Året är 2020, och Mikael Newihl har precis kommit ner till torpet i Vadstena för att njuta av lite ledighet. Han lämnade Mantorp 1998, men på semestern blir han östgöte igen.
Mikael har nyligen avslutat arbetet med manuset till tv-serien "Max Anger", så nu när det är dags för inspelning ska han ge sig på ett annat projekt: att bygga en trädkoja till sina två söner.
– När jag var där ute i trädgården och skulle börja satte jag på musik på Spotify nere på marken. Sedan klättrade jag upp för en stege, berättar Mikael.
Tonerna av låten "På gatan där jag bor" av Lena Philipsson börjar leta sig upp i trädet där Mikael pysslar med sitt bygge. Låten tar slut, men så börjar den om igen. Och igen. Och igen.
– Det sjuka var att den hamnade på något repeatläge, som jag inte hade valt. Så den stod där och tuggade. Jag var alldeles för lat efter att ha klättrat upp i det här trädet, så jag orkade inte gå ner. Jag tycker att det är en jättebra låt, men efter fem, sex gånger börjar man kunna den lite.
Låten tar slut och börjar om ett tiotal gånger till, och under tiden hinner Mikael börja fundera på texten.
Fantasin kickar igång. Vem är den här kvinnan som sjunger? Var bor hon? Vad har hon varit med om? Där och då börjar det födas en egen liten värld inne i Mikaels huvud. Han ser framför sig hur kvinnan är sorgsen för att hennes man har gått bort. Att hon bor ensam med sina två barn, men att alla på gatan där de bor är snälla och hjälps åt.
– Då kände jag att det här är ju jättefint. När låten snurrat några varv till fick jag en idé om vad som skulle hända om fyra år, när hon träffar en ny kärlek. Vad händer med alla de här på gatan som har hjälpt henne, och vad kommer hon själv känna? Då kände jag bara “Men shit, det här är ju faktiskt en serie!”.
Utan att aktivt ha försökt hade Mikael tänkt ut hela handlingen i huvudet. Gatan var befolkad, och han kunde se framför sig hur alla karaktärerna skulle reagera på idén om att kvinnan träffat en ny. Där och då gjorde Mikael något han aldrig brukar göra.
– Jag skyndade mig ner från den där trädkojan och bara skrev ner hela idén. Jag tänkte att det här faktiskt kunde vara något.
Jag hade redan sett henne säga varenda ord i serien i mitt huvud
Mikael Newihl
Sedan fick idén ligga och vila under ett års tid innan Mikael presenterade den för sin chef, Alexander Tanno och producentkollegan Cecilia Norman. Båda älskade idén. När de frågade vem han såg i huvudrollen hade Mikael ett klart svar: Lena Philipsson.
– Många sa “Men Lena Philipsson, hon är ju inte skådespelare?”. Jag svarade “Men jag kan inte se någon annan. Jag vet att hon kommer göra det skitbra”. Alex och Cecilia backade mig men de allra flesta tänkte att det var en chansning, men jag hade ju redan ”sett" henne säga varenda ord i serien i mitt huvud, säger Mikael med ett skratt.
Tillsammans med Cecilia, som faktiskt blev producent för serien, bokades ett möte med Lena. Det fick bära eller brista helt enkelt. Mikael presenterade idén, och Lena satt tyst under hela mötet.
– När jag är klar tittar hon på mig och säger "Det här vill jag vara med på, det här vill jag göra", minns Mikael.
Och den 17 november hade alltså serien, som passande nog fick namnet "På gatan där jag bor" premiär på streamingtjänsten Viaplay.
Mikaels tanke var att skriva historien på ett sätt som lockar in med skratt, men att det sedan ska bli betydligt mer känslor. Han berättar att tårarna ibland rann när han satt och skrev hemma i köket i Gustavsberg.
– Jag lärde ju känna de här människorna så pass väl. Jag visste verkligen vad de kände, och när jag skrev saker som jag tror kommer beröra var det jättejobbigt för mig. Jag bär verkligen på de här människornas öden och känslor. Och deras bakgrund som aldrig kommer att berättas i serien, men jag vet ju vad som har hänt dem, och varför de står där de gör.
Som manusförfattare vill man ofta att det man skapar ska ha ett budskap, berättar Mikael. Ett budskap som tittarna sedan kan ta med sig i det verkliga livet.
– Serien handlar i grunden om är att våga släppa taget. Det är genomgående för alla karaktärer att de sitter med någonting i livet som de måste våga släppa taget om och gå vidare. Det är nog ett budskap som jag hoppas att man får med sig när man har sett serien.
Mikael tänker tillbaka på stunden där uppe i trädkojan i Vadstena. Funderar över hur den ledde till att alla dessa karaktärer kom till liv.
– Jag hade nog säkert skrivit något relationsdrama annars också, men just den här serien hade aldrig kommit till utan den incidenten. Det var väldigt speciellt.