Efter sex års intensivt slit står han där till sist, 37-årige Linköpingsbon Sam Issa, på ett av Stockholms största årliga evenemang med närmare 100 000 besökare, Sweden international horse show i Strawberry arena.
Vid hans monter lanseras den första produkten på marknaden med det världsunika formbara elektroniska tyg som Sam utvecklat i sitt företag Nano textile solutions. Det är nu integrerat i en ridstövel av märket Chester som har producerats av en av världens största ridstöveltillverkare i Portugal.
– Fantastiskt! Det är verkligen kul och det är på tiden, säger Sam med ett stort leende.
High tech-lösningen gömd i skaftet
Ryttare vill att ridstöveln ska sitta tajt och kroppsnära, men då många går upp eller ner i vikt tvingas de köpa nya stövlar eftersom omkretsen runt vaden inte blir bra. Men det nya smarta tyget, med invävda nanotrådar, som är integrerat i stövelskaftet kan anpassa sig efter kroppsförändringarna.
För besökarna vid montern ser det vid en första anblick ut som vilken ridstövel som helst, men när man kopplar in den elektroniska dosan som ingår ger hightech-lösningen sig till känna. Tyget värms upp och vidgar ut sig, och när dosan kopplas ur börjar tyget sakta dra ihop sig till sin ursprungliga storlek. Det är då användaren sätter på sig stöveln. När tyget formar sig bekvämt runt benet stannar det och behåller den formen. Skulle personens vad ändra storlek med åren kan man göra om proceduren så att stöveln passar bra igen.
Ska ut i butiker världen över
Sam Issa pekar på att det ger stora miljövinster när ryttarna inte behöver köpa en massa nya stövlar.
– Och i produktionen slipper man tillverka sex olika vidder. Du kan ta ner det till två och täcka hela spannet. Där gör du en massa besparingar.
I förstaläget släpps en limited edition på 1 000 ridstövlar. En svensk influencer inom ridvärlden har anlitats i reklamkampanjen och den fortsatta tillverkningen drar igång mer på allvar i början av 2025.
– Då ska vi komma ut i stora butiker och retailkedjor i Norden, Tyskland, USA, Kanada och så vidare.
Om man fascineras av Sam Issas världsunika hightech-tyg som precis har fått patent i Europa, så är hela hans livsresa ett vindlande äventyr som passerar Syrien, Ryd, lyxiga klädbutiker på Östermalm och Milanos trendigaste modedistrikt.
"Min hjärna exploderade"
Sams familj var regimkritisk och tvingades fly från Syrien i slutet av 90-talet. Sam var i 10-års åldern när de hamnade i Ryd i Linköping och så småningom läste han en kombinerad flygmekanik- och ekonomiutbildning på Anders Ljungstedts gymnasium.
20 år gammal drog han till Stockholm och kombinerade jobb på sin morbror Saids skrädderi och Marlboro classics outlet-butik i Barkarby. Han lärde sig hantverket, sög i sig kunskap och fick en känsla för textilier. Till sist kunde han bara känna på en tygbit och veta vad det var för komposition.
Samtidigt gjorde han snabb karriär i klädaffären och blev butikschef efter bara ett år.
Hur kunde det gå så fort?
– Jag visade framfötterna, jobbade väldigt hårt och skapade mycket försäljning. Vissa månader drog jag in en miljon kronor, när det kunde vara budgeterat för hälften.
Det ledde till att han fick följa med på en inköps- och inspirationsresa till Italien med modevisning i Milano och besök på en av världens största herrklädesmässor i Florens.
– Det var helt magiskt för mig att få vara i den världen liksom. Min hjärna exploderade. Livet hade typ varit i svartvitt och nu det blev i färg.
"Största bananskalet jag halkat på"
Dragningskraften fick honom att söka och komma in på en mode- och textilutbildning i Milano i hård konkurrens. Sam beskriver det som både fantastiskt och läskigt att dra ner själv som 21-åring. När han mötte klassen insåg han att de flesta kom från fina familjer inom branschen med egna fabriker.
Blev det en kulturkrock att möta dem?
– Ja men du vet, jag jobbade så hårt, jag var så inställd på att käka upp det här nu. Det var mitt fat.
De höga hyrorna gjorde det svårt att hitta ett boende. Sam hamnade i ett kollektiv i utkanten av stan, men var fast besluten om att hitta något bättre och mer centralt.
