Ninos Dankha var bara 17 Är nÀr hans storasyster Sargonia Dankha försvann frÄn Linköping 1995. Varje gÄng fallet tas upp hamnar allt i livet pÄ paus, sÀger han, och nu vÄgar han knappt hoppas pÄ en fÀllande dom, av rÀdsla för att bli besviken.
I kuststaden Imperia i norra Italien Àr det milt för Ärstiden, soligt och 15 plusgrader. PÄ ett hotell försöker Sargonias lillebror Ninos Dankha och deras mamma Ghriba Shabo förbereda sig inför att Ànnu en gÄng möta en misstÀnkt mördare.
â Allt hamnar pĂ„ paus. Det Ă€r samma kĂ€nslor som kommer upp och som man fĂ„r försöka handskas med. Man fĂ„r försöka tĂ€nka pĂ„ nĂ„got annat. All ork vi har gĂ„r till att bara vara hĂ€r, sĂ€ger Ninos.
Ninos och Ghriba har varit i Imperia förut och orkar egentligen inte mer. Men de har inget val, de mÄste bara ta sig igenom den hÀr sista tunga dagen. I andra Ànden hÀgrar hoppet. Om upprÀttelse för en Àlskad syster och dotter. Om straff för ett oÄterkalleligt brott. Om ett avslut.
Sargonias mamma Ghriba Shabo stĂ„r framför buren dĂ€r den misstĂ€nkte krögaren fick stĂ„ under den allra första rĂ€ttegĂ„ngsdagen. DĂ€rifrĂ„n vinkade han till Sargonias familj och Ghriba rĂ„kade för ett ögonblick titta dit. âJag kan inte andas â, sa hon. EfterĂ„t kĂ€mpade hon för att hĂ„lla ihop.
Sargonia Dankha beskrivs som glad och familjekĂ€r, social och omtĂ€nksam. Men ocksĂ„ bestĂ€md. âHon Ă€lskade barn och ville bli mamma. Hon hade alltid drömt om att bli polisâ, berĂ€ttar hennes mamma. Det har nu gĂ„tt 29 Ă„r sedan Sargonia försvann och fortfarande vet familjen inte vad som hĂ€nde henne.
âIbland nĂ€r det lĂ„ter frĂ„n dörren kan jag tĂ€nka att det Ă€r Sargonia som gĂ„r in med sin nyckel. Ibland Ă€r det som att jag hör hennes röst. Det Ă€r sĂ„ mycket jag saknarâ, sĂ€ger Sargonias mamma Ghriba Shabo om sorgen.
Sargonias bror Ninos Dankha och deras mamma Ghriba Shabo sitter nu Ànnu en gÄng i rÀttegÄngen i Italien. Mycket energi gÄr Ät för att orka vara hÀr, berÀttar Ninos.
NÀr 21-Äriga Sargonia Dankha sneddade över TrÀdgÄrdstorget den dÀr mÄndagsförmiddagen i november 1995 hade hon nyss flyttat hemifrÄn, till en egen lÀgenhet. PÄ eftermiddagen skulle hon trÀffa sin mamma och köpa möbler till den nya lÀgenheten. Men 29 Är senare Àr hon fortfarande försvunnen. Hennes tidigare pojkvÀn, en dÄ 45-Ärig krögare misstÀnks ha mördat henne. Sargonia Àr sedan mÄnga Är dödförklarad, men hennes grav Àr fortfarande tom.
RÀttegÄngen i Italien har pÄgÄtt i över ett Är. I helgen vÀntas domen komma. Sargonias mamma och bror var pÄ plats under den allra sista rÀttegÄngsdagen.
PojkvÀnnen Ben
PÄ Café Gyllen, mitt emot det som idag Àr köpcentrumet GrÀnden i Linköping, brukade Sargonia och hennes vÀnner trÀffas.
â De var mĂ„nga som alltid hĂ€ngde dĂ€r, sĂ„ nĂ€r jag var klar för dagen Ă„kte jag alltid dit. Ibland ringde jag sĂ„ vi stĂ€mde trĂ€ff, men oftast sĂ„ möttes vi dĂ€r. Hon var antingen dĂ€r eller hemma, sĂ€ger Sargonias dĂ„varande pojkvĂ€n Ben.
