Nu väntar förhandlingar och det finns fortfarande en möjlighet att beslutet ändras. Men luften har gått ur hos de anställda på Stora Enso i Vikingstad.
Det är tisdag eftermiddag när mejlet kommer. Imorgon ska ledningen i Jönköping besöka Vikingstad med ett viktigt besked och alla anställda på Stora Enso packaging uppmanas att vara på plats.
Spekulationerna sätter igång direkt.
– Vi kom fram till att det måste vara fabriken i Skene som ska läggas ner. Det var enda logiska förklaringen till mejlet. Vi anade aldrig att det här skulle hända, säger Muris Zukanovic, Linköpingsbon som jobbat på fabriken i tio år.
På onsdagen, strax före halv två, är det dags att röra sig mot konferensrummet. Det är trångt när alla ska få plats och värmen stiger snabbt i den redan kvava lokalen. Framför en powerpoint står VD för företaget, HR-ansvarig och några till från ledningsgruppen. Mötet tar inte mer än en kvart. Beskedet: fabriken ska läggas ner för gott i slutet av året.
– Det kom verkligen som en bomb, säger Muris Zukanovic.
Bland kollegorna är reaktioner blandade. Många ställer frågor utan att dölja sin frustration, andra är tysta. Muris Zukanovic brister ut i skratt.
– Jag blev så obekväm att jag började skratta av chock, det var det flera som gjorde, säger han.
Bara två dagar före beskedet kom Sanna Hettevik tillbaka till jobbet efter ett års mammaledighet.
Hon började jobba på fabriken som 18-årig sommarvikarie. Arbetsuppgifterna var roliga och den familjära stämningen bland kollegorna gjorde att hon sökte sig tillbaka.
Idag har Sanna Hettevik varit fast anställd i fyra år. Med fast inkomst kände hon sig trygg att i december, tillsammans med sin man, ta steget och betala handpenningen på drömhuset. Det är ett beslut hon inte hade tagit idag.
När hon får beskedet i konferensrummet kommer tårarna.
– Det känns förjävligt. När de berättade bröt jag ihop. Det var flera kollegor som frågade mig om vi skulle gå ut från mötet. Jag har nära till känslor och vågar visa dem, men det var nog så de flesta kände. Att jorden föll under fötterna.
Sanna Hettevik är född och uppvuxen i Vikingstad och många av hennes kollegor bor också där. "Det här är ett hårt slag för hela samhället, det finns en stolthet över fabriken."
Sanna Hettevik köpte nyligen ett hus i Vikingstad. "Det hade jag inte gjort i dag, om jag hade vetat det här."
För 22 år sedan hade företaget beslutat att lägga ner fabriken i Vikingstad. Men en utredning av oberoende konsult visade att beslutet inte var lönsamt. Så kan det kanske bli den här gången också, hoppas Semir Pehilj.
Nu känner Sanna Hettevik oro över att inte ha råd med huset, men orkar samtidigt inte tänka för mycket på framtiden innan förhandlingarna är klara. Hon är inte ensam om sin oro. Efter beskedet är det flera av kollegorna som mått dåligt hemma. Vissa har kräkts och haft stora sömnsvårigheter.
– Stora Enso är Vikingstads största arbetsgivare och många unga får sitt första jobb här. Det finns hela familjer: mamma, pappa, barn som jobbar här. Nedläggningen kommer att drabba hårt i hela samhället, säger Sanna Hettevik som är uppvuxen och bor i Vikingstad.
På plats finns också Semir Pehilj, klubbordförande för kollektivanslutna i GS, som stöttar sina medarbetare. Han har jobbat på företaget sedan 2001 och vägrar kasta in handduken.
– För 22 år sedan hade företaget beslutat att lägga ner fabriken i Vikingstad. Men en utredning av oberoende konsult visade att beslutet inte var lönsamt. Vi hoppas på att en vändning är möjlig även den här gången, säger Samir Pehilj
Semir Pehilj ordförande för GS fackklubben på Stora Enso i Vikingstad. Han har arbetat här sedan 2001.
På Stora Enso i Vikingstad produceras nästan 90 procent av hela Sveriges flyttkartonger.
För Muris Zukanovic, Sanna Hettevik, Semir Pehilj och deras kollegor har det varit omtumlande dagar sedan beskedet. De beskriver sin arbetsplats som en familj där alla stöttar och ställer upp för varandra. "Det har varit underbart att jobba här. Alla bryr sig om varandra."
Muris Zukanovic har varit anställd på fabriken i nästan hela sitt yrkesliv. För två år sen fick han barn och köpte bostadsrätt.
– Det här jobbet gav ju mig möjlighet att bilda familj, resa, köpa lägenhet och lite finare bilar. Allt som man egentligen vill göra som människa.
På jobbet har Muris Zukanovic också många av sina vänner, både bland kollegor och chefer. Han berättar om en solidaritet där man ställer upp för varandra och tänjer på arbetstider. Enligt honom och Sanna Hettevik är det den mentaliteten som gjort fabriken i Vikingstad lönsam. Efter beskedet är det svårt att uppbåda samma entusiasm.
– Under alla dessa år har jag gett järnet, men jag har ingen lust att fortsätta springa omkring och kämpa som hittills. Det känns som att vi har gett allt och vi förväntade oss ärligheten tillbaka. Från att få höra att allt är positivt, att det går helt okej och att vi är på plussidan, vilket gett folk möjlighet att planera sin framtid, till att fabriken läggs ner utan någon tidigare antydning, säger Muris Zukanovic.
Den fackliga organisationen på fabriken har haft mycket att stå i de senaste dagarna.
Både han och Sanna Hettevik känner att ledningen har valt fel fabrik att lägga ner.
– Så många gånger vi har gått med vinst och de andra gått med minus. Så många gånger som vi har tagit körningar som de andra inte hann med. Det kommer att bli svårt att få den här kompetensen och erfarenheten någon annanstans, säger hon.
Att ta ett jobb på fabriken i Jönköping är inget alternativ för någon av dem. Förut kände de sig stolta över att jobba på Stora Enso och rekommenderade det till andra, men nu är förtroendet för företaget förlorat.
– Vi är fortfarande anställda hos Enso, men de har inget intresse av att prata med oss eller hjälpa oss. De sa att vi kan mejla in frågor men de frågorna besvaras inte, säger Muris Zukanovic.
Vikingstadbon Sanna Hettevik hade precis kommit tillbaka från sin mammaledighet när hon och kollegorna fick beskedet om nedläggningen.