– Så jag cyklade runt och lärde mig alla gator i hela Milano, vad som karaktäriserar varje område och vad det kostade att bo där. Jag ville också veta var det arrangerades modeshower så jag kunde dra dit och titta.
Samtidigt pratade han hela tiden med människor han stötte på och lärde sig snabbt italienska.
– Men sedan hände en magisk grej. Jag tror att det är det största bananskalet jag har halkat på. Det är helt otroligt.
Middagar med Milanos överklass
Sam såg en annons där någon hyrde ut en lägenhet nära de fina modedistrikten och det kostade bara 5 000 kronor i månaden. Det visade sig vara ett stort vackert bostadshus med ett bibliotek där modeböcker om allt från Prada till Gucci stod i hyllorna.
I huset bodde Giulia Borioli och hennes 16-årige son Tomasso. Hon jobbade på ett av Milanos största eventbolag för modevisningar och konstutställningar och de hade en stor byggnad i hjärtat av modedistriktet.
– Det var helt galet att jag fick bo med familjen. De hade en nanny som gjorde mat och tvättade och strök Tomassos kläder och det ingick på köpet för mig också. Gud tittar ner på mig just nu för det här händer bara inte, tänkte jag.
Giulia började kalla Sam sin adoptivson och lät honom sitta med på fina middagsbjudningar med prominenta personer i Milanos kulturelit.
– I överklassen i Milano är du "on top" om du pratar mer än två språk. Då är du berest och har sett saker. De tyckte att jag var så intressant eftersom jag pratar fyra språk. Svenska, engelska, arabiska och italienska.
Så det öppnade dörrar?
– De öppnade alla dörrar. På events dit det kom folk från hela världen, med köer på typ 500 meter, så kunde jag bara gå förbi för att vakterna visste att jag var en del av familjen.
Toppsäljare på Östermalm
Kontakterna gav honom en fin praktikplats, men Sam insåg att designeryrket innebar många hundår med dåligt betalt. Han valde därför att flytta hem till Sverige efter utbildningen.
– Jag kände inte att jag var en ren designer. Jag är mer av en entreprenör. Jag vill vara på marknadssidan.
Sam hamnade i Stockholm där han blev butikschef i en premiumbutik på Östermalm som även hade affär i NK-huset.
– Butiken gick inte så bra, men jag vände försäljningen och låg i topp.
Vad skulle du säga var främsta förklaringen till att du lyckades med det?
– Service, service, service. Jag ska inte sälja på dig någonting, jag ska bara förstå vad är du är ute efter. Och när jag vet, då vet jag om jag har det eller inte. Jag stod också och bara pratade med kunderna och byggde relationer. Jag fick veta mycket om dem.
Snart tog sig Sam friheten att gå till butiksägaren som även drev en agentur med flera olika klädmärken.
– Jag undrade om det inte var slöseri på talang att jag bara stod i butiken. Jag ville bli brand manager för de italienska varumärken han hade i Norden.
Du var ju bara 23 år, var du inte rädd att gå på så?
– Nej, nej, nej. Du får inte vara rädd. Det har jag fått med mig. Både farfar och pappa har blivit förföljda eftersom de har varit emot regimen i Syrien. Man ska inte backa tillbaka, inte en centimeter. Men man ska hela tiden vara schysst, snäll och göra världen bättre. Ge glädje hopp och kärlek. Det är kristna värderingar jag har fått med mig.
"Folk tyckte jag var dum i huvudet på riktigt"
Efter ett par år som brand manager ville Sam vidare, i bakhuvudet hade idéer om att utveckla textilteknologi växt sig allt starkare.
– Jag ville skapa lösningar som var coola och bra för miljön. En förhoppning var till exempel att kunna byta färg på en skjorta genom att bara trycka på en knapp.
– Jag drömde om det, men jag visste inte om det skulle funka. Folk tyckte att jag var dum i huvudet på riktigt när jag pratade om det. De sa att det var science fiction.
Samtidigt ville han skaffa sig en ekonomiutbildning och flyttade till Linköping och började plugga på universitetet. Förutom plugget, experimenterade han utan framgång med olika tekniklösningar i textilier hos sin morbror som ställde upp, men mest skakade på huvudet åt infallen.
I samma veva kom den stora flyktingvågen och då släppte Sam och hans kusin, som är SFI-lärare i Örebro, en bok för arabisktalande som skulle lära sig svenska. Den används fortfarande flitigt inom SFI-utbildningar över hela Sverige, är översatt till flera språk och har sålt i över 30 000 exemplar.
