Emma Larsson har tidigare i sitt liv arbetat inom förskolan och blir berörd av det pressade läget som nu råder i Linköpings förskolor. "När jag pratat med vänner och bekanta verkar det vara tufft i hela Linköping, inte bara på landsbygden", säger hon.
Fredrik Augustsson har sina barn på en förskola i en landsbygdsort i Linköpings kommun. Det är hans tredje barn som går där. Kvalitén har sjunkit drastiskt jämfört med när hans äldsta dotter skolades in, säger han. Ett exempel är att familjen har svårt att få yngsta sonen blöjfri. Anledningen? Pedagogerna är för få och hinner inte potträna.
– Vi övar hemma men när han får gå med blöja hela dagarna på förskolan är vi tillbaka på ruta ett. Så var det inte med dottern.
I Correns enkät, som besvarades av nästan halva personalstyrkan i den kommunala förskolan, uppger 524 att de inte kan garantera barnens säkerhet. 572 att de inte har kunnat följa läroplanen det senaste åren. 487 pedagoger har funderat på att säga upp sig.
Enkäten visar hur pressad situationen är inom verksamheten. Stora barngrupper, hög sjukfrånvaro och stressade pedagoger är vardag på många av Linköpings förskolor. De föräldrar vi pratar med har barn på vitt skilda förskolor i kommunen. Men majoriteten av barnen går på förskolor utanför stadskärnan – förskolor som politikerna nu säger sig vilja värna.
Christoffer Eriksson ser med egna ögon hur pressade pedagogerna är på hans sons förskola.
– De klagar inte, men det är uppenbart. När jag lämnar grabben klockan åtta är det en ensam pedagog på 8-10 barn. Alla är under tre år. Då har pedagogen varit ensam sedan klockan sex. Tänk dig själv att ge så många barn frukost och byta blöja, säger han.
När han skulle hämta en dag hade personalen spärrat av halva innergården för att kunna se alla barn eftersom de var så få.
– Det känns inte säkert. Jag förstår inte hur det här bara kan få fortgå?
Emma Larsson, som har barn på samma förskola som Fredrik Augustsson, märkte efter sommaren att något var förändrat.
Personalen var trött.
– Jag ser med egna ögon att de är underbemannade. De sliter och får inga ersättare vid sjukdom. Kvar är en ensam pedagog med nio barn, varav fem är små.
Redan på treårige Noels klädkrok i hallen kan hon se om personalen har varit underbemannad.
– Jag är ingen förälder som bråkar över en borttappad vante. Men jag kan ju se av stöket vid hans plats att han fått ta ansvar för av- och påklädning på ett sätt som han inte behöver göra när de är tillräckligt många pedagoger.
"Situationen med för låg bemanning är ett arbetsmiljöproblem för både personal och barn", säger Emma Larsson.
Emma Larsson är nöjd med sina barns förskola och tycker att pedagogerna gör ett väldigt fint jobb. Men nu är hon och flera familjer rädda för att personalen inte ska orka.
– Rektorerna har skruvat på verksamheten och gjort vad de kan. De kan inte trolla med knäna. Det behövs åtgärder högre upp.
Emma har därför kontaktat kommunens förskolechef Helén Peterson. I mejlet krävde Emma svar på vilken plan kommunen har för att komma tillrätta med situationen.
Hon blev besviken på svaret.
– Jag fick inte svar på mina frågor, utan blev hänvisad till rektor som vi redan pratat med. Jag är förundrad över hur lite ansvar huvudmannen, alltså kommunen, tar. Vi har en skollag och en läroplan, men kommunen frånsäger sig ansvar. Det rimmar illa.
Erna Thorman har sin son på en förskola öster om centrala Linköping. För henne har personalbristen fått tydliga konsekvenser. Hon har valt att ha sin treåriga son så lite som möjligt på förskolan.
– Det har hänt att de varit två pedagoger på upp till 20 barn när jag lämnar. Det är en situation som min son inte klarar av, eftersom han behöver struktur och rutiner.
Precis som Emma Larsson är hon frustrerad över hur hon blir bemött av ledningen.
– Vår förskola har en rektorsgrupp som slätar över problemet. Ansvaret bollas mellan biträdande och rektor.
I slutet av januari skrev hon och 21 föräldrar på den aktuella förskolan ett mejl till rektor med sina synpunkter.
– För mig är det obegripligt att man inte kallar till ett stort föräldramöte när man får ett sådant mejl. Vi har bara fått ett kort svar om att man arbetar med problemet. Vem tar ansvar för situationen? Det här har pågått i 1,5 år.
"Än så länge står personalen upp, men frågan är vad som ska hända innan någon tar ansvar", säger Emma Larsson.
Även föräldern Amandine Enblom har reagerat på personalomsättningen inom förskolan. Hon har två barn placerade hos sig som går på en förskola i en stadsnära tätort i kommunen.
– Det senaste fyra åren har det varit otroligt mycket personal som kommit och gått. Det har märkts vid hämtning och lämning och vi har fått många mejl om ny personal.
"Jag är så imponerad av personalen på vår förskola. Trots att de är två pedagoger kort lyckas de pyssla med barnen och samtidigt rådda allt praktiskt", säger Emma Larsson.
På ett föräldramöte i september frågade hon därför rektor vilka åtgärder som görs för att behålla pedagogerna.
– Jag fick i princip svaret att hon inte kan rå för att personalen vill gå vidare eller byta karriär. Jag tyckte helt enkelt inte att hon tog ansvar för situationen. Hur mycket pedagogerna än gillar barnen är jag rädd för att det inte räcker för att de ska vilja vara kvar.