Han heter egentligen nĂ„got annat, men har valt att vara anonym pĂ„ grund av sitt yrke. Idag Ă€r han 50 Ă„r, men i november 1995 var han 21 Ă„r och Sargonias dĂ„varande pojkvĂ€n. Han var egentligen en Norrköpingskille, men eftersom han gjorde vĂ€rnplikten i Linköping sĂ„ var han och lumparkompisarna ute i Linköpings krogliv â och det var dĂ€r han trĂ€ffade den jĂ€mnĂ„riga Sargonia Dankha.
â Bilderna som Ă€r i tidningarna gör henne inte rĂ€ttvisa. Hon var mycket, mycket vackrare.
Sargonia Dankhas pojkvĂ€n Ben gjorde vĂ€rnplikten i Linköping. Det var dĂ„ han trĂ€ffade Sargonia. âBilderna gör henne inte rĂ€ttvisa. Hon var mycket, mycket vackrare. â
Han tillbringade nÀstan alla lediga kvÀllar och helger med Sargonia. De fikade med hennes kompisar, spelade sÀllskapsspel och Ät middag. Paret tillbringade sÄ mycket tid ihop som de bara kunde.
â I gruppen var det hon som var centrum. Hon var sĂ„ snĂ€ll, sĂ„ varm. Det var det som gjorde henne till mittpunkten. Alla ville prata med henne och hon hade mĂ„nga vĂ€nner. Jag satt mest bredvid, lite tyst sĂ„ dĂ€r. Hon försökte fĂ„ med mig i gruppen och hennes vĂ€nner var jĂ€ttetrevliga. Hennes lillebror var med ocksĂ„. Han var jĂ€tteglad jĂ€mt, jag minns att han var en skojig grabb.
Sargonia flyttade hemifrÄn, till en alldeles egen lÀgenhet pÄ Hamngatan. Ben börjar övernatta hos henne och Äker tillbaka till Garnisonen tidigt pÄ morgonen.
â Det var en jĂ€ttefin lĂ€genhet, men ganska ont om möbler. Det var ju hennes första lĂ€genhet, sĂ„ sĂ€ngen var mer som en madrass pĂ„ golvet. Hon sĂ„g sĂ„ mycket fram emot att inreda lĂ€genheten. Vi hade sĂ„ bra dagar dĂ€r. Det var sĂ„ romantiskt.
Sargonia hade nyss flyttat hemifrÄn nÀr hon försvann. Hon bodde i en lÀgenhet i det hÀr huset pÄ Hamngatan i Linköping.
Sargonia berÀttade för Ben om krögaren och att han inte vill acceptera att det Àr slut.
â Hon var sĂ„ ung nĂ€r hon trĂ€ffade honom. Han var mer Ă€n dubbelt sĂ„ gammal och överöste henne med presenter. Sen blev han ganska snabbt kontrollerande. Hon var en Ă€lskvĂ€rd mĂ€nniska. Hon var sĂ„ otroligt varm och bjöd pĂ„ mycket kĂ€nslor.
Det jobbiga exet var ett samtalsÀmne bland hennes vÀnner, minns han. Krögaren som Sargonia tidigare haft en relation med beskrevs som svartsjuk och kontrollerande.
â Hon var rĂ€dd för honom. Det hade hon Ă€ven sagt till polisen. Han kontaktade henne ofta. Han ringde, han stötte pĂ„ henne ute pĂ„ stan.
Ben skakar sakta pÄ huvudet och blir sedan stilla.
â Eller som den gĂ„ngen dĂ„ han kom till nya lĂ€genheten med en pistol. Det Ă€r den enda gĂ„ngen jag har sett honom. Han riktade pistolen mot bland annat mitt huvud. En vĂ€ninna var dĂ€r dĂ„ ocksĂ„. Sargonia försökte lugna honom och fĂ„ ut honom dĂ€rifrĂ„n. PĂ„ nĂ„got sĂ€tt lyckades hon.