Mötte ukrainsk nanoforskare
2017 frågade Nyföretagarcentrum i Linköping om Sam ville hjälpa till att fånga upp duktiga entreprenörer som inte kunde svenska och hjälpa till att slussa in dem i det svenska systemet. Han blev konsult och under en kaffepaus i samband med en av sina föreläsningar om bokföring och skatter började han prata med Erik Khranovskyy, en ukrainsk forskare på Linköpings universitet som höll på med nanoteknologi och textilmaterial.
– Jag tänkte att nu blåser vi av den här föreläsningen. Alla kan gå hem nu, säger Sam och skrattar.
De klickade och inledde ett samarbetet där de, tillsammans med Eriks forskarkollega Mike Zhybak, började spåna brett om tekniklösningar i kläder, exempelvis att göra skjortor som kan skifta färg och bli släta med ett knapptryck.
– Vi satt och grottade ner oss, det var helt galet.
Till sist landade de i att försöka skapa ett smart töjbart material med funktioner som det i den nylanserade ridstöveln.
Erik och Mike tog fram materialet i ett forskningsprojekt. Men eftersom de inte hade någon kunskap om textilbranschen överlät de till Sam att starta upp ett bolag.
– Så jag tog emot det här materialet och startade Nano textile solutions.
Vann Sveriges största innovationspris
Men det var en lång väg kvar att få ut en produkt på marknaden. Sam behövde hitta sätt att väva materialet och integrera det funktionellt och snyggt i klädprodukter. Företaget kopplades till inkubatorverksamheter på Linköpings universitet och Borås textilhögskola, som gav stöd på både teknik- och textilsidan. Parallellt lade morbroderns skrädderi ner otaliga kostnadsfria timmar.
Efter många bakslag under resans gång var till sist materialet moget för marknaden och ridstöveln är det första steget in. Och arbetet gav honom Sveriges största innovationspris, Skapa-priset, 2022.
– För mig innebar det en skön seger och ett bevis och en bekräftelse att jag har jobbat rätt hela vägen.
Tog hjälp av OS-guldmedaljör
Att ha fått med en av världens största ridstöveltillverkare i projektet är ett viktigt insteg på marknaden och en tydlig signal ut mot andra tillverkare framöver.
Sams företagsidé är inte att skapa egna kollektioner på marknaden. Han vill att hans material ska användas av stora märken inom olika branscher.
– Vi ska vara ett ”ingredient brand” under namnet Metamorfish. På samma sätt som Gore-Tex finns i olika produkter, eller Mips-tekniken som finns i flera hjälmar.
I tankearbetet har han bland annat fått inspel från den gamla OS-guldmedaljören i simning Pär Arvidsson från Finspång, som numera är framgångsrik affärsman i Silicon Valley och har varit med och utvecklat Mips-konceptet.
Och Sam har redan byggt upp en egen produktionslina lokalt för att kunna leverera på nya ordrar. I Linköping sköts utvecklingsarbetet och produktionen kan göras med hjälp av fem nyinköpta vävstolar i en industrilokal i Norrköping. Lokalen ägs av en logistikfirma som kan leverera produkten ut i Europa och sedan vidare ut i världen.
Största hotet
När Sam Issa nu står med den nya ridstöveln i montern på Strawberry arena har han tagit in externa investeringar på närmare tio miljoner kronor. Själv har han pytsat in mellan 2-3 miljoner kronor och äger 77 procent av företaget. Generellt sett är det små summor och ofta får många företagare släppa mer procentandelar av företaget för att ta sig så här långt.
Vad ser du som största hotet mot att det ska lyckas?
– Motstånd från de som tjänar pengar i branschen idag, att vi förstör deras modell som riskerar att leda till att deras skepp sjunker. Vi vill ta små steg i taget och försöker vara smarta i vilka marknader vi går in i.
Han ser möjligheter i bland annat idrottsutrustningar, arbetskläder och inom vården där tekniken exempelvis skulle kunna användas för svullna fötter.
Sam är tacksam för affärsänglarna, många med koppling till Linköping, som har bidragit med kompetens. Han nämner bland annat Karin Ståhl Gunnarsson med 30 års erfarenhet från Saab.
Och så ger han en stor eloge till familj, släkt och morbroderns skrädderi för all hjälp.
– Jag kan räkna upp 5-10 personer i släkten som jobbar mycket med det här utan att ta betalt.
Så om du får det här att flyga, ska de få sin del av framgången då?
– Då får de sitt hus i Spanien, säger Sam med ett leende.