– Det känns fantastiskt. Det är som att man har sina tolv bästa polare i det här laget. Sedan har du Johan (Isacsson, coachen). Vi har den största respekt för honom, men han är ändå som en i gänget, sa Erik Sundberg efter sitt andra SM-guld.
Sveriges bästa spelare skrattade.
Tacka sjutton för det när han också spelar i Sveriges bästa lag.
Champagnen sprutade, guldhattarna satt på och ”We are the champions” dunkade ur högtalarna i Sporthallen
Hockeyherrarna och hockeydamerna försökte, men misslyckades. Innebandyherrarna likaså. Men volleybollgänget gjorde det som ingen annat lag i idrotts-Linköping klarat den här våren.
För fjärde gången i klubbens historia blev det SM-guld.
2010, 2012, 2015 – och nu 2017.
Utmaning
37–35, 25–17, 25–17 blev segersiffrorna mot Falkenberg i tredje SM-finalen.
Det kan ha varit ovannämnde Sundbergs sista match för klubben.
Åtminstone för den här gången.
Kontraktet går ut och det är mycket möjligt att det kan bli en ny sväng utomlands.
– Det funderar jag inte på nu. Det får bli sen. Men visst, jag är en sådan som vill ha nya utmaningar och att möta ett bottenlag på bortaplan en vardagskväll när du i princip vet att du kommer att vinna är inget vidare. Det är det tråkiga med elitserien, sa Erik Sundberg.
LVC, som bara förlorat ett fåtal matcher under hela säsongen, var till slut överlägset bäst också i slutspelet och i det heta prestigemötet. För fjärde året i rad möttes samma lag i finalen – och trenden att de får lyfta bucklan varannan gång fortsätter.
Efter en något tafflig start var det inget snack.
– Det var mycket nerver i början. Det kände jag också. Men när vi vann första set släppte det. Det var nyckeln, sa Sundberg,
Annan bredd
Ja, Linköpingslaget hade en helt annan bredd och många svarade för starka insatser. Wille Nilsson, Erik Sundberg och Martin Larsson gjorde som vanligt flest poäng, men även Andreas Eriksson, Carl Ahremark,.Albin och Anton Eriksson svarade för viktiga insatser. Sean Anthony, med flera starka inhopp, inte att förglömma.
– Vilket lag. Helt underbart. Killarna har gjort det så bra och tränat så hårt. Det är aldrig lätt att stänga en serie, men vi gjorde det. Falkenberg har också många bra spelare, men mentalt är vi tuffare, sa Johan Isacsson.
Första set påminde länge mycket om hur inledningen såg ut i Falkenberg senast. LVC hade stora bekymmer med servemottagningen, hamnade på efterkälken och hittade aldrig någon som helst rytm i spelet.
Det var underläge, 13–21, och det kändes som hopplöst läge.
Men vändningen kom och setet utvecklade sig till en riktig långrysare. Efter diverse setbollar åt båda håll vann till slut hemmalaget med 37–35.
Inget snack
Naturligtvis blytungt och i det andra var det inget snack. LVC var bättre i det mesta och inte minst var det stor skillnad i blockeringsspelet. I det tredje skaffade sig hemmalaget en relativt klar ledningen ganska tidigt och hade sedan inga större problem att hålla undan.
Sedan bröt det stora jublet ut.
Det stora guldjublet.