- Jag har en tv i lägenheten, men under snart två säsonger här har jag bara försökt att sätta på den två gånger.
Försökt?
- Ja, första gången var det någon meloditävling som alla sa att jag inte fick missa. Nu senast tänkte jag se en LHC-match, men lyckades inte få in den kanalen heller.
Mr Strugnell, 54 år från Canberra i Australien, log.
Nedsjunken i en av sofforna på Correns sportredaktion berättade han om sitt annorlunda liv i Linköping. Långt, långt hemifrån - med målet att utveckla australisk volleyboll och samtidigt ta LVC till SM-guld.
För att det sistnämnda ska bli verklighet redan om några veckor krävs seger i andra SM-semifinalen mot Falkenberg i kväll.
- Ingenting är omöjligt, men vi måste nog vinna för att ha realistisk chans. Jag älskar att leta nya lösningar och hitta vägar tillbaka. Jag vill se mer attack och mer desperation, säger Andrew Strugnell.
När han som ett led i samarbetet med Australiens volleybollförbund landade i Linköping förförra hösten visste han inte alls vad som väntade.
Det vet han nu.
- Klart att jag saknar min familj och mina vänner. Men jag trivs med att möta nya människor och upptäcka nya platser. Efter allt som hänt i världen och med alla säkerhetskontroller är inte resandet i sig lika kul längre.
Vad är det som driver dig?
- Bra fråga. Jag vill vara med och fostra bra spelare till vårt landslag, jag vill att vi lyckas i OS i London 2012. Sedan har jag gjort mitt med landslaget och vill satsa mer som coach i Europa.
I Linköping?
- Gärna det. Vi har pratat om det, men det är långt kvar. LVC har kanske tröttnat på mig till dess. Vem vet?
Han är född och uppväxt i Melbourne, men har numera basen i huvudstaden Canberra. Fast med alla turnéer som assisterande förbundskapten för Australiens landslag och med fyra-fem månader i Linköping blir det inte så mycket tid på hemmaplan.
Han arbetar också med landslagets planering och med att hjälpa Australiens unga proffsspelare till rätt klubbar i Europa. Övrig tid ägnas till att minutiöst planera träningar och genomgångar.
En ledare som blir negativt överraskad inte har förberett sig ordentligt. Matcherna spelas ofta i förväg och ingenting lämnas åt slumpen.
Det är en del i filosofin.
Volleyboll, volleyboll, volleyboll.
- Det är mitt liv. Nästan all vaken tid tänker jag på volleyboll.
Du får ursäkta, men det låter inte så kul.
- Jag har aldrig tråkigt. Jag hade spelat basket tidigare och var 24 år när jag upptäckte sporten. Sen den dagen är jag fast. För mig är det den ultimata lagsporten, allt det taktiska och att jobba tillsammans.
Andrew Strugnell berättar att han varit förlovad en gång och ler snett när han säger att han nu ingått äktenskap med - volleybollen.
- Vår förbundskapten är gift och har fem barn. Hans fru är fantastisk. Jag förstår inte hur hon står ut.
Det regnar inte, det snöar inte, men det blåser och känns allmänt ruggigt. Men 54-åringen klagar inte. Han är van vid liknande väder i Canberra.
Det är inte fel att påstå att han har vinter året om. När den heta sommarsolen värmer Australien befinner sig Andrew Strugnell på andra sidan jordklotet.
Så kan det vara om du är gift med volleybollen.