Vist skola
Slag, sparkar, stryptag, hot, dörrar och bord som sparkas sönder, stolar som kastas... Det har blivit vardag på den plats som ska erbjuda eleverna trygghet och utbildning.
– Jag skulle säga att våldet är det värsta just nu, säger föräldern Karin Sehlberg-Wärling.
Barnen ska vara trygga och det är de inte
Karin Sehlberg-Wärling
Förälder
Ett envist regn faller över den asfalterade skolgården. Hon stirrar rakt igenom det med hård blick.
– Jag som förälder är orolig dagligen. Kommer min dotter komma hem i dag och jag får köra henne till akuten, för att någon kastat en stol i huvudet på henne?
Hör Karin Sehlberg-Wärling ge sin bild av situationen på Vist skola:
Misshandeln
För föräldern Kajsa och hennes barn har våldet kommit nära.
För ungefär ett år sedan urartade ett bråk om en gunga på skolgården, med sparkar mot huvudet – och en blåtira – som resultat.
I september i år använde en elev en stylta för att slå Kajsas barn, med en kraftig bula i bakhuvudet som följd.
– Det yngsta av mina barn har blivit grovt misshandlad vid två tillfällen, berättar mamman.
Det är inte bara ett individproblem med mitt barn, utan jag upplever att man ser tydligt att det är hela strukturen och hela arbetet på skolan som är dysfunktionellt. Man tittar efter andra skolor
Kajsa
Förälder
Vid ett av tillfällena är det barnet själv som berättar om incidenten efter skoldagens slut. Kajsa uppfattar inte allvaret – dels då skolan inte ringt, dels då barnet inte verkar speciellt upprörd.
– Men dagen efter, när vi ska borsta håret, har mitt barn så ont att jag inte får ta i bakhuvudet.
Kajsa funderar över hur många incidenter ett barn klarar av, innan de ger mer djupgående konsekvenser. Hennes förtroende för skolan är brustet och hon funderar på att byta skola.
Föräldrar som har barn på Vist skola berättar om situationer med våld och otrygghet. Flera vittnar om situationer där deras egna barn har misshandlats under skoltid.
Hemmasittare
Den stökiga skolmiljön gör det svårt för Tom och Klara att få iväg sonen Erik till skolan. Ibland har han svårt att andas. Under en period beskriver han en önskan om att inte behöva leva mer.
När problemen börjar, under hösten 2023, turas föräldrarna om att vara med sonen i skolan – dagligen i nio veckor. Majoriteten av tiden spenderas instängda i ett grupprum. Erik klarar inte den stökiga klassrumsmiljön.
I grupprummet får han inget sammanhang – och knappt något skolarbete gjort. Fokus ligger på att orka vara kvar, att inte ge upp.
Vi satt och målade i en målarbok, bara för att han skulle orka vara kvar
Klara
Förälder
Lärarna gör så gott de kan, men de har övriga klassen att ta hand om. Ibland blir det tyst i det intilliggande klassrummet. Då har Eriks klasskompisar gått på rast. Själv sitter han kvar i grupprummet med sina föräldrar och sin målarbok.
Trots att Erik halkar efter i skolarbetet, och föräldrarna är med honom i skolan varje dag, kallas de inte till något möte med rektorn. En dag får Tom nog. Han söker själv upp rektorn på hennes kontor.
– Vi tvingar fram ett möte, säger han.
Vi har bara fightats om allt
Tom och Klara
Föräldrar
Det ger inte mycket, enligt föräldrarna. Erik har fått vissa individanpassningar, men de har sett ut på samma sätt under det gångna året och i nuläget klarar han bara av ett fåtal lektioner.
– Vi funderar på att byta skola. Det kommer dröja år innan det blir ordning på den här skolan. Alla barn, även vår son, har rätt till utbildning – och stöttning för att lyckas med den.
Frakturen
Det är oktober. Trots att det är lektionstid befinner sig Erik ute i korridoren. Där hamnar han i bråk med två andra elever. Det urartar och liggandes på golvet utdelas sparkar mot Erik.
Ingen vuxen finns i närheten, men en klasskompis till Erik ser vad som händer. Han flyr korridoren, springer för att hämta hjälp.
