Linn, 30, och Daniel Larsen, 33, berättar för första gången båda två om hur branden påverkat dem och hur livet varit sedan dess.
I Linn Larsens mage växer hennes och Daniels första barn. Det är en dotter som redan fått namnet Lilly. De sista månaderna skulle handla om att förbereda hemmet – och sig själva – inför det efterlängtade barnets ankomst.
Istället får de nu bygga upp ett hem från början.
– Fastän man har pratat om det så många gånger är det svårt att sätta ord på vad som hänt, säger Daniel.
Daniel och Linn tar emot oss i sitt nya hem på Östermalm i Finspång där de bott i knappt två veckor. De mest basala möblerna är på plats, inte mycket mer än så.
– Ena dagen känner vi att vi fått en jättefin lägenhet, nästa dag vill man bara hem. Allting blev så raserat, säger Daniel.
Det var hemskt, men vi får försöka vara positiva. Vi lever och mår bra.
Linn Larsen
De blivande föräldrarna hade bara bott i sin tvåa i centrala Finspång ett halvår och trivdes bra. De sista tavlorna hade hängts upp när frisörsalongen nedanför dem plötsligt stod i lågor.
– Det första jag tänkte var: "Brinner det hos oss? Är det vi som glömt spisen på eller något?", säger Linn.
Daniel och Linn Larsen har bara hunnit köpa de mest nödvändiga möblerna till sin nya lägenhet på Östermalm. De berättar att det känns som att flytta hemifrån på nytt.
De ryckte med sig det viktigaste och ringde 112.
– Det gick så fort. Jag hann inte tänka så mycket, säger Linn.
Operatören på larmcentralen lugnade henne något i telefonen, samtidigt som röken successivt spred sig genom lägenheten och kom närmre paret.
– När brandvarnaren utanför sovrummet började tjuta frågade jag larmcentralen: "Kommer jag dö nu?", berättar Linn.
Hon visste inte om det var rök eller eld som närmade sig. Allt gick så fort. Trapphuset var kolsvart av rök redan när Daniel vaknade och brandmännen hjälpte dem ner på en stege från fönstret.
Trapphuset var totalt rökfyllt när Daniel först letade utrymningsväg under brandnatten. Därför fick han och Linn fly ut från fönstret och ner på en stege.
Paret hade bara bott här ett halvår när branden tog deras hem ifrån dem. Nu får de starta om på nytt.
Det är dumt att tänka på vad som kunde ha hänt, men det gör jag.
Linn Larsen
– När de tog fram den där lilla stegen tänkte jag: "Aldrig i livet, jag brinner hellre inne". För det kändes så otäckt, även om jag visste att vi måste ut. Och jag med magen skulle upp genom fönstret och ner, berättar Linn.
Daniel och Linn fick fly mitt från branden på en stege i strumplästen.
När de hade tagit sig ner för stegen och kommit ut på gatan fick de för första gången en överblick av branden.
– Lågorna bara slog ut från frisören. Då blev det på riktigt, säger Daniel
– Det var så otäckt. När vi såg lågorna trodde jag aldrig de skulle gå att få kontroll på. Det är dumt att tänka på vad som kunde ha hänt, men det gör jag, säger Linn.
Flera ambulanser, brandbilar och vaktbolag dök upp. Makarna hamnade i en surrealistisk känsla av att det här måste hända någon annan, inte dem.
De första veckorna bodde makarna hos Linns föräldrar i Ljusfallshammar. Deras hyresvärd, Gladsheim, skickade snart en lista på lediga lägenheter och erbjöd dem ett snabbt kontrakt. Trots det fick inflyttningen vänta lite till: nästintill alla deras prylar blev utdömda och kasserade.
– Vi fick en lista på allt vi äger och inte kan få tillbaka. Det har varit jättejobbigt, säger Linn.
Särskilt ont gjorde det att se deras bröllopspresenter på listan. Daniel fick gå in i lägenheten knappt en vecka efter branden och hämta deras vigselringar, nycklar och plånböcker.
– Som tur är kunde vi också rädda fotoalbumet från bröllopet, några brudskålsglas och askan från vår hund, säger Linn.
Några dagar senare återvände de båda till lägenheten. Trots att Linn hade sett bilder var det något annat att kliva in där.
Saneringen och renoveringen av lägenheten kan ta över ett halvår och den kommer förmodligen inte se ut som förr.
