sett föräldrar som lyfter upp sina små barn, för att undvika närkontakt. "Det kan jag förstå", säger hon och förklarar att hon troligen hade gjort likadant om hon inte hade haft kunskap om rasen.
Men, det finns också fördomsfria människor.
– Vi har en farbror här borta som pratar med oss och när han är ute i sin trädgård får hundarna alltid godis av honom, säger Sabine och fastslår:
– Han har i alla fall inte fördomar.
Hundarna i reportaget har inte varit involverade i några hundattacker.
