Sargonia Dankha skulle precis fylla 21 år när hon försvann från Linköping i november 1995. Hennes före detta pojkvän, den då 45-årige Linköpingskrögaren Salvatore Aldobrandi misstänktes tidigt för mordet, men släpptes av svensk åklagare. Aldobrandi dömdes den 15 december 2024 av en enig italiensk domstol till livstids fängelse för mordet.
– Jag har förstått att de har en helt annan lagstiftning i Italien. Jag har svårt att se att vi skulle kunna få till en fällande dom i Sverige. Hade vi sett det så hade vi åtalat själva. Jag har inte kunnat se att det framkommit något nytt så det har inte funnits förutsättningar för oss att ta upp fallet igen, säger Linköpings chefsåklagare Eva Nemec Nordh.
Hon är själv inte insatt i Sargonia-utredningen och har heller inte sett underlagen i den italienska domstolen, men var en av dem som blev tillfrågad innan den svenska polisutredningen kunde överlämnas till Italien.
– I avsaknad av kropp så är det svårt att bevisa vad som hänt. Att det har använts våld kan vi nog vara på det klara med eftersom det har påträffats blod, men grov misshandel är preskriberat så det går inte att åtala för.
Blodspår från Sargonia hittades på Aldobrandis jacka, i hans sovrum och i en bil han lånat. Vittnen har berättat att han var svartsjuk, kontrollerande och våldsam. Han häktades av svensk åklagare hösten 1995, men eftersom bevisen inte räckte för åtal släpptes han i början av 1996. Då lämnade han Sverige och bosatte sig i sitt ursprungliga hemland Italien.
Jag har svårt att se att vi hade fått en fällande dom i Sverige.
Eva Nemec Nordh
chefsåklagare
Det finns några svenska mordfall där gärningspersonerna dömts utan att kroppen hittats. Ibland framhålls de som exempel på att det borde ha varit möjligt med åtal även i Sargoniafallet.
– Teoretiskt sett så har det alltid varit möjligt att döma utan att man har en kropp. Åklagaren har bevisbördan för att personen har bragt någon om livet och att man gjort det uppsåtligen. Gärna också hur det har gått till. Och utan kropp är det ju liksom en uppförsbacke, säger åklagare Eva Nemec Nordh.
Då krävs det tydliga bevis – som vittnen eller videoinspelningar – på att ett mord begåtts. Även om polisen inte hittat kroppen.
– Eftersom han inte erkänner någonting så måste vi ha full bevisning för allt. Teoretiskt sett så ska åklagaren också motbevisa ett påstående om självmord, annan gärningsman eller att hon frivilligt har försvunnit. Det är sällsynt att man når framgång för det är väldigt höga beviskrav. Det ska vara ställt utom rimligt tvivel att det är den här personen som har bragt någon om livet.
Hon är väl medveten om att fallet anses polisiärt uppklarat och ifrågasätter inte att det är rätt person som dömts.
– Jag förstår opinionen om att "det är klart att det var han". Det finns en rad besvärande omständigheter. Men vi kan inte utesluta att han exempelvis har slagit henne och att det är någon annan person som bragt henne om livet när hon gick därifrån. Vi vet inte vad som hände sen.
Man måste förstå att det är skillnad mellan rättsordningarna i Sverige och Italien.
Eva Nemec Nordh
chefsåklagare
Hon fortsätter:
– Det blir ju bara indiciebevisning och den måste vara supersolid. Då måste hela kedjan hänga ihop för att domstolen ska döma. Och i det här fallet, när man inte har kroppen, så har man ju en stor länk som saknas. Så jag har svårt att se att vi hade fått en fällande dom i Sverige.
Rättsfallet är unikt även i Italien. Ett brott som begåtts 29 år tidigare och i ett annat land. Bevisen har samlats in utifrån ett annat lands regelverk och praxis.
– Jag slogs av att vi har olika bevisvärderingsregler. I Italien har den åtalade en betydligt större bevis- eller förklaringsbörda än vad man har här i Sverige. Där räcker det egentligen att få fram ett motiv och då får man en förklaringsbörda, om jag har förstått det rätt. Så är det inte alls i Sverige.
Teoretiskt sett så har det alltid varit möjligt att döma utan att man har en kropp.
Eva Nemec Nordh
chefsåklagare
I Sverige vilar allt ansvar på att åklagaren, som ska bevisa vad som hänt.
– Den misstänkte har ingen bevisbörda alls. Det är först när åklagaren fullföljt sin fulla bevisbörda som den misstänkte har en viss förklaringsbörda. Man har rätt att ljuga, man har rätt att inte säga någonting och det ska man liksom inte lastas för. Det är den rättsordningen vi har i Sverige.
Eva Nemec Nordh berättar att det också är därför ingen svensk åklagare velat gå vidare med Sargoniafallet.
– Det är en risk att gå upp med ett svagt indiciemål till rätten och få en friande dom som vinner laga kraft. Och att man sen hittar kroppen. Då kan man bara använda sig av resning, vilket ska användas ytterst restriktivt. Vi har ju en åtalsskyldighet att gå upp med åtal som vi tror blir en fällande dom.
I Italien blev det både åtal och fällande dom. Allmänhetens kritik mot såväl polis som åklagare i Sverige har bitvis varit hård.
– Det är kompetenta utredningar som gjorts. Tre andra, skickliga åklagare har bedömt bevisningen i ärendet och det är polisiärt uppklarat. Jag kan konstatera att de har annan lagstiftning och en annan bevisvärdering i Italien. Man måste förstå att det är skillnad mellan rättsordningarna i Sverige och Italien. Och det kan man tycka vad man vill om, men vi måste följa den rättsordning vi har i Sverige.
Oskuldspresumtionen – att man är oskyldig tills motsatsen bevisats – är en grundläggande rättsprincip i Sverige.
– I Sverige har vi valt att det är åklagaren som har den fulla bevisbördan. Man behöver inte själv bevisa sin oskuld. Hellre fria än fälla. Det är viktiga rättsprinciper i en rättsstat. Om man vill ha annan lagstiftning så får man rösta på partier som vill ändra på det.