Ben har vittnat i den italienska rÀttegÄngen. Han minns att Sargonia beskrev krögaren som kontrollerande och svartsjuk. Han har ocksÄ berÀttat att krögaren kom hem till Sargonia och hotade dem bÄda med pistol.
Bara nÄgra dagar efter att mannen kommit oinbjuden till Sargonias lÀgenhet ser en av hennes bekanta hur hon korsar TrÀdgÄrdstorget. Det Àr den 13 november 1995. Det Àr sista vittnesmÄlet av Sargonia vid liv. Men dÄ Àr Ben pÄ kasernen med de andra vÀrnpliktiga.
â PĂ„ eftermiddagen eller kvĂ€llen Ă„ker jag ner till stan. Först till kafĂ©et pĂ„ Gyllentorget, men hon var inte dĂ€r, sĂ„ jag gick till hennes lĂ€genhet. Hon var inte hemma. Jag minns inte sĂ€kert, men jag tror att jag stannade hela natten. Hon kom inte hem, sĂ„ pĂ„ morgonen Ă„kte jag tillbaka till kasernen.
Ben förhördes av polisen som snabbt konstaterade att Försvarsmakten gav honom alibi. Men han kunde inte riktigt ta in att Sargonia var borta.
â Det Ă€r en sĂ„ sjuk hĂ€ndelse. Men ju mer det stod om det i tidningarna, desto mer förstod jag att det var sant. Fast jag hade en liten förhoppning om att hon bara var bortförd, men fortfarande vid liv. NĂ€r de skrev att han var gripen för mord, sĂ„ började det sakta sjunka in att hon förmodligen var borta för alltid. Det var tungt.
Snart 30 Är efter försvinnandet bÀr han fortfarande pÄ en oförklarlig skuldkÀnsla. Krögaren som Sargonia tidigare haft en relation med misstÀnks ha mördat henne av svartsjuka.
â Om vi inte hade blivit ett par sĂ„ kanske det hĂ€r inte hade hĂ€nt. Men sen vet man ju inte. Hon hade kunnat bli ihop med nĂ„gon annan kille och sĂ„ hade det hĂ€nt Ă€ndĂ„. Det Ă€r bara hos mig, det Ă€r ju ingen annan som tĂ€nker sĂ„.
Ben och Sargonia var ett par nĂ€r hon försvann och han tĂ€nker fortfarande pĂ„ henne. Eftersom kroppen aldrig Ă„terfanns och ingen dömdes för mordet Ă€r det fortfarande svĂ„rt att helt förstĂ„ att hon Ă€r borta. âOm kroppen hade hittats hade man fĂ„tt ett avslut. â
Trots att han vet att hon Àr dödförklarad och med största sannolikhet varit död sedan hon försvann i november 1995, hemsöks han fortfarande, 29 Är senare, av tankar som spelar hoppet ett spratt.
â Hon dyker fortfarande upp i mitt minne. Jag tĂ€nker pĂ„ de trevliga stunderna vi hade och sĂ„ Ă€r det den hĂ€r sjuka lilla tanken â kan hon fortfarande vara vid liv nĂ„gonstans? Det finns egentligen inget hopp, men det Ă€r som mindgames, tĂ€nk om hon sitter inlĂ„st nĂ„gonstans? TĂ€nk om hon överlevde?
Sargonias kropp har aldrig Äterfunnits, trots polisens eftersökningar.
â Om kroppen hade hittats hade man fĂ„tt ett avslut. Inte minst för hennes förĂ€ldrar, hennes bror och vĂ€nner och sĂ„.
Mamma Ghriba och lillebror Ninos
I oktober 2023 trÀffar vi Sargonias familj i kuststaden Imperia. Det Àr kvÀllen innan den allra första rÀttegÄngsdagen. För första gÄngen pÄ mÄnga Är ska Sargonias mamma Ghriba och lillebror Ninos stÄ öga mot öga med den man som misstÀnks ha mördat Sargonia.
â Jag kan knappt fatta att jag sitter hĂ€r i Italien. Det Ă€r jĂ€ttevackert hĂ€r, men jag kan inte ta in det. Jag vill bara hĂ€rifrĂ„n. Hennes försvinnande har pĂ„verkat extremt mycket, det har varit min identitet. Det Ă€r ju i den Ă„ldern som man skapar sin identitet. Han har förstört hela familjens liv, sĂ€ger Ninos.