En medarbetare tar med sig Erik till skolsköterskan, där handen plåstras om. Vad man inte vet då är att sparkarna har lett till en fraktur, som kommer att kräva gips i tre veckor.
Med sig från skolsköterskan får Erik en lapp till föräldrarna. Något samtal får de inte.
Jag har så ont, mamma, de har sparkat mig
Erik i samtal med sin mamma
Efter besöket väljer Erik att hämta sina ytterkläder och sin väska för att sedan lämna skolan. På vägen hem ringer han till mamma Klara.
– Jag får ett telefonsamtal från min son där han ringer och är helt förtvivlad. "Jag har så ont, mamma, de har sparkat mig", berättar hon.
Stryptagen
Fler barn utsätts. Föräldern Lova berättar om ett tillfälle då sonen Lukas blir strypt av en annan elev.
Enligt den vuxna som ringer henne är sonen ledsen och rädd – på skolan pratar de ut om händelsen och Lukas tycker att det känns okej.
Jag förstod inte då, när jag pratade med pedagogerna, att det var så allvarligt
Lova
Förälder
Under telefonsamtalet får Lova frågan om hon vill gå vidare med händelsen, men eftersom skolan meddelar att de ska göra en kränkningsanmälan, och att Lukas under omständigheterna mår bra, nekar hon.
Samma kväll berättar Lukas att det svartnat framför ögonen under stryptaget. Inte heller då förstår Lova riktigt allvaret.
– Jag är nog lite naiv. Man vill inte tro att ett barn ska vara så otryggt på skolan, men när jag hört om saker som hänt i efterhand förstår jag att det kanske inte är så tryggt på skolan som många tror.
De har fått stänga in barnen i klassrummet och låsa. De kan inte gå ut, för det är så oroligt i kapprummet
Lova
Mamma
Det är i början av 2024 som Lovas syn på skolan förändras. Hon får höra om fler allvarliga händelser och inser att stryptaget inte är en enskild händelse – utan snarare en av många urartade situationer.
Från en annan förälder, som besöker skolan, får Lova höra om kaos i korridorerna. Barnen har haft gymnastik och på väg in i skolan stoppas de, då lärarna behöver ta hand om elever från en annan klass som slår sönder saker och river ner kläder från krokarna.
– Det är ingenting som vi fått reda på via skolan, utan det är tack vare att Lukas kompis pappa var med på skolan som man har fått höra det här i efterhand, säger Lova.
Inte ens barnen själva berättar om problemen längre, om man inte frågar dem, menar hon. Det sker så många incidenter att det har blivit vardag för dem.
När jag hört om saker som hänt i efterhand förstår jag att det kanske inte är så tryggt på skolan som många tror
Lova
Förälder
Flykten
När det är dags för höstlov går Lukas sin sista skoldag i Sturefors.
– Vi är så besvikna på skolan att vi har valt att flytta Lukas, förklarar Lova.
En dryg månad har passerat på den nya skolan och Lukas gamla personlighet är tillbaka.
– Förut var han så sur på oss, han hade ont i huvudet ofta när han kom hem från skolan och ville inte göra någonting. Nu vill han leka med kompisar, han är trevlig och glad, säger Lova och tillägger:
– Han är den vanliga Lukas igen.
Det är en helt annan kille, med helt annan energi på eftermiddagarna. Gladare
Lova
Förälder
Kränkningsanmälningarna
120 befarade kränkningar har skett på Vist skola under 2024 – hittills. I kränkningsanmälningarna bekräftas bilden av hot och våld:
- När det är dags att klä på sig ytterkläderna i hallen får en elev ett par händer om halsen, i ett strypgrepp. Eleven blir också slagen. Först 45 minuter senare förstår en vuxen vad som hänt.
- En elev trycks upp mot väggen, med en underarm över halsen. Greppet hålls kvar ett antal sekunder. Ingen ingriper.
- Inne i klassrummet får en elev tag i en sax, som trycks i rumpan på en annan elev.
- På väg till lunchen blir en elev knuffad av en klasskamrat. Eleven blir också slagen i magen.
- Någon slår till en annan elev på kinden.