– Det luktade som om det fortfarande brann. Det fanns ingen el så maten stod i kylen och stank. Brandmännen hade ju slitit ut vårt kök, vilket jag fattar varför, men att få se det...
Efter att ha återbesökt lägenheten var paret säkra: de ville inte flytta tillbaka hit när totalrenoveringen är klar. Det är för mycket negativa känslor kvar.
Linn och Daniel fick komma in i lägenheten när det var säkert att gå in och rädda det lilla som kunde räddas.
Väggarna var fuktskadade, soffan mest aska.
– Sen gick vi in i det som skulle bli vår dotters rum. Allt såg orört ut men det var helt fuktskadat och luktar, säger Linn.
Nästintill allt som inte rymdes i makarnas fickor under flykten blev utdömt av brandmännen.
När de gick därifrån visste de att de aldrig skulle vilja återvända och därmed aldrig se sina saker igen. Det var bara prylar samtidigt som det var deras framtid.
– Allt som vi byggt upp och planerat inför. Nu är det bara borta. Det är hemskt, säger Linn.
En månad efter branden sitteren skarp röklukt kvar i huset.
Nu är det som om de flyttat hemifrån för första gången. I början av maj ska dottern Lilly födas.
– När första barnet är på gång vill man ju ha en trygg punkt och allting färdigt, säger Daniel.
Några få spår av Daniels och Linns liv finns kvar här. Det mesta är utplånat.
Linn var glad att barnet låg kvar i tryggt förvar i magen när branden rasade. Det är också en tröst att det dröjer ett par månader till dottern kommer, så att de kan få livet på plats igen.
Det här vill jag aldrig komma tillbaka till.
Daniel Larsen
– Gladsheim frågade tidigt om vi skulle vilja flytta tillbaka när lägenheten är sanerad och vi sa ja utan tvekan. Men efter att ha varit där känner vi absolut inte så, säger Linn.
Linn Larsen är glad att bebisen låg kvar i tryggt förvar i magen under brandnatten.
– Varje gång jag gått in i lägenheten har jag känt att jag inte vill vara där. Jag får bara dåliga känslor. Det här vill jag aldrig komma tillbaka till, säger Daniel.
Sanering och renovering kommer att ta minst ett halvår och lägenheten kommer att bli som ny.
– Det kommer vara en helt annan lägenhet då. Det blir inte detsamma, säger Daniel.
Daniel Larsen tror att han fortfarande inte riktigt förstått vad som hänt och har mycket känslor kvar att bearbeta.
Linn Larsen var först orolig för hur röken skulle påverka bebisen i magen, men blev snabbt lugnad av sin barnmorska. En dag ska dottern få veta vad hennes föräldrar fick gå igenom.
Ett par dagar efter branden kom Linns syster på besök med kassar fyllda till brädden med barnkläder. Hon hade berättat på Facebook vad Daniel och Linn varit med om och efterlyst barnkläder.
– Folk slutade aldrig skicka grejer. Vi har fått allt vi behöver, säger Daniel som blev mållös av de främmande människornas givmildhet.
Kläderna de fått till barnet kommer att räcka i minst ett år framöver.
Daniel och Linn hade köpt massor av saker till dottern varav allt blev skadat av fukt och rök. Förutom kläder fick de alla prylar de behöver av vänliga främlingar efter att Linns syster efterlyste det på sociala medier.
– Det är så svårt att visa tacksamhet till de här personerna. Vi fick bilder på några barn som skänkt leksaker till oss, säger Linn.
– Allt vi har fått kommer vi donera vidare den dagen vi inte behöver det längre. Det får bli vårt sätt att ge tillbaka, säger Daniel.
Linn och Daniel Larsen blev helt mållösa när snälla främlingar donerade sina barnkläder till dem.
Paret tror att deras relation har stärkts av den här händelsen. De har fått anledning att prata på ett djupare plan och tillåtit varandra att sörja allt som hänt.
– Vi har nog inte landat i allting än och fortfarande inte fått alla svar på vad som hänt. Jag är också förbannad eftersom allt tyder på att branden inte var en olycka. Det kanske inte var riktat mot oss men det spelar ingen roll, det är någon som försatt oss i den här situationen, säger Daniel.
Ilska är en av alla känslor Daniel och Linn brottats med sedan branden eftersom utredningen än så länge tyder på att den var anlagd.