âJag utgĂ„r frĂ„n att han inte blir dömd för att inte bli för besviken â, sĂ€ger Ninos Dankha, Sargonias lillebror, inför domen som vĂ€ntas komma de nĂ€rmasta dygnen.
Han var bara 17 Är nÀr hans storasyster Sargonia försvann en förmiddag i november 1995. Man kan fortfarande höra en lillebrors beundran nÀr Ninos berÀttar om henne.
â Jag var jĂ€ttestolt över att vara hennes lillebror. NĂ€r man gick pĂ„ stan med henne ville alla komma fram och hĂ€lsa och prata med henne.
MĂ„nga gĂ„nger har han och mamma Ghriba Shabo â som i enlighet med irakisk tradition har behĂ„llit sitt familjenamn Shabo â hoppats pĂ„ att Sargonias försvinnande ska fĂ„ en lösning och att mannen som misstĂ€nks ha mördat henne ska dömas, men hittills har det bara resulterat i besvikelse.
â Det Ă€r sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger som det sagts att det ska tas upp igen och sĂ„ tĂ€nds det hĂ€r hoppet. Den hĂ€r gĂ„ngen har min strategi varit att inte gĂ„ in i det. Men det Ă€r svĂ„rt, sĂ€ger Ninos.
Familjen Shabo-Dankha â mamma, pappa och tre barn â kom frĂ„n Irak till Sverige och Linköping 1979. Sargonia skulle fylla fem Ă„r och Ninos var bara ett spĂ€dbarn dĂ„.
NÀr Sargonia Dankha trÀffade den nu misstÀnkte krögaren var han mer Àn dubbelt sÄ gammal som hon. Han överröste henne med presenter, men blev sedan kontrollerande, enligt flera vittnen som kÀnde Sargonia.
Glad och familjekÀr. Social och omtÀnksam. Men ocksÄ bestÀmd. Det Àr sÄ de beskriver Sargonia.
â Hon hade mĂ„nga drömmar, som alla i den Ă„ldern. Det blir en skuldkĂ€nsla. HĂ€r gĂ„r jag runt och gör en massa saker medan hon inte ens fick chansen, sĂ€ger Ninos.
Idag Ă„terstĂ„r bara Ghriba och Ninos av familjen som en gĂ„ng bestod av fem personer. Emanuel avled för nĂ„gra Ă„r sedan. Ăldsta sonen Sargon var ett Ă„r Ă€ldre Ă€n Sargonia, men bara ett Ă„r innan Sargonia försvann sĂ„ dog han.
â Först de Ă€ldsta barnen. Sedan förlorade jag min man. IstĂ€llet för att bli fler i familjen blev vi bara fĂ€rre. Nu Ă€r det bara vi tvĂ„ kvar, sĂ€ger Ghriba.
Sargonias mamma Ghariba i tÄrar under presskonferensen som hölls inför att rÀttegÄngsprocessen skulle pÄbörjas i Italien.
Sorgen förenar dem, men perspektivet skiljer dem Ät. Ninos sörjer det han hade, men som togs ifrÄn honom. Hans Àlskade storasyster som alltid fanns dÀr. Ghribas sorg handlar om allt som inte blev. Sorgen att inte fÄ se Sargonias vuxna liv. Barnbarnen som aldrig föddes. Framtiden som inte blev av.
FrÄn att Sargonia var tio Är och nÄgra Är framÄt höll hon pÄ med hÀstar och ridning. Dessutom var hon med i en dansförening, sjöng och hade mÄnga kompisar.
â Hon hade alltid drömt om att bli polis. Och hon Ă€lskade barn och ville bli mamma. Hon ville att jag skulle spara barnklĂ€derna efter henne och hennes lillebror tills hon sjĂ€lv fick barn, berĂ€ttar Ghriba.
Bilder pÄ Sargonia och hennes familj som vÀnner och familj har tagit med till rÀttegÄngen i Italien.
Hösten 1995 hade mellanbarnet Sargonia nyss flyttat hemifrÄn, till en egen lÀgenhet pÄ Hamngatan i centrala Linköping. I början av december skulle hon fylla 21 Är.