- Ute i kapprummet är en elev upprörd efter en fotbollsmatch, där en annan elev gjort mål. Den upprörda eleven drar ner målskyttens skolväska på golvet och hoppar på den, så att en omtyckt fruktlåda går sönder.
- Två elever slår en annan elev i ansiktet. Enligt eleverna som slår är det lek och skoj. De säger förlåt, men den slagna eleven är rädd för att komma till skolan dagen därpå. Först då kommer en detaljerad bild fram, från eleven som dagen innan inte vågat berätta allt om situationen.
- Verbala kränkningar urartar så pass att en elev hamnar i affekt och vill flyga på och börja slå sin klasskamrat. Personal tvingas gå emellan.
- En elev hotar ett annat barn med att dennes bror kommer att hamna på akuten, om barnet inte slutar att bråka på fotbollsplanen.
- Två elever slår en annan elev i ansiktet.
- En elev hotar att sparka av huvudet på en annan elev.
- Efter att ha fått sin keps tagen, och kämpat för att få tillbaka den, blir en elev sparkad i rumpan och riven på armen av två elever. Eleven får ett blåmärke på armen.
- En elev får flera slag mot kroppen av en annan elev.
- Efter att ha blivit neddragen på marken får en elev knytnävsslag utdelade mot överkroppen.
Studieron
Det är inte bara våldet som eskalerat på Vist skola under det gångna året. Även studieron brister.
Stökiga elever har gatlopp i korridorerna. De knackar på andra klassrumsdörrar, stör, sparkar och tar sönder saker. Skolans toaletter vandaliseras, inte bara en gång utan flera, och lärare tvingas inrymma elever i klassrummet för att skydda från stöket utanför.
Det kastas stolar, det stoppas grejer i toaletten så att det blir översvämning och de får stänga av toaletterna, de sliter ner alla kläder från kapprummet så att det ligger grejer överallt och fritidspersonalen får fullt upp att sortera vems kläderna är...
Lova
Mamma
Olivia har flera barn på Vist skola. De tillhör inte den elevgrupp som vare sig slår eller blir slagna – eller som bråkar och stör. Men, de påverkas fortfarande av den oroliga skolmiljön.
– Alla blir ju förlorare i det här, när inte arbetsmiljön fungerar, säger Olivia.
Jag ser en beteendeförändring hos mina egna barn. De drar sig undan mer på eftermiddagarna, de är väldigt trötta efter att ha varit i skolan. De pratar mer om skolan som en jobbig plats att vara på
Olivia
Förälder
För några år sedan kom barnen hem och berättade om roliga saker som de hade gjort i skolan, om saker som de hade lärt sig. Skolan var något positivt, något roligt.
Numera är skolan något helt annat.
– Jag ser en beteendeförändring hos mina egna barn. De drar sig undan mer på eftermiddagarna, de är väldigt trötta efter att ha varit i skolan. De pratar mer om skolan som en jobbig plats att vara på, säger Olivia och tillägger:
– De kommer hem och man märker att de har haft en jobbig arbetsdag, i och med att de får vara en del av den här arbetsmiljön.
Man ser inte fram emot skolan på samma sätt längre. Man upplever att det är en plats som är väldigt konfliktfylld och att man inte blir sedd, hörd eller bekräftad
Olivia
Mamma
Brevet
I mitten på september skickar 15 föräldrar ett brev till kommunen. De har fått nog – och kräver svar på hur problematiken ska lösas.
Nu är föräldrarna oroliga för att deras uttalanden om skolan ska skrämma bort bra lärare. Samtidigt är de desperata. De upplever inte att de hittills har fått gehör från skolledningen för sin oro och ser därför ingen annan utväg än att öppna upp sig.
– Vist skola är en skola med alla förutsättningar, säger en mamma som varit med och skrivit brevet.
Föräldrar upplever Vist skola som en otrygg plats, där våld, hot och kränkningar får ta för mycket plats. I ett brev till Linköpings kommun lyfter 15 föräldrar fram sin oro, samtidigt som de kräver svar på hur problematiken ska lösas.
Personerna som enbart benämns vid förnamn vill vara anonyma och heter egentligen något annat.
