SM-finalen i handboll blir en göteborgsk historia. Om man nu får räkna förortslaget Sävehof från Partille dit.
Redbergslid mot Sävehof - det kan innebära mycket folk om slaget ska stå i Scandinavium.
Hoppas det, sade Kim Andersson sedan Sävehof slagit ut IFK Ystad på torsdagen med 30-26 och 3-1 i matcher.
Samtidigt som rapporttavlan visade att Redbergslid malde ner Skövde i den andra semifinalen - 13-5, 17-10 för att till slut vinna med 29-19 och 3-1 i matcher - så fick Sävehof en hårdare resa i Ystad.
Semifinalen i Österporthallen gick till förlängning. Och i den kom Sävehof ur en svacka och sprintade hem segern. När det som bäst behövdes piggnade Danijel Andjelkovic till och satte 23-22, 24-22 och 25-23.
Matchavgörande och resten var defilering.
Sävehofs store dirigent var Kim Andersson. Nu får Kim spela SM-final för första gången. Förra våren stupade han och Sävehof på tre raka förluster i semifinalen mot Drott.
För klubben Sävehof är det tredje SM-finalen. Man var där och nosade efter guld både 1993 (förlust med 2-3 i matcher mot Redbergslid) och 1994 (svidande 0-3 mot Drott).
I Österporthallen var IFK Ystad nära att tvinga fram en femte match för att få fram en finalist. Och då såg det ändå så säkert ut för Sävehof som ledde i pausen med 12-9 (Kim Andersson på frikast runt muren). Med tio minuter kvar var ledningen hela 20-16 (straff Kim Andersson).
Så fick Sävehof två utvisningar och spelade fyra mot sex under drygt en minut.
Ystad reducerade till 18-20. Och målskytten Kaupo Palmar satte också 19-20, 20-20 och gav Ystad ledningen med 21-20.
Det här laget hamnar i svackor ibland. Det blir för valpigt. Det gäller att hålla en hög nivå hela tiden och det håller de på att lära sig, sade Sävehofs tränare Rustan Lundbäck.
Och när det stod 22-21 så prickade Dalibor Doder stolpen med knappt två minuter kvar. Mål där för Ystad och. . .
Sävehof fick en straff. Den satte Kim Andersson, och det blev förlängning.