â Vi kunde vara osams, men efter en halvtimme ringde hon och sa âmamma jag Ă€lskar dig, förlĂ„tâ. Det Ă€r dĂ€rför jag vet att hon inte kan hĂ„lla sig hemifrĂ„n sĂ„ hĂ€r. Ăven efter att hon hade flyttat ringde hon alltid och frĂ„gade hur det var. Sista orden hon sa till mig var: âVi ses mamma, vi trĂ€ffas i stan pĂ„ mĂ„ndagâ. Vi skulle trĂ€ffas klockan fyra nĂ€r jag slutade jobbet och köpa möbler till köket, sĂ€ger Ghriba.
Den 13 november 1995, en mÄndagsförmiddag, lÀmnade Sargonia sitt hem och sedan dess har hon varit försvunnen.
Efter Sargonias försvinnande lÀmnade Ninos Linköping. Han orkade inte vara kvar. Alla frÄgor. Alla minnen.
Ninos Dankha och Ghriba Shabo, Sargonias familj, lever fortfarande med smÀrtan efter hennes försvinnande. Eftersom kroppen aldrig hittades och de inte fick nÄgra svar om vad som hÀnt var det svÄrt att bearbeta sorgen. Nu hoppas de igen pÄ ett avslut.
Familjen lider fortfarande. Varje jul, midsommar och födelsedag pÄminns de om att Sargonia fortfarande Àr spÄrlöst försvunnen. Varje gÄng fallet tas upp igen hoppas de pÄ ett avslut. Varje gÄng resulterar det i besvikelse. Nu hoppas de en sista gÄng.
â Jag hoppas bara att han sĂ€ger vad han gjort och var hon Ă€r. Det andra spelar ingen roll. Vi vet att hon inte Ă€r i livet. EllerâŠi alla fall 90 procent. Som förĂ€lder vill man inte ge upp helt. Om han mördat henne kan han sĂ€ga till oss var hon Ă€r sĂ„ att vi fĂ„r lugn och ro. Jag vill bara fĂ„ veta vad han har gjort. Sen kan Gud straffa honom, inte vi, sĂ€ger Ghriba och gör en gest mot taket.
De Àr bÄda övertygade om att det Àr krögaren som Àr skyldig.
â Den Ă€ldsta sonen har jag begravt, men jag vet inte vad som har hĂ€nt henne. Ibland nĂ€r det lĂ„ter frĂ„n dörren kan jag tĂ€nka att det Ă€r hon som gĂ„r in med sin nyckel. Hon brukade dansa och sjunga. NĂ€r man öppnade dörren sĂ„ visste man direkt om hon var hemma. Ibland Ă€r det som att jag hör hennes röst. Jag saknar det. Det Ă€r sĂ„ mycket jag saknar, sĂ€ger Ghriba innan rösten brister.
Bilder pÄ Sargonia och hennes familj som vÀnner och familj har tagit med till rÀttegÄngen i Italien.
Ninos har inga förhoppningar om att krögaren som misstÀnks för mordet kommer att berÀtta nÄgot för dem. Han hoppas istÀllet pÄ att Ätalet kommer att resultera i en fÀngelsedom.
â Under alla dessa Ă„r har jag tĂ€nkt att strunt samma, lĂ„t honom vara. Men det gĂ„r inte det heller. Det Ă€ter upp en.
â Det vĂ€rsta Ă€r att trĂ€ffa honom, sĂ€ger Ghriba.
â SĂ„ kĂ€nner jag ocksĂ„. Jag har ingen aning om hur jag kommer reagera. Jag Ă€r rĂ€dd för min reaktion. Jag försöker vara sĂ„ lugn jag bara kan. NĂ€r jag var 17 ville jag ju bara slĂ„ ihjĂ€l honom, men dĂ€r Ă€r jag inte nu. Men samtidigt Ă€r det en mĂ€nniska som har förstört hela mitt liv, sĂ€ger Ninos.
Sargonias bror och mamma, Ninos Dankha och Ghriba Shabo, var pÄ plats i Italien under rÀttegÄngens allra sista dag, den 13 december 2024.
NÀr krögaren förs in i rÀttssalen den första dagen Àr Ghriba och Ninos pÄ plats. Den misstÀnkte mördaren lÄses in i en bur med bastanta jÀrnstÀnger. FrÄn buren vinkar han till Sargonias familj. Ninos hÄller blicken lÄst framÄt. Ghriba rÄkar för ett ögonblick titta Ät sidan och ser vinkningen.
â Jag kan inte andas, sĂ€ger hon.
Ghriba och Ninos tar sig igenom den första dagen. VÀgrar att titta pÄ mannen i buren. NÀr mannen förs ut vinkar han Ànnu en gÄng till Sargonias familj. En gÄng i tiden kÀnde han dem.
â Det kĂ€nns bara mörkt, sĂ€ger Ninos.
Ett drygt Är senare Àr de i Italien igen, för rÀttegÄngens allra sista dag. Alla parter ska hÄlla sina slutanföranden. Ghriba och Ninos Àr Äter pÄ plats intill Medelhavets steniga strand.
â Det finns liksom inget man kan sĂ€ga eller göra som hjĂ€lper. Eller, vetskapen om att han har varit hĂ€ktad Ă€r vĂ€l en av de fĂ„ saker som faktiskt har kĂ€nts okej i allt det hĂ€r. Vetskapen om att han inte Ă€r pĂ„ fri fot, att han ocksĂ„ fĂ„r kĂ€nna pĂ„ rĂ€ttvisa.
Den misstÀnkte krögaren har varit hÀktad under hela rÀttegÄngsprocessen som har pÄgÄtt i över ett Är. Snart kommer domen.
Krögaren har inte velat förhöras i rÀttssalen utan har istÀllet lÀst upp ett uttalande dÀr han framhÄller att han Àr oskyldig till det han anklagas för och att han Àr en bra man och pappa. Corren har sökt krögaren genom hans advokat, men inte fÄtt nÄgot svar.
â Jag utgĂ„r frĂ„n att han inte blir dömd, för att inte bli för besviken, sĂ€ger Ninos.
Medan det som ÄterstÄr av familjen Shabo-Dankha försöker hÄlla ihop under de sista skÀlvande timmarna av rÀttsprocessen, ÄterstÄr frÄgan som jagat dem i snart 30 Är: Var Àr Sargonia?
â Vi har inte fĂ„tt nĂ„gra svar, sĂ€ger Ninos.
En tom grav
SmÄ, puderlÀtta snöflingor virvlar runt bland gravarna pÄ griftegÄrden i centrala Linköping. PÄ en sten i röd granit stÄr flera namn, en familjegrav. Men en av gravplatserna under stenen Àr tom. DÀr vilar ingen kropp.
Sargonia Dankhas kropp har aldrig Äterfunnits och familjen har fortfarande inte fÄtt veta vad som hÀnde henne.
PÄ stenen stÄr namnet Sargonia Dankha och datumet den 13 november 1995. Bara nÄgra veckor senare skulle hon ha fyllt 21 Är. Men exakt vad som hÀnde den dagen och vart Sargonia tog vÀgen vet hennes familj fortfarande inte. De vet bara att hon Àr borta och att gravstenen med den tomma graven Àr den enda minnesplats de har.
För knappt tvÄ veckor sedan skulle hon ha fyllt 50 Är. Men familjen kan inte fira henne. IstÀllet vÀntar de besked frÄn en italiensk domstol. En man som hon tidigare Àlskat Àr Ätalad för att ha mördat henne.
Söndag den 15 december 2024 kommer beskedet de vĂ€ntat pĂ„ i 29 Ă„r â krögaren döms till livstids fĂ€ngelse för mordet pĂ„ Sargonia.
â Jag vet inte vad jag ska sĂ€ga... Jag vill tacka alla som har stĂ€llt upp och hjĂ€lpt oss. Alla som har arbetat med det hĂ€r, hennes vĂ€nner som har hjĂ€lpt till. FrĂ„n smĂ„ till stora. Det finns inte ord, sĂ€ger Ghriba nĂ€r hon fĂ„r beskedet om